Glöm aldrig Tintin: En sann berättelse, av Sofia Rutbäck Eriksson och Sanam Gharaee

Årets viktigaste (och jobbigaste) bok är här.

Om boken

“8 januari 2023 skickade jag iväg min åttaårige son Tintin för att ha umgänge med sin pappa Alexander. Tintin som var världens gladaste kille. Omtänksam, snäll, och påhittig.

Alexander hade varit svärmorsdrömmen som höjt mig till skyarna. Sen kom Tintin. När allt inte längre var på Alexanders villkor var jag inte längre den fru han önskade. Åren som kom kantades av hot och psykiskt våld. Trots det kämpade jag hårt för att skapa en kärleksfull vardag för mig och Tintin. När Tintin började bli rädd och vägra umgänge slogs jag, förgäves, för att Tintin skulle slippa träffa sin pappa. Inte ens när Alexander misstänktes försöka kidnappa Tintin utomlands stoppades umgängena. En pappa har tydligen rätt till sitt barn. Till vilket pris som helst.

”Det kommer gå bra”, var det sista jag sa till Tintin innan han åkte.

Men det gick inte bra. Några timmar senare knackade polisen på dörren. Alexander har gjort det oåterkalleliga. Han har tagit livet av mitt barn.

Fallet Tintin fick stor uppmärksamhet våren 2023. I Glöm aldrig Tintin skildrar Sanam Gharaee kampen för sin sons frihet. Boken är en sann berättelse om en mamma som försöker rädda sin son från en våldsam man – och förlorar mot det svenska rättssamhället. Om att få sitt barn mördat av den man en gång älskade allra mest.

Frågan på allas läppar var och är fortfarande: Hur kunde det få ske?”

 

Philomène

Philomène Grandin står för inläsning och bär historien med fin inlevelse. En riktigt bra inläsning.

 

Till Tintin, för Tintin, med Tintin

Ja, herregud, var ska jag börja? Jag såg avsnittet av Bergfeldt där Sanam satt med och berättade sin historia. I soffan bredvid satt min sambo och vår mirakelbebis på strax under fyra månader. Att höra henne berätta om sitt livs värsta dag kändes som en märklig kollision av världar, för sånt här ska inte, kan inte, få hända. Ändå gör det det. Alla minns väl Lilla Hjärtat och hennes öde? Nu även Tintin. Det är för plågsamt att ta in. Det är med en redan stor klump i bröstet jag börjar lyssna på den här boken och när den väl börjar så vill jag inte pausa. Jag ska erkänna en sak: Under tiden jag lyssnade på merparten av boken så skolkade jag från jobbet (lugn, jag är egenföretagare, så jag stämde av med chefen innan) och lyssnade igenom merparten under en dag.

Det här är utan tvekan årets viktigaste och absolut jobbigaste bok. Det är en både rörande, vacker, rolig och hemsk berättelse. Vacker och rolig för att vi får lära känna Tintin ganska väl under de här timmarna. Vi får en inblick i hans underfundiga humor, hans oerhört stora hjärta som rymmer så oändligt mycket kärlek och när boken är slut så känns det faktiskt, på något märkligt sätt, som att jag känner Tintin. Men jag vill gå ett steg längre och påstå att det känns som att han är ytterst närvarande. Och det är oerhört vackert, och en av anledningarna till att boken skrivits – För Tintin får aldrig glömmas bort.

Det är också en väldigt välskriven bok, vilket i sammanhanget är underordnat, men värt att lyfta fram.

Jag har aldrig fällt så många tårar till en bok förut och då har jag ändå lyssnat på många sorgliga berättelser. Jag gråter redan i prologen och jag gråter vid många tillfällen under resans gång när jag stannar upp och inser, mitt i allt det vackra och alla fina berättelser (för det finns en hel del lycka mitt i allt mörker) att jag redan vet hur berättelsen slutar. Man vill pausa. Man vill hitta en tidsmaskin och stoppa allt ondskefullt från att hända. Jag fylls med så mycket känslor och tankar, både sunda och osunda, på vad jag tycker att den så kallade pappan förtjänar att utstå, hur samhället måste lära sig att agera istället för att blunda eller luta sig mot förlegade lagar och regler som går att tyda på helt fel sätt. Jag blir så arg på beslutsfattare och långdragna, felaktiga processer som inte alls främjar den lilla oskyldiga killens välmående. Han förtjänade en lycklig, smärtfri uppväxt tillsammans med folk som älskar honom men fick något helt annat. Jag ser i efterhand på bilder av Tintin och har svårt att hindra tårarna. Jag skriver den här recensionen och har svårt att hindra tårarna. Jag ser på min egen son och har svårt att förstå att någon skulle får för sig att skada livets största mirakel.

Det är en oändligt sorglig berättelse. Jag är väldigt stolt över att min vän Sofia och Tintins starka mamma Sanam tog sig an att skriva den. Lika ledsen är jag över att boken behövs. Och att den behövde skrivas. Det här är en bok som inte får missas, men en rekommendation är att ha med näsdukar när ni lyssnar. Det kommer att behövas.

Till Tintin, för Tintin, med Tintin. Vi glömmer dig aldrig.

 

Glöm aldrig Tintin landar på 5 av 5 pannkakor.