Ghettokrig, av Sammy Jeridi
Jeridi är tillbaka med sjätte delen i den populära, prisbelönade spänningsserien om Leon Jaziri!
Om boken
“Leons kamp för att undkomma förorten, skapa en framtid för sig och sin lillebror och bli en äkta Svensson närmar sig sin skoningslösa upplösning.
Ghettokungen Leon Jaziri har fått i uppdrag att skydda AI-forskaren Katalin Vargas. Det är bråttom. Vargas, som håller ett föredrag i Vinterträdgården på Grand Hôtel, befinner sig redan i livsfara. Det vimlar av hemliga agenter och alla är beredda att döda för hennes revolutionerade AI Veritas.
I en annan del av stan ska kriminalkommissarie Margareta “Maggan” Palm och kollegan Fredrik Envall viga sig när de får larm om skottlossning. När Palm får veta att civilministern mördats och att en viss Leon Jaziri försvunnit med den inbjudna AI-forskaren inser hon att smekmånaden är inställd.
Utan att veta vem som är vän och vem som är fiende flyr Leon med Vargas i släptåg genom Stockholm. Ska de undkomma sina förföljare måste det ske på Leons hemmaplan. Endast i förortsdjungeln har de en chans att överleva – där är Leon kung och hans fiender villebråd.”
Jonas Jaziri
Jonas Malmsjö står som vanligt för inläsning och han är lika synonym med Jeridis böcker som med Grimwalkers. Han ÄR karaktärerna och gör det så förbaskat bra.
Leon den sjätte
I den sjätte delen hamnar Leon som vanligt mitt i skitstormen. Jag älskar Jeridis lekfullhet. Hans filmiska sinne, som även jag själv delar, speglar sig så tydligt och berättarglädjen smittar av sig. Det är således berättat som en snabb, intensiv actionfilm och det finns referenser utströsslade utan att man blir skriven på näsan.
Jag tycker väldigt mycket om Jeridis sätt att gå sin egen väg och slänga oss in i överraskande intriger. Där första boken kanske sniffade lite på Lapidus Snabba Cash fast med ett helt annat språk och bättre nerv så har vi bitvis rört oss ifrån realismen – Inte minst i del tre och framåt. Det är inte menat som kritik utan ett rent konstaterande. I det här fallet är det AI vi snackar om och det ÄR en realitet även om jag kan tänka mig att vissa följare av serien kan tycka att det luktar lite för mycket sci-fi – Jag håller inte med, men kan förstå tanken. Själv gillar jag det. Vi bjuds på samma nerv, samma underhållande samspel mellan karaktärerna (Sarmed är och förblir min favorit även om Leons inre kamp alltid är intressant), och det är full fart från start till slut. Det finns även en snygg vändning i en relation som jag tycker väldigt mycket om – Jag sniffar mig till den innan, men det är likförbaskat skitsnyggt gjort.
Jag är kanske lite less på AI därför att det diskuteras så flitigt i såväl författarkretsar som världen i övrigt. Intressant, fascinerande, skrämmande och här för att stanna, men jag har matats med det lite väl mycket sista tiden. Av den anledningen tänker jag först att jag kanske ska tröttna på en intrig som är så fokuserad på ämnet, men Jeridi vet vad han gör.
Jag tycker själv fortfarande att första delen (Ghettokungen) och femte (Ghettoexit) är seriens absoluta toppar. Ghettokrig når inte riktigt upp dit, men den ger mig precis vad jag vill och förväntar mig av en Jeridi-roman. Jag hoppas på mer i serien, för jag är inte mätt på Leon och hans vänner, men jag är minst lika spänd och förväntansfull på vad Sammy Jeridi ska bjuda på härnäst. Det kommer att bli nervigt, underhållande och välskrivet. Så mycket vet jag.