Recension: De Aderton

De Aderton, av Anton Berg

Journalisten och radioproducenten Bergs debut, en bok jag hört mycket gott om.

Om boken

“När radiojournalisten Axel Sköld gör efterforskningar inför en dokumentär snubblar han över ett märkligt samband. En och samme man tycks vara inblandad i tre historiska dödsfall: mordet på Olof Palme, vapeninspektören Algernons påstådda självmord och journalisten Cats Falcks dödliga bilolycka.

Allt börjar som en konspirationsteori, men när Axel Sköld gräver vidare uppenbarar sig kopplingar till ett svenskt konungamord och en dold organisation med rötter i 1700-talet. Sällskapet visar sig vara aktivt än i dag, på höga poster i samhället. I sin strävan att bibehålla makten gör de allt för att dölja sanningen och snart visar det sig att ännu en ministers liv svävar i fara.

DE ADERTON är en lika utmanande som trovärdig konspirationsthriller om mörkermän som inte skyr några medel för att bevara sina hemligheter och om en journalist vars mål är att avslöja dem.”

 

Författarinläsning

Anton läser själv in boken och det här med författarinläsningar är ett hett diskuterat ämne. Jag tycker till en början att det låter lite monotont, men det tar sig efter en stund. Om det är en vanesak eller om Berg snabbt blir varm i kläderna låter jag vara osagt, men som helhet är det en inläsning som fungerar mycket bra.

 

Konspirationer och mörkläggning

De Aderton börjar lite trevande och det tar ett par timmars lyssning innan jag verkligen är inne i intrigen. När jag väl lärt känna Axel och de övriga karaktärerna så är det bara kapitulera – Jag dras in i en intrig som är både smart, klurig, välskriven och underhållande. Lågan hålls uppe rakt igenom när jag väl fastnat. Konspirationerna vi serveras och Axels egna frustration när han försöker nå ut med information som andra knappt vill ta i är riktigt snyggt iscensatt. Det bygger upp spänningen på ett trovärdigt och välfungerande sätt. Sedan tycker jag även att Berg lyckas skildra de privata relationerna på ett intressant sätt och inte minst beblandas de med huvudintrigen på ett sätt som ger extra krydda – och ännu mer spänning. Axel och Stina är ett fint radarpar, men en karaktär som faktiskt stjäl rampljuset så fort han är med är Stinas son David. Här lyckas Berg på ett både vackert och underhållande sätt få in ett funkistema i berättelsen, vilket vi knappast är bortskämda med. Det här är något som fungerar oerhört bra, ger en extra dimension till berättelsen – och faktiskt ökar på spänningen ibland. Riktigt snyggt. Jag läste i någon intervju om en läsare som uttryckt något i stil med “kröker du ett hår på David så blir jag galen”, och den reaktionen säger ganska mycket om vilken plats han faktiskt tar i De Adertons universum.

Kort och gott så är De Aderton en journalistdeckare som inte trampar gamla fotspår. Även om jag initialt tänker “Nej, inte Olof Palme”, eftersom jag i ärlighetens namn är ganska less på Palme-konspirationer, så är detta något jag snabbt kan släppa, för Bergs debut är smart, rapp och lyckas, ibland med små men effektiva medel, slå sig ut från klyschig terräng. Riktigt spännande lyssning.

De Aderton landar på 4 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *