Vatten över huvudet, av Frida Gråsjö
Första delen i Gråsjös 17:e slussen-serie bjuder på död och dopp.
Om boken
“Hanna Sand, utarbetad advokat från Stockholm, har rest till Dalsland för att ta hand om sin morfar, slussvaktare vid 17:e slussen i Dalslands kanal. Ett par lugna veckor på landet kan göra henne gott. Harmonin hon hoppats på går dock om intet när hon inser att slussvaktarstugan blivit byns samlingslokal, där både föreningsfrågor och byskvaller avhandlas.
På den stora städdagen klättrar Hanna upp i sin gamla trädkoja för att komma undan de intensiva grannarna, och från sitt utkiksställe blir hon vittne till ett gräl. Hon ser något blänka till och hur Ulf, kommunalrådet, faller ner i slussfållan.
Alla utom Hanna är övertygade om att det var en olycka, även polisen. Desperat över att ingen lyssnar startar Hanna en egen utredning, och får med sig sin morfar i jakten på sanningen.
Undertryckta konflikter mellan grannarna kommer i dagen, och det finns ingen brist på misstänkta. Hanna blir mer och mer övertygad om att en mördare går lös i Södra Strandvikens idyll.”
Ewerlöf
Katarina Ewerlöf står för inläsning och sköter sig i vanlig ordning med bravur.
Slussa mig hit och slussa mig dit
Jag har tidigare lyssnat på Gråsjös “Bed & Breakfast för lata brudpar”. Nu snackar vi cosy crime istället för feelgood, men stilen känns såklart igen. Jag är, som snarare tjatats om än påtalats tidigare, inget jättefan av mysdeckare (att ens blanda in ordet mys i en genre får mig att mysrysa), så det blir genast hög backe på trasig cykel för att övervinna Pannkakans mörka hjärta.
Tack och lov finns det mycket att falla för här – Språket, lekfullheten, mysfaktorn (rys, rys) och karaktärsgalleriet. Gråsjö får även till trevliga miljöer som känns levande och tillför något fräscht – Jag kan inte minnas att jag lyssnat på en sluss-mysdeckare förut. Eller så mycket annat med slussar, för den delen. Min enda riktiga referensram innefattar katastrofala filmer som Göta Kanal 2 som kräver skämskudde (“Skit på rej, rackarns ballongförsäljare!”).
Som vanligt med den här genre-crossovern blir det aldrig direkt spännande. Det håller sig kvar vid underhållande och trvisamt men gott nog det. Det kan ju faktiskt vara skönt att bryta av mörka, hårda spänningsromaner med ett trevligt litet potentiellt mysmord i en slussfålla. Jag har skrivit det förr och upprepar: Har man förkärlek för mysdeckare så har Gråsjö fått till riktigt lyckade ingredienser till en finfin läs- eller lyssnarupplevelse.