Månad: juli 2024

Publicerat

Recension: Det andra arvet

Det andra arvet, av Malin Sanglert

Det här är Sanglerts debut. Den var nominerad till Årets deckardebut 2022, vilket såklart gör sitt för förväntningarna!

Om boken

“Sofie ärver sina morföräldrars sekelskiftesvilla på västkusten av en moster hon aldrig träffat. Hennes plan är att renovera huset till en perfekt sommaridyll, samtidigt som hon dokumenterar förvandlingen till en inredningstidning.

Renoveringen kantas av minnen från barndomens somrar i Skärviken, oförklarliga fotografier och alltför många glas bananlikör. Huset verkar gömma hemligheter, och i takt med att hon rensar ut, väcks allt fler frågor. Varför bröt morföräldrarna kontakten med Sofie, och hur kommer det sig att hennes mamma blir så upprörd när hon hör att Sofie är i Skärviken?

Huset som hon förknippat med skollov och salta bad känns inte längre tryggt, och hon börjar ana att någon iakttar henne i skydd av sommarnatten. Någon som vill att hon ska bli rädd.”

 

Ewerlöf

Katarina Ewerlöf gör en fenomenal inläsning. Spot on!

 

Du ska få mitt gamla ruckel när jag dör

Jag älskar att ge mig i kast med böcker utan att på förhand läsa om handlingen. Sanglerts debut är ett sådant fall. Jag har läst mycket gott om boken, men jag har aldrig lagt på minnet något om handlingen, så jag ger mig in i denna helt förutsättningslöst.

Sanglert bygger upp en riktigt spännande intrig. Det börjar lite lättsamt, oskyldigt och skulle lika gärna ha kunnat mynna ut i en feelgood om en husrenovering. Men icke. Det är välskrivet och rappt. Underhållande och med trovärdiga karaktärer. Det hela är berättat ur ett jag-perspektiv, vilket jag ibland kan tycka något problematiskt rent spänningsmässigt, men Sanglert får det funka finfint.

Det andra arvet utvecklas snabbt till att bli en bok jag har svårt att pausa av den enkla anledning att jag inte har en aning om vad som ska hända härnäst. Det är oförutsägbart, vändningarna är typ lika många som bokstäverna i den här recensionen och det är snyggt navigerat för att ge läsaren gott om överraskningar och anledningar till att fortsätta lyssna.

En riktigt trevlig överraskning och en av de klart mer intressanta böcker jag lyssnat på i år. Hatten av för en riktigt, riktigt bra debut!

 

Det andra arvet landar på 4 av 5 pannkakor.

 

Publicerat

Recension: Bestseller

Bestseller, av Pascal Engman

Herr Engman, känd från spårvagnen, är tillbaka med Vanessa Franks senaste äventyr. Eller vadå tillbaka? Den släpptes i höstas, det är jag som är sen på bollen.

Om boken

“Hur långt är en författare beredd att gå för att skriva en bästsäljare?

Thrillerförfattaren Raymond Salinas hittas mördad en morgon utanför sitt hem. Han var på väg till bokmässan i Göteborg. Vanessa Frank inser tidigt att den avlidne hade djupgående kontakter inom flera kriminella nätverk, både i Sverige och utlandet. De utgjorde källor i hans researcharbete och poliserna förstår att flera kan ha haft intresse i att se författaren död.

Men Vanessa anar att mordmotivet döljer sig i Salinas kommande bokprojekt, där något ännu större ska avslöjas. För att hitta svaren måste hon följa i de fotspår som ledde författaren rakt in i döden. Hur långt är en författare beredd att gå för att skapa en bästsäljare?

Bestseller bjuder på Vanessa Franks mest komplicerade mordfall hittills. Det är en svindlande metaberättelse där Pascal Engman rör sig genom Stockholms gängkrig, den internationella kokainhandeln och den ökande förekomsten av korruption inom det svenska rättsväsendet.”

 

The Sauk show

Stefan Sauk står för inläsning, precis som tidigare. Jag gillar Sauks inläsning när det kommer till själva brödtexten. Han har en röst och ton som förmedlar spänning på ett bra sätt. Däremot har jag fortsatt väldigt svårt för det teatraliska, nästan förlöjligande tonfallet i framförandet av dialog. Det gäller inte alla karaktärer, men främst när det är invandrare som ska porträtteras. Det gränsar till löjligt.

 

En bestseller om en bestseller av en bestseller

Ja. Det är ju meta om något, eller hur? Pascals framgångar har ju knappast gått omärkt förbi. Djupt imponerande och värd alla lovord, för han står sig som en av Sveriges mest kompetenta författare (ingen nämnd, ingen glömd, kära författarvänner!). Lite skojigt är det ju också att det är omöjligt att INTE dra paralleller mellan Pascal och bokens Raymond, men vilken författare hade inte älskat att blåsa in lite av sig själv i en sådan karaktär? Nog om det.

Pascal Engman har kommit att bli en av mina absoluta favoritförfattare. Han skriver tighta, realistiska böcker med hjärna, nerv, hjärta och några glimtar humor. En annan sak som slår mig när jag lyssnar på Bestseller: Den är nästan fjorton timmar lång men känns betydligt kortare. Det är ett bra betyg i sig och ett bevis för den spänningshalt Engman lyckas få till.

Intrigen är i vanlig ordning intressant, karaktärernas resor trovärdiga och alla känns genomtänkta. Likaså märks det att Pascal har kontroll över sin berättelse. Allt finns här av en anledning och jag upplever inga “kill your darlings” utöver ett fåtal upprepningar av barbröstad natur.

Jag älskar när Pascal pressar ned gaspedalen på allvar och han är förbaskat duktig på actionscener och nerv – men jag upplever “slutfighten” som lite lätt förvirrande på ett par ställen, lite oklart varför.

Bestseller är på det stora hela en av de bästa i Vanessa Frank-serien. Personligen anser jag nog fortfarande Råttkungen vara den bästa, kanske för att intrigen var den som tilltalade mest, men Bestseller kommer inte close second. Hatten av, för det är inte ofta man serveras tänkvärd spänning på den här nivån.

 

Bestseller landar fullpott. 5 av 5 pannkakor.

 

Publicerat

Recension: Fängslad kärlek

Fängslad kärlek, av Johanna Sjöberg

En sann berättelse om kärlek och misstankar om brott som river upp tillvaron.

Om boken

“»Jag önskar att min historia inte var sann, men dessvärre är varenda detalj i denna bok obehagligt äkta. Livet som jag kände det togs ifrån mig och min verklighet förvandlades till en mardröm. Inom mig ekade frågorna: Hur håller man hoppet vid liv i en nästintill hopplös situation? Kan man ta sig igenom vad som helst? Och övervinner kärleken allt?«

En dag kommer Johannas pojkvän inte hem, och plötsligt står fem civilpoliser utanför deras bostad. Inom loppet av några minuter vänds hennes tillvaro uppochned när hon inser att hon misstänks för ett allvarligt brott. Hon, som nyss lämnat ett glamoröst liv i Dubai för kärlekens skull, faller handlöst ner i mörkret.”

 

Författarinläsning

Författaren läser själv in, något som är modigt och visar sig fungera finfint. Det tillför alltid en extra dimension när personen det handlar om själv läser in, men naturligtvis med risk för att det fungerar mindre bra om inläsningen blir hackig, tonlös och monoton. Tack och lov tycker jag att Johanna sköter det riktigt bra.

 

Fängslad utan bevis

Jag gillar verklighetsbaserade berättelser. Livsöden som överraskar och berör. Jag tycker att Johanna lyckas förmedla känslan av uppgivenhet och utsatthet på ett bra sätt i berättelsen som mestadels utspelar sig under några månaders tid efter det att hennes pojkvän åkt fast och hon dras med som misstänkt.

Hanteringen från rättsväsendets sida känns märklig och okänslig, utan att ha insikt i hur såna här situationer brukar eller “ska” hanteras, men att sitta fängslad i runt 100 dagar utan att det egentligen finns någon bevisning. Det, och berättelsen om hur det faktiskt känns när verkligheten rycks bort från under ens fötter utan någon direkt förklaring gör detta till en intressant inblick.

Jag kan tycka att det finns en del onödig upprepning (inga specifika exempel nu ett par veckor efter genomlyssningen, men det fanns saker som återkom väl ofta) och kanske kändes som onödig utfyllnad vilket delvis drog ned tempot lite. Det hade alltså gått att tighta till en del. På samma sätt kan jag uppleva att det faktiska bakomliggande brottet (som författaren inte har något med att göra) passerar lite väl obemärkt och slås undan lite lättvindigt. Nu bekräftar hon dock att pojkvännen begått brottet, att det var dumt och att han ångrar sig och samtidigt så är detta Johannas berättelse och inte berättelsen om det faktiska brottet, så jag får ha överseende med det. Jag tror att jag är ute efter en önskan om lite mer drama, för även om man känner med Johanna i hennes utsatta situation så kan vissa stycken för en utomstående kännas lite monotona. Jag tycker också att kärleken som beskrivs är fin och att hon nästan ögonblickligen väljer att förlåta och kämpa för någon hon bara varit tillsammans med en kort period är både uppseendeväckande, romantiskt och intressant.

Det är således intressant lyssning som väcker frågor – och tankar på hur jag själv hade mått om jag hamnat i en liknande situation.

Jag har läst en del kommentarer om boken på Storytel och kan mest skaka på huvudet åt folk. Det är i vanlig ordning ofta riktigt otrevliga kommentarer som gränsar till påhopp och åsikter om livsstilar etc. Mitt råd: Välj en annan bok och döm inte folk lättvindigt för att de har en livsstil som inte tilltalar dig, eller överensstämmer med vad du anser vara viktigt, så länge de inte skadar andra. Typ.

 

Fängslad kärlek landar på 3 av 5 pannkakor

 

Publicerat

Recension: En halv Kaj

En halv Kaj, av Mikael Jisander

Jisander is back och bjuder på en “FEELGOOD UTAN KÄRLEK!”, som min poddkollega uttryckte med glädje i rösten.

Om boken

“Kaj är bara en halv människa. Vissa dagar inte ens det. Han delar sin tid mellan jobbet som bilförsäljare och villan i Klippan som numera ekar tom. Men sina principer har han i behåll och Kaj inser vad han måste göra. En resa till paradisön Skiathos i Grekland blir ett sätt att hitta en väg framåt i livet. Trots sin motvilja mot flyg och båtar reser Kaj i väg, och stöter på allt från nitiska flygplatskontrollanter till odrägliga solstolspaxare som gör livet surt. Men inget får stoppa Kaj – han har ett uppdrag att fullfölja. Det har han lovat sin älskade dotter Elsa. På samma resa finns även Jenny, en ambitiös yrkeskvinna som motvilligt är på semester med sin man och två små barn. Hon är mitt uppe i sitt livs viktigaste jobbprojekt och har egentligen inte tid att vara ledig. Till en början kan ingen ana att mötet mellan halvfiguren Kaj och fullblodskarriäristen Jenny ska leda till något gott, men semesterveckan kommer att förändra bådas liv i grunden.”

 

Fredde är Kaj

Ja. Fredde ÄR verkligen Kaj, för fy satan vilken bra inläsning! Det är sådan timing här och tonen sätter han perfekt. Det finns några saker som sticker ut, som när Kaj utbrister ett dovt “BULLSHIT!” i armvecket som får mig att garva rakt ut tack vare Freddes prestation.

 

En halv evighet

Jag älskade Benny älskar baklava nästan lika mycket som Benny faktiskt älskar baklava. En halv Kaj har jag fått vänta på i en halv jävla evighet och så blir det ju när man vill ha den perfekta inläsaren. Värt väntan? Ja!

Jisander har ett hantverk som drar in mig direkt. En halv Kaj innehåller ingredienser vi känner igen. Det är en berättelse som påminner om böcker jag läst, filmer jag sett – och det är inget illa menat – det är en fin nostalgisk känsla med ett löfte om gott. Ett löfte som infrias. För det råkar vara så att Jisander är smått mästerlig när det gäller att leka med våra känslor.

Det är dråpligt, sorgligt, lite spännande och bitvis väldigt, väldigt roligt och drivet och berättarglädjen är så ofantligt stor. Jag som lärt känna Jisander litegrann, om än kanske mest ett skrap på ytan, tycker att hans varma personlighet med den där ständiga glimten i ögat färgar av sig i berättandet och det är vackert.

Igenkänningen jag tidigare nämnt från andra böcker och filmer är aldrig någonsin något som stör, för Jisander gör Kaj till sin berättelse utan att det känns lånat på något sätt. En halv Kaj är faktiskt mer än en halv fröjd att lyssna på. Det är en av de finaste böcker jag lyssnat på i år. Och jag måste lyfta Fredde Granberg en sista gång. Fy fa-an vad han gör detta bra. Den här symbiosen är ett sådant tydligt exempel på när inläsaren tar berättelsen till nya nivåer.

 

En halv Kaj kammar hem fullpott. 5 av 5 pannkakor.

 

Publicerat

Recension: Omega

Omega, av Lina Areklew och Alex Storm

Omega är Areklews Storm-spinoff om hårhudade Bella Stassi.

Om boken

“Omega är den första fristående delen i spinoffserien om den hämningslösa Bella Stassi, och den trettonde boken i den omåttligt populära serien om Alex Storm.

Bella Stassi jobbar för Omega, en topphemlig grupp inom polisen med befogenheter utöver det vanliga. Hon saknar Alex Storm som har flytt Stockholm för att undkomma den undre världens hämnd. Bella anar att chefen för Omegagruppen, Sven Arne, har rekryterat hennes egen man Marco för att spionera på henne. Men Bella Stassi är inte en person som låter sig kontrolleras.

Ett terrordåd skakar om Stockholm och Bella börjar misstänka att det finns en koppling till den mytomspunna Kingpin. När en man med machete bryter sig in i hennes hus står det klart att hon är på rätt spår, men också att hon är i livsfara. Tillsammans med sin kollega Jonna bestämmer sig Bella för att en gång för alla ta reda på sanningen om Kingpin och ta makten över Omegagruppen.”

 

Gunilla Leining

Leining står för inläsning och gör det som vanligt klanderfritt. Men nog hade man kunnat informera om en sån sak som att Peter Baos förnamn uttalas som Peter i Peter Parker och inte Peter i Peter Westberg…

 

Stassistik

Bella Stassi är en av många färgstarka karaktärer Leffe Grimwalker utvecklat för Storm-universumet. Vem bättre att förvalta henne än fantastiska Lina Areklew? Ja. Jag är ju inte direkt opartisk längre, del av Storm som jag är, men jag kan väl ändå identifiera förmåga och coolness för den sakens skull? Areklew är en suverän författare och Omega bevisar att hon kan kliva utanför sin redan etablerade bokserie för att ge oss en Storm-thriller.

Jag tycker att Areklew ger oss en nyanserad och intressant inblick i Stassi. Inblandningen av övriga Storm-universumet sköts via något kapitel, ett par samtal och några omnämnanden och jag tycker att det är mer än nog – Det återspeglar hur Marvel-universumet har berättelser som står helt på egna ben sånär som på någon liten cameo eller ett kort gästspel. Bella Stassi är en nog intressant karaktär att stå på egna ben och hennes första egna äventyr bjuder på puls och humor. Men främst är det en smart berättelse med många lager, vilket känns igen från Areklews författarskap.

Det är således spänning, underhållning, sex och trasiga själar som står till buds och här finns inget att klaga på. Areklew är en suverän författare som axlar Stassis universum som om det vore hennes eget. Kudos.

 

Omega landar på 4 av 5 pannkakor.

Publicerat

Recension: Deadline

Deadline, av Martina Royy

En debutant jag haft i min lista ett bra tag, alltid lika spännande!

Om boken

“Alivia Krans har lämnat livet som konsttjuv i den så kallade Projektgruppen bakom sig. Ändå är samtalet från hennes före detta arbetsgivare, den gåtfulla M, inte oväntat. Inte när Alivia samma dag fått reda på att hennes personliga skatt vid regnbågens slut – Fabergés kejserliga mosaikägg – kommer till Stockholm.

När hennes pappa Henry i samma veva diagnostiseras med cancer och plötsligt står inför ekonomiska svårigheter bestämmer sig Alivia för att tacka ja till erbjudandet. Snart slits Alivia mellan sjukhusbesök och intensiv planering inför den tidspressade kuppens Deadline. Dessutom skapas oreda bland hennes känslor när hon på nytt behöver arbeta tillsammans med sitt ex Adrian. Och vad är det för nyfikenhet som väckts till liv av kvinnan med de isblå ögonen?

Parallellt söker den nyexaminerade polisen Lina Wallson tillsammans med kriminalinspektör Stellan Andersson efter spår som kan leda dem till den eller de personer som under flera år stulit ovärderliga antikviteter. Men förblindar Linas ambition henne för vad hon har mitt framför sig?”

 

Callin

Callin Dellmar står för inläsning och gör det – i vanlig ordning- mycket bra. Jag vill påstå att hon kommit att bli en av de vassare i en bransch där konkurrensen är hård.

 

It was the mo’fuckin’ butler

Det finns mycket att tycka om här. Varför? Läs baksidestexten, den ger en ganska bra bild. Det här är en blandning av deckare och spänningsroman som vågar sticka ut. Konsttjuvar och fabergéägg tillhör knappast vanligt förekommande ingredienser i våra romaner.

Jag dras snabbt in i Martinas intressanta intrig. Det är dessutom välskrivet och karaktärerna är färgstarka, trovärdiga. Det är filmiskt berättat och får mig att tänka på heist-filmer, Netflix-serien Lupin och mycket annat. Tempot är jämnt och trevligt och jag uppskattar Royys humor som skiner igenom här och där.

Några passager hade kanske kunnat finslipas mer med rätt redaktör, men det är egentligen småsaker. Jag gillar författarens vision och det här är en förbaskat trevlig debut. En eldfackla som brinner starkt i ett hav av likasinnade intriger. Det är oförutsägbart, rappt skrivet, underhållande och lovar gott inför framtida manus.

 

Deadline landar på 4 av 5 pannkakor