Stormdrottning, av Linda Schönbeck och Alex Storm
Nästa Storm-spinoff är här och det är Schönbecks tur att föra Jessica Storms äventyr vidare.
Om boken
“Jessica Storms fasad som framgångsrik entreprenör med villa i Bromma håller på att rämna. I själva verket är hon en motvillig kokaindrottning i Stockholms undre värld, där pressen från andra gäng som vill ta över blir allt hårdare.
Den tidigare affärspartnern och kvinnliga gangsterledaren Addi är på flykt undan ett långt fängelsestraff och har som sitt enda mål att sätta stopp för Jessicas affärer med en kula i hennes panna.
Relationen med grannen Cesar blir allt mer komplicerad. Han är polis med uppdrag att sätta stopp för droghandeln i Stockholm, och lyckligt ovetande om vem Jessica egentligen är.
När sedan Jessicas bästa vän och nyblivna mamman Sussie försvinner, måste Jessica göra allt hon kan, för hitta Sussie och för att överleva. I slutändan kan det bara finnas en drottning.”
Leining
Ja just det. Titta hit, alla ni som klagar på att det inte är Malmsjö som läser in. Det blev ju ett jävla rabalder även kring tidigare spinoffs och smaken är som baken, men faktum kvarstår: Här har vi kvinnliga huvudkaraktärer i fokus, så Malmsjös vackra, hesa stämma hade inte passat ändå. Och nu är det Leining vi snackar om, en annan sorts drottning. Hon gör det såklart suveränt.
En jävla fartfylld storm
Vi har tidigare bjudits på en spin-off om Jessica Storm signerad Ramona Ivener. Nu har Linda Schönbeck adopterat karaktären och hennes tidslinje. Jag har tyckt väldigt mycket om samtliga tre (2 x Jessica Storm, 1 x Lily Rose) spinoff-böcker som släppts, men jag tror att det här är den som rent innehållsmässigt påminner mest om originalserien. Vad det beror på? Det kan vara så enkelt som att till exempel Anna Granlunds fartfyllda resa utspelade sig mestadels i miljöer som för serien var ovana, men ytterst välkomna. I Stormdrottning rör vi oss liksom mer i Alex hoods. Och det är precis lika rappt, våldsamt och underhållande som vi kommit att förvänta oss av en Storm-bok.
Gasen i botten redan i prologen och vi får egentligen knappt chans att andas förrän boken tar slut och det är precis så jag vill ha det. Det gör att det här naturligtvis blir en sån där ljudbok som blir svår att pausa. “Bara ett kapitel till”, eller i mitt fall “Okej, jag råkar köra via småvägarna innan jag tar mig hemåt” bara för att man inte vill sluta lyssna. Det om något är ett bra betyg och det är synonymt med hela serien. Jag har ofta lätt att tappa fokus – även när jag lyssnar på de allra bästa, mest välskrivna böcker – när min överaktiva, kreativa hjärna sätter igång mitt under lyssningen och slänger ur sig oväntade frågeställningar som “men hur hade samhället sett ut om vi hade t-rex i skogarna istället för rådjur?”. Då är det skönt med böcker som Storm, eller vilken som av Leffe Grimwalkerss böcker, eller för all del Sammy Jeridis Ghetto-serie. Dom är liksom skrivna av ADHD-hjärnor FÖR ADHD-hjärnor. Nu har jag inte ADHD, men ni fattar vinken. Det är skrivet i hänsynslöst snabbt tempo för att folk som vanligtvis tappar fokus och koncentration ska kunna hålla sig fast och INTE flamsa iväg i tankarna. Och det funkar. Och precis på samma sätt är Schönbecks spinoff skriven.
Språket är levande och härligt. Det “låter” som en Storm-bok, och ni som lyssnat på några av böckerna i serien förstår vad jag menar. Schönbeck har ett eget id, som etablerades i hennes suveräna debut Silverfjärilen. Även om det är två helt väsensskilda böcker så känns hon igen även här och det är något väldigt positivt.
Intrigen är smart och fartfylld och karaktärerna som rör sig runt Jessica är intressanta och välskrivna. Det är precis lika underhållande och våldsamt och folk är precis lika fula i munnen som vi är vana vid. Det finns med andra ord oerhört mycket att tycka om. Jag gillar även längden på boken. Det blir liksom varken för kort eller för sprängfyllt.
Med det kan vi gott sammanfatta Stormdrottning som ännu en lyckad bok i serien och Schönbeck som en mer än värdig adoptivmorsa till seriens originalkaraktär Jessica. Och nog blir man hungrig efter fler Storm-äventyr?
Nu kanske somliga får för sig att kalla mig jävig, som ingår i Storm-familjen, men kom igen … Jag har följt Storm-serien, och älskat den, sedan 2019, och även om jag naturligtvis hejar på mina nyblivna syskon och deras litterära framsteg så recenserar jag fortfarande objektivt och opartiskt utifrån mina preferenser. Jag hejar precis lika mycket på alla andra fantastiska författarkollegor och vänner. Så. En bra bok är en bra bok är en bra bok.