Recension: Skallben

Skallben, av Johan Brännström

Brännström är tillbaka med femte delen i spänningsserien om Mikaela Sköld. Sist var det splitter, nu är det skallben.

Om boken

I “Skallben”, Johan Brännströms femte bok om journalisten och utredaren Mikaela Sköld, har Mikaela väckts ur sin koma och påbörjat rehabiliteringen efter vad som hände i “Splitter”. I sviterna av skallskadan drabbas hon även av personlighetsförändringar och villfarelser. Hon misstänker att någon suttit i hennes rum på nätterna. Av personalen får hon veta att en man som sade sig vara hennes bror besökt henne. Men Mikaela har ingen bror …

Snart börjar länkar skickas till henne. Till Darknet. Där upptäcker Mikaela till sin chock att hennes röntgenbild och patientjournaler har läckts. När Mikaela skrivs ut börjar hon nysta i vem som ligger bak­om läckan. Och snart gör hon en upptäckt som ger henne rysningar: Hurtcoreking är tillbaka. Mannen som arrangerade sadistiska red rooms på Darknet. Hon får veta att han har rymt och anar att han vill hämnas för att hon satte dit honom för kidnappningen av Vanja. I panik tar Mikaela med sig dottern upp till sina föräldrar i Härnö­sand.

 

Bertnson rockar loss

Sofia Berntson står återigen för inläsningen (hon tog över stafettpinnen efter Leining i och med Splitter). Hon gör det fantastiskt, som alltid. Jag vet, jag är partisk, men vad fan: Sofia Berntson är en av våra absolut bästa!

 

Skallben som kräver pannben

Det här är alltså femte boken i Brännströms serie som inleddes med Feber. Personligen håller jag nog fortfarande den första som den bästa sedd till nerv och obehag, men Brännström har utvecklat spänningen och sin huvudkaraktär på ett sätt som gjort att uppföljarna alltid lyckats vara minst lika bra som sina föregångare.

I fallet med Skallben kliver han dock ett steg framåt och toppar samtliga tidigare. Ja. Det här är den bästa boken i serien. Jag tycker väldigt synd om Mikaela som råkat hamna i skallen på Johan Brännström, för hon får verkligen kämpa – mer än protagonister i spänningsserier vanligtvis får. Att försätta huvudkaraktären i de här situationerna och göra henne så utsatt och på sätt och vis fast i sin egen kropp är inget annat än genialiskt. Det bygger nerven och obehaget på ett effektivt sätt och som läsare/lyssnare blir man lika frustrerad som Mikaela själv som vill men inte kan ta sig framåt i den fart hon vill.

Det är nervigt, spännande, skickligt skrivet och smart, som alltid. Johan har en underfundig humor som jag uppskattar – och det där med återkommande filmreferenser är ett grepp vi båda använder oss av. Intrigen byggs upp snyggt och det är fullt av oväntade vändningar. Sidostoryn tar plats och ger extra nerv och karaktärsutveckling.

Sista tredjedelen av den här boken är något av det bästa jag lyssnat på i spänningsväg på väldigt, väldigt länge. En stor eloge till Brännström med Skallben lyckats toppa och bjuda på den hittills bästa boken i serien om Mikaela Sköld.

 

Fullpott till Skallben. 5 av 5 pannkakor.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *