Hon reste sig ur askan, av Anna Höök

En bok jag faktiskt haft i bokhyllan ett bra tag, men eftersom jag är oerhört lat när det kommer till läsning kom ljudboken som en trevlig söörpraajs!

Om boken

“Stina är en städerska som bor i Åkers styckebruk. Hennes liv kan nog beskrivas som rätt trist, men så en dag träffar hon Märta och då förändras allt. Länge har Stina bittert gnetat på. Sparat pengar till framtidskontot och drömmen. Nu börjar de två istället tillsammans prata om allt skit de ser i samhället. Snart blir de fler och nu börjar de fundera på vad de kan göra själva för att få till en förändring. Stärkt av änglarnas budskap och beskydd går Stina till handling. Ängeln Chamuel visar henne vägen och förlåter henne när saker går överstyr. För överstyr går det på ett ögonblick och vår hjältar befinner sig strax i en galopperande händelsekedja. Även om de andra inte förstår Stinas snack om änglar, så följer de henne och tillsammans gör de skillnad. Hon reste sig ur askan är en rolig och brutal bok. Den utspelar sig i en småstad och vi får följa dem som hamnat utanför. Vi följer dem i deras mission att rätta orätt.”

 

Författarinläsning

Anna har valt att själv läsa in boken, vilket i det här fallet både ger ris och ros. Ros för att jag tycker att hennes inläsning i sig funkar bra, även om det kan låta lite mekaniskt på några ställen, vilket inte är så konstigt – för inläsning är fan svårt (ja, jag har prövat). Ris för ljudet. Detta är en hemmaproduktion, det får jag ha överseende med, men ljudkvalitén är så pass dålig och volymen så låg att det faktiskt är svårlyssnat.

 

What happens in the ‘Bruk

Det här är en oväntad, ganska galen berättelse, och sånt gillar jag ju. Åtminstone i teorin. Här även i praktiken, för det mesta. Höök målar upp en rolig bild av det lilla samhället Åkers Styckebruk (jag har gjort jobb där, så jag försöker erinra mig hur det såg ut medan jag lyssnar).

Beskrivningarna av Stinas rätt tråkiga liv är underhållande och jag skrattar ofta till, inte minst när hon och Märta med flera beklagar sig över samhällets skick. Den där brutaliteten som blommar ut kommer ofta oväntat och plötsligt och det gillar jag skarpt. Det gör det hela än mer oförutsägbart. Jag skulle vilja säga att det känns som någon slags mash-up mellan En man som heter Ove och Fargo. Fargo nämner jag för den mörka, svarta komiken och det överraskande våldet. Ibland kan jag uppleva att vissa scener känns lite lösryckta och osammanhängande. Möjligen är det jag, möjligen hänger det ihop med ljudkvalitén som ibland tar fokus från innehållet – eller så är det helt enkelt lite osammanhängande. Den här ängeln Chamuel som förlåter hennes överträdelser är en rolig detalj, men hade kunnat komma till sin rätt bättre – även här är jag osäker på om det kan vara så att jag missar något till följd av att jag ibland får koncentrera mig hårt för att hänga med över den låga volymen och dåliga ljudet, men det känns som en potentiellt flippad idé som inte nyttjas hela vägen.

Jag gillar det oförutsägbara – och oförutsägbart blir det. Jag gillar humorn och jag tycker att Höök skriver bra. Men det är ett faktum: Den här boken förtjänar en bättre ljudboksproduktion för att helt komma till sin rätt – mitt slutbetyg är därav baserat enbart på innehållet i boken.

Och nog vill jag minnas att detta är första delen i en tänkt serie?

 

Hon reste sig ur askan landar på 3,5 av 5 pannkakor