Kingpin, av Leffe Grimwalker & Alex Storm
Kingpin är senaste boken om Alex Storm. Den tionde i ordningen, räknat med de spinoff-böcker som släppts.
Om boken
“Alex Storm har tvingats in i rollen som Kingpin, den som styr Stockholms undre värld. I själva verket är det bara ett spel, iscensatt av den hämningslösa polisen Bella Stassi. Hon är Alex Storms hanterare och han är hennes informatör, de dras till varandra. Men det är komplicerat.
Bellas plan är att Alex ska snoka fram information åt henne från insidan från insidan av Kumlabunkern. Men medan Alex skakar galler spränger terrorister en bomb i Gallerian mitt i centrala Stockholm. Nu behöver Bella Alex på utsidan, för att de snabbt ska kunna stoppa den aktiva terroristcellen. Och det är bråttom.
Bella försöker samtidigt ta reda på vem hon egentligen jobbar för, och vilka som ligger bakom den hemlighetsfulla Omegagruppen. Hon inser snabbt att vissa hemligheter anses så farliga att de aldrig kan få komma ut, oavsett priset. På något sätt är dessutom hennes man Marco involverad och hennes eget liv kan vara i fara.”
Jonas Grimwalker
Men, typ. Malmsjö är för mig så synonym med Leffe och Caroline av uppenbara anledningar, så han hade lika gärna kunnat vara deras adoptivson. Märkligt med tanke på ålder, tänker ni? Men Leffe och Carro håller ju på att föryngras, så dom är väl egentligen si sådär 80 när det här skrivs, så chill the fuck out.
Vem fan är Kingpin?
Som sagt: Storm del tio. Håller det? Klart det gör. Språket är lika rappt som alltid. Vässat som ett jävla katanasvärd redo att kapa diamant. Och farten då? Låt mig säga såhär: Det japanska höghastighetståget har inte saktat ned, Tom Cruise hänger fortfarande på utsidan med kinderna fladdrande.
Det går alltså undan, som alltid, och jag förundras över vändningarna storyn tar. Det är extrema revelations så, men att hålla det öppet och lyckas överraska och underhålla så stort så här pass många böcker in är fan ett litet Nobelpris i sig. Att Storm ständigt lyckas falla i fällan och hitta greppet igen, någorlunda, är fascinerande. Eller mer fascinerande kanske är att han lyckats överleva så länge. Men det har han såklart sina vänner, och delvis sina fiender, att tacka. Bella Stassi är tillbaka med sin osläckbara törst på sex. Vi får lära känna henne djupare och får mer förståelse för människan bakom, vilket är snyggt och välbehövligt. Vi introduceras även för flera nya karaktärer. Inga nämnda, inga glömda, även om ett par av dem tar lite extra stor plats. Inte enbart sett till BMI och antalet ord de upptar. Grimwalker är en mästare på att introducera nya karaktärer och att, med relativt små medel, få oss att känna något och intressera oss för dem. Snyggt! Så ska vi inte glömma att en viss före detta HA-medlem-turned-actor flyter förbi i sin Ferdinand. Detaljer, tänker ni. Roliga detaljer, tänker jag, som älskar sånt.
Och nämnde jag att intrigen greppar tag, att spänningen är på topp och att man garvar ibland?
Inte? Lär dig läsa då, skräpmask.