Belägringen, av Leif Selander

Leif Viking, förlåt, Selander, är tillbaka med nästa del i serien Den hårda vägen. Och hårt blir det!

Om boken

“Efter sin insats i det blodiga slaget mot piraterna i Efesos, förväntar sig Harald att få hela äran för segern och gripandet av Dalassenos, den tidigare guvernören i öst. Det politiska spelet i huvudstaden tvingar dock honom att ta ett steg tillbaka.

Trots att nordmännen bevisat sig gör gamla regler i Konstantinopel att de måste delas upp i två grupper. Halldors vistelse, med sina män, i den övergivna förläggningen i Sestos visar sig bli svårare än han och Harald räknat med.

I Antiokia gror missnöjet över att deras hertig och guvernör blivit arresterad. Kejsarens utnämning av ny guvernör gör att bägaren rinner över. Riket hotas av splittring. Harald och hans män blir sända mot öst för att lugna situationen. Ett uppdrag som visar sig bli deras svåraste hittills i det Romerska riket.

Harald har nu bestämt sig för att ingen ska kunna ta åt sig äran för vad han själv har åstadkommit.

En man kommer dock korsa Haralds väg och störa hans planer.”

 

Lars Viking

Lars Winclair står för inläsning och han har ju kommit att bli en favorit och det kan jag meddela att han gör ingen besviken! Han passar vikingarnas framfart perfekt!

 

Silverskatt, när vi dricker mjöd och bolar, a-ha

Den som inte tar musikreferensen i rubriken får spöstraff. Nä. Skojar bara.

Jag gillar historia, även om jag inte djupdyker i det särskilt ofta. Jag är också förtjust i tv-serier och filmer om vikingar (Last Kingdom etc) och Selanders tidigare böcker har visat sig bara ett finfint substitut för våld på teveskärmen.

Jag uppskattar Selanders vackra språk och driv. Intrigen i berättelsen om Harald Sigurdsson är även den tilltalande. Inte minst, eller kanske främst, för att jag vet vilken vikt författaren lägger vid äkthet. Även om det vi bjuds på till stor del är uppdiktat så vet jag att oerhört noggrann research gjorts kring de verklighetsbaserade karaktärerna och historiska händelserna. Det är något jag tycker genomsyrar berättelsen. Trovärdighet och en kärlek till verkligheten.

Det är männens värld, på gott och ont. Jag har påtalat det tidigare och det igen: Selanders historiska action återspeglar hur verkligheten såg ut och således hamnar fokus till merpart på männen (kanske till fördel för kvinnor som var smartare än att ägna sina liv åt ond bråd död?).

Tredje delen är lika välskriven och intressant som tidigare. Jag kan uppleva en bitvis avsaknad av spänning till följd av att våra huvudkaraktärer ibland framstår som så pass självklara och överlägsna. Fighterna är välskrivna, underhållande och bitvis spännande, men nerven kan falla lite till följd av tidigare nämnt. Hoppen mellan transportsträckor och slagsmål kan möjligen även bli lite väl vanligt förekommande, men det kan jag ha överseende med när det är så välskrivet – och vi är inte direkt bortskämda med medryckande vikingaaction i dessa tider av cozy crimes, standarddeckare och sorgliga samtidsskildringar.

Förresten: Lars Winclair + Leif Selander = Edda Hotshots sävliga Lars Selander.

Belägringen landar på 4 av 5 hårdstekta pannkakor