Månad: maj 2024

Publicerat

Recension: Ikaros

Ikaros, av Chris Berg

Ikaros är tredje delen i Bergs spänningsserie om Rickard Häll.

Om boken

“Rickard Häll, f.d. sjukvårdare inom specialförbanden men numera inom den privata säkerhetssektorn, blir uppringd av sin gamla kollega och vän Jocke. I en lägenhet tillhörande den svenska underrättelsetjänsten finns en skottskadad avhoppare från det ryska rymdprogrammet, men ryssarna är dem på spåren. Ryssland har hackat sig in i ett nytt svenskt satellitsystem med potential att påskynda den globala omställningen till ren energi vilket skulle få katastrofala följder för världens oljenationer. Det pågår en internationell kapplöpning, med Ryssland och USA i ledningen, om att få tillgång till de frusna naturtillgångarna i Arktis och stormakterna slåss om kontrollen över mannens kunskaper.

Med en förrädare i de egna leden tvingas Rickard och Jocke själva ta kontrollen över händelseförloppet.

Den svårt skadade Pjotr behöver föras i säkerhet innan det är för sent och med människoliv och ett potentiellt tredje världskrig på spel ger de sig av i polarnatten.”

 

Malmsjö

Malmsjö står för inläsning och gör, som vanligt, ingen besviken. ‘Nuff said.

 

Häll den tredje

Jag lyssnade på Draksådd när den släpptes 2021 och tyckte mycket om den. Det är därför med rätt stora förväntningar jag tar mig an den tredje delen (Gråzon, del ett, har precis släppts i nyutgåva, den har jag inte hunnit ta mig an).

Berg infriar förväntningarna. Det är hög fart och filmisk spänning redan från inledande minuter och det är sällan man får en längre andningspaus. Det är således spänning av en kaliber jag uppskattar. Det är smart, välskrivet och det märks att det ligger gedigen kunskap och/eller research till grunden, för jag som lyssnare köper innehållet rakt av. Och känns det någonsin överdrivet så är det fortfarande beskrivet med nog nerv och rätt ord för att jag ska köpa det likförbaskat.

Det är, på många sätt, en högaktuell spänningsroman, där Ryssland och deras invasion av Ukraina ligger som backdrop över intrigen. Det är snyggt hanterat.

Möjligen kan jag uppleva karaktärerna som lite endimensionella. Man lär inte riktigt känna dem på djupet och även fast det är tredje boken om Häll så upplever jag honom som en aning anonym. Vi skrapar lite på ytan, men det mesta händer här och nu och där finns ingen direkt tid för djupare porträtt. Det gör egentligen ingenting, för intrigen är sådan, men möjligen dämpar det potentiellt emotionellt engagemang. Däremot uppskattar jag Bergs humor, som skiner igenom ibland med exempelvis referenser till Whamageddon. Det tillför något och bryter ganska effektivt den hårda militära tonen.

 

Ikaros är en nervig actionrökare som förtjänar 4 av 5 pannkakor

Publicerat

Recension: Klubben

Klubben, av Christian Unge

Christian Unge har skrivit böckerna om Tekla Berg. Nu är han tillbaka med något helt annat.

Om boken

“En död, naken man dumpas på Stureplan i Stockholm. Polisen kallar in alla resurser då mannen visar sig vara vd för världens största streamingtjänst. Kriminalkommissarie Hanna Mansouri har varit sjukskriven för utbrändhet men slungas nu rakt in i den komplexa utredningen. Det står snart klart att inget är vad det först ser ut att vara. Hanna och hennes kollegor ställs inför en härva av småkriminella losers som tagit sig vatten över huvudet, internationella konstligor och kicksökande överklass. Klubben är en virvlande spänningsroman med ett rikt och udda persongalleri. Det är den första delen i en ny serie om polisen Hanna Mansouri.”

 

Turestedt

Mirja Turestedt står för inläsning och gör det suveränt. Suverän inlevelse och tempo. Hon lyckas skifta röstlägen, ibland utan att man tänker på det, på ett sätt som ökar dramatiken och nerven riktigt snyggt!

 

Inte min typ av klubb

Nej. Rikemansklubbar är väl inget för en författare som drar in merparten av sina stålar i byggsvängen? Men den här boken, däremot. Det är min kopp te, så att säga. Jag har lyssnat på ett par av Unges böcker om Tekla och gillar dem, även om jag ärligt talat har lite svårt för protagonisten.

Med Klubben bjuder Unge på något helt annat. Det sticker ut på många sätt. Intrigen är annorlunda, jäkligt smart berättad och genomtänkt in i minsta detalj. Karaktärerna, från Hanna och ned till bikaraktärerna, är suveränt gestaltade. Rent språkmässigt är det också av yttersta toppklass. Ni ser. Jag har kunnat skriva toppklass, men valde att lägga till ett “yttersta” för att förstärka hur jävla bra det är. Och där kom en svordom, bara för att förstärka det ytterligare. Ja, jävlar.  Intrigen fascinerar och överraskar. Jag undrar ofta hur mycket research som ligger bakom och hur många gånger Unge bara tänkt att “Ja, så här jobbar de riktigt rika, jag behöver inte ens försöka överdriva”. Det finns rejäl med nerv och en hel del härlig humor. Och så kommer vi till det här med längden. Hur lång ska en bok vara? Den ska vara så lång som den bör vara för att kunna berätta historien författaren vill dela med sig av. Själv skriverj ag relativt korta böcker – De pendlar mellan en tredjedel och hälften av Klubben, för att ge en måttstock. Jag har själv svårt för långa böcker och det beror inte på böckerna i sig utan det faktum att jag har så satans många böcker att avverka i min lista att det helt enkelt är enklare, och trevligare, att ge mig i kast med korta böcker. Dessutom kan det kännas motigt – En bok som visar sig vara halvdan men bara sju timmar lång är ganska enkel att ta sig igenom. En bok som är Klubben-lång men halvdan kan däremot kännas som att springa ett maraton samtidigt som man blir slagen i ansiktet var femtionde meter. I det här fallet blir jag kanske lite otålig ibland. Möjligen hade man kunnat klippa ned några passager, men samtidigt levererar Unge på en sån oerhört hög nivå och jag kan ärligt talat inte pekat ut en passage som jag anser behöver kortas ned. Jag kan bara gå tillbaka till mig själv och det faktum att mitt ljudbokslyssnande och det faktum att jag numera ingår i Storm-universumet skänkt en mild ADHD. Unge bjuder verkligen på en godispåse med extra allt och den är verkligen värd att smälla i sig även om det tar ett tag.

 

Klubben landar på 4 av 5 pannkakor.

Publicerat

Recension: Ett nytt, fräscht liv

Ett nytt, fräscht liv, av Isabell Jonasson

Här kommer något så ovanligt som en debutant i dubbel bemärkelse. Det är nämligen både författarens och inläsarens debut.

Om boken

“Alla medel är bra utom de dåliga, eller?

Hanna är tjugonio år, bor i Visby och lever något sorts liv. Jobbet i hemtjänsten är vad det är. När hon är ledig tittar hon på Farmen och gamla avsnitt av Top Model, dricker öl på Mickes bar en till två kvällar i veckan och pratar ibland med sin kompis Caroline som bor i Göteborg. Hanna inser själv att livet på något sätt gått i stå, men måste man göra så mycket, tänka så mycket – vara så mycket?

En kväll ramlar det in nytt folk på Mickes, plötsligt är Oscar där. Han är något annat. Kanske kan Hanna också bli det, en som vet var man köper rätt ljusstakar och ekologiska grönsaker? Så får det bli. Hanna har inget att förlora.”

 

Inläsardebut

Alexandra Dahlström har varit verksam inom filmbranschen ända sen skådisdebuten 1997, nu med mest fokus på regi och manus. Här gör hon alltså sin debut som ljudboksinläsare – och vilken debut! Skådespelartalangen genomsyrar inläsningen och det märks även att hon har mycket erfarenhet av eftersynk, eller så kallad ADR. Måhända är det också så att bok och inläsare är en perfekt match, för här får hon verkligen chansen att leva ut, för vilken debut detta är. Tonen och inlevelsen är rakt igenom fenomenal. Jag som lyssnare dras verkligen in och Alexandra ÄR Hanna. Jag skojar inte när jag skriver att den här hamnar på topp tio över mest minnesvärda inläsningar.

 

Romandebut

Isabell Jonassons debut är något utöver det vanliga. Det är humoristiskt, vulgärt, mörkt och innehåller såväl fylla som ovälkomna kroppsvätskor. Typ. Jag har ingen aning om vad jag har att vänta och halvvägs igenom kan jag fortfarande undra vad det är jag lyssnar på. Intrigmässigt handlar det om en själ som är oerhört trasig, en antihjälte som är både sorglig, rolig och djupt narcissistisk (eller bara helt blind?). Hanna är en av de jobbigaste karaktärer jag följt. Delvis är det kul för att jag aldrig vet vad jag har att vänta, och det oväntade är skojigt. Det är dessutom oförutsägbart, vågat och galet. Men ibland kan jag tappa fokus. Undra lite vart intrigen egentligen är på väg och ska jag faktiskt orka hänga med den här sorgliga människan till slutet? Det gör jag ju. Och det är jag glad för, för den här debuten är verkligen något helt annat. Minna ambivalenta känslor kanske rör sig mer mot personen ifråga än det faktiska innehållet, för det kan vara jobbigt att ha en protagonist och antagonist i samma karaktär – Har man ingen att heja på så är risken att man tröttnar. Kul twist är att man ibland lyckas vrida om det så att karaktärerna runt Hanna framställs – framgångsrikt emellanåt – som de riktiga svinen, tills vi åter inser att nä, så kanske inte riktigt är fallet.

Sammanfattningsvis? En rolig, annorlunda, förbaskat välskriven mind-fuck till debut som definitivt inte är för alla, men som bådat oerhört gott inför framtiden. Jag är lite dränerad i efterhand. Men återigen – Välskrivet och annorlunda. Och Alexandra Dahlström, vilken jävla glimmande stjärna på ljudbokshimlen du är!

 

Ett nytt, fräscht liv landar på 3,5 av 5 fräscha pannkakor

Publicerat

Recension: De förbjudna kapitlen

De förbjudna kapitlen, av Anders Nilsson

Det här är första delen i Anders “Johan Falk” Nilssons nya bokserie Spionernas krig.

Om boken

“Sommaren 1982. En tidig morgon får Tore Forsberg, chef för Säpos kontraspionage mot Sovjetunionen, oväntat besök av en kvinna som påstår sig ha arbetat för den svenska säkerhetstjänsten under andra världskriget. Utblottad och bortglömd ber hon en misstänksam Tore om hjälp. Mötet öppnar dörren till hemligheter som krafter från det förflutna är beredda att försvara – med livet som insats.

Vintern 1940. I norra Finland stormar de ryska invasionsstyrkorna västerut, i riktning mot Sverige. Kriget kryper allt närmare och den egensinnige Teddy Ternberg rekryteras till en ny specialenhet inom den svenska militära underrättelsetjänsten. Han måste inte bara hantera hotet från främmande makter – mycket tyder dessutom på att en dubbelagent nästlat sig in i de allra hemligaste rummen.”

 

Malmsjös krig

Malmsjö är klockren som inläsare av Nilssons nya spionserie. Match made in heaven, som man brukar säga.

 

Det vi inte vet

Nilssons skönlitterära debut Slutet var bara början var sannerligen början på något fint och stort. Förväntningarna på det här spiondramat är därmed högt satta och inte minst efter att ha lyssnat på berättelsen om all research som ligger bakom.

Jag tycker väldigt mycket om filmer som handlar om Andra världskriget och spionthrillers kittlar naturligtvis. Det är kanske inget vi är särskilt bortskämda med i svensk litteratur –  och främst inte mixen krig och spioneri. Det märks snabbt att Nilsson lagt ned oerhört mycket själ och hjärta i att få fram den här berättelsen. Det är något som ligger honom nära och det känns i varje mening.

Det är en rafflande, intressant och smart berättad spänningsroman och något HELT annat än hans nystartade bokserie om Johan Falk. Språket känns igen, även om De förbjudna kapitlen av förståeliga skäl inte är berättade med riktigt samma nerv och korta kapitel. Det är djuplodande och avslöjande. Det är många namn att hålla koll på – något som fungerar ganska bra för att man snabbt lär sig rangordna vilka man verkligen behöver komma ihåg och vilka som passerar förbi lite för att få berättelsen framåt. Det är främst väldigt intressant, inte minst med tanke på att detta sägs vara sanningar som inte avslöjats tidigare. Spänningsnivån har toppar och dalar men när Nilsson väl bränner på med actionsekvenser så är det nervigt, snyggt och realistiskt. Och, naturligtvis, är allt väldigt filmiskt (ge oss en filmatisering – jag kommer att tjata).

Det väcker mersmak och det ska bli oerhört spännande att följa serien – Och det ska sägas att epilogen, författarens egna ord, kanske är det mest rafflande i hela berättelsen. Snyggt!

 

De förbjudna kapitlen landar på 4 av 5 pannkakor.

Publicerat

Recension: Payback

Payback, av Leffe Grimwalker och Alex Storm

Payback är senaste boken i serien om Alex Storm. Som jag har väntat.

Om boken

“Alex Storm har förlorat allt. Den svenska triaden finns inte längre, kasinot har brunnit ned och Wong är död. Han har ingenting kvar, förutom Ma, men hon är utom sig av sorg över sin son och oförmögen att hjälpa. Alex vet inte ens om hans enda dotter, Frida, är död, eller bara försvunnen tillsammans med Lily Rose. Hans exfru Jessica hatar honom.

Den excentriska poliskvinnan Bella Stassi tvingade Alex att välja mellan att ruttna i fängelset eller bli hennes informatör. Alex valde det senare. Vilket kanske inte var så smart, med tanke på att någon nu har golat ut honom och samtliga Sveriges kriminella vill se honom död. Förutom de godhjärtade torpederna Bamse och Ludde, som kom till Alex undsättning i kampen mot den mystiska Kingpin.

Alex och Ma har inget annat val än att fly. De åker norrut med ett pris på sina huvuden. Det ingen vet är att Alex bror, Peter Bao, har tagit upp jakten på Alex, fast besluten att straffa honom med ett öde värre än döden.”

 

Malmsjö

Malmsjö står som vanligt för inläsning av Alex äventyr och fuck vilken perfekt match det är, na? Den här skräpmasken är en av Sveriges mest populära inläsare av en anledning.

 

Nerv, action och lite Fargo-feeling

Det är fascinerande att man lyckas hålla liv i en serie efter så många böcker. Det är ju inget ovanligt i sig med serier som består av fler än tio böcker, men personligen kan jag ha lite svårt för det. I fallet Storm har Grimwalker dock visat att det funkar, för han lyckas förnya sig på något vis inför varje bok och detsamma gäller de spinoffer som hittills släppts – Det är hög kvalitet och hög fart rakt igenom.

Payback börjar som en käftsmäll och fortsätter som en obarmhärtig runda i boxningsringen. Det finns inte en lugn stund och intrigen överraskar. Jag får lite vibbar av Fargo (serie-versionen) och främst senaste säsongen, när det kommer till vissa showdowns och Orsa-gangsters.

Som vanligt introduceras vi för ett gäng färgstarka karaktärer och jag, som ju nu officiellt fått äran att skriva spinoff om Bamse och Ludde, blir glad i själen av att följa de här två skäggiga, tjocka bögarna. De tillför en härlig och välbehövd krydda till mixen och detsamma gäller bokens nya bad guy Johan Gillman (verklighetens namne har inget med den fiktiva karaktären att göra. VAD JAG VET!).

Det finns partier i Payback som är så jäkla nerviga och bombastiska att man sitter på helspänn. Det är filmiskt på en ny nivå och jag älskar varenda sekund. Jag skulle vilja dra det så långt som att säga att Payback är den bästa boken om Alex Storm, bortsett från möjligen den allra första.

Och att Leffe gör en Revenant är ju förbaskat snyggt. Och det här med att sjunga på danska måste vara den snyggaste omskrivningen för att kräkas som jag någonsin hört.

Payback landar på 4,5 av 5 pannkakor.