Såld: min väg tillbaka, av och med Ebonita Baldeh

Ebonita var med i Lerin på Lofoten och berättade delar av sin livshistoria efter att ha gått ut med självutlämnande innehåll på TikTok. Det här är hennes berättelse.

Om boken

“I sin självbiografi berättar Ebonita Baldeh om hur hon som barn blev utsatt för trafficking av en nära vän till familjen. Som sexårig flicka förlorade hon för alltid sin barndom då hon hämtades hemma av en man med lovordet att få leka med hans son. Under flera år fick hon därefter utstå fruktansvärda sexuella övergrepp, då hon såldes till både män och kvinnor i hans nätverk.

När det till slut uppdagas vad som pågår bakom låsta dörrar möts hon av nya utmaningar. Skolgården fylls av föraktfulla blickar och äcklade miner. Föräldrarna blundar och Ebonita vill inte längre leva. Detta leder så småningom till ett missbruk för att dämpa det ständigt närvarande obehaget.

Hon beskriver hur missbruket, där och då, räddade henne från att ta sitt liv då hon fick en paus i lidandet efter alla trauman. Livet fick en vändning när hon blev gravid men då hon förlorade sin dotter i åttonde månaden krossades hon på nytt. Ebonita fastnade åter i missbruket, innan det slutligen vände och hon beslutade sig för att välja livet före att vara ett offer. Hon konfronterade slutligen mannen som tagit barndomen ifrån henne och avslutade den delen av sitt liv.

Ebonita tar oss med på en smärtsam och ärlig resa genom rättegångar, mobbning, missbruk och sorg fram till idag då hon lever med sin sambo, två bonusbarn och sina två egna barn. Det är en gripande men även förlåtande skildring för att åter kunna älska sig själv och hitta tilliten att bli älskad. “Jag har skrivit denna bok för att först och främst berätta min historia, precis som den var, och om boken kan få någon att finna tröst, hopp, tolerans eller till och med mod att själv våga läka så är det ett stort plus. Jag vill även vara en röst för utsatta barn som inte vågar göra sin röst hörd. Jag behåller det jag har genom att ge bort det.”

 

Av och med Ebonita

Ebonita valde att göra en författarinläsning. Tack och lov, säger jag, för hon gör det så jäkla bra. Jag tror inte att någon annan hade kunnat förvalta hennes berättelse med samma nerv och känsla.

 

Utan censur

Var ska jag börja? Jag visste på förhand att Ebonitas berättelse skulle kasta mig mellan alla möjliga känslolägen. Jag varvar sorg med ilska och ser hela tiden fram emot att nå brytpunkten där hennes liv blir värdigt.

Det finns en kärlekshistoria här som är oerhört vacker och lyser upp med välbehövligt hopp. Jag lyssnar på delar av den här boken medan jag befinner mig på gymmet och är övertygad om att folk kollar snett och undrar varför jag ser så jävla förbannad ut. Det finns en drös människor beskrivna i den här boken som inte ens förtjänar att kallas just människor. Den rättigheten förlorar man långt innan man går över de gränser som beskrivs här och vad jag egentligen anser vara ett rättmätigt straff kan vi censurera i recensionen. Lärde jag mig av misstaget att lyssna på publika platser? Svar: Nej. Ett par dagar senare står jag med samma bok i lurarna och kämpar mot tårar. Bergochdalbana.

När jag pratade med Ebonita under releasefesten fick jag höra att större förlag backat för att de helst ville berätta en något censurerad version av hennes liv. Varför, är frågan jag ställer mig. Varför skulle man inte vilja berätta hela sanningen så som det faktiskt skedde? Det är heller inte mer utstuderat berättat än i någon av alla spänningsromaner som folk slukar som ren underhållning, men det blir såklart värre när det handlar om saker som faktiskt inträffat.

Boken är välskriven, jag är fast från första minuten  och kastas återigen mellan alla möjliga känslolägen. Att mörkertalet kring liknande livsöden är så oerhört stort är … vad? Tragiskt är ett ord som inte nära på räcker. Det här behöver belysas och jag är oerhört glad (och stolt!) över att Ebonita faktiskt vågat kliva fram och berätta sin historia så att andra kan följa efter. Du är en stjärna! Lika glad och stolt är jag över Anette på Own Your Book som kämpat så i arbetet med boken – och fortsätter att kämpa sida vid sida med Ebonita för att nå ut med den.

Missa inte den här boken. Och vi kommer att få se och höra mycket mer av Ebonita framöver, det vet jag. Hon har bara börjat ryta.

Och som hon själv säger: Om jag kunde leva i det så kanske du kan läsa det?

 

Såld: min väg tillbaka kammar hem en självklar fullpott. 5 av 5 pannkakor tillagade med kärlek.