Att ge ut en bok kan vara svårt i början men när man väl kommer i gång så är det inte alls svårt.

Du bör först och främst ha en bra story som du vill berätta. Något speciellt som du har varit med om som har fått dig att växa. Du kanske har drabbats av delägare som har försökt lura dig på pengar? Kanske har du då startat upp företag med ett gäng som inte alls var rumsrena och vill återberätta dina upplevelser med dem.

Många som skriver böcker gör det för att de vill skriva av sig själva som en form av terapi. För det kan inte vara lätt att gå igenom så mycket bedrägerier från andra människor och inte veta vad man ska göra av dessa känslor. Man lär sig också mycket på vägen då man lär sig att känna igen denna typ enklare. Man ska då inte börja bli paranoid och tro ont om alla då har man fortfarande inte lärt sig något ur denna resa. En resa är inte en resa om man lämnar resan utan lärdom. Vi är alla här på jorden för att lära oss något.

Det du också ska göra är att vända dig till olika bokförlag och skicka in exemplar av det du har skrivit ihop. Om de på bokförlaget väljer att just din historia är av värde att ge ut så står de för alla kostnaderna. Det händer att vissa bokförlag ber en betala en större summa pengar och sedan beskriver vad som ingår i dessa priser. Är man helt ny på detta så kan varje krona kännas för mycket när man inte ens har pengar att satsa. Då kan det vara bra att ta ett företagslån utan säkerhet så att du kan betala den där summan de kräver av dig.

Se då till att du också har ett registrerat företag så att du också kan ansöka med ditt företagsnamn sedan kan vi bara önska dig lycka till med din livshistoria och den bok du då kommer att ge ut. Vem vet kanske blir du lika känd som de andra författarna och får in miljoner kronor för varje bok du ger ut. Skriv då inte ut riktiga personers namn så att folk inte stämmer eller anmäler dig för då blir du i stället av med alla dina pengar som du tjänade in på din bok.

Ha alltid respekt för andras integritet och gå aldrig över lik för att bli en känd författare!

Parmiddagen, av Martin Österdahl

Min första bekantskap med Österdahl, som även skrivit böcker om Rysslandsspecialisten Max Anger (som finns tillgänglig som någorlunda stabil tv-serie i hittills en säsong på Viaplay).

Om boken:

“En nyårsmiddag som slutar i katastrof. En gemensam historia som döljer allt. Parmiddagen är ett mörkt kammarspel från fördrink till avec.

Det vansinnigt förälskade tonårsparet Ebba och Marlon vill introducera sina föräldrar för varandra genom en parmiddag på självaste nyårsafton. Men den pirriga förväntan får ett tvärt slut när alla väl samlats under samma tak.

De vuxna paren har ett gemensamt förflutet och kvällen genomsyras av en outhärdligt tryckande stämning. Men vad är det egentligen som skett mellan dem i deras tidigare liv? Och hur kommer det sig att middagen slutar med ond bråd död?”

 

Middag med Ewerlöf

Katarina Ewerlöf har fått både kärlek och tveksamma kommentarer från mig förut. Här fungerar hon dock suveränt. Tonläge, inlevelse: allt passar boken perfekt.

 

Inbjud oss icke till fest

“Parmiddagen” lyckas dra in mig i sitt nät extremt fort. Det är skickligt och dessutom något väldigt få böcker lyckas med. Berättarglöd möter spännande intrig gifter sig med duktig författare equals fina utsikter, ungefär. Den här boken ger mig väldigt snabbt associationer till diverse filmer (snarare än böcker, eftersom jag även är film- och tv-serie-fantast). Främst tycker jag att det luktar Thomas Vinterberg-ångest (och geni) lång väg, för upplägg och annat påminner om hans filmer Festen och Jakten, men även Susanne Biers Efter bröllopet. Det doftar även svagt av betydligt svartare och mer skräckinjagande The Invitation. Av någon anledning påminner det mig även om en av mina nya favoritförfattare Jeanette Bergenstav, men jag vet inte om det beror på innehåll, språkbruk eller om de två helt enkelt borde skriva en bok ihop.

 

Twist är inte bara en godispåse

Så kommer vi till det här med att få till en häftig, överraskande twist i handlingen. Det är kanske inte jätteviktigt och jag tror inte att det är det författaren strävat efter här – liksom jag själv nyligen skrivit en bok där twisten anas tidigt. Så är det med Parmiddagen. Jag luktar mig till twisten väldigt, väldigt tidigt men vet ni vad? Det gör inget. För det är resan som är poängen, inte destinationen, och resan byggs upp med små medel och ett krypande obehag på ett riktigt snyggt sätt. Någonstans gillar jag att redan veta det andra snart ska få reda på, lite som när man köpt en snillrik present och väntar maniskt småfnissande medan mottagaren sliter upp omslagspapperet. Jag kan möjligen tycka att vissa tecken är så uppenbara att även huvudkaraktären borde fatta, eller åtminstone misstänka, hur det ligger till långt tidigare – men å andra sidan är vi lätt blinda för det som sker närmast oss och det är lättare att lägga märke till självklarheter om man ser en situation utifrån. Summa summarum – Mästerligt berättad, oerhört välskriven och spännande. En fin överraskning.

 

Parmiddagen slutar på 4,5 av 5 ångestfyllda pannkakor.

 

Ormen Friske, av Jack Werner

Jack “Creepypodden” Werner har skrivit en grävande biografisk berättelse om ett modernt vikingaskepp med tillhörande äventyr på havet och dess mystiska, tragiska slut.

Om boken

“Den fascinerande berättelsen om det moderna vikingaskeppet Ormen Friske är idag bortglömd av de flesta. Sommaren 1950 satte en grupp unga frisksportare segel för att besöka det Europa som så nyligen härjats av kriget. När de lämnade Sverige hyllades de, men när resan inte gick enligt planerna blev det tyst. Ormen Friskes öde blev en besvärande faktor i det spända läge som rådde under kalla kriget. Jack Werner riktar nu efter år av undersökningar ljuset mot en brytningstid i Sveriges historia, då femton människoöden avgjordes.”

 

En trogen parhäst

Inläsare av Ormen Friske är ingen mindre än Jacks parhäst Ludvig Josephson, som vid det här laget måste ha läst in hundratals korta berättelser för Creepypodden. Ludvig är en stadig inläsare, men jag tycker generellt att han passar bättre till det kortare formatet då det kan bli lite monotont i längden. Men det passar materialet bra!

 

En bortglömd tragedi

Berättelsen om Ormen Friske är fascinerande och tragisk. Det stora äventyret som i skuggan av ett nyligen avslutat världskrig får ett hemskt slut som innebär att efterlevande får leva inte bara med sorg, utan även ovetskap om precis vad som egentligen hände. Det är ett fascinerande stycke modern historia och skulle säkerligen göra sig bra som film.

 

I vått och torrt

Det här dokumentära greppet är intressant. Jag gillar det och Werner har ett mycket välformulerat, fint språk. Mest imponerad är jag över den gedigna research som ligger bakom skapandet av det här hjärteprojektet. Jag kan nästan se framför mig och tänka mig in i hur Werner kämpat för att komma över så mycket information som möjligt, letat efter folk att intervjua och i processen kommit så nära personerna att han tycker sig känna dem. Och det är alltid spännande, om än tragiskt, med ett sånt här mysterium. Däremot är det kanske inte alltid jätteintressant att lyssna till. Berättelse om bakgrunden, förberedelserna, förväntningarna och allt kring själva färden blir lite väl långrandig efter ett tag även om den hålls uppe bra av Werners kompetenta språk. Men det är först framåt sista tredjedelen som det blir intressant på allvar och det är kanske inte så märkligt med tanke på berättelsens natur. Jag kan känna av drivkraften och det bultande hjärtat bakom boken och kampen för någon slags upprättelse för en bortglömd berättelse, men som åskådare högt upp på läktaren blir man ändå lite ofokuserad emellanåt. Men Jack Werner visar här verkligen prov på hur duktig han är på att gräva och få fram en sammanhängande återgivning ur knapphändiga uppgifter.

Ormen Friske landar på 3,5 av 5 pannkakor. 

Skampärlorna, av Aline Lilja Gladh

Förutom att Aline är en oerhört trevlig människa och lider av en svårdefinierad fobi för spårvagnar (jag har själv tagit del av denna!) så är hon också en oerhört duktig författare. Och formgivare (för bevis, kolla in omslagen hon gjorde till sina två första böcker – Löjligt snygga!). Skampärlorna är den tredje, fristående delen i Örbyhus-serien.

Om boken

“Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack. Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet. Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp… Skampärlorna är den tredje, fristående, delen i Örbyhus-serien. En spänningsroman om nattsvart skam, längtan och ett pärlhalsbands mörka historia.”

 

Flodström läser om pärlor

Viktoria Flodström står för inläsningen och gör det bra. Jag tänker mig att hon har en röst och sätt att läsa in som passar bättre för romance eller feelgood och vet precis varför: Det är för att det är just i den genren jag lyssnat till henne tidigare, men jag ser att hon läst in en hel del annat i betydligt mörkare nyanser. Nog om det. Hon är duktig!

 

Pärlor åt MC-svin

Jag fastnade snabbt för Alines första bok i serien, Tändstickan. Den ryckte med mig i handlingen redan under inledande minuter och höll mig kvar i ett fast grepp. Det berodde såväl på handling som välbeskrivna miljöer och väl utmejslade karaktärer. Främst blev man lite förtjust i de här MC-knuttarna, Conny och gänget och det återkommer ju såklart även här, vilket jag är glad för. Jag gillar hur Aline lyckas beskriva alltifrån de kriminella elementen till mer vardagliga skeenden på ett sätt som känns naturligt och trovärdigt. Hon får till ett fint flow i språket som för handlingen framåt och håller intresset uppe. Det finns dessutom en del snygga vändningar som gör sitt! Den är dessutom ganska mörk och obehaglig – Man blir inte överdrivet sugen på att semestra i Örbyhus (får mig osökt att tänka på den inte alls obehagliga välkomstskylten till Ånnaboda utanför Örebro där det längst ned till höger med väldigt liten text står Vi väntar på dig.)

 

Game of pearls

Jag ska erkänna en sak redan nu: Min favoritdel i serien är faktiskt den första. Jag fastnade verkligen för intrigen med gangsters och färgstarka karaktärer. De kommande två är även de mycket bra och visar prov på hur duktig Aline är som författare. Mitt enda problem med Skampärlorna, och det här kan bero på att jag bitvis är ofokuserad, trög eller att boken är lättare att följa om man läser istället för att lyssna: Jag tappar bort mig bland karaktärerna. Skampärlorna har ett ganska stort persongalleri som dessutom skiftar mellan nu- och dåtid och medan det är snyggt hanterat intrigmässigt så glömmer jag ofta bort vem som är vem. Och ibland när (hello, Back to the future!). Det känns lite som att navigera mellan karaktärerna i en säsong Game of thrones. Det låter kanske hårt, men ta det med en nypa salt och vetskapen att det här är långt ifrån första gången jag förvirrats av böcker med brett persongalleri (sett till antalet, inte deras totala BMI). En skickligt berättad historia är det hur som och jag ser fram emot mer av den gladha liljan!

 

Skampärlorna landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Röda siffror, av David Armini

En pengathriller? Jo, det förekommer en del röda siffror i Arminis krim.

Om boken

“Det är nu eller aldrig för Puddy. Kapitalet har sinat i stadig takt och nu måste han ta till alla medel för att rädda familjeföretaget. Det är där Leif Ström, alias Jack, kommer in i bilden. Hans exklusiva fond, Stream Capital Invest, är ett säkert kort. En framgångssaga. Får Puddy in foten där är framtiden säkrad, för både sig själv och för dottern Amanda.

Utåt sett har Leif och Inga-Lill Ström allt. Han är den framgångsrike affärsmannen och hon den perfekta hemmafrun. Det enda hotet mot deras fläckfria image är familjens svarta får. Eric är yngsta barnet och faderns stora besvikelse. Kommer han någonsin lyckas leva upp till sin strikta pappas höga förväntningar? Och är hans medkännande mamma verkligen lycklig i sitt ensidiga äktenskap?

När ett mord sker ställs de två familjernas rykte och deras eviga strävan efter ekonomisk framgång på spel. Men för att nå dit man vill är inga metoder tabu …”

 

What a Bratt

Dan Bratt (som även läste in min fantasy “Aurora, beskyddaren”) lånar sin röst till Puddy, Jack Strom och de andra. Jag är lite kluven, som jag var till den egna boken. Å ena sidan har han en stämma som är ganska trevlig att lyssna till, men det kan bli lite mekaniskt eller… läst innantill, eller vad man ska säga.

 

Pengar betyder allt

Röda siffror kan få en att tänka till lite kring vad som är viktigt i livet och det är en fin kvalitet hos en bok tycker jag, när den får oss att stanna upp och värdera eller ifrågasätta. På så vis kanske den sticker ut lite, för det är inte överdrivet ofta fiktiva böcker har den effekten. Det är i min mening även bokens största styrka, utöver att den är uppbyggd med korta kapitel som hela tiden för händelserna framåt i bra takt.

 

Röd intrig

Det ska dock sägas att jag har ganska svårt att komma in i intrigen. Trots korta kapitel och en välskriven bok med delvis annorlunda innehåll så fastnar jag inte riktigt förrän någonstans halvvägs. Karaktärerna tycker jag Armini lyckas bra med och även om jag kanske inte känner överdrivet mycket för eller sympatiserar med särskilt många så tycker jag att de känns levande. Lite tjatigt blir det med förvirringen kring städhjälpens namn som återkommer kapitel efter kapitel men här kommer vi även till en annan poäng: Vissa böcker gör sig bättre i tryckt format än som ljudbok och vice versa… Och jag tror faktiskt att Röda siffror är just en sådan bok som inte kommer till sin fulla potential här, kanske delvis till följd av inläsningen. Det finns ändå mycket att tycka om här och jag ser fram emot att se vad Armini hittar på härnäst.

 

Röda siffror landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Sponsrat inlägg i samarbete med cbd.life

Hur ska man leva för att vara hälsosam?

Alla vill leva hälsosamt, men vad är egentligen det bästa sättet. Man måste hitta ett sätt som är rätt för en själv. Ett sätt som man kan leva resten av sitt liv. Det är viktigt att tänka på vad man stoppar i sig.

Det finns många olika skolor för att äta hälsosamt, man kan faktiskt prova sig fram för att se vilket sätt som är bäst för en själv. det vi alla vet är ju att man ska dra ner på socker, godis och läsk. det kan vara bra att hålla sig till “lördagsgodis” precis som när man var liten. Samma ska gäller vin. Man behöver inte utesluta sakerna helt, men däremot inte äta eller dricka det varje dag.

När man utesluter saker helt kan det lätt sluta med att man bryter sin hälsosamma bana helt när man väl blir så sugen att man struntar i allt. Därför är det bättre att hålla sig till små mängder och inte varje dag när det gäller godsakerna.

Att röra på sig är också viktigt. Träna, promenera och rör på dig så mycket som du kan. Ta trapporna istället för hissen och parkera bilen en bit bort från jobbet. Vardagsmotion är grymt!

Vi behöver få i oss alla vitaminer och mineraler under en dag och det kan vara svårt att få till varje dag. Därför är det bra med kosttillskott. Multivitamin är alltid bra så att du får i dig de vitaminer som behövs under en dag. Ett annat kosttillskott som har blivit populärt är CBD olja. Den oljan är bra för mycket. Den hjälper till att dämpa ångest, lindrar smärtor minskar huvudvärk.

När man köper CBD olja ska man vara noggrann med att köpa från en auktoriserad återförsäljare så att man verkligen får rätt produkt. Det finns många produkter som är gjorda på hampa numera och det har gett bra effekt både att ta invärtes samt att stryka på huden för till exempel eksem. Testa dig fram! Kanske kan det hjälp dig med det som du tycker är ett problem?!

Mig skall intet fattas, av E.L. Dezmin

E.L. Dezmin har skrivit några thriller- och spänningsromaner. Det här är min första bekantskap med författaren och boken nominerades till Svenska Deckarakademiens “Bästa svenska kriminalroman 2020”.

 

Om boken

“Är det någonsin försvarbart att beröva någon livet?

Under halloweenkvällen 2014 försvinner Ofelia Henriksson under spektakulära former framför tre av sina vänner, som också är de enda som bevittnar händelsen, ute i ett ensligt och övergivet hus. Det är åtminstone vad de hävdar och ett par veckor senare hittas några kvarlevor av henne som blivit utsatta för hög värme, nedgrävda i ett skogsparti ett par mil från platsen där hon försvann. Samtliga vittnen åtalas, men frikänns i brist på bevis.
Fem år senare beslutar sig en person för att nysta vidare i fallet, i hopp om att komma till klarhet med vem eller vilka som styckmördade henne.
Vad hände egentligen den där kvällen? För det kan omöjligt ha gått till som vittnena vidmakthåller: Att sägnen om huset är sann och att när Ofelias skugga försvann, gjorde hon det också.
Mig skall intet fattas är en spänningsroman om en mordgåta, vars svar vilar i skuggsidan av våra mest själviska begär.”

 

Liljenroth skall intet fattas

Frans Liljenroth står för inläsningen och gör det bra. Han är en inläsare som vuxit i mina ögon (eller öron) de senaste åren.

 

Annorlunda

Intrigen i Mig skall intet fattas skiljer sig något från mängden, det ska sägas. Något som också är ett signum för Dezmins förlag DareMe Publishing som vad jag vill minnas satsar på det annorlunda. På så vis är det trevligt att ta del av en mordgåta som inte går enligt mallen. Boken är välskriven, dock tar det trots kort speltid ett bra tag innan jag riktigt fångas in i berättelsen, trots det annorlunda greppet. Det kan delvis bero på att karaktärerna inte väcker något större intresse. Men…

 

Do the twist

Avsluta med en cliffhanger för att hålla bloggläsarna på halster, eh? Jovars. Strax efter bokens mittparti händer något. Dezmin drar åt skruvarna rejält och tempot ökar något. Men. Framförallt. Det är under ljudbokens sista två timmar som jag kan förstå nomineringen. För vändningarna Dezmin får till i historien är oerhört överraskande, riktigt riktigt snygga och effektiva. Här imponeras jag rejält. Att fånga upp mig som småintresserad, kräsen lyssnare och bjuda på ett riktigt fyrverkeri framåt slutet som får mig att höja på ögonbrynen och mumla något i stil med “Bra där, fan vad snyggt!”, det är inte illa.

Det här bådar gott inför kommande böcker och jag såg just att hon kommit ut med en färsk titel, Gränsland, hos Bokfabriken.

Mig skall intet fattas landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Öppna sår, av Pontus Wikner

En ny bekantskap är alltid spännande. Här bjuds vi på en resa ned i en smutsig värld.

Om boken

“En mörk vinterkväll stjäls ett kvinnligt mordoffer från en av polisen bevakad brottsplats i Uppsala. Polisen Gibson och hans kollegor hamnar mitt i ett inferno av trafficking, tvångsprostitution och kalla mord. Polisteamet lär känna en absurd värld driven av hat, pengar och hämnd. En värld där vem som helst kan bli mördare.

Samtidigt lider polisen Oscar, som ingår i spaningsgruppen, av ständiga mardrömmar efter att ha förlorat sin familj i tsunamin i Thailand. Hans dotter återfanns aldrig, men han beslutar sig ändå för att återvända till Thailand för att fiktivt ta hem henne på inrådan från sin psykolog. På plats möter han av en slump någon som känner igen dottern. Han inleder ett intensivt letande efter henne och hittar samma sexhandel som han lämnat hemma i Sverige. Oscar upptäcker att bakom husfasaderna i Uppsala och turistparadiset Thailand tycks samma grymheter pågå.”

 

Kalén-debut

Öppnar sår är den första boken Benny Kalén läser in. Tidigare har han läst in novellen Hon vandrar om natten av Lupina Ojala och gästat podden Monsterboxen. Allt som allt så tycker jag att Kalén lyckas väldigt bra för att vara “första gången”. Han har en röst som är skön att lyssna till och för det mesta tycker jag att inlevelsen ligger bra. Det finns några ställen där ljudkvalitén fallerar något, men det förstör inte helheten. Ser fram emot att lyssna på mer av den här inläsaren!

 

Smart upplagd

Jag läste inte på något om Öppna sår innan lyssning utan valde den faktiskt främst för att jag var nyfiken på att lyssna till Kaléns debut som ljudboksinläsare. Det tar ett tag innan jag kommer in i berättelsen på allvar och jag tror möjligen att en extra omgång i korrekturen hade kunnat kapa bort en del upprepningar och annat, men på det stora hela är det här en väldigt välskriven bok. Och när den väl kommer igång så visar sig en riktigt välkonstruerad berättelse. Inblandningen av tsunamin i Thailand bidrar både till spänning, sorg och realism på ett riktigt bra sätt och boken behandlar ett ämne som är ständigt aktuellt och oerhört viktigt.

Det tar ett tag innan jag får riktig feeling för karaktärerna men även de växer med tiden och på det stora hela tycker jag att det här är en bra debut som lovar väldigt gott inför framtida böcker!

Öppna sår är en bra debut som landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Blodvåg, av Caroline Grimwalker

Grimwalker är tillbaka med tredje delen i sin feministiska revenge-serie om Vågbrytarna.

Om boken

“Efter att ha förlorat nästan alla som stått henne nära är Linn Walter nu ute efter hämnd. Hon har anslutit sig till gruppen Vågbrytarna, en feministisk rörelse vars uppgift är att döda alla män som begår brott mot kvinnor. Och skulle någon oskyldig man råka drabbas kan det inte hjälpas – det är sådant man får räkna med om rättvisa ska skipas. Men efter en misslyckad attack är Linn plötsligt förföljd, både av det tilltänkta offret och polisen. Hon börjar alltmer ifrågasätta vad hon håller på med – är det verkligen rätt att döda oskyldiga män bara för att de är män? Fast innan hon tar steget att lämna gruppen har hon ett sista uppdrag att utföra: att hämnas på den kvinnliga journalist som hjälpte Linns pappa att rymma från Säter.

“Blodvåg” är tredje delen i Caroline Grimwalkers serie ”Vågbrytarna”. I sin spegelbild ser Linn skuggorna av sin far. Hur långt är hon villig att gå? När förvandlas hon till det som hon hatar?”

 

Leining

Ord är egentligen relativt överflödiga, för veteranen Leining är alltid säker i sin inläsning och Blodvåg utgör inget undantag.

 

Grimverse

Det är ingen hemlighet att jag älskar Grimwalkers böcker. Och då menar jag både Caroline och Flamingo-Leffe, för faktum är att det bitvis är svårt att särskilja deras böcker. Varför, tänker kanske du som mot all förmodan inte bekantat dig med Grimwalkers samlade verk. Deras böcker har samma stil. Samma språk. Samma fart. Samma humor. Samma återkommande brutalitet. Samma skyhöga underhållningsvärde. Jag sitter fortfarande och väntar på att deras diverse karaktärer ska mötas i en crossover.

 

Game over, man

Med risk för att låta tjatig (för jag har skrivit det många gånger förr): Jag gillar hämndtemat. Både i film och böcker. Caroline kombinerar dagsaktuella ämnen med högoktanig action och feminism och gör det förbaskat jäkla bra. Det är så gott som oavbrutet spännande och oförutsägbart. Jag gillar det faktum att ingen, verkligen ingen i Grimwalkers böcker går säker. Det finns mycket positivt att säga, men jag tror att jag sammanfattat det mesta. Nu vill jag ha fortsättningen – och första delen av Trickster som ljudbok!

 

Blodvåg är förbaskat bra! 4,5 av 5 blodiga pannkakor!