Kategori: Kärlek

Publicerat

Recension: Fängslad kärlek

Fängslad kärlek, av Johanna Sjöberg

En sann berättelse om kärlek och misstankar om brott som river upp tillvaron.

Om boken

“»Jag önskar att min historia inte var sann, men dessvärre är varenda detalj i denna bok obehagligt äkta. Livet som jag kände det togs ifrån mig och min verklighet förvandlades till en mardröm. Inom mig ekade frågorna: Hur håller man hoppet vid liv i en nästintill hopplös situation? Kan man ta sig igenom vad som helst? Och övervinner kärleken allt?«

En dag kommer Johannas pojkvän inte hem, och plötsligt står fem civilpoliser utanför deras bostad. Inom loppet av några minuter vänds hennes tillvaro uppochned när hon inser att hon misstänks för ett allvarligt brott. Hon, som nyss lämnat ett glamoröst liv i Dubai för kärlekens skull, faller handlöst ner i mörkret.”

 

Författarinläsning

Författaren läser själv in, något som är modigt och visar sig fungera finfint. Det tillför alltid en extra dimension när personen det handlar om själv läser in, men naturligtvis med risk för att det fungerar mindre bra om inläsningen blir hackig, tonlös och monoton. Tack och lov tycker jag att Johanna sköter det riktigt bra.

 

Fängslad utan bevis

Jag gillar verklighetsbaserade berättelser. Livsöden som överraskar och berör. Jag tycker att Johanna lyckas förmedla känslan av uppgivenhet och utsatthet på ett bra sätt i berättelsen som mestadels utspelar sig under några månaders tid efter det att hennes pojkvän åkt fast och hon dras med som misstänkt.

Hanteringen från rättsväsendets sida känns märklig och okänslig, utan att ha insikt i hur såna här situationer brukar eller “ska” hanteras, men att sitta fängslad i runt 100 dagar utan att det egentligen finns någon bevisning. Det, och berättelsen om hur det faktiskt känns när verkligheten rycks bort från under ens fötter utan någon direkt förklaring gör detta till en intressant inblick.

Jag kan tycka att det finns en del onödig upprepning (inga specifika exempel nu ett par veckor efter genomlyssningen, men det fanns saker som återkom väl ofta) och kanske kändes som onödig utfyllnad vilket delvis drog ned tempot lite. Det hade alltså gått att tighta till en del. På samma sätt kan jag uppleva att det faktiska bakomliggande brottet (som författaren inte har något med att göra) passerar lite väl obemärkt och slås undan lite lättvindigt. Nu bekräftar hon dock att pojkvännen begått brottet, att det var dumt och att han ångrar sig och samtidigt så är detta Johannas berättelse och inte berättelsen om det faktiska brottet, så jag får ha överseende med det. Jag tror att jag är ute efter en önskan om lite mer drama, för även om man känner med Johanna i hennes utsatta situation så kan vissa stycken för en utomstående kännas lite monotona. Jag tycker också att kärleken som beskrivs är fin och att hon nästan ögonblickligen väljer att förlåta och kämpa för någon hon bara varit tillsammans med en kort period är både uppseendeväckande, romantiskt och intressant.

Det är således intressant lyssning som väcker frågor – och tankar på hur jag själv hade mått om jag hamnat i en liknande situation.

Jag har läst en del kommentarer om boken på Storytel och kan mest skaka på huvudet åt folk. Det är i vanlig ordning ofta riktigt otrevliga kommentarer som gränsar till påhopp och åsikter om livsstilar etc. Mitt råd: Välj en annan bok och döm inte folk lättvindigt för att de har en livsstil som inte tilltalar dig, eller överensstämmer med vad du anser vara viktigt, så länge de inte skadar andra. Typ.

 

Fängslad kärlek landar på 3 av 5 pannkakor

 

Publicerat

Recension: Ett nytt, fräscht liv

Ett nytt, fräscht liv, av Isabell Jonasson

Här kommer något så ovanligt som en debutant i dubbel bemärkelse. Det är nämligen både författarens och inläsarens debut.

Om boken

“Alla medel är bra utom de dåliga, eller?

Hanna är tjugonio år, bor i Visby och lever något sorts liv. Jobbet i hemtjänsten är vad det är. När hon är ledig tittar hon på Farmen och gamla avsnitt av Top Model, dricker öl på Mickes bar en till två kvällar i veckan och pratar ibland med sin kompis Caroline som bor i Göteborg. Hanna inser själv att livet på något sätt gått i stå, men måste man göra så mycket, tänka så mycket – vara så mycket?

En kväll ramlar det in nytt folk på Mickes, plötsligt är Oscar där. Han är något annat. Kanske kan Hanna också bli det, en som vet var man köper rätt ljusstakar och ekologiska grönsaker? Så får det bli. Hanna har inget att förlora.”

 

Inläsardebut

Alexandra Dahlström har varit verksam inom filmbranschen ända sen skådisdebuten 1997, nu med mest fokus på regi och manus. Här gör hon alltså sin debut som ljudboksinläsare – och vilken debut! Skådespelartalangen genomsyrar inläsningen och det märks även att hon har mycket erfarenhet av eftersynk, eller så kallad ADR. Måhända är det också så att bok och inläsare är en perfekt match, för här får hon verkligen chansen att leva ut, för vilken debut detta är. Tonen och inlevelsen är rakt igenom fenomenal. Jag som lyssnare dras verkligen in och Alexandra ÄR Hanna. Jag skojar inte när jag skriver att den här hamnar på topp tio över mest minnesvärda inläsningar.

 

Romandebut

Isabell Jonassons debut är något utöver det vanliga. Det är humoristiskt, vulgärt, mörkt och innehåller såväl fylla som ovälkomna kroppsvätskor. Typ. Jag har ingen aning om vad jag har att vänta och halvvägs igenom kan jag fortfarande undra vad det är jag lyssnar på. Intrigmässigt handlar det om en själ som är oerhört trasig, en antihjälte som är både sorglig, rolig och djupt narcissistisk (eller bara helt blind?). Hanna är en av de jobbigaste karaktärer jag följt. Delvis är det kul för att jag aldrig vet vad jag har att vänta, och det oväntade är skojigt. Det är dessutom oförutsägbart, vågat och galet. Men ibland kan jag tappa fokus. Undra lite vart intrigen egentligen är på väg och ska jag faktiskt orka hänga med den här sorgliga människan till slutet? Det gör jag ju. Och det är jag glad för, för den här debuten är verkligen något helt annat. Minna ambivalenta känslor kanske rör sig mer mot personen ifråga än det faktiska innehållet, för det kan vara jobbigt att ha en protagonist och antagonist i samma karaktär – Har man ingen att heja på så är risken att man tröttnar. Kul twist är att man ibland lyckas vrida om det så att karaktärerna runt Hanna framställs – framgångsrikt emellanåt – som de riktiga svinen, tills vi åter inser att nä, så kanske inte riktigt är fallet.

Sammanfattningsvis? En rolig, annorlunda, förbaskat välskriven mind-fuck till debut som definitivt inte är för alla, men som bådat oerhört gott inför framtiden. Jag är lite dränerad i efterhand. Men återigen – Välskrivet och annorlunda. Och Alexandra Dahlström, vilken jävla glimmande stjärna på ljudbokshimlen du är!

 

Ett nytt, fräscht liv landar på 3,5 av 5 fräscha pannkakor

Publicerat

Recension: Brandmannen

Brandmannen, av Ulf Kvensler

Kvensler, mannen som haft ett finger med i flera stora tv-serier, debuterade med suveräna Sarek. I höstas släpptes hans andra bok …

Om boken

“Isak jobbar i hemtjänsten på en liten småländsk ort. En dag blir han kontaktad av sin pappa, en internationellt känd konstnär som lämnade Isak i barndomen. Nu är han döende och vill försonas. Han vill också testamentera sin förmögenhet till Isak – men det finns vissa förbehåll. Isak och hans flickvän Madde åker för att hälsa på pappan och blir indragna i ett psykologiskt spel där gränsen mellan verklighet och mardröm suddas ut – ett spel på liv och död.”

 

Salzberger

Alexander Salzberger är, vågar jag påstå, en av våra absolut bästa inläsare och det här är troligen hans hittills bästa prestation. Boken berättas ur Isaks perspektiv och Salzberger gör en helt fenomenal tolkning som i kombination med Kvenslers språkbruk gör att det faktiskt känns som att vi kastas rakt in i en ung mans sinne. Det här är en kombination av inläsning och författarskap som sticker ut mer än vanligt.

 

Från fjällhöjder till psykologiska djupdykningar

Det har gått ungefär två år sedan jag lyssnade på Sarek så jag har den inte färsk i minnet, men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den, även om jag var en av de som inte var helt såld på slutet – En bok jag faktiskt skulle vilja lyssna om vid tillfälle. Typ när den digitala bokhyllan betats av … Who am I kidding?

Hur som. Det är inte med små förväntningar man tar sig an Kvenslers nya efter den där mörka Visit Fjällen-reklamen.

Brandmannen är något helt annat och ändå inte. Kvensler har funnit något av ett eget ID och det handlar i mångt och mycket om att röra om i grytan och bjuda på annorlunda skapelser. Sarek var en smart twist på en premiss vi sett många gånger i exempelvis skräckfilmer och thrillers. Brandmannen bjuder på klurigheter och krypande obehag i en psykologiskt närgånget berättad mindfuck där man till slut ifrågasätter allt. Jag har emellanåt sagt mig ha svårt för berättelser i jag-form då det kan vara svårt att få till fungerande spänning – en väldigt personlig åsikt som jag står för. Jag föredrar helt enkelt andra perspektiv, men här kommer Ulf Kvensler och sticker hål på den där ballongen som är mitt uppblåsta tyckarego och visar att jo, din tjurige fan, det går visst. Jag skulle vilja dra det så långt som att säga att det här är den absolut bästa roman, skriven i jag-form, som jag lyssnat på (mycket “jag” i texten. Ironiskt, eller hur?). Den psykologiska djupdykningen är så påtaglig och snygg, intrigen smart och uppbyggnaden håller mig på halster rakt igenom.

Lägg till spännande och minst sagt oväntade vändningar, häftiga miljöer och en inre dialog och resa som är så genomtänkt. Det finns ett par vändningar som går att lista ut relativt snabbt för den erfarne lyssnaren/läsaren/filmnörden, men det förvaltas på ett så snyggt sätt att det ändå sticker ut. Som nämndes tidigare så har man i det här fallet dessutom parat ihop en suverän författare med en suverän inläsare och det gör underverk för berättelsen. Salzberger ÄR Isak och det känns verkligen som att få karaktärens tankar, tvivel och fasor rätt in i öronen. Det är oerhört snyggt.

Jag hade kunnat skriva mer, men känner att ovan ändå räcker för att ge en ganska klar bild av hur bra Brandmannen är. Så. Är ni sugna på att ge er i kast med en välskriven, annorlunda spänningsroman? Leta inte längre.

 

Brandmannen landar på 4,5 av 5 pannkakor