Bortförda, av E.P. Uggla
E.P. Uggla, som gjorde ett namn för sig först med dystopin Första Hösten: Blå skymning med uppföljare och sedan böckerna om Eden, dystopi för ungdomar, är tillbaka med en spänningsroman.
Om boken
“Gastkramande psykologisk spänning i högt tempo. En het dag i juli ska Ida plocka upp sin systers barn på Björkens sommaröppna förskola, Niko ska hämta sin dotter, och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar vara som vanligt utom hettan. Men idag kommer varken de eller övriga anhöriga att hämta några barn. Småbarnsgruppen är spårlöst försvunnen och polisen står handfallen. De förtvivlade föräldrarna söker svar – hos varandra och sig själva. Har någon tagit barnen och i så fall varför? Det visar sig snart att flera av dem bär på mörka hemligheter som alla kan ligga bakom barnens försvinnande. Jakten på de bortförda barnen blir allt mer desperat – ska man hitta dem innan det är för sent?”
Pulshöjning med Anja
Skådespelaren Anja Lundqvist står för inläsning och gör ett riktigt bra jobb. Fin inlevelse ger pulshöjning.
En mardröm för föräldrar
Jag tycker mycket om de E.P. Uggla-böcker jag hittills konsumerat så det är naturligtvis med stora förväntningar jag tar mig an hennes steg in i spänningsgenren. Det börjar nervigt. Riktigt nervigt. Jag sugs in i berättelsen direkt och den målas upp på ett spännande, obehagligt och – upplever jag det – realistiskt sett. Vi får lära känna ett flertal karaktärer mitt under rådande kaos samtidigt som ledtrådar nystas upp.
Det är rafflande tempo precis hela tiden och det ska sägas att Uggla verkligen fått till en smart intrig. Det är oförutsägbar, edge-of-your-seat-spänning (för att sno ett uttryck som engelskspråkiga filmrecensenter ofta slänger sig med) som inte släpper taget förrän epilogen.
Det är också väldigt, väldigt välskrivet. En annan sak jag förväntade mig av en bok signerad E.P. Uggla. Vackert, sorgligt, obehagligt – och underhållande. För mitt i all nerv och alla hemskheter återfinns emellanåt lite humor, lite referenser – och lite sex. Det finns, som ni förstår om ni inte är väldigt segstartade, extremt mycket att tycka om här. Dialogen är trovärdig, karaktärerna både färgstarka, intressanta och spännande att följa. Förvecklingarna är många och ja, jag har skrivit det tidigare och gör det igen: Intrigen är smart.
Med Bortförda visar Uggla att hon behärskar realistisk spänning utan blomsterdystopiska inslag och det ska bli förbaskat intressant att se vad hon ger sig i kast med härnäst. Jag hoppas att hon hittar tillbaka till skräcken emellanåt också, något jag själv också vill och har lösa planer på.
Bortförda landar på 4,5 av 5 pannkakor