Sedlighetsbyrån, av Christina Wahldén

Jag har tidigare lyssnat på första två delarna av Wahldéns Darwin-serie, och det bör tilläggas att jag gillar båda skarpt. Det här är dock något nytt. Annan ö, andra tider.

Om boken

“Gotland, juni 1944. Polissystrarna Svea och Rut har skickats till semesterorten Ljugarn på hemligt uppdrag. Militärnärvaron är hög, och under ytan ruvar ljusskygga element som inte bara är ett hot mot lugnet på den lilla badorten, utan också mot rikets säkerhet. När unga flickor börjar försvinna och lik dyker upp längs kusten förvandlas det som började som ett enkelt spaningsuppdrag till något större och mörkare. När allt känns hopplöst korsas polissystrarnas väg av den märkliga grevinnan Lussan Kagg och hennes brokiga gäng motståndskvinnor.

Hyllade författaren Christina Wahldén har inspirerats av Gotlands dunkla historia och väver stilsäkert ihop en både spännande, stämningsfull och varm berättelse. Sedlighetsbyrån är den första delen i spänningsserien Polissystrar, som utspelar sig i Sverige på 1940-talet.”

 

Kovács

Angela Kovács står för inläsningen och gör det suveränt. Finfin inlevelse och passande ton.

 

Spännande och vackert

Jag tycker mycket om Wahldéns serie om Darwin (båda har fått 4,5 av 5 pannkakor, första delen Nämn inte de döda var även med på min topp 20 över bästa böcker år 2020), så det är med stor förväntan jag ger mig i kast med Sedlighetsbyrån.

Och nog infrias förväntningarna. Wahldén har ett sätt att skriva som gör att jag dras in i handlingen direkt. Miljöerna och tidsandan beskrivs levande och trovärdigt och det är något speciellt med tiden kring Andra världskriget och Gotland som kittlar lite extra. Karaktärerna är trovärdiga och intressanta och våra huvudkaraktärer, polissystrarna Svea och Rut, är spännande att följa.

Intrigen är smart, spännande, intressant, underhållande och bitvis mörk. Sedlighetsbyrån är lite som en Gott & Blandat-påse på det viset, och varenda godis är tack och lov en fröjd för smaklökarna. Jag älskar hur ön och tiden målas upp och det ligger spänning i luften hela tiden vilket gör att mitt intresse för intrigen aldrig svalnar. Tempot i kombination med det vackra språket och de färgstarka karaktärerna gör att det här är en bok av typen “Okej, en liten stund till, jag vill inte pausa riktigt än”. Ett riktigt bra betyg.

Den skiljer sig en hel del från Darwin-serien, naturligtvis, men Wahldéns förmåga att lyfta fram utanförskap och kvinnlig styrka förenar dem. Det finns oerhört mycket att tycka om här och faktum är att jag nog skulle vilja påstå att det här är den bästa av de tre Wahldén-böcker jag hittills hunnit lyssna på. En riktigt trevlig, drabbande och spännande kombination av deckare och tidsdokument. Jag ser verkligen fram emot del två i serien.

 

Sedlighetsbyrån landar på 4,5 av 5 pannkakor

 

Mordet på Bokmässan, av Torbjörn Löwendahl

Löwendahl, som skrivit den dystopiska serien Stayin’ Alive, återvänder med något helt annat. Spännande!

Om boken:

“Författarinnan Gunnel är inte så gammal som namnet antyder. Hon söker en man värd att bli förförd av och ett förlag som vill ge ut hennes fantasymanus. Mordet på bokmässan i Göteborg ändrar prioriteringarna. Döden har vandrat vid hennes sida.

Polisen tror sig ha hittat sin man, men kan det verkligen vara så enkelt? Gunnel har personliga skäl att ta reda på vem mördaren är, och dessutom är det god research för ett deckarmanus.”

 

Författarinläsning

Torbjörn har tidigare läst in bland annat sin egen bok Perfect Day och Lukas Adamssons kortroman En miljon smaragder. Jag tycker att han gör ett finfint jobb som inläsare. Det är behagligt att lyssna till, helt enkelt.

 

Mord, sex och författardrömmar

Mordet på Bokmässan beskrivs som en relationsfokuserad deckare. Jag håller med men skulle vilja gå steget längre och kalla det för en erotisk feelgooddeckare. Ingen utsliten kombination om vi säger så.

Jag gillar vad Löwendahl gör med den här berättelsen. Det är en deckare, men ingen blodig, mörk sådan. Det är som sagt snarare lite feelgood och mys över det och fokus ligger mycket riktigt på relationerna. Som författare finner jag det oerhört intressant – och roligt – med inblicken i branschen. Namnen är fingerade men man känner ju igen karaktärsdrag hos många av de som tittar fram i persongalleriet. Att den där lugna norrlänningen med cowboyhatt skulle visa sig vara mördare, till exempel. Genialiskt, roligt och även om attribut känns igen så är det ingen som på något sätt svartmålas eller hängs ut. De som eventuellt känner igen sig lär älska det.

Det här är annorlunda och underhållande. Jättespännande blir det kanske inte, men det är heller inte meningen. Fokuset på sex och erotiska scener är vågat – och jag gillar det. Löwendahl är en väldigt duktig författare som kan leka med orden och det märks att han haft roligt i skapandeprocessen. Möjligen kan jag tycka att relationsutvecklingen snor LITE för mycket fokus från den faktiska intrigen, men det gör inte särskilt mycket. “Utredningen” är underhållande och så även Gunnels privatliv. Och Gunnel, ja. En trettiotvå (?)-årig kvinna vid namn Gunnel. Jag läste att någon hade svårt att köpa det. Men det har sin förklaring, ju, och nog fasen kan man döpa yngre förmågor till gamlingnamn?

Det här kan vara en av årets mest överraskande böcker i och med vad författaren skrivit tidigare. Lite som jag själv jobbar – att överraska innan man riskerar att hamna i ett fack är alltid kul.

Well done, Lionvalley. Snuskigt och gemytligt.

 

Mordet på Bokmässan landar på 4 av 5 pannkakor.

Kingpin, av Leffe Grimwalker & Alex Storm

Kingpin är senaste boken om Alex Storm. Den tionde i ordningen, räknat med de spinoff-böcker som släppts.

Om boken

“Alex Storm har tvingats in i rollen som Kingpin, den som styr Stockholms undre värld. I själva verket är det bara ett spel, iscensatt av den hämningslösa polisen Bella Stassi. Hon är Alex Storms hanterare och han är hennes informatör, de dras till varandra. Men det är komplicerat.

Bellas plan är att Alex ska snoka fram information åt henne från insidan från insidan av Kumlabunkern. Men medan Alex skakar galler spränger terrorister en bomb i Gallerian mitt i centrala Stockholm. Nu behöver Bella Alex på utsidan, för att de snabbt ska kunna stoppa den aktiva terroristcellen. Och det är bråttom.

Bella försöker samtidigt ta reda på vem hon egentligen jobbar för, och vilka som ligger bakom den hemlighetsfulla Omegagruppen. Hon inser snabbt att vissa hemligheter anses så farliga att de aldrig kan få komma ut, oavsett priset. På något sätt är dessutom hennes man Marco involverad och hennes eget liv kan vara i fara.”

 

Jonas Grimwalker

Men, typ. Malmsjö är för mig så synonym med Leffe och Caroline av uppenbara anledningar, så han hade lika gärna kunnat vara deras adoptivson. Märkligt med tanke på ålder, tänker ni? Men Leffe och Carro håller ju på att föryngras, så dom är väl egentligen si sådär 80 när det här skrivs, så chill the fuck out.

 

Vem fan är Kingpin?

Som sagt: Storm del tio. Håller det? Klart det gör. Språket är lika rappt som alltid. Vässat som ett jävla katanasvärd redo att kapa diamant. Och farten då? Låt mig säga såhär: Det japanska höghastighetståget har inte saktat ned, Tom Cruise hänger fortfarande på utsidan med kinderna fladdrande.

Det går alltså undan, som alltid, och jag förundras över vändningarna storyn tar. Det är extrema revelations så, men att hålla det öppet och lyckas överraska och underhålla så stort så här pass många böcker in är fan ett litet Nobelpris i sig. Att Storm ständigt lyckas falla i fällan och hitta greppet igen, någorlunda, är fascinerande. Eller mer fascinerande kanske är att han lyckats överleva så länge. Men det har han såklart sina vänner, och delvis sina fiender, att tacka. Bella Stassi är tillbaka med sin osläckbara törst på sex. Vi får lära känna henne djupare och får mer förståelse för människan bakom, vilket är snyggt och välbehövligt. Vi introduceras även för flera nya karaktärer. Inga nämnda, inga glömda, även om ett par av dem tar lite extra stor plats. Inte enbart sett till BMI och antalet ord de upptar. Grimwalker är en mästare på att introducera nya karaktärer och att, med relativt små medel, få oss att känna något och intressera oss för dem. Snyggt! Så ska vi inte glömma att en viss före detta HA-medlem-turned-actor flyter förbi i sin Ferdinand. Detaljer, tänker ni. Roliga detaljer, tänker jag, som älskar sånt.

Och nämnde jag att intrigen greppar tag, att spänningen är på topp och att man garvar ibland?

Inte? Lär dig läsa då, skräpmask.

 

Kingpin landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Döden på vingården, av Sofia Rutbäck Eriksson

Sveriges mest produktiva författare är tillbaka med ännu en bok om pedanten Herkules.

Om boken

“Kryssningsfartyget Princess Royal har på sin färd jorden runt nått till södra Frankrike. Där stiger den pensionerade försäkringsutredaren Herkules Persson iland med ett bestämt mål i sikte, att i behaglig ensamhet besöka två marinmuseer i den lilla byn Cassis. Men planerna kullkastas när han dessvärre blir tilldelad ansvaret att vakta en ödla och råkar ut för ett svårlöst transporthaveri. Istället för att släcka kunskapstörsten bland museimontrar hamnar han på en vingårdsvistelse med några nygamla bekantskaper. Oturligt nog blir ägaren till en av traktens rivaliserande vingårdar mördad med en gammal vapensköld, varvid en gammal dam från kryssningen framstår som huvudmisstänkt. Att hon är skyldig till mer än en alltför hög vinkonsumtion och minnesförlust är föga troligt, och Herkules beslutar sig motvilligt för att hitta den riktiga förövaren. Men kommer han att lyckas lösa gåtan innan fel person låses in på vatten och bröd, eller möjligen då med uselt boxvin? Och dessutom i en kamp mot klockan innan det åter är dags för avfärd med den kryssning som kommit att bli hans trygghet i tillvaron?”

 

Komisk briljans

Kombon Granberg och Rutbäck är ju klockren. Ingen inläsare klarar av komisk tajming som Granberg.

 

Älskade Herkules

Det här är fjärde boken om Herkules och jag blir bara mer och mer förtjust i karaktären för varje äventyr. Kanske beror det delvis på att hans säregna sätt, önskan om lugn och avskildhet och bitvis autistiska, pedantiska stil kan påminna mig om mig själv. Inte minst det som i den här boken får mig att skratta flera gånger när det beskrivs hur Herkules gärna vill att vissa saker ska infalla samma antal gånger för att inte störa sinnet. Det får mig att tänka på ett specifikt manus (jag säger inte vilket) där jag av någon anledning fick för mig att varje kapitel skulle vara 2000 ord långt. Inte 1997, inte 2002, utan 2000. På ordet. Extremt onödigt, inte minst med tanke på vad som händer när man redigerar. Men så blev det. Åtminstone merparten av dem.

Åter till boken. Som vanligt är det karaktärerna som mästrar intrigen, för Rutbäck är så jäkla duktig på att få till färgstarka karaktärer som hamnar i komiska situationer. Att hon sedan tar oss med till gemytliga platser på Herkules fortsatta kryssningsäventyr gör inte saken sämre. Det är mysigt, underhållande och ofta förbaskat roligt. I vanlig ordning gillar jag även längden på äventyret som gör att man, i min hastighet på uppläsning, kan få med sig ett helt Herkules-äventyr under bilresan hem från besök i Karlstad.

Jag vill ha mer Herkules. Och när fröken Zapp hörs av framåt slutet kommer jag att tänka på att – henne får vi ju också snart återse. Wihoo!

 

Döden på vingården landar på 4 av 5 pannkakor.

NORD, av Anna Winberg Sääf & Katarina Ekstedt

Haft den här i listan en stund och blev rejält sugen när kollegan Tobias Söderlund tipsade om den. And boy am I glad he did.

Om boken

“Efter en ödesdiger olycka i tonåren står Alex ensam, arbetslös och med självkänslan på botten. När han får ett erbjudande som verkar för bra för att vara sant tvekar han inte en sekund. Det är ett eftertraktat jobb som Commis de Cuisine, köksassistent, på den världsberömda stjärnkrogen NORD i de jämtländska fjällen.

Jobbet är stentufft, och snart kompliceras saker av att han faller för ägaren Alice Duwal, som är vacker och spännande men betydligt äldre än Alex och dessutom gift. Det dröjer inte länge förrän Alex inser att allt inte är som det verkar. Alice visar sig ha många hemligheter, och han dras in i en härva av lögner, sex och hot som verkar helt omöjlig att ta sig ur.

Vart kan du vända dig när ditt förflutna vägrar släppa dig fri?”

 

Malmsjö sviker aldrig

Som inläsare har man haft den goda smaken att välja allas vår Jonas. Och det fungerar naturligtvis ypperligt på alla plan.

 

Bra så in i Norden

De som känner mig vet att jag älskar mat.  Både spännande kulinariska upplevelser på restauranger (Armazém Do Sal på Madeira är fortfarande svårslagen) och att själv laga mat (helst med Michael Kiwanuka i högtalarna). Men jag älskar ju även filmer och serier i ämnet mat och dryck. The Bear, Boiling Point, Drops of God – The Menu. Nog blev jag smått till mig när jag läste att den här duon också skrivit en “gourmetthriller”. Min egen Gourmand tar steget betydligt längre, men skulle kanske också kunna klassas i den genren. NORD är dock mer krypande obehag blandat med spännande matlagningsupplevelser medan Gourmand kanske är lite äckligare – och med mer fokus på humor.

Oavsett är det med stort intresse jag ger mig i kast med NORD. Och avkastning får jag.

Det är välskrivet som tusan. Karaktärerna är färgstarka och intressanta, från huvudkaraktärer och ned till små perifera ansikten. Alex väg in i NORD och alla utmaningar han ställs inför är trovärdigt beskrivna och, för en älskare av matlagning som undertecknad, en fröjd att följa. Vägen in i Alice våld med allt som följer är skickligt beskrivet och allt sker med stigande puls och krypande obehag. Den här boken innehåller inte en långtråkig sekund och det finns så ofantligt mycket att tycka om.

Att säga att jag ser fram emot att lyssna på uppföljaren, SYD, är en underdrift. Faktum är att jag kommit fram till detta, och det säger inte lite med tanke på hur många böcker jag plöjer på tolv månader:

NORD är en av de absolut bästa böcker jag lyssnat på i år. En av de mer intressanta och trevliga överraskningar jag fått på oerhört länge. Storartat.

 

NORD kammar hem 5 av 5 pannkakor.

Sandflykt, av Susanne Schemper

Det här är andra delen i Schempers serie om resorten Sandmålla.

Om boken

“Det är sensommar på Saltmålla Resort och till ägarparet Pia-Maria och Hannes stora lättnad kikar solen äntligen fram efter en regnig sommar. Återigen njuter gästerna av strandskogen, havet och den vackra resorten.

Stefan och Carina Skoglund checkar in på Saltmålla Resort tillsammans med den vuxna sonen Adam och hans sällskap Angelica. De ska tillbringa en vecka på hotellet och det är Stefan som bjuder. Den välbeställda familjen ser ut att ha allt, men bakom den vackra fasaden döljer sig mörka hemligheter. I takt med att dagarna går och nya förtroenden skapas, kommer sanningar och sedan länge begravda minnen upp till ytan.

Angelica, som brinner för att hjälpa utsatta kvinnor, blir en bundsförvant när Carina anförtror sig till henne. Men är Angelicas avsikter enbart goda? Handlar det om att hjälpa Carina ur ett destruktivt förhållande, eller om något helt annat? För plötsligt finner Carina sig vara delaktig i att planera både utpressning och hämnd … “

 

Leining

Copy + paste. Leining är suverän. Som alltid.

 

På de tryggaste platser …

Det är något med Saltmålla. En resort ska ju vara en plats för återhämtning, men Saltmålla kanske borde döpas om till Satmålla, för här är det trubbel i görningen igen.

Det här är tredje Schemper-boken jag lyssnar på, och det leder ju till sådan där mersmak. Första delen i Saltmålla-serien, Sandänglar, tyckte jag väldigt mycket om.

Och vet ni vad? Jag kan avslöja exklusivt för er läsare redan nu: Jag tycker väldigt mycket om Sandflykt också.

Schemper har ett levande, härligt språk som är lätt att ta till sig. Det flyter lika fint som massageoljan ingen hinner få kletad på ryggen i boken. Karaktärerna är intressanta och djupa. Spänningen byggs upp på ett väldigt snyggt och krypande vis och jag gillar att följa utvecklingen. Det är intressant och underhållande rakt igenom – och det här är ju inte enbart en roman för underhållning. Det avhandlas viktiga, obehagliga och – dessvärre – högaktuella ämnen i Sandflykt. Det här väver Schemper in i intrigen på ett sömlöst, finfint sätt.

Sandflykt (nu har jag skrivit Sandflykt så många gånger på kort tid att en redaktör som läst detta troligen fått stresspåslag och velat radera hälften, men ser ni, den makten har jag, som recensent, att repetera titeln in absurdum. Saaandflyyyykt) är sammanfattningsvis en väldigt, väldigt bra psykologisk resortspänningsroman (ny genre, y’all!). Det finns oerhört mycket att gilla här. I Sandflykt alltså.

 

Sandflykt (ha!) landar på 4 av 5 pannkakor

Nattvarden, av Caroline & Leffe Grimwalker

Tredje delen i makarna Grimwalkers überpopulära Decemberserie!

Om boken

“När en man hittas armlös med pilar genom kroppen mitt ute i skogen utanför December får John Wagner ett nytt fall att nysta i. Spåren leder honom till en ljusskygg sekt som verkar näst intill omöjlig att komma åt. Kim får oväntat besök av en ung tjej och samtidigt ska hon hantera sin minst sagt annorlunda privatspaning som John absolut inte behöver veta något om. Ett antal mystiska kvinnomord har också skett i December den senaste tiden.

I den här serien är det ingen som håller igen, varken huvudkaraktärerna eller deras motståndare. Men en sak är säker – när du kommit till December blir det svårt att lämna.”

 

 Talk dirty to me

Malmsjö är en av våra absolut bästa inläsare. Det är en fröjd att höra honom viskväsa fram fraserna, samtidigt är jag väldigt nöjd över att kunna öka farten för att slippa utveckla ADHD.

 

En nattvard att minnas

Den här jävla staden alltså. Allt kan hända i December. Och allt händer i December. John får inte en lugn stund och detsamma kan sägas om Kim.

Precis som i tidigare delar är det fullt fart utan chans till inbromsning när Grimwalkers sätter igång. Det bjuds på några timmars riktigt underhållande och, i vanlig ordning, välskriven spänning.

Det finns så mycket berättarglädje när makarna är framme att man faktiskt knappt kan tro att Leffe nästan behöver chillpills för att återhämta sig efter senaste årets extremt intensiva skrivperioder. De upphöjs som några av Sveriges mest produktiva och kaxiga författare och med all rätt. Lyckas man producera i den farten och håller den här höga nivån så är det ta mig fasen bara att buga och gratulera.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag uppskattar Leffes Storm-böcker och Carolines Vågbrytar- och Trickster-serier mer än December, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Dock inte menat att låta negativt, för det finns så mycket att tycka om i December. Det är fantasifullt, oförutsägbart, karaktärerna är färgstarka och välmejslade och dialogen (likaså de inre tankegångarna) är precis så jäkla underhållande och typiskt Grimwalkersk att man inte kan annat än le och emellanåt utbrista i ett högt psykopatskratt och hoppas att man skrämmer nån. Man lyckas dessutom få till böcker som både fungerar finfint i de fristående intrigerna och den röda tråden och karaktärsutvecklingen som medföljer i mixen går inte av för hackor.

 

Nattvarden är ännu ett fint December-entry. 4 av 5 pannkakor.