Tick Tack (säsong 1-3), av Leffe Grimwalker
Tick Tack är en populär Storytel Original-serie skriven av Leif GW P … Nej, Leffe Grimwalker var det ja. Jag har lyssnat mig igenom så gott som allt övrigt material av mannen med efternamnet som finns tillgängligt på Storytel och vi kan sammanfatta det med: Full fart, rappt språk och andan i halsen. Ungefär. När man lyssnat igenom tre säsonger Tick Tack på kort tid känner man sig lite som en överkokt sparris i benen. Synopsis nedan taget från första delen av första säsongen för att göra saker enkelt.
“På väg hem från en ovanligt dålig dag på jobbet får Nico ett telefonsamtal som kullkastar alla planer han någonsin haft om sitt fortsatta liv, han får veta att han har tio dagar kvar att leva. Men Nico skulle inte vara Nico om han inte gjorde det mesta av den utmätta tiden. I hans huvud börjar en plan ta form och den involverar hela Stockholms undre värld.
10 dagar kvar.
Tick Tack är en halsbrytande och stenhård thriller där tiden är utmätt och absolut ingen går att lita på. Vill du följa med?”
För en som lyssnat på Grimwalkers övriga så känner man igen sig och fattar snabbt galoppen. Det tar inte många minuter innan karusellen är igång och vi har fått upp farten rejält – Och detta är ju något jag gillar. Stilen påminner om hans senare verk och det första som slår mig är att jag tidigt märker hur han utvecklats. Språket är rappt och ballt och till en början känns det väldigt hårdkokt och testosteronstint. Vilket det ju i mångt och mycket också är, men när man kommer in i storyn och lär känna alla karaktärer så vecklas Grimwalkerverse sakta ut. Karaktärerna fördjupas, vi får personporträtt vi kanske inte är bortskämda med i genren. En favorit är gangstern med personlighetsklyvning – Det kanske inte gör något för storyn i sig, men det är såna här detaljer jag älskar. Jag får även träffa på Victoria Bonde för andra (kronologiskt sett första) gången och det är trevligt.
Det är inte lika helgjutet som Grimwalkers senare alster, men det är på det stora hela riktigt bra. De tätt duggande liknelserna (“hans ben kändes som överkokt sparris”) är förbaskat fyndiga, ofta jäkligt roliga men bitvis blir det lite tjatigt. Man får inte många andningspauser utan det är spänning och action rakt igenom. Det blir även lite känslosamt, lite obehagligt och härligt rått mellan varven. Sedan lyckas Grimwalker få till oerhört många trevliga vändningar i historien om Nico för att hela tiden hålla intresset uppe. Nico som karaktär fördjupas bit för bit och blir alltmer intressant alltmedan hissresan mot Helvetet pågår.
Jag väljer att sätta ett helhetsbetyg på säsongerna då handlingen trots allt är sammanhängande.
Oscar Skagerberg står för inläsning av hela serien och han sköter sig riktigt bra, hans röst är som klippt och skuren för materialet.