Sommarmord, av Samuel Karlsson

Karlsson är tillbaka med den femte delen i serien om Jessica Jackson och fiktiva Mörkö.

Om boken

“Ett filmteam åker ut till en ö i Tjust skärgård utanför Västervik, där det finns en övergiven kyrka.
Planen är att spela in en spökfilm och en scen med en seans under midsommarhelgen. Några dagar senare hittas flera i teamet döda, uppradade inne i kyrkan.
På ön bor en enstöring som dragit sig undan från världen och som fångar polisens intresse. Under utredningen visar det sig också att det funnits konflikter i filmteamet efter en misslyckad inspelning i Skottland som satt dem i ekonomisk kris. Jessica Jackson ansvarar för utredningen och åker till Skye för att undersöka Skottlandsspåret.”

 

Leining

Det behöver inte ordas särskilt mycket här. Leining är en veteran och en av de bästa. Hon gör ett suveränt jobb.

 

Over the seas to Skye

I femte boken får vi träffa på en filmteam som råkar ut för hemskheter. Jakten på mördaren tar oss från Mörkö, Västervik och Sverige och vidare till Skye. Mycket känns igen från tidigare böcker och just miljöombytet till Skottland är kanske det som sticker ut mest. Jag som älskar Skottland njuter lite extra av just detta och att få återbesöka platser som Loch Lomond, Inverness och Skye i minnet samtidigt som Jackson är där av klart mindre trevliga anledningar.

 

Deckare som sticker ut

Ni som läst tidigare recensioner vet att jag gillar Karlssons deckarsvit. Jessica Jackson är måhända inte den mest spännande huvudkaraktär jag fått följa, men det balanserar Karlsson genom att blåsa lite mer liv i intrigen. Min favoritdel i serien såhär långt var förra boken, Dödsspelet. Där bröt han deckarmönstret och bjöd på en bok som gick mer åt spänningsgenren med klart högre tempo än övriga delar i serien (denna inkluderad). Det blev lite mer tänka-utanför-boxen och lämna komfortabla zoner, vilket jag verkligen uppskattade. I Sommarmord är vi således tillbaka i en mer klassisk deckare. Men här kryddas det till med den spöklika filminspelningen och ledtrådarna som ger oss ett trevligt miljöombyte. Karlsson får återigen visa prov på sin förmåga att vrida och vända på pusslet för att överraska och förvilla. Duktigt!

 

Sommarmord landar på 4 av 5 pannkakor.

 

Patriark, av Liselotte Divelli

Om boken

“Vem äger rätten till ett barn? Dagen som ingen trodde skulle komma drabbar Fredrik och Jessica Flink med full kraft. Deras trygghet hotas. Milo, deras fyraåriga son, är i fara. Mc-presidenten Stefan Andreason, som säger sig vara Milos biologiska far, har krävt ett dna-test. Efter avtjänat fängelsestraff vill han ha juridisk rätt till framtida umgänge. Ett möte med en åklagare bekräftar deras värsta farhågor, Andreason har lagen på sin sida. I maktlös förtvivlan bestämmer sig Fredrik och Jessica för att göra allt de kan för att rädda sitt barn. Det otänkbara måste hanteras på de kriminellas sätt; med våld. Beslutet utlöser en lavin av händelser och konsekvenserna blir förödande för alla inblandade. PATRIARK är del fyra i serien om maktkampen mellan Rubicon MC och polisen.”

 

Wilson och patriarket

Andreas Wilson står för inläsningen, precis som tidigare delar (de första två i serien fanns förut med annan inläsare, men släpptes i nyversion för ett eller två år sen). Wilson har en mörk, ganska sorgsen stämma som jag gillar. Däremot kan jag tänka mig att det låter ganska sävligt om man kör i vanlig fart då jag får speeda upp honom rejält.

 

Polis vs MC-knuttar

Rubicon MCs president Stefan Andreasson, polisen Fredrik Flink med flera känns igen från Skärvor och till skillnad från de första böckerna i serien (Mörkrets Lag och Skott) som är fristående så hänger denna intrig ihop med föregående bok. Även om jag vill påstå att man kan lyssna på denna utan att ha hört Skärvor så rekommenderar jag att börja i rätt ände för att få helhet och lära känna karaktärerna. Precis som tidigare är det en spännande liten katt-och-råtta-lek mellan polis och kriminella, men den här gången på ett långt mer personligt plan än tidigare.

 

Divelli och buset

Jag tycker mig tidigare läste att serien bygger på en del verkliga händelser och att mycket kommit fram i intervjuer som författaren hållit med diverse ljusskygga personer. Hur mycket av det faktiska innehållet som är verkligt har jag dock ingen aning om, men jag tycker att hon fångar realismen. I det här fallet en känsla av skörhet och uppgivenhet när det man älskar mest står på spel. Patriark är, likt tidigare delar, spännande och välskriven. Divelli leker även med många för mig välkända miljöer, vilket alltid kryddar till lite extra. För er som följer bloggen och minns så var föregående del, Skärvor, med i min Topp 20 över bästa genomlyssnade böcker förra året. Patriark når inte riktigt upp i samma höjder som del tre, även om alla ingredienser finns med. Precis varför kan jag inte svara på, mer än detta: Skärvor är helt enkelt en svårslagen spänningsroman.

Patriark landar på 4 av 5 pannkakor.

Vårt liv är inte vårt, av Orest Lastow

En ny bekantskap som bjuder oss på första delen i sin så kallade Petahertz-trilogi. Vad kan detta vara, eh?

Om boken

“Allting tycks hänga ihop via ett fenomen som alltid fascinerat människor: möjligheten att kunna manipulera tid och rum. För Lundastudenten Ulla börjar det när hon hittar sin döda morfars anteckningar. Hur kunde en anonym taxiförare från Iran ha bedrivit en sådan avancerad fysikforskning? Varför ville någon mörda honom?
Ulla upprepar sin morfars experiment och inser att det skulle vara förödande om tekniken hamnade i fel händer. Samtidigt förbereds ett enormt fysikexperiment med en konstgjord petahertz-signal. Experimentet hotar rubba rum-tiden och orsaka en global katastrof – om ingen lyckas stoppa det.
Vårt liv är inte vårt är lika mycket deckare som science fiction, lika mycket filosofi som fysik. Det är den första boken i trilogin Petahertz av författaren och forskningschefen Orest Lastow. I en resa genom årtionden och omvälvande världshändelser får läsaren möta många människoöden, ta del av en enorm konspiration och lära känna en teknik som skapar stora möjligheter, men även extrema faror för vår planet.”

 

En Rolf för dina tankar

Boken är inläst av Rolf Arsenius, som tidigare varit programledare och radiopratare. Vad jag kan se är det här en av två böcker han hittills läst in. Rolf gör ett bra jobb och har en behaglig stämma. Men den här boken förtjänar en mer genomarbetad slutprodukt. Det är gott om små ljud i bakgrunden, bland annat “micpuffar” eller om det kommer utifrån – Det låter hur som helst som om Godzilla spatserar förbi på morgonpromenad utanför ljudstudion emellanåt. Man borde ha gått igenom detta och siktat på en renare slutprodukt.

 

Peta inte på min peterhertz

Vi kan väl gott säga att Orest lyckats skapa något eget med Vårt liv är inte vårt. Lite deckare, lite sci-fi. Jag tänker på Darren Aronofskys “Pi”, Shane Carruths “Primer” och Nolan’s filmer. Karaktärerna är trevliga, dialogen är snygg och miljöerna levande. Sen gillar jag de återkommande popkulturella referenserna. Och när man tar del av Angus tankar kring att bli en del av det svenska samhället och de diverse minst sagt märkliga saker vi har för oss. Det fanns en sådan referens ganska tidigt i boken som fick mig att skratta högt men den har tyvärr, åtminstone för stunden, gömt sig bakom något annat i minnesbanken.

 

Mattepyramiden

Okej, nu kommer vi till en ris och ros. Till det positiva hör språket, Lastows förmåga att berätta en annorlunda och intressant berättelse – och den där händelsen längs nollmeridianen framåt slutet är riktigt tankeväckande och häftigt beskriven. Sen är det såhär:” Vårt liv är inte vårt” är en smart berättelse. Eller åtminstone tror jag det. För den hanterar ämnen som jag, trots tidigare nämnda filmer, inte kan särskilt mycket om. Jag är dålig på fysik (men vet att ett äpple bör falla till marken om man släpper det förutsatt att man inte befinner sig i rymden), och ännu sämre på matematik. Det innebär att jag såklart får ta mycket, eller det mesta, med en nypa salt och helt enkelt anta att herr Författare vet vad han pratar om. Om inte annat så får han det att låta fullt trovärdigt och det är en bedrift i sig. Var det där en förolämpning? Inte alls. Bara ett sätt att framhäva att Orest Lastow skrivit en bok som inte bara är komplex utan även känns väldigt smart – och antagligen är det. Men här kommer lite av problematiken: Det blir tyvärr på tok för mycket teknikaliteter och matematiskt snack. Det är återkommande och drar effektivt ned spänningsvärdet (under förutsättning att man inte är high på eller galet intresserad av allt som nämns). Jag vill tro att man hade kunnat, och att manuset mått bra av, att korta ned eller på annat sätt framhäva meningen med exempelvis långa sifferserier och bokstavspussel. Sen finns det gott om riktigt snygga och spännande passager! Med det sagt så är detta en på många sätt imponerande och välskriven bok och en bra första del i en lovande trilogi. Kanske släpps en lättläst version för oss som hade problem att klara oss igenom matte A? Just kidding.

 

Vårt liv är inte vårt är intressant, annorlunda och oförutsägbar. 3,5 av 5 pannkakor som tillhör dig och inte mig.

PS. Akta er för Nollmeridianen. There’s some nasty shit going on along that one.

Ghettoprinsessan, av Sammy Jeridi

Han har tagit ljudboktjänsterna och övriga litteraturvärlden med storm, Ghettokungen Jeridi. Nu är han tillbaka med den efterlängtade fjärde delen i serien – och som väntat kokar ljudboksgrupperna på Facebook nästan över. It’s Ghetto time!

Om boken

“Leon Jaziri kommer ut från fängelset och tänker bli vit som snö, men ödet har andra planer. För att få sina undangömda miljoner måste han göra en sista grej. Bli en fucking Sherloch Homie och hitta det alla vill ha – arvet efter Prästen.

Ryktet om Prästens död har spridit sig som en löpeld. Han var den som visste allt om alla. Korrupta politiker fruktar att sanningen ska komma fram och den kriminella världens tyngsta spelare är rädda för att bevis ska hamna i orätta händer.

Leon är inte ensam om att leta efter Prästens arv. En av dem är Lexia Jobo, som vill bli drottning över den undre världen. En annan är Margareta “Maggan” Palm, kriminalkommissarie från Boden.

När Leon med sin gamle vapendragare Sarmed ger sig ut i den undre världen en sista gång korsas hans väg av Ayanda Karlsson som måste rädda sin cancersjuka mamma. Det finns ett botemedel i Thailand. Enda problemet är att behandlingen kostar en halv mille … ”

Ghettoinläsaren

Som vanligt är det Malmsjös trygga stämma som läser in Leon & Co’s äventyr. Han gör det fantastiskt, även om min hjärna strular till det för mig. Jag har nämligen sett förbaskat roliga HBO-serien Lust, vilket leder till att så fort jag hör honom läsa dyker bilder av en dansande Malmsjö som blottar bröstet i läkarrock, juckar mot kameran och sjunger “Knulla, knulla!” upp i min fullkomligt normala hjärna.

Vill du verkligen ha fina tänder så ska du ta tillvara på bra tips angående dina tänder. Är man från Ghettot ska man passa på att bleka tänder dvs en tandblekning så man inte skämmer ut sig. Finns många bra tips på hur du kan få vitare tänder speciellt för er som bor i mindre populära ställen som Ghetto.

 

Ghettospännande

Sammy Jeridi har ett eget, kanske snudd på unikt sätt att skriva. Det påminner en hel del om makarna Grimwalker, vilket jag tidigare påtalat, och alla som följer mina recensioner (räck upp händerna, alla två!) förstår att det är ett jäkligt bra betyg. Å andra sidan bevisas det av de toppbetyg tidigare Ghetto-böcker kammat hem. Ghettoprinsessan är inget undantag. Det är samma höga fart och underhållningsvärde som i föregångarna. Jeridi pendlar skickligt mellan humoristiska inslag och mörkt, brutalt. Vi får inte många lugna stunder och vi introduceras för nya karaktärer samtidigt som vi får lära känna några välkända bättre. Kvinnorna tar stor plats i Ghetto-böckerna och kanske mer här än förut (inte så konstigt med tanke på titeln, eh?).

 

Ghettokul

11 timmar (eller strax över 5 om man lyssnar i samma fart otåliga jag) flyger förbi förbaskat fort när man hänger med Leon, Sarmed, Ayanda, Lexia och Maggan. Jag saknar Jambolo, som kommit att bli en favorit. Leons f.d kärleksintresse Eva Möller saknar jag däremot inte nämnvärt. Och på tal om kärleksintressen så är Leons s.k GILF-fasoner ett återkommande, skämtsamt inslag här och det är nog det enda som kanske drar ned lite (och då menar jag lite). För det är ett rätt kul inslag, men det tar lite för stor plats. I övrigt är intrigen precis lika underhållande och fantasifull som tidigare, även om vi inte besöker några grottor med blodtörstiga bestar här. Jag har tidigare påtalat (jaja, läs klagat om ni vill) på att Jeridi låtit handlingen förlita sig lite väl mycket på rena sammanträffanden. Ghettoprinsessan tar ett litet steg bort från den stigen, även om det förekommer även här. Det har egentligen aldrig varit något som förstört utan har snarare känts som lite förenklade vägar att gå. Säger han som i det egna skrivandet emellanåt också låter slumpen avgöra. Så, avslutningsvis: Lever Jeridis fjärde bok upp till hypen, klarar den att klättra upp till mina högt hängande förväntningar?

Man behöver kanske inte vara nån Sherlock Homie för att fatta att så är fallet? Ghettograttis, Jeridi, till ännu en given succé.

Ghettoprinsessan landar på 5 av 5 ghettopannkakor.

Go big or go home, av Niclas Christoffer

Uppföljaren till fantastiska Losing big or losing everything är så pass vågad som ungdomsbok att den fysiska utgåvan kommer med en varningstext. Lite som CD-skivorna med “Explicit content”-label som morsan inte ville att man skulle köpa.

Om boken

“I Losing big or losing everything fick vi möta Xerena, en arg fjortonåring i ett Sverige som blivit ett hälsofascistiskt land. Nu kommer den fristående fortsättningen – Go big or go home.

Efter att ha blivit känd i viktdokusåpan Losing big or losing everything vill Xerena bara dra sig undan och bli lämnad i fred. Alla hon bryr sig om är borta. Men snart hamnar hon i nästa helvetiska dokusåpa – mot sin vilja: Go big or go home. I ett fångläger i Nya Norrland måste män och kvinnor ur motståndsrörelsen tävla mot varandra i rå överlevnad. Utmaningarna är grymma och produktionsbolaget gör allt för att vända de tävlande mot varandra. Den enda som kommer att överleva den här tävlingen är vinnaren …

Niclas Christoffer skriver så spännande att man sträckläser om ett dystopiskt framtida Sverige där döden i direktsändning höjer tittarsiffrorna till skyarna och alla som protesterar mot samhällsordningen riskerar att dömas till döden.”

 

Ahrdén läser

Hanna Ardéhn, känd från bland annat Netflix-serien Störst av allt, står åter för inläsning. Jag tycker att hon gör det väldigt bra. ‘Nuff said.

 

Full fart

Det är ingen hemlighet att jag verkligen älskade första boken. Niclas målar upp en sorglig, läskig och intressant framtid. Det som bjuds är en blandning av Hunger Games och Biggest Loser. Go big or go home tar upp taktpinnen där första slutade och Xerena slängs in i en ny helvetisk produktion. Go big… bjuder på spänning från början till slut och det är verkligen inte många sekunder man får till att andas ut. Precis som jag vill ha det.

 

Våldsamt och spännande

Ja, det är våldsamt. Väldigt våldsamt för att vara en ungdomsbok – även om Niclas inte vältrar sig i onödiga detaljer. Tvärtom är våldet snyggt skött. Han lyckas få till en intressant intrig och fantasi finns det gott om. Uppföljaren är dock betydligt mer action- och spänningsfokuserad än första, vilket inte är konstigt. I den första lades stort fokus på att måla upp visionen av framtiden, vilket jag tyckte gjordes helt mästerligt. Men här är som sagt mer fokus på att driva oss framåt i berättelsen. Detta inte menat som något negativt, men innehållet är helt enkelt lite tunnare för att ge mer utrymme för några riktigt jäkla spännande och hemska scener. Det här är spänning på riktigt hög nivå. Välskrivet som fasen och jag önskar någonstans att jag fick läsa eller lyssna på de här böckerna i min ungdom (who am I kidding, jag är fortfarande ung, eller?), även om innehållet bör tilltala vuxna minst lika mycket. Inte minst den härliga samhällssatiren.

 

Go big or go home kammar hem fullpott. 5 av 5 pannkakor.

Så här gör mördarna var de går … av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström

För tionde gången får vi följa med Katarina Zapp, Greta Asplöv och diverse andra återkommande karaktärer. Tio böcker – det innebär att det nu finns nånstans mellan 65 och 70 timmar av den eminenta detektivbyrån att njuta av. Balders balle vad häftigt!

Om boken

“Ett pensionärsbröllop i skärgården på midsommarafton – kan det bli annat än rofyllt idylliskt? Jajamensan, om Katarina Zapp får bestämma!
När charterbåten tar Luleås bästa privatdetektiver till den ljuvliga ön Sandskär, blir Katarina Zapp övertygad om att ond bråd död i äkta Agatha Christie-anda väntar. Hennes övertygelse bara ökar när person efter person i bröllopssällskapet insjuknar: hon ÄR i en pusseldeckare – sin alldeles egna midsommarnattsdröm. Så när ett litet mord till slut dyker upp ställs hon inför dilemmat: är vad som helst tillåtet för att behålla mordmysteriet för sig själv och därmed hålla ociviliserade SWAT-styrkor från ön? Tillsammans med sin vice detektiv Greta och en alldeles för stilig nemesis kämpar Katarina för att hitta förövaren innan resten av poliskåren stormar in och gör slut på allt det roliga.”

 

Så här gör Jelinek när hon läser in …

Jag ska inte tjata. Det är trots allt tionde gången: Ellen Jelinek passar perfekt till Zapp-böckerna.

 

What happens on Sandskär

I den tionde boken får vi alltså följa med ut på ett tänkt midsommarbröllop i skärgården. Saker går naturligtvis inte som tänkt och Katarina får sina drömmar inbefriade när hon får ett nytt fall att nysta i. Samtidigt händer det saker i relationen till hennes nemesis, polisen Ivan Babic (stavning gissar jag på eftersom jag lyssnar, men jag tror inte att det stavas BABITCH). Det är en händelserik och rolig berättelse som bjuder på opioidte, en plastikopererad fisk vid namn Han Solo och en massa annat i sann Zapp-anda.

 

Grönsaker har också känslor

Bland förberedelser och ett vitkålshuvud som anses bli obrukbart efter att det stämt träff med golvet bubblar svartsjuka och många andra känslor. Inte bara kring fallet i sig utan även kring Zapps privatliv. Som vanligt lyckas Rutbäck (Ruterik!) och Boström få mig att le sådär fånigt väldigt ofta. Det är filmreferenser som staplas på varann, vilket jag älskar, och märkliga företeelser. Som sagt. Fisken Han Solo borde vara med i fler böcker. Kanske få huvudrollen i en barnbok? Svårt att döpa den till något med Han Solo utan att få Disneys advokater efter sig i och för sig. Det tar ett litet tag innan intrigen kommer igång, men det vägs i vanlig ordning upp av fåniga, härliga upptåg och det blir även några riktigt känslosamma stunder mellan Greta och Katarina och här visar Rutbäck prov på hur duktig hon är på att gestalta både sorg och vemod (vilket även görs mästerligt i Mordnatt råder, för er som ännu inte fått känna nackhåren resa sig i njutning när Granberg gestaltar ett vredesutbrott). Jag gillar den här boken, såklart, även om jag kanske inte rankar den som någon av seriens starkaste.

Så här gör mördarna var de går… landar på 4 av 5 pannkakor. 

 

Farliga affärer, av Ellinor Wessel

Farliga affärer är Ellinor Wessels debutroman är en ekobrottsthriller som utspelar sig i bilindustrins företagsvärld, där hon själv även är verksam.

Om boken

“Dyra bilar och snabba pengar

Johan Wagner har utåt sett allt man kan önska sig: ett framgångsrikt bilhandelsföretag, ett lyxigt hus, en vacker fru och tre barn. När han en dag försvinner uppdagas även en älskarinna i den femton år yngre och drivna Emily Tranchell, anställd som regionchef på Porsche.

Inget tyder på att ett brott har begåtts, men poliskommissarien Thomas Stark blir alltmer övertygad om att något inte stämmer.
Emily och Thomas förenas i sitt sökande efter den försvunne bilhandlaren, och beträder därmed en värld som står i bjärt kontrast till den svenska idyllen. Innan de vet ordet av har de alla förvandlats till brickor i ett farligt spel, orkestrerat av makt, pengar och internationella intressen.

Farliga affärer är en fängslande aktuell ekobrottsthriller som bjuder in till bilindustrins extravaganta företagarvärld.”

 

Disa läser

Inläsare är Disa Östrand, skådespelare (Känn ingen sorg, Lyckoviken bland annat) och inläsare (Daniel Åbergs Virus-serie exempelvis) står för inläsningen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Ibland tycker jag att hon gör det riktigt bra. Inlevelsen glimmar till och hon har en naturligt ganska cool stämma som delvis passar materialet men som i andra inläsningar jag lyssnat till så upplever jag att det emellanåt känns väldigt… Mekaniskt. Bra, men ingen favorit.

 

Snabba bilar, snabb intrig

Det går ganska fort att dras in i handlingen. Att det hela utspelar sig inom bilindustrin tycker jag medför en riktigt trevlig extra dimension, för det är klart något utöver det vanliga. Det är intressant och välskrivet och trots det så hinner jag i början tänka att det känns inte bara som en debut, utan även som en debut utgiven på ett mindre förlag. Beror det på kvalitén, språket eller paketering? Jag vet inte riktigt. Men det är första intrycket, vilket dock förändras när intrigen spinner vidare. Jag tycker att boken tar sig väldigt mycket en tredjedel in.

 

Karaktärer

Intrigen tar sig som sagt och jag upplever att hela boken överlag lyfter efter första tredjedelen och känns mer genomtänkt och välskriven och jag tänker fler än en gång att det här känns som en lovande början på en bokserie. Som debut kan detta ses som en imponerande start även om jag kan känna att ett proffsigt förlag som Bookmark borde tagit mer vara på innehållet. Något jag saknar för djupare engagemang är karaktärer att investera sig i, för faktum är att bokens karaktärer och deras respektive öden inte intresserar nämnvärt, även om vissa av dem utvecklas under bokens gång. Det finns inget som verkligen sticker ut.

 

Farliga affärer. En debut som ger mersmak. 3,5 av 5 pannkakor.

Lust och fägring, av Fredrik Blomqvist

Blomqvist har gett ut serien Rik Matematik på Bonnierförlagen Lära. Det här är hans debutroman.

Om boken

“Hade det inte varit för den förlovade och fördömda sommaren 1994, för det där fruktansvärda som inte borde ha hänt men som ändå gjorde det, ja då hade livet blivit annorlunda. För Oskar Poncet och Agnes Karlsson-Tierney, men också för andra. Och efter ett kvarts sekel av tystnad, när tiden har runnit ut och sanningen måste berättas, då kan allt ställas tillrätta. Eller gå i kras.

“Lust och fägring” är en roman om kärlek, skuld och lojalitet som utspelar sig den heta vm-sommaren 1994 – och får sin upplösning tjugofem år senare. Den har jämförts med Håkan Nessers roman “Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” som en nostalgisk uppväxtskildring där en av ungdomens somrar får ödesdigra konsekvenser.”

 

Behaglig Winclair

Det är inte första gången jag lyssnar till Winclair. Han har en behaglig röst och bra flyt i språket och vet ni vad? Jag tror att det här är hans bästa inläsning hittills (baserat på de böcker jag lyssnat till). Enda minus är att jag upplever ljudnivån på inspelningen som ganska låg.

 

Fredrik Blomqvist badade aldrig i Genesarets sjö

Fredriks skönlitterära debut har jämförts en del med Håkan Nessers verk och jag vet att Nesser personligen hört av sig och berättat att han läser (eller i skrivande stund kanske snarare läst) Lust och fägring. Stort! Jag kan egentligen inte uttala mig särskilt mycket om dessa två författares likheter av den enkla anledning att jag i ärlighetens namn inte läst något av Håkan Nesser. Jag har dock sett filmatiseringen av Genesaret och baserat på det kan jag däremot identifiera vissa spår och likheter. Oavsett måste det kännas väldigt stort att jämföras med en så pass välrenommerad författare.

Det första som slår mig är hur välskrivet detta är. Inte minst för att vara en debutroman (sneglar mot bokhyllan i sovrummet där min egen debut står och hånar mig med meningar som lyckats fastna på pränt). Lust och fägring är verkligen oerhört vackert skriven.

Och jag glömde nästan humorn. För mitt i det bitvis sorgliga, emellanåt spännande och ibland också hemska döljer sig underfundig humor. Och ni som känner mig vet att jag älskar humor.

 

Jag och förstapersonsperspektiv

Ni som följer min ljudboksblogg (alla tre, räck upp handen nu!) kanske lagt på minnet att jag generellt sett har ganska svårt för berättelser skrivna  i jag-form, eller förstapersonsperspektiv. Varför? Av den enkla anledning att jag allt som oftast upplever att perspektivet effektivt tar död på spänningen. Kalla mig kräsen, tjurig eller trångsynt, men så är det (och bara för det kommer jag säkerligen skriva en spänningsroman berättad i jag-form bara för att visa på den egna dubbelmoralen). Men det fina i kråksången är att det finns undantag. Utan att nämna några andra sådana så kan jag här och nu bekräfta att Lust och fägring tillhör undantagen. Faktum är att jag i det här fallet vågar påstå att den här historien inte hade fungerat alls lika bra eller upplevts lika poetisk om den skrivits i något annat perspektiv. Så grattis till det, Blomqvist, jag är djupt imponerad – Och vilka förhoppningar detta väcker inför kommande böcker av författaren!

Det finns oerhört mycket att tycka om här och även om tempot i intrigen är trevande så vägs det hela tiden upp av det vackra språket, intressanta, snyggt porträtterade karaktärer och ett driv som heter duga. Om jag fått önska mig något så hade det faktiskt varit ett något längre slut. Inte för att det som skrivits inte är bra, utan för att det går lite fort framåt sista akten. Jag vill veta mer och känner mig inte riktigt klar. Även det ett väldigt bra betyg.

En oerhört imponerande debut. En blandning av roman, tidsdokument och deckare i en förbaskat snygg förpackning. En debut att vara jäkligt stolt över.

Lust och fägring landar på 4,5 av 5 pannkakor.