Alla mord jag begått, av Johanna Sernelin

Sernelin, en författare som ständigt imponerar på mig med sin underfundiga humor, svärta och språk, är tillbaka med första delen i en ny trilogi.

Om boken

”Människor har en tendens att dö omkring dig”, säger en av poliserna. Men allt Andreas gör är att älska för mycket. Han ska ju inte alls skilja sig. Ändå ligger de där på köksbordet, skilsmässopappren som hans fru Elin redan undertecknat. För att få henne att återvända måste han ta till alltmer drastiska metoder. Till slut ska Elin inte ha något annat val. ”Alla mord jag begått” är första delen i en trilogi, en klaustrofobisk relationsthriller om människan bakom morden. En huvudperson att INTE heja på.”

 

Åkerblom

Viktor Åkerblom, en av mina absoluta favoriter, står för inläsning. Hans lite melankoliska ton och fina tajming passar den här boken perfekt.

 

Antagonistens perspektiv

Det här är som sagt första boken i en trilogi och i den första delen följer vi antagonisten Andreas. Här snackar vi tvättäkta Silfverbjelke-psykopat fast utan kokainet och kanske med lite mer självkontroll. Eller?

Jag älskar hur Sernelin bygger upp intrigen och världen enligt Andreas. För det är verkligen så det ser ut. Det speglas från hans sätt att se samtidigt som vi lyssnare/läsare kan se runt hörnet och förstår vad som egentligen händer.

Sernelin har, vilket jag påtalat i andra recensioner, en säregen förmåga att lyfta fram svärta och bråddjupt mörker på ett underfundigt sätt. Andreas tankegångar är så djupt tragiska och sjuka men framförda på ett sätt som ibland får mig att skratta rakt ut. I den här boken återfinns uttryck, liknelser, inre tankar och monologer som är så förbaskat klockrena att jag faktiskt blir avundsjuk. Ja, jag skrev. Jag blir SÄLLAN avundsjuk på andra författare, men Sernelin är en av två (Andrev Walden är den andra) som lyckas frammana sådant hos mig när jag lyssnar. För hon skriver så löjligt jävla bra. Flytet, ordvalen, referenserna, liknelserna – jag tycker mig själv vara ganska underfundig och duktig på samma saker men det händer ofta under genomlyssningen att jag sitter och förundras och tänker “Hur fa-aan kläckte hon den där meningen?”.

Ett tydligt exempel ges tidigt i boken där Andreas hänger bland foliehattar på nätet och kommer fram till att undergången lär ske på en måndag, for obvious reasons. Det är en tankegång och ordlek som får mig att le brett och skratta rakt ut (där fick jag till två saker som ofta måste redigeras ur mina manus). Och det fortsätter. Boken är proppfull av lika underbara exempel. Och så pratas det om en viss ensam man som jag skrivit ett helt manus om, det gör mig lite glad i själen.

Det här kan vara Johanna Sernelins hittills bästa bok och jäklar vad spännande det ska bli att få ta del av fortsättningen! Det är både deprimerande, obehagligt, sorgligt och riktigt, riktigt underhållande. En mix som låter motsägelsefull men fungerar om man har att göra med en mästerlig författare.

Alla mord jag begått kammar hem 5 av 5 pannkakor.