Recension: Slutet var bara början

Slutet var bara början, av Anders Nilsson

Tjugofyra år efter Noll Tollerans och inte mindre än tjugo Falk-filmer senare kommer hans första litterära äventyr.

Om boken

“En bil kör mot ett regnigt Göteborg och mannen bakom ratten är orolig. Det förflutna har dykt upp igen på det mest fruktansvärda sätt. Efter en våldsam skottlossning på järnvägsstationen i värmländska Kil har polisen hittat dokument som verkar bevisa att Johan Falk hade en okänd dotter. Ett inbrott hemma hos Falks änka Helén slutar med att förövarna lyckas fly och en person ligger död kvar. Mannen i bilen måste ta reda på vad allt det här betyder. Greppet om ratten hårdnar. På den högra handen saknas två fingrar.

Det är 2023 och för nio år sedan offrade Johan Falk sitt liv för att rädda sin familj. Kroppen hittades aldrig och ingen begärde någonsin att han skulle dödförklaras. Mannen i bilen vet att han inte kan visa sitt ansikte av rädsla för att bli igenkänd. Endast en handfull personer vet att han ens existerar. Göteborg är hans stad, där har han levt och arbetat, men när han kör upp på den nybyggda Hisingsbron känner han inte igen sig. Han ser på sin stympade högerhand och minns smärtan från tortyren han fick utstå. Inser att han måste lära sig hantera ett vapen med vänster hand. Det är dags att ställa allt till rätta.”

 

Malmsjö, va fan

Att höra Jonas läsa in Falks äventyr är som balsam för själen. ‘Nuff said.

 

Sugen på surdeg

Jag minns mycket väl när jag såg trailern till Noll Tolerans och blev alldeles till mig. Den såg spännande och inte minst sorglig ut. Jag menar … Dom skjuter ju tomten, va fan. Jag var väldigt förtjust i de tre första filmerna (Den tredje vågen var den första jag såg på bio, följt av GSI, som jag såg mitt i natten efter stängning via en kompis som jobbade som biografmaskinist). Så sent som i vintras plöjde jag de säsonger som följde med GSI och gillar de allra flesta skarpt.

Att då, med all denna historik och filmnörd som jag är, få stå på Bokmässan och intervjua Falks “pappa” och skapare … En riktigt trevlig upplevelse. Sen ska inflikas att förhoppningarna var riktigt stora på denna Falks första äventyr i romanform.

Så. Hur håller det, kanske ni undrar? Till att börja med märks det naturligtvis tydligt att Nilsson håller karaktären och hans “universum” varmt om hjärtat. Det är filmiskt, naturligtvis. För en som plöjt filmerna är det trevligt att åter få följa flera av karaktärerna.

Sen är detta dessutom en väldigt välskriven spänningsroman. Det är hög fart rakt igenom, mycket action och nerv. Inte en tråkig stund. Underhållande, bitvis underfundig humor och Falk som karaktär fungerar lika bra på ljud (eller i tryck, för den delen) som på film. Möjligen finns det passager som blir lite övertydliga men det hör nästan till när man tar klivet från filmmanus till bokmanus. Det förekommer även en del tekniska beskrivningar och beskrivningar av hur diverse operatörer rör sig, drar sina vapen etc som möjligen skulle kunna flyga lite väl över huvudet på oinitierade. Jag tycker att dock att det funkar bra och blir endast vid något tillfälle lite tjatigt. Men det här är ju petitesser sett till helheten.

Johan Falks första litterära actionäventyr är helt enkelt förbaskat bra, lever upp mer än väl till mina högt ställda förväntningar och får mig verkligen att se fram emot nästa i serien (och inte minst lär jag ta varje tillfälle i akt att tjata om fler filmer).

Hatten av, Nilsson. Riktigt bra, va fan.

 

Slutet var bara början landar på 4,5 av 5 pannkakor.

2 svar på ”Recension: Slutet var bara början”

  1. Instämmer. Är Falk-fantast jag med och blev väldigt positivt överraskad av Anders Nilssons bokdebut. Riktigt välskriven och svinbra bok!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *