Recension: Château vid vägens slut

Château vid vägens slut, av Jessica Eriksson och Stefan Holm

Det här är första delen i Eriksson och Holms romance-serie Romantiska äventyr i Värmland.

Om boken:

“Ellinor Carpentier har bott i Paris i hela sitt liv. När hennes svenska mamma går bort bestämmer hon sig för att börja om i Sverige, och väl där får hon veta att hon ärvt ett hus i Värmland. Hon kan absolut inte se sig själv i ett hus på landet, så hon anlitar den karismatiske mäklaren Andres Williamsson, som ivrigt tar sig an uppdraget att sälja.

Men så snart Ellinor får se den förfallna egendomen blir hon förälskad. Huset är, i hennes ögon, ett château! Hon tänker om och vill i stället renovera och bilda ett konstnärskollektiv. Till sin hjälp tar hon den lite blyge men hängivne snickaren Felix Gustavsson.

Samtidigt som huset återfår sin forna glans spirar kärleken mellan Andres och Ellinor, men oväntad konkurrens om Ellinors hjärta komplicerar allt.

En varm och charmig berättelse om att följa sina drömmar och samtidigt både hitta hem och finna kärleken.”

 

Kandler

Mimmi Kandler, en för mina öron ny inläsare, gör ett suveränt jobb med inlevelse och passar materialet perfekt.

 

Romans vid vägens slut

Från Paris till Karlstad. Miljöombyten kan göra gott, oavsett om det är på riktigt eller i fiktion. Att förlägga romance, såväl litterära som på film, till just renoveringsobjekt är ganska tacksamt. Det ger oss saker att se fram emot i såväl fasadrenovering som inre bygge och känslomässig utveckling. Intrigen i sig är väldigt klassisk och vändningarna likaså. Det är klassisk romance med triangeldrama och en ny säsong av Husdrömmar och vet ni vad? Jag gillar det. Det må vara förutsägbart, men det gör inget, så länge det är välskrivet, charmigt och underhållande, vilket det är. Jessica sägs även avsky kommatecken, så jag tänker mig att, vad tusan, det vore väl synd att inte ta tillfället i akt att, i denna extremt välskrivna recension, retas lite medelst, just det: onödiga kommatecken!

Karaktärerna är trevliga och vi lär oss ganska fort vilka vi ska tycka om och i ungefär vilken utsträckning, men även här bjuds det på trevlig utveckling. Mysteriet som tar sin början med en viss tavla är ett trevligt inslag och tillför en extra dimension. Tidvis luktar det nästan lite övernaturligt och det gör det hela lite extra mysigt, på något vis. Överlag finns ett bra driv i berättelsen som gör att man håller intresset uppe hela tiden och trivs riktigt bra i sällskap med Ellinor och kompani. Ett stort plus för levande och fint beskrivna miljöer!

Och romance, tänker ni, är det inte en massa sex då? Nej, faktiskt är vi förskonade från det. Missförstå mig rätt. Sexscener kan vara kul, men det är ärligt talat ytterst sällan det funkar. För det mesta tenderar det att bli väldigt mycket skämskudde. Nog liggs det vid restaureringen av detta château, men det händer liksom off screen, som man säger i filmvärlden. Det hånglas lite och kläder flyger men innan stönandet kommer igång och gömma-korven-leken tar vid klipper vi till dagen efter.

Att det är första delen i en serie är lätt att förstå. Det slutar med krokar ute men utan att vi använder oss av såna där otrevliga cliffhangers jag själv brukar få skäll för. Men visst fan vill man veta mer? Återigen: En välskriven intrig med finfint driv gör att jag, som vanligtvis föredrar andra genrer, har riktigt trevligt! Tack och lov behöver vi inte vänta överdrivet länge eftersom uppföljaren kommer redan i maj.

 

Château vid vägens slut landar på 4 av 5 pannkakor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *