Recension: Det andra arvet

Det andra arvet, av Malin Sanglert

Det här är Sanglerts debut. Den var nominerad till Årets deckardebut 2022, vilket såklart gör sitt för förväntningarna!

Om boken

“Sofie ärver sina morföräldrars sekelskiftesvilla på västkusten av en moster hon aldrig träffat. Hennes plan är att renovera huset till en perfekt sommaridyll, samtidigt som hon dokumenterar förvandlingen till en inredningstidning.

Renoveringen kantas av minnen från barndomens somrar i Skärviken, oförklarliga fotografier och alltför många glas bananlikör. Huset verkar gömma hemligheter, och i takt med att hon rensar ut, väcks allt fler frågor. Varför bröt morföräldrarna kontakten med Sofie, och hur kommer det sig att hennes mamma blir så upprörd när hon hör att Sofie är i Skärviken?

Huset som hon förknippat med skollov och salta bad känns inte längre tryggt, och hon börjar ana att någon iakttar henne i skydd av sommarnatten. Någon som vill att hon ska bli rädd.”

 

Ewerlöf

Katarina Ewerlöf gör en fenomenal inläsning. Spot on!

 

Du ska få mitt gamla ruckel när jag dör

Jag älskar att ge mig i kast med böcker utan att på förhand läsa om handlingen. Sanglerts debut är ett sådant fall. Jag har läst mycket gott om boken, men jag har aldrig lagt på minnet något om handlingen, så jag ger mig in i denna helt förutsättningslöst.

Sanglert bygger upp en riktigt spännande intrig. Det börjar lite lättsamt, oskyldigt och skulle lika gärna ha kunnat mynna ut i en feelgood om en husrenovering. Men icke. Det är välskrivet och rappt. Underhållande och med trovärdiga karaktärer. Det hela är berättat ur ett jag-perspektiv, vilket jag ibland kan tycka något problematiskt rent spänningsmässigt, men Sanglert får det funka finfint.

Det andra arvet utvecklas snabbt till att bli en bok jag har svårt att pausa av den enkla anledning att jag inte har en aning om vad som ska hända härnäst. Det är oförutsägbart, vändningarna är typ lika många som bokstäverna i den här recensionen och det är snyggt navigerat för att ge läsaren gott om överraskningar och anledningar till att fortsätta lyssna.

En riktigt trevlig överraskning och en av de klart mer intressanta böcker jag lyssnat på i år. Hatten av för en riktigt, riktigt bra debut!

 

Det andra arvet landar på 4 av 5 pannkakor.

 

Recension: Ikaros

Ikaros, av Chris Berg

Ikaros är tredje delen i Bergs spänningsserie om Rickard Häll.

Om boken

“Rickard Häll, f.d. sjukvårdare inom specialförbanden men numera inom den privata säkerhetssektorn, blir uppringd av sin gamla kollega och vän Jocke. I en lägenhet tillhörande den svenska underrättelsetjänsten finns en skottskadad avhoppare från det ryska rymdprogrammet, men ryssarna är dem på spåren. Ryssland har hackat sig in i ett nytt svenskt satellitsystem med potential att påskynda den globala omställningen till ren energi vilket skulle få katastrofala följder för världens oljenationer. Det pågår en internationell kapplöpning, med Ryssland och USA i ledningen, om att få tillgång till de frusna naturtillgångarna i Arktis och stormakterna slåss om kontrollen över mannens kunskaper.

Med en förrädare i de egna leden tvingas Rickard och Jocke själva ta kontrollen över händelseförloppet.

Den svårt skadade Pjotr behöver föras i säkerhet innan det är för sent och med människoliv och ett potentiellt tredje världskrig på spel ger de sig av i polarnatten.”

 

Malmsjö

Malmsjö står för inläsning och gör, som vanligt, ingen besviken. ‘Nuff said.

 

Häll den tredje

Jag lyssnade på Draksådd när den släpptes 2021 och tyckte mycket om den. Det är därför med rätt stora förväntningar jag tar mig an den tredje delen (Gråzon, del ett, har precis släppts i nyutgåva, den har jag inte hunnit ta mig an).

Berg infriar förväntningarna. Det är hög fart och filmisk spänning redan från inledande minuter och det är sällan man får en längre andningspaus. Det är således spänning av en kaliber jag uppskattar. Det är smart, välskrivet och det märks att det ligger gedigen kunskap och/eller research till grunden, för jag som lyssnare köper innehållet rakt av. Och känns det någonsin överdrivet så är det fortfarande beskrivet med nog nerv och rätt ord för att jag ska köpa det likförbaskat.

Det är, på många sätt, en högaktuell spänningsroman, där Ryssland och deras invasion av Ukraina ligger som backdrop över intrigen. Det är snyggt hanterat.

Möjligen kan jag uppleva karaktärerna som lite endimensionella. Man lär inte riktigt känna dem på djupet och även fast det är tredje boken om Häll så upplever jag honom som en aning anonym. Vi skrapar lite på ytan, men det mesta händer här och nu och där finns ingen direkt tid för djupare porträtt. Det gör egentligen ingenting, för intrigen är sådan, men möjligen dämpar det potentiellt emotionellt engagemang. Däremot uppskattar jag Bergs humor, som skiner igenom ibland med exempelvis referenser till Whamageddon. Det tillför något och bryter ganska effektivt den hårda militära tonen.

 

Ikaros är en nervig actionrökare som förtjänar 4 av 5 pannkakor