Kategori: Äventyr

Publicerat

Recension: Bestseller

Bestseller, av Pascal Engman

Herr Engman, känd från spårvagnen, är tillbaka med Vanessa Franks senaste äventyr. Eller vadå tillbaka? Den släpptes i höstas, det är jag som är sen på bollen.

Om boken

“Hur långt är en författare beredd att gå för att skriva en bästsäljare?

Thrillerförfattaren Raymond Salinas hittas mördad en morgon utanför sitt hem. Han var på väg till bokmässan i Göteborg. Vanessa Frank inser tidigt att den avlidne hade djupgående kontakter inom flera kriminella nätverk, både i Sverige och utlandet. De utgjorde källor i hans researcharbete och poliserna förstår att flera kan ha haft intresse i att se författaren död.

Men Vanessa anar att mordmotivet döljer sig i Salinas kommande bokprojekt, där något ännu större ska avslöjas. För att hitta svaren måste hon följa i de fotspår som ledde författaren rakt in i döden. Hur långt är en författare beredd att gå för att skapa en bästsäljare?

Bestseller bjuder på Vanessa Franks mest komplicerade mordfall hittills. Det är en svindlande metaberättelse där Pascal Engman rör sig genom Stockholms gängkrig, den internationella kokainhandeln och den ökande förekomsten av korruption inom det svenska rättsväsendet.”

 

The Sauk show

Stefan Sauk står för inläsning, precis som tidigare. Jag gillar Sauks inläsning när det kommer till själva brödtexten. Han har en röst och ton som förmedlar spänning på ett bra sätt. Däremot har jag fortsatt väldigt svårt för det teatraliska, nästan förlöjligande tonfallet i framförandet av dialog. Det gäller inte alla karaktärer, men främst när det är invandrare som ska porträtteras. Det gränsar till löjligt.

 

En bestseller om en bestseller av en bestseller

Ja. Det är ju meta om något, eller hur? Pascals framgångar har ju knappast gått omärkt förbi. Djupt imponerande och värd alla lovord, för han står sig som en av Sveriges mest kompetenta författare (ingen nämnd, ingen glömd, kära författarvänner!). Lite skojigt är det ju också att det är omöjligt att INTE dra paralleller mellan Pascal och bokens Raymond, men vilken författare hade inte älskat att blåsa in lite av sig själv i en sådan karaktär? Nog om det.

Pascal Engman har kommit att bli en av mina absoluta favoritförfattare. Han skriver tighta, realistiska böcker med hjärna, nerv, hjärta och några glimtar humor. En annan sak som slår mig när jag lyssnar på Bestseller: Den är nästan fjorton timmar lång men känns betydligt kortare. Det är ett bra betyg i sig och ett bevis för den spänningshalt Engman lyckas få till.

Intrigen är i vanlig ordning intressant, karaktärernas resor trovärdiga och alla känns genomtänkta. Likaså märks det att Pascal har kontroll över sin berättelse. Allt finns här av en anledning och jag upplever inga “kill your darlings” utöver ett fåtal upprepningar av barbröstad natur.

Jag älskar när Pascal pressar ned gaspedalen på allvar och han är förbaskat duktig på actionscener och nerv – men jag upplever “slutfighten” som lite lätt förvirrande på ett par ställen, lite oklart varför.

Bestseller är på det stora hela en av de bästa i Vanessa Frank-serien. Personligen anser jag nog fortfarande Råttkungen vara den bästa, kanske för att intrigen var den som tilltalade mest, men Bestseller kommer inte close second. Hatten av, för det är inte ofta man serveras tänkvärd spänning på den här nivån.

 

Bestseller landar fullpott. 5 av 5 pannkakor.

 

Publicerat

Recension: Brandmannen

Brandmannen, av Ulf Kvensler

Kvensler, mannen som haft ett finger med i flera stora tv-serier, debuterade med suveräna Sarek. I höstas släpptes hans andra bok …

Om boken

“Isak jobbar i hemtjänsten på en liten småländsk ort. En dag blir han kontaktad av sin pappa, en internationellt känd konstnär som lämnade Isak i barndomen. Nu är han döende och vill försonas. Han vill också testamentera sin förmögenhet till Isak – men det finns vissa förbehåll. Isak och hans flickvän Madde åker för att hälsa på pappan och blir indragna i ett psykologiskt spel där gränsen mellan verklighet och mardröm suddas ut – ett spel på liv och död.”

 

Salzberger

Alexander Salzberger är, vågar jag påstå, en av våra absolut bästa inläsare och det här är troligen hans hittills bästa prestation. Boken berättas ur Isaks perspektiv och Salzberger gör en helt fenomenal tolkning som i kombination med Kvenslers språkbruk gör att det faktiskt känns som att vi kastas rakt in i en ung mans sinne. Det här är en kombination av inläsning och författarskap som sticker ut mer än vanligt.

 

Från fjällhöjder till psykologiska djupdykningar

Det har gått ungefär två år sedan jag lyssnade på Sarek så jag har den inte färsk i minnet, men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den, även om jag var en av de som inte var helt såld på slutet – En bok jag faktiskt skulle vilja lyssna om vid tillfälle. Typ när den digitala bokhyllan betats av … Who am I kidding?

Hur som. Det är inte med små förväntningar man tar sig an Kvenslers nya efter den där mörka Visit Fjällen-reklamen.

Brandmannen är något helt annat och ändå inte. Kvensler har funnit något av ett eget ID och det handlar i mångt och mycket om att röra om i grytan och bjuda på annorlunda skapelser. Sarek var en smart twist på en premiss vi sett många gånger i exempelvis skräckfilmer och thrillers. Brandmannen bjuder på klurigheter och krypande obehag i en psykologiskt närgånget berättad mindfuck där man till slut ifrågasätter allt. Jag har emellanåt sagt mig ha svårt för berättelser i jag-form då det kan vara svårt att få till fungerande spänning – en väldigt personlig åsikt som jag står för. Jag föredrar helt enkelt andra perspektiv, men här kommer Ulf Kvensler och sticker hål på den där ballongen som är mitt uppblåsta tyckarego och visar att jo, din tjurige fan, det går visst. Jag skulle vilja dra det så långt som att säga att det här är den absolut bästa roman, skriven i jag-form, som jag lyssnat på (mycket “jag” i texten. Ironiskt, eller hur?). Den psykologiska djupdykningen är så påtaglig och snygg, intrigen smart och uppbyggnaden håller mig på halster rakt igenom.

Lägg till spännande och minst sagt oväntade vändningar, häftiga miljöer och en inre dialog och resa som är så genomtänkt. Det finns ett par vändningar som går att lista ut relativt snabbt för den erfarne lyssnaren/läsaren/filmnörden, men det förvaltas på ett så snyggt sätt att det ändå sticker ut. Som nämndes tidigare så har man i det här fallet dessutom parat ihop en suverän författare med en suverän inläsare och det gör underverk för berättelsen. Salzberger ÄR Isak och det känns verkligen som att få karaktärens tankar, tvivel och fasor rätt in i öronen. Det är oerhört snyggt.

Jag hade kunnat skriva mer, men känner att ovan ändå räcker för att ge en ganska klar bild av hur bra Brandmannen är. Så. Är ni sugna på att ge er i kast med en välskriven, annorlunda spänningsroman? Leta inte längre.

 

Brandmannen landar på 4,5 av 5 pannkakor

Publicerat

Recension: Stormdrottning

Stormdrottning, av Linda Schönbeck och Alex Storm

Nästa Storm-spinoff är här och det är Schönbecks tur att föra Jessica Storms äventyr vidare.

 

Om boken

“Jessica Storms fasad som framgångsrik entreprenör med villa i Bromma håller på att rämna. I själva verket är hon en motvillig kokaindrottning i Stockholms undre värld, där pressen från andra gäng som vill ta över blir allt hårdare.

Den tidigare affärspartnern och kvinnliga gangsterledaren Addi är på flykt undan ett långt fängelsestraff och har som sitt enda mål att sätta stopp för Jessicas affärer med en kula i hennes panna.

Relationen med grannen Cesar blir allt mer komplicerad. Han är polis med uppdrag att sätta stopp för droghandeln i Stockholm, och lyckligt ovetande om vem Jessica egentligen är.

När sedan Jessicas bästa vän och nyblivna mamman Sussie försvinner, måste Jessica göra allt hon kan, för hitta Sussie och för att överleva. I slutändan kan det bara finnas en drottning.”

 

Leining

Ja just det. Titta hit, alla ni som klagar på att det inte är Malmsjö som läser in. Det blev ju ett jävla rabalder även kring tidigare spinoffs och smaken är som baken, men faktum kvarstår: Här har vi kvinnliga huvudkaraktärer i fokus, så Malmsjös vackra, hesa stämma hade inte passat ändå. Och nu är det Leining vi snackar om, en annan sorts drottning. Hon gör det såklart suveränt.

 

En jävla fartfylld storm

Vi har tidigare bjudits på en spin-off om Jessica Storm signerad Ramona Ivener. Nu har Linda Schönbeck adopterat karaktären och hennes tidslinje. Jag har tyckt väldigt mycket om samtliga tre (2 x Jessica Storm, 1 x Lily Rose) spinoff-böcker som släppts, men jag tror att det här är den som rent innehållsmässigt påminner mest om originalserien. Vad det beror på? Det kan vara så enkelt som att till exempel Anna Granlunds fartfyllda resa utspelade sig mestadels i miljöer som för serien var ovana, men ytterst välkomna. I Stormdrottning rör vi oss liksom mer i Alex hoods. Och det är precis lika rappt, våldsamt och underhållande som vi kommit att förvänta oss av en Storm-bok.

Gasen i botten redan i prologen och vi får egentligen knappt chans att andas förrän boken tar slut och det är precis så jag vill ha det. Det gör att det här naturligtvis blir en sån där ljudbok som blir svår att pausa. “Bara ett kapitel till”, eller i mitt fall “Okej, jag råkar köra via småvägarna innan jag tar mig hemåt” bara för att man inte vill sluta lyssna. Det om något är ett bra betyg och det är synonymt med hela serien. Jag har ofta lätt att tappa fokus – även när jag lyssnar på de allra bästa, mest välskrivna böcker – när min överaktiva, kreativa hjärna sätter igång mitt under lyssningen och slänger ur sig oväntade frågeställningar som “men hur hade samhället sett ut om vi hade t-rex i skogarna istället för rådjur?”. Då är det skönt med böcker som Storm, eller vilken som av Leffe Grimwalkerss böcker, eller för all del Sammy Jeridis Ghetto-serie. Dom är liksom skrivna av ADHD-hjärnor FÖR ADHD-hjärnor. Nu har jag inte ADHD, men ni fattar vinken. Det är skrivet i hänsynslöst snabbt tempo för att folk som vanligtvis tappar fokus och koncentration ska kunna hålla sig fast och INTE flamsa iväg i tankarna. Och det funkar. Och precis på samma sätt är Schönbecks spinoff skriven.

Språket är levande och härligt. Det “låter” som en Storm-bok, och ni som lyssnat på några av böckerna i serien förstår vad jag menar. Schönbeck har ett eget id, som etablerades i hennes suveräna debut Silverfjärilen. Även om det är två helt väsensskilda böcker så känns hon igen även här och det är något väldigt positivt.

Intrigen är smart och fartfylld och karaktärerna som rör sig runt Jessica är intressanta och välskrivna. Det är precis lika underhållande och våldsamt och folk är precis lika fula i munnen som vi är vana vid. Det finns med andra ord oerhört mycket att tycka om. Jag gillar även längden på boken. Det blir liksom varken för kort eller för sprängfyllt.

Med det kan vi gott sammanfatta Stormdrottning som ännu en lyckad bok i serien och Schönbeck som en mer än värdig adoptivmorsa till seriens originalkaraktär Jessica. Och nog blir man hungrig efter fler Storm-äventyr?

Nu kanske somliga får för sig att kalla mig jävig, som ingår i Storm-familjen, men kom igen … Jag har följt Storm-serien, och älskat den, sedan 2019, och även om jag naturligtvis hejar på mina nyblivna syskon och deras litterära framsteg så recenserar jag fortfarande objektivt och opartiskt utifrån mina preferenser. Jag hejar precis lika mycket på alla andra fantastiska författarkollegor och vänner. Så. En bra bok är en bra bok är en bra bok.

 

Stormdrottning landar på 4,5 av 5 pannkakor.