Döparen, av David Renklint
Renklint, en skräckförfattare av rang, är här med sin första spänningsroman för vuxna.
Om boken
“Mardalen är ingen oskuldsfull plats. Gängvåldet växer sig starkare, sekter breder ut sig och tittar man noga på höghusen hittar man så småningom kulhål. Men när ett mördat barn hittas på en lekplats är invånarna långt ifrån beredda. Allra minst Lilja Leander, själavårdare i en frikyrka och mamma till nioåriga Julia. Hon oroar sig för sin dotter, och läser frenetiskt allt hon kan komma över om fallet. Det blir något av en besatthet, åtminstone tills hon själv blir en del av utredningen. Hos polisen blir nyexaminerade Mikael trots sin bristande erfarenhet involverad i fallet, som ter sig mer och mer hopplöst. Inom honom växer desperationen. Hur ska han kunna sona sitt mörka förflutna om inte genom att lösa det här vidriga brottet? Och tänk om ännu fler barn står på tur?”
Åkerblom läser
Charlotta Åkerblom står för inläsning. Hon har en del ljudböcker på sitt samvete men jag tror att det här är den första jag lyssnar på. Jag tycket att hon sköter sig rätt bra även om det kan låta lite monotont ibland.
Mardalen del ett
Det här är första delen i Renklints Mardalen-serie. Jag gillar hans sätt att skriva och har lyssnat på hans suveräna ungdomsböcker och en del annat. Det här är dock något helt annat. En blandning av deckare och spänningsroman i högt tempo. Jag är ju förtjust i författare som lyckas skriva intressanta, spännande böcker UTAN att de blir tegelstenar. Det är Renklint bra på. Första delen klockar in på precis under 6 timmar, något som är både en styrka och en svaghet. Återkommer till det längre ned. Döparen håller högt tempo och det hinns med en hel del vändningar.
Karaktärerna sticker ut, inte minst själavårdaren Lilja som är en av huvudkaraktärerna – Hur ofta har du lyssnat på böcker med själavårdare i huvudrollen? NÄ JUST DET. Det ger en intressant inblick i frikyrkan och de karaktärer som tillhör den. Likaså är polisen Mikael ett intressant perspektiv.
Tempot är som sagt högt och Renklint kliver utanför boxen på många sätt. Men det finns också saker som skaver här. Dialogen är oftast väldigt välskriven, men känns ibland lite forcerad. Jag kan uppleva intrigen som delvis rörig, kanske beror det på att man försöker klämma in väldigt mycket på kort tid i första delen av en ny serie med allt det innebär. Karaktärsfördjupningen kan också kännas lite påklistrad av samma anledning. Exempelvis får vi en tillbakablick till Mikaels barndom och hans förflutna som mobbare, något som grämer honom rejält i vuxen ålder. Det är snyggt berättat och gör honom intressant, men tillbakablicken skaver ändå då den känns lite inklämd och utdragen. Känslan blir med andra ord återigen att det känns jäktat. Men Renklint har lyckats skapa en intressant miljö, spännande karaktärer och en intrig som lär hålla finfint för flera delar. Inget är som det verkar och det blir både underhållande och obehagligt.
Jag ser fram emot att få hänga med till Mardalen igen för en liten fördjupning av allt och samma höga tempo.