En dag dog Hannah, alla andra dager levde hon, av Patrick Ekwall
Sportjournalisten berättar om något av det mest fruktansvärda man kan vara med om…
Om boken
“Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer. Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framförallt om att se framåt.
En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.
Tv-profilen och journalisten Patrick Ekwall är sedan frun Hannahs död engagerad i Bröstcancerförbundet och har bland annat initierat kampanjen Rosa Matchen. Nu berättar Patrick för första gången om tiden från Hannahs sjukdomsbesked till hennes bortgång, och livet efter det.”
Inläsning som gör skillnad
Biografier inlästa av författaren själv är ett välfungerande koncept – förutsatt att författaren behärskar inläsningen någorlunda. Det gör Patrick. Och som bonus har man låtit mor och dotter Leining hjälpa till. Tova läser korta passager som Hannah medan Gunilla ger röst åt Hannahs mamma. Det blir riktigt fint.
Den satans kräftan
Jag visste redan innan att det skulle bli riktigt jobbig lyssning. Cancer, denna hemska sjukdom som ödelägger så många familjer.
Ekwall berättar med värme och innerlighet om Hannah. Det är så förbaskat vackert. Hur hon, flera år yngre, driftig, smart och med glimten i ögat, bestämmer sig för att det ska vara de två medan Patrick är fast i tanken på att leva sitt liv själv med fokus på jobb och annat. Deras gemensamma liv är så vackert. Hur Hannah och hans dotter finner varandra på direkten och blir oskiljaktiga. Patrick och Hannahs långa kamp för att få barn och den enorma lyckan när det väl sker.
Hur livet ser så vackert och ljust ut för att sedan, plötsligt, vändas upp och ned. Jag ska erkänna en sak: Jag skolkade lite från jobbet (jag är egenföretagare, så chefen var med på noterna) i fredags när jag lyssnade. Jag satte mig bilen på morgonen och påbörjade lyssning (på dubbel hastighet, som alltid) och fastnade. Jag sköt åtaganden åt sidan och satt faktiskt och körde runt på måfå ända tills jag lyssnat klart på hela boken (jag kör på el, för er som får klåda av miljöbovar). Jag kunde helt enkelt inte sluta. Och vilket jäkla slag i magen det är. Som sagt. Det är en på så många sätt vacker berättelse – Både före och efter det tragiska. Det finns mycket lärdom här och det är så upplyftande att höra hur Patrick vill göra vad han kan för att kunna hjälpa andra som befinner sig i samma hemska situation.
Jag sitter och kör på måfå, många stunder med tårarna rinnande, för den här boken kryper verkligen in och överrumplar. Vid några tillfällen finner jag mig själv med tårar i ögonen långt innan det hemska beskrivits just för att livet som beskrivs är så vackert och jag vet, vet precis vad som komma skall.
Tack Patrick. För en öppenhjärtig, fin, ärlig och framförallt viktig bok. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver uppleva något i närheten av detta, men jag är samtidigt glad över att kunna få höra en berättelse som denna som någonstans, mitt i all skit och misär, visar att det går att leva vidare efteråt, även om smärta och saknad alltid kommer att finnas kvar.
Lyssna eller läs, ni som inte gjort det. Men för bövelen, lyssna inte bland folk om ni inte vill promenera runt fulgråtandes.
Att sätta betyg på en sån här bok känns lite förmätet, men en recension är en recension och med allt sammantaget så: