Annabelle, av Lina Bengtsdotter
Annabelle är första delen i Bengtsdotters serie om Charlie Lager.
Om boken
“Mest sålda debutroman 2017 och vinnare av Crimetime Specsavers Award för bästa krimdebut. En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves. Kriminalinspektör Charlie Lager från Nationella operativa avdelningen tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Medan Charlie försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör hon skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.”
Mirja
Mirja Turestedt är en av våra mest populära inläsare och den här boken är ett perfekt exempel på varför. Suveränt inläst.
Trasiga själar
Vinnare av Crimetime awards krimdebut och mest sålda debutroman 2017? Jag kan förstå det, för Lina Bengtsdotter har knåpat ihop något riktigt fint här. Å ena sidan är det en berättelse som innehåller saker vi stött på många gånger förr. Den lilla orten där tiden liksom fastnat och de som inte kommer därifrån likaså. Den vilsna, försupna och trasiga polisen som ska utreda ett försvinnande. Människor som misstänks, unga som råkar illa ut. Men. Bengtsdotter tar de här ingredienserna och vrider om dem några varv till. Resultatet? En vemodig, intressant, sorglig, underhållande och spännande krim. Det är en jäkligt smart intrig, bör tilläggas. Många olika livsöden som vävs ihop på sätt som åtminstone inte jag kan räkna ut – och det är riktigt, riktigt snyggt. Och den där försupna polisen ÄR inte klyschan ni väntar er. Här är perspektiven förvridna, karaktären fördjupad och trasig och vilsen på ett sätt som inte får mig att gäspa och tänka att jag har hört det förr.
Dialogen är snygg, karaktärerna trovärdiga och intressanta och tempot är trevligt.
Nej. Lina Bengtsdotter har i mångt och mycket tagit ett ofta ganska urvattnat koncept och gjort det till sitt eget. Och upplösningen ska vi inte prata om, men jag kan avslöja så mycket som att det inte var betjänten som gjorde’t.
Det här är första delen av (åtminstone hittills) tre. Jag ser fram emot att ge mig i kast med nästa bok om Charlie Lager. En karaktär jag kommit att tycka om.