Stranden, av Anna Breitholtz Monsén

Stranden är Breitholtz Monséns debut, första delen i Sandinge-serien.

Om boken:

“Det är 1988. Sextonåriga Erik och Peter har sommarlov och fördriver de långa dagarna på stranden med freestylelurarna i öronen. Från en dag till en annan försvinner Peter spårlöst. Rymde han hemifrån eller drunknade han? Det enda han lämnade efter sig var några blodiga kläder på stranden.

Drygt trettio år senare kommer den före detta polisen och livvakten Lina Lantz till skånska Sandinge. Hon har ärvt ett gammalt hus efter en vän till familjen och beslutar sig för att börja ett nytt liv i den lilla kuststaden tillsammans med sina katter.

När en ung man hittas mördad på stranden dras emellertid Lina motvilligt in i en utredning som leder henne tillbaka till händelserna den där sommaren för länge sedan.

Stranden, en deckare med både humor och mörka undertoner, är första delen i serien om Lina Lantz och hennes egensinniga morfar, den pensionerade polisen …  “

 

Ewerlöf

Kan man kräva att en så talangfull och omtyckt inläsare ska förvalta ens debutroman? Ja, Anna, det kan man. Framförallt om den är så välskriven som Stranden (oj, där kom en recensionsspoiler i fel stycke. Bad dog!). Ewerlöf gör Sandinge part 1 med bravur.

 

Strandad and loving it

Stranden är en imponerande debut. Vi börjar så. Den utspelar sig i nutid och under åttiotal och det är fullt med trevliga referenser till en tid innan smarta telefoner och Google. Det är förbannat välskrivet och intrigen är smart konstruerad. Karaktärerna är lätta att ta till sig och drivet är konstant.

Det finns väldigt mycket att tycka om här, helt enkelt. Sandinge, platsen där det hela utspelar sig, är fiktiv. Vi vet ungefär vart Sandinge är tänkt att vara placerat och det häftiga med boken är att miljöerna känns väldigt levande. Jag brukar inte tänka på det överdrivet ofta men Anna lyckas verkligen måla upp allt ifrån stranden till butiksstråket på ett sätt som gör att det känns som att jag är där och rusar omkring själv. Det är imponerande och kul att kunna måla upp egna bilder av det, främst när det återigen rör sig om mestadels fiktiva miljöer. Riktigt snyggt.

Lina Lantz är en tacksam huvudkaraktär, men hennes morfar är faktiskt den riktiga stjärnan. En helt fantastisk karaktär som nästan förtjänar en spinoff.

 

Stranden är en på många sätt imponerande debut som förtjänar 4 av 5 pannkakor