Kategori: Okategoriserade

Himmelstrand, av John Ajvide Lindqvist

Låt mig börja med en positiv sak – Thomas Oredsson gör ett stabilt jobb som inläsare.

John Ajvide. Denna svenska folkets egen skräckmästare. Han var länge en favorit. Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda, Pappersväggar, Lilla Stjärna – jag älskade dem alla. Främst de första två.

Sen förändrades något, och Ajvide har aldrig blivit densamma, i min mening. Jag läste ungefär halva Människohamn, som hade fått så himla bra kritik, men tröttnade, fastnade aldrig för berättelsen. Himmelstrand likaså. Jag började läsa den när den kom, men gav upp. Gav den en ny chans nu som ljudbok, för den låter trots allt så intressant. Saxat:

“Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser.”

Jag älskar idén och det är trots allt den, i kombination med gammal kärlek till författaren, som fick mig att ändå ge den en andra chans. Boken börjar även småspännande. Kombination spänning, mystik och lite humor. Problemet är att spänningen avtar ganska snabbt och boken känns plötsligt oändligt lång. Det slutar som en ganska menlös transportsträcka och inget direkt obehag väller upp inom mig. Faktum är att jag lyssnar på hela boken och känner… Ingenting. Jag vill ha John Ajvide åter där han började. Hans språk är och förblir fantastiskt, men när jag inte längre bryr mig om vad som händer så betyder det inte mycket.

Himmelstrand får 2 bleka pannkakor av 5.

 

Kontrollanten, av Jonas Kihlman

Kontrollanten är Kihlmans uppföljare till kriminalaren Mördare utan mord. Har ni läst recension så vet ni att jag gillade den.

Saxat: “En serie mord och fruktansvärda tortyrfall gäckar polisen. En tiggare utanför ICA i Sigtuna får fingret avkapat. En annan tiggare får benet amputerat innan han mördas. En kvinna fryser ihjäl i Slåttdalskrevan på Höga Kusten. När polisen sedan gör fyndet i Sankt Pers kyrkoruin, börjar den makabra sanningen komma upp till ytan. Har det som längre varit en vidrig verklighet i tredje världen nu även nått Sverige?”

I Kontrollanten leder spåren till Darknets mörkaste sidor och spänningen tätnar. Avsevärt. Vi får åter följa karaktärerna från föregående roman, som här utreder de nya bestialiska fallen och kämpar med sina privatliv.

Jag väljer att inte skriva mer om handlingen. Kontrollanten är… magnifik. Jag lyssnar relativt ofta på kriminalare, men det är sällan jag verkligen fastnar. Kontrollanten är dock en av de romaner som verkligen får mig på fall. Den bjuder på tät spänning från början till slut… och främst framåt slutet, då jag satt som pressad mot framrutan i bilen och bara väntade på upplösningen.

Uppläsare är åter Hasse Aro, och återigen rekommenderar jag, mer än vanligt, att öka tempot till 1,5x för att slippa ifrån sävligheten. Det förtjänar Kihlman, med den underbara spänning han bjuder. Möjligen hade en lektörrunda kunnat hjälpa både Kontrollanten och dess föregångare ifrån vissa fallgropar och svagheter, men det är inget som förstör helheten för mig.

Kontrollanten är tät som fan och får 4,5 av 5 pannkakor. Eller fyra pannkakor och en plätt, om ni så önskar.

Nu är toan i Tierp invigd: Och andra nyheter som skakade världen, av David Batra

Komikern David Batra ligger bakom denna klippbok, som det kallas. En samling med minnesvärda, bitvis sjukt roliga och menlösa artiklar från vårt lilla lands tidningsredaktioner. Han inleder slagkraftigt med en som får lov att vara min favorit att citera: “Saddam Husseins högra hand på fri fot”

Och så fortsätter det. I sådär två timmar navigeras vi genom olika dråpliga och ibland fullständigt oförståeliga notiser från såväl de största dagstidningar som lokalblaskor. Det här är lätt lyssning, som ni förstår, och underbar sådan. Det här är sådant man behöver ha ibland för att släppa de bitvis mörka, våldsamma böcker man vanligtvis förtär.

David Batra och Lena Haglund hjälps att läsa in denna komiska bagatell. Men, en varning utfärdas här och nu. Beroende på hur pass dålig humor ni har (eller lätt till skratt, må vara godtyckligt); Överväg att INTE lyssna på denna när ni kör bil. Plötsligt skrattanfall kan förekomma.

Ta den för vad den är; underbar. Nu är toan i Tierp invigd… förtjänar faktiskt 5 pannkakor av 5 möjliga.

Skuggor av ljus, av Åsa Persson

Ebba bor tillsammans mes Mattias, ett svartsjukt och manipulativt svin. Han förnedrar henne och tar sig frihet med hennes kropp närhelst han vill. En dag träffar Ebba på Kåre, en annan trasig själ, och läget förändrasa.

Skuggor av ljus är en kriminalare med fokus på utanförskap, destruktiva förhållanden och har starka #metoo-vibbar.

Jag vill egentligen inte avslöja mer om handlingen än så. Skuggor av ljus är en av de första ljudböcker jag lyssnade på och den påverkade mig starkt.

Jag gillar Åsa Perssons enkla men beskrivande språk. Hon tar inga onödiga omvägar utan illustrerar effektivt. Det här är en bok som väcker intresse direkt och man är fast till slutet… En sån där bok som kan ha fått mig att ta ett par onödiga omvägar på väg hem då ljudboken ljöd i bilen.

Persson är en mycket intressant författare, rekommenderar även uppföljaren Skuggor av hopp varmt, och ser verkligen fram emot kommande alster!

Callin Öhrvall Delmar står för inläsningen och gör det bra!

Skuggor av ljus belönas med 5 av 5 pannkakor.

Skott, av Liselotte Divelli

Saxat: “Peter Andersson är en framgångsrik författare och mediaperson som i åratal hjälpt polisen att kartlägga den organiserade brottsligheten. Han har planer på att fullfölja en egen bok om Palme-mordet med svaren på sina teorier och efterforskningar, men har svårt att hitta motivationen.”

Jag ska börja med att skriva att jag på förhand inte hade en aning om vad boken handlade om. Därför blev det en väldigt trevlig överraskning. Författaren Peter (fint jävla namn för övrigt) kontaktas av en anynom man som säger sig sitta inne på ett scoop. Snart förstår Peter att den här mannen både kan vara fullständigt galen och samtidigt, möjligen, kan det även finnas något i det han berättar. Det utvecklas dock till en minst sagt otrevlig spiral med en oberäknelig garanterat tungt kriminell och samvetslös som till varje pris vill berätta sin historia. Inte utan att hota Peter. Och folk i hans närhet.

Så. Slut på re-cap. Det här är en oerhört spännande berättelse. Jag fullkomligt älskar främst första halvan av den. Det är oväntat, spännande och riktigt välskrivet. Men det händer något efteråt. Den tappar lite momentum. Kanske tas svängarna ut lite för mycket, jag vet inte. Samtidigt kan den emellanåt bli lite väl övertydlig (något jag själv också beklagats för att bitvis vara, vi kan alla bättra oss). Vissa intriger, smarta i sig, förklaras i lite väl mycket detalj eller för tidigt, istället för att verkligen låta oss bli helt överraskade.

Men, som helhet är detta en riktigt spännande berättelse som jag uppskattade. En rekommendation är dock att lyssna på den här boken i hörlurar. Magnus G Bergström gör ett mestadels riktigt bra jobb som inläsare, men jag märkte att ljudet, när jag lyssnade i bilstereo (vilket jag oftast gör) var väldigt burkigt och ibland blev det svårt att höra klart – men med hörlurar fungerade det utmärkt.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Främst till er som tröttnat på standarddeckare om trötta poliser.

Skott är en tät och intressant bok som förtjänar 3,5 av 5 pannkakor.

Fyra minuter, av Johan Ring

Fyra minuter är ytterligare en dystopisk roman likt föregående recension. Här luktar det dock lite lätt sci-fi om skräckångorna.

Saxat: “För det unga paret Veronica och Anders är flytten till Veronicas barndomsort, den småländska idyllen Dunvik, tänkt att bli en nystart, långt bort från storstadens stress. Men istället för att finna lugnet förvandlas deras liv allt mer till en mardröm. Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i Dunvik.”

Det visar sig att något hemskt överlevt flygplanskraschen och det lilla samhället.

Fyra minuter är en tät, välskriven och jäkligt spännande roman. Frans Liljenroth är rösten som guidar oss genom tumultet och han gör det finfint.

Jag tycker väldigt mycket om Fyra minuter. Den förtjänar sin publik, liksom all riktigt bra svensk skräck. Det enda jag önskar är att den fått vara lite längre. När man får till så pass levande karaktärer och härlig spänning så blir det liksom lite tråkigt när det tar slut, om än inte abrupt, så ändå väl fort. Är ni sugna på mer av Johan Ring så kan jag även rekommendera Svenska Mardrömmar, där herr Liljenroth läser upp sex av Rings skräckliga noveller.

Som allsmäktig recensent skänker jag 4 av 5 möjliga pannkakor till Fyra minuter.

Raseri, av Andreas Ek

Raseri är Andreas Eks debut. Den är suveränt inläst av Ludvig Josephson, som bland annat läser in merparten av novellerna i finfina Creepypodden.

Jag vill börja med att avslöja att det här är en bok jag verkligen gillar. Det är “min” genre, med meningen att den är en själslig broder till min egen Europa Pandemus. Vidare ska sägas att en artikel i lokaltidningen kring just Raseri var en av anledningarna till att jag för några år sen var på vippen att ge upp på mitt eget manus. Jag läste artikeln och kände kort och gott: “Fan, min bok finns redan.”

Sen blev det inte så. Men nu vet ni!

Saxat:

“Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet.”

Vi får alltså följa polisen Erik, MMA-fightern Pontus och några andra karaktärer som kämpar för att överleva i förödelsen som följer ett virus som förvandlar folk till vettvillingar. Jag använder inte ordet zombier, för det är mer realistiskt än så, precis som i min egen debut.

Eks debut är rapp, välskriven och oavbrutet spännande. Något jag genast tänkte efter att ha lyssnat på denna var dels, naturligtvis, “ge mig uppföljaren”, men även “det här är en författare att hålla koll på”. Inte hålla koll som i stalka, alltså. Utan… Ni vet… Höra sig för lite blygsamt vad herr Ek kan tänkas ha på gång inom den närstående framtiden?

5 av 5 ursinniga pannkakor till adrenalininjektionen som är Raseri.

Det stora dejtingäventyret, av Max Schüllerqvist

Den här boken kom som en riktigt frisk och härlig vind. Jag vill minnas att jag placerade den i den digitala bokhyllan strax efter att ha medverkat i en av Ordberoende Förlags novellantologier.

Återigen en bok inläst av Anna Maria Käll, som jag tidigare nämnt som en mycket uppskattad inläsare.

Det stora dejtingäventyret handlar om Kristina. Hon är pensionerad och änka. Hon rör sig mellan radhuset och Friskis och Svettis, umgås mest med sin son och sitt barnbarn. Men livet borde ha mer att ge. En väninnan försöker övertyga henne om att pröva nätdejting. Barnbarnet Julia hjälper henne skaffa en profil på sajten Träffpunkten och snart är dejtandet igång. Dejtandet kantas av pinsamma möten och besvikelser och Kristinas son, ensam efter skilsmässa, är inte alls förtjust i sin mors utsvävningar.

Jag har redan prisat den här boken ett antal gånger, så varför inte göra det igen? Jag vet att vi är många som älskar den. Det stora dejtingäventyret är en av de mest underhållande och kärleksfulla böcker jag lyssnat på. Det kan faktiskt vara en av de bättre jag läst. Och då är jag inte ens överdrivet förtjust i feelgood. Men här står jag handfallen. Max har verkligen lyckats med en bragd. Den här boken är skriven som om den tagits direkt ur tankarna på just en pensionerad änkling och hans sätt att porträttera såväl pinsamma som vackra och känslosamma stunder är fantastisk.

Den här boken rekommenderas till alla. Oavsett om du är ung, medelålders, pensionerad, man, kvinna, lyckligt gift eller änkling.

Det stora dejtingäventyret förtjänar det solklara betyget 5 av 5.

 

Introvert – den tysta revolutionen, av Linus Jonkman

Den här boken är också inläst av Emil Rehnström, ni vet, en av mina favoriter.

Det här är en oerhört intressant bok. Saxat lite från baksidan:

“Tänker du först och talar sen eller talar du först och tänker sen? Blir du besvärad när expediter kommer fram till dig i affären eller tycker du bara att det är trevligt? Är du mest kreativ när du arbetar ensam eller när du arbetar i grupp? I vår tid verkar ”utåtriktad och flexibel” vara de mest eftersökta egenskaperna på arbetsmarknaden, social kompetens värderas högre än yrkeskompetens och den som skriker högst får oftast som den vill. Det är en tid där inåtriktade, eftertänksamma och stillsamma karaktärsdrag har klassats som mentala sjukdomstillstånd. En tid där introversion ofta förväxlas med blyghet, arrogans och asocialt beteende. Inget kunde vara mer fel.”

Jag lyssnar på Jonkmans bok och finner mig själva ofta skrattandes eller nickandes av igenkänning. Det är mycket som stämmer in på mig och jag tror att många skulle må bra av lyssna på det. Att vara introvert har mycket riktigt ofta setts som något negativt. Det är inte samma sak om blyghet eller asocialt beteende.

Det roliga är att den här boken ändå klassas in lite i självhjälpskategorin, som jag ju tidigare sagt mig inte gilla. Vidare är kanske Jonkmans bok inte heller grundad i forskning, men till skillnad från t.ex. Omgiven av idioter så tar den istället med oss på en resa in i en introvert människas liv och tankar. Det finns tid för reflektion och vi ställs inför situationer som klart visar på skillnaden mellan introvert och extrovert.

Jag kan däremot ställa mig frågande till att det skulle vara så hårdkodat i vårt DNA som Linus påstår (jag har inte grävt djupare i detta). Jag arbetar bäst ensam, jag har ett STORT behov av egentid och att ladda mina batterier, däremot är jag betydligt mycket mindre introvert som person sedan vissa stora saker hänt både privat och i arbetslivet.

Oavsett. Är du introvert, eller intresserad av att lyssna på en bok om hur en introvert kan uppfatta livet och specifika situationer? Kanske har du själv en introvert människa i din direkta närhet?

Introvert – den tysta revolutionen, får av mig 4 av 5 pannkakor.

Grabben i kuvösen bredvid, av Jonas Helgesson

Henrik Schyffert har läst in denna pärla, och gör det med bravur.

Saxat från baksidan: Fyrtio minuter. Så länge var Jonas Helgessons hjärna utan syre. Till slut började hans liv igen – ett liv som CP-skadad. Men Jonas beslutade sig tidigt för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar.

Det här är en kort, men jäkligt underhållande och hoppfull blick in i Jonas liv. Han är idag komiker och boken handlar i mångt och mycket om att följa upp till synes omöjliga drömmar. I likhet med Mikael Anderssons biografi Armlös, benlös men inte hopplös väcker denna hopp. Vi får möta en viljestark och glad Jonas som tidigt beslutar sig för att hans CP-skada inte ska vara ett hinder.

Man blir glad av den här boken… Det enda negativa jag kan säga är väl att den är en smula kort.  Jag vet att Jonas skrivit ett par böcker till, men det här är den enda som finns på ljud. Den rekommenderas varmt!

En varm, livlig berättelse som belönas med 4 av 5 pannkakor.