Skapa extra romantik

Enligt vissa studier har man upptäckt att en människa med humor är en intelligent person.

En person ska kunna få en att skratta i stället för att gråta och klassas då enligt mig som intelligent.

För att kunna dejta en intelligent person så behöver man kanske ladda ned en dejtingappar så att man kan hitta någon man tror att man passar ihop med. Vem vill dejta någon man kanske inte passar ihop med för det vore ju inte alls kul eller hur? Alla människor har rätt att leva ihop med någon de trivs med och någon man verkligen älskar. Det är inte alltid lätt att hitta någon man verkligen man trivs med.

Bara för att jag har denna åsikt om vad det innebär med humor så läste jag i tidningen Relation som inte handlar om relationer. Tidningen Relation handlar bara om företag och entreprenörer. Jag kom åt en sida i tidningen som tar upp just detta med att kvinnor som söker män väljer ofta en kille som kan få dem att skratta. Om en kille har skrivit sin presentation med humor så är det fler tjejer som hör av sig till en sådan kille än när en kille skriver ner rent fakta om sig själv.

Helt enkelt så söker tjejer en kille som kan få dem att skratta och killar söker någon som kan skratta åt deras skämt. Vet ni när en tjej har tröttnat på en kille? Det är när hon inte längre orkar skratta åt hans skämt. Förutom det här med humor så är det också viktigt att ge tjejen en riktig romantisk upplevelse. Du bör satsa på en Design och produktutveckling av Conturas kaminer.

Med en Eldstad eller Murspis får du full värme inom några minuter

Murspisar är en modern öppen spis, en möbel med attityd eller en skulptur om du så vill. Den är designad i rena linjer, glas, betong och sten, för stora rum och romantik enligt mig. Med Contura får du en eldstad som matchar både inredning och arkitektur. Våra murspisar finns både i modern, klassisk och lantlig stil om du så vill.

 

Recension: Krigsvindar

Krigsvindar, av Leffe Grimwalker & Alex Storm

Till Alex Storm del 5 bryter Grimwalker och Öhrlund samarbetet som spänt över de första fyra böckerna och in träder istället – Alex Storm. The huvudkaraktär himself. Sug på den ni!

Om boken

“Det som började med ett parti poker skulle ta Alex Storm, en bilhandlare från Stockholm, till triadernas Hongkong. Men vägen han färdas på kantas av tusen sorger och ond bråd död.

Alex Storm, som klippt banden till exfrun Jessica och Sverige, befinner sig i Hongkong med Lily Rose. Efter att Alex halvbror Peter Bao blivit kidnappad av kinesisk säkerhetstjänst är Alex Storm triadens nya drakhuvud i Hongkong. Men i samma stund han intar sin tron förklarar de andra triaderna krig mot honom. Samtidigt återvänder Peter Bao till staden för att inleda en politisk karriär, nu som chefsminister och Beijings marionett. Peter Bao, som knappast tänker låta sig styras av den kinesiska regimen, smider egna planer för sin svenska halvbror Alex.”

 

Malmsjö på kinesiska

Nä. Han läser ju faktiskt på svenska och utan fejkad brytning, na? Jag har ju tidigare i någon recension skrivit att jag fått en liten för stor dos Malmsjö på sista tiden, men det är ju också så att Storm-serien och Malmsjö är i perfekt symbios. Det är sånt här (lika Jeridis Ghetto-serie) Jonas föräldrar producerade honom för att läsa in. Simple as that.

 

Från storm till krigsvind

Det är knappast någon hemlighet att Grimwalker är en av mina favoriter. Är jag en stalker? Nej. Han bor alldeles för långt bort för det och jag är alldeles för lat. De tidigare delarna av Storm-serien har bjudit på action och spänning i 280 km/h. Jag har rosat dem för fart, språk och kreativitet men även risat för exempelvis en del som kändes mest som en transportsträcka (och likförbaskat var en bra bok). Nog om det.  För egen del tycker jag faktiskt att Krigsvindar står sig som en av de starkaste böckerna hittills.

 

Kill fans, not darlings

Nu ska det, utöver fler böcker i Storm-eposet, tydligen bli spin-offer och annat baserat på andra karaktärer och det är trevligt. Jag uppskattar faktiskt femte bokens fokus (skriver inte mer än så för att spoila). I vanlig ordning är karaktärerna riktigt härliga, dialogen är rapp och våldet är välkoreograferat. Ska jag ha en invändning så är det att sexet kan bli lite tjatigt. Samtidigt fyller det sin funktion och består inte heller av utdragna knullfasoner på fyra sidor, men jag måste väl få gnälla på nåt? Vi introduceras till nya spännande karaktärer (och en specifik karaktär kan inte nämnas utan att jag genast ser Kristofter Kamiyasu framför mig, så filmversionen är redan klar). Det blir även lite mer djupdykning i Alex och Lilys relation som är både intressant och underhållande att följa. Detsamma gäller Peter Baos stormiga (pun intended) liv. Grimwalker fortsätter sin nyligen myntade tradition med att ha ihjäl ett hängivet fan och det blev fan inte jag den här gången heller, men snyggt var det! Rest in peace, konsul. Krigsvindar är riktigt spännande, bjuder på en hel del nya vändningar, ett stänk Crying game och en sjuhelvetes twist. Impressive! Nu ser jag verkligen fram emot mer av Storm… och Bonde!

En författare är ingenting utan sin uppblåsbara flamingo.

Krigsvindar landar på 5 av 5 pannakakor*

*recensenten har inte på något sätt hotats eller utsatts för water-boarding för att sätta betyget.

 

 

Recension: Mannen som försvann

Mannen som försvann, av Tony Fischier

Tony Fischiers hårdkokta debut har gjort stor succé som ljudbok med nära på 11 000 betyg sedan den släpptes i maj 2021 – Jäkligt imponerande!

Om boken

“Bokhandelsbiträdet Hans Arnesson räddar en fyraårig flicka från att drunkna i Hamnkanalen. Kort därpå hittas han knivhuggen till döds i sitt eget hem.
Kriminalkommissarie Niklas Ragnvik och hans kollegor vid Göteborgspolisen utreder fallet som visar sig vara fullt av frågetecken. Vem var egentligen Hans Arnesson?

Finns det en koppling till ”Kilroy” – den skugglike seriemördare som tidigare härjade i trakten och tömde sina offer på blod?

Och vad har hänt med Ragnviks syster Viveca? Hon är spårlöst försvunnen sedan arton år, men plötsligt hittar Ragnvik tecken på internet som tyder på att hon fortfarande kan vara vid liv.”

 

Malmsjö morrar

Veteranen Malmsjö är tillbaka. Jag ska vara ärlig och säga att jag i slutet av förra året började bli lite less då jag lyssnat på så fruktansvärt många Malmsjö-inläsningar att jag nästan började höra honom som inläsare av mina egna tankar. Här lyckas han turligt med en av sina hittills bästa prestationer!

 

Kilroy Travel

Vi slängs in i ett mordmysterium som involverar både gamla och nya synder. Det är förbaskat välskrivet och en ganska komplicerad intrig som byggs upp. Jag tycker att den känns smart upplagd (även om jag blev redigt trött på att den rutinerade utredaren inte anade oråd eller gjorde DEN kopplingen snabbare, no spoilers – men alla kan ha otur när de tänker!). Det är ganska rått, bitvis. Dialogen känns naturlig och flyter på riktigt bra.

 

Length matters

Men det tar ett tag innan jag verkligen dras in. Karaktärerna växer långsamt och har framåt slutet av boken blivit riktigt intressanta och gör att man ser fram emot uppföljaren. Detsamma gäller egentligen intrigen men det här är högst personligt – och det märks inte minst på de oerhört höga (Grattis!) betyg som boken generellt fått. För egen del tycker jag att det bitvis blir lite långdraget och hade lätt kunnat kortas ned något här och där. Det i kombination med att jag ganska lätt tappar fokus när det rör sig om deckare, för även om Mannen som försvann är förbaskat välskriven och annat beskrivet längre upp så tycker jag inte att den sticker ut särskilt. Inte till en början. Här bör även tilläggas att jag är ganska redigt less på intriger med kvinnor som våldtas, torteras och mördas bestialiskt men där har jag bara mig själv att skylla – ty den delen av intrigen var jag väl medveten om. Bör dock tilläggs att även om det är ganska rått och våldsamt så tycker jag att författaren lyckas beskriva mycket utan att det blir för spekulativt. Men det är när Fischier börjar dra åt skruvarna och jag börjar känna mer för karaktärerna som han verkligen visar vilken författare han är. Sista fjärdedelen är riktigt jäkla bra och bjuder bitvis på mer pulshöjande spänning än många genresyskon. En imponerande debut!

Jag ser fram emot nästa del om Niklas Ragnvik.

Tony leker Tittut!
Bild från författarens hemsida.

Mannen som försvann slutar på 3,5 av 5 pannkakor. Snubblande nära betygsfyran.

Recension: Vidundret vid Dundret

Vidundret vid Dundret, av Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström

Katarina Zapp & Co är tillbaka för sjunde gången i en titel som av någon anledning gör att mina fingrar nästan snubblar över varandra när jag skriver ut den. Vidunderunder dunder.

Om boken

“Ingen tackar väl nej till chansen att tjäna 850 miljoner, så varför skulle inte Luleås mest eminenta detektivbyrå kunna bli en realityserie av rang? Kan Kardashians, så kan väl Katarina. Hon och Greta filmar därför sig själva när de hals över huvud kastar sig iväg till Gällivare för att hitta en excentrisk predikant som försvunnit. Som om inte det vore nog måste de mäkla fred mellan Jamaica och Pakistan samtidigt som de friar Greta från monstruösa mordanklagelser. Trots att ingen av dem hade väntat sig att möta vidundret vid Dundret, visar det sig att sammandrabbningen i de iskalla och mörka skogarna är oundviklig och kommer förändra deras liv för evigt. Eller åtminstone fram till typ torsdag-fredag.”

 

Jelinek dundrar

I vanlig ordning står Ellen Jelinek för inläsning och jag börjar känna mig lagom tjatig men va’ fan: Hon gör det suveränt och passar som hand i fodrad handske för böckerna om den eminenta detektivbyrån.

 

Katarina Kardashian

För sjunde gången får vi alltså följa med Katarina och Greta på äventyr. Den här gången tar det ett tag innan den faktiska intrigen kommer igång och istället ges vi återigen tillfälle att lära känna karaktärerna bättre. Jag tycker i vanlig ordning att författarduon lyckas hålla intresset högt gällande Katarinas privatliv som håller på att utvecklas till ett riktigt triangeldrama.

 

Vidunderligt underhållande

Precis som tidigare är det väldigt underhållande mest hela tiden. Möjligen kan jag tycka att intrigen i den här sjunde boken bitvis känns något svagare än föregångarna men jag lyckas inte riktigt sätta fingret på varför. Tack och lov är den dynamiska duon Rutbäck Eriksson och Boström så pass slipade att det inte gör nåt, för det är likförbaskat oerhört högt underhållningsvärde rakt igenom och man fnissar återkommande åt dråpligheterna. Skrattar rakt ut gör jag åt diskussionen om prepositioner.

 

Vidundret vid Dundret landar på 4 av 5 pannkakor.

Recension: Släcka liv

Släcka liv, av Pernilla Ericson

Pernilla följde härom året upp sin trilogi om ERLA-gruppen (tre böcker jag gillar skarpt – har ni inte lyssnat så har ni många timmar spänning att se fram emot!) med en ny serie om polisen Lilly Hed. Släcka liv är del två.

Om boken

“Det går inte att slå larm, inte att ringa på hjälp, det går inte ens att tända en lampa …

Ett olöst mord skakar den norrländska byn Skageby och polisutredare Lilly Hed och kriminalinspektör Liv Kaspi kallas in. En extrem höststorm drar in över Sverige med utslagen el, översvämningar efter skyfall, nedfallna träd och lilla Skageby drabbas hårt. All kontakt med omvärlden bryts och dolt i mörkret sker ytterligare ett mord. Skräcken sprider sig i det lilla samhället.

I “300 grader” (2020) etablerades stjärnpolisen Lilly Hed och i “Släcka liv”, ingår hon och kollegan Liv Kaspi (från Pernilla Ericsons tidigare serie om Erla-gruppen), i Operation spjutspets, en satsning på till synes olösliga fall.”

 

Leining tar över

Eva Röse läste in första delen, men här är det veteranen Leining som tar över. Hon gör det med bravur och visar varför hon är en av mina favoriter.

 

Från 300 till minusgrader

Vi tar en liten re-cap. Ericsons trilogi om ERLA-gruppen handlar om Liv Kaspi, som nu även dyker upp som en av huvudpersonerna i Släcka liv och det är välkommet, för Liv är en karaktär jag kom att tycka väldigt mycket om. Jag gillade 300 grader, den har en riktigt intressant och spännande intrig, men däremot fastnade jag aldrig för karaktärerna vi introducerades för. De kändes lite småträiga på nåt vis. Den känslan är som bortblåst när Släcka liv sätter igång. Här fördjupas alla karaktärer vi lärde känna i första boken och är plötsligt betydligt mer intressanta. Detsamma gäller för de nya karaktärer vi möter (och det där kära återseendet). Tillför i mixen att Pernilla Ericson är en förbaskat skicklig författare.

 

Hård storm

Att utsätta karaktärerna för extremväder är ett välanvänt sätt att öka på spänningen och bjuda på något annat än ett vanligt mordfall. Det är ett trick jag alltid uppskattat och Ericson gör det mästerligt – det tillför verkligen en extra dimension. Främst är jag förtjust i scenen där en upprörd samling vita kränkta män försöker ge sig på en misstänkt – Vanmakten och utsattheten som ovädret försätter våra karaktärer i blir som mest påtagligt här och för mina tankar till ett gäng klassiska filmscener och får mig samtidigt att drömma om egna sekvenser jag ännu inte skrivit (jag ska inte kopiera dig rakt av, jag lovar!). Om man någonsin utlyser en tävling för att kröna Sveriges spänningsdrottning så bör Pernilla Ericson stå med på listan över nominerade. Det här är riktigt, riktigt bra och bådar oerhört gott för fortsättningen!

Copyright/fotograf Stefan Tell.
Författare Pernilla Ericson.
Aldrig förut har någon lyckats se så avslappnad ut lutad mot en vägavspärrning. Respekt.

Släcka liv landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Recension: Där jag kommer ifrån

Där jag kommer ifrån, av Dragomir Mrsic och Theodor Lundgren

Skådespelaren och ultratestosteronrösten Drago “Gago” Mrsics biografi har blivit omtalad och är även nominerad i Storytel Awards 2022.

Om boken

“Skådespelaren Dragomir ”Gago” Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar – om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.”

 

Gagos gaggiga gubbröra

Nej, ta inte rubriken på allvar. Det är inte gaggigt. Jag kunde bara inte hålla fingrarna i styr. Dragomir läser själv upp sin biografi och vad passar bättre än när det berättas av personen som upplevt allt? Jag kan ibland tycka att det märks ganska tydligt på sättet han läser vilka delar som “improviserats” mer av medförfattaren. Inte för att det gör nåt. Dragomir “Gago” har en väldigt karakteristisk röst (vilket alla som sett honom i mer än två sekunder i en film eller tv-serie vet) och det är ganska underhållande att lyssna till. Om man tycker att Stefan Sauk låter macho och som om han pumpar sig med testosteron innan varje inläsning så framstår han närmast som en jollrande bebis i jämförelse med “Gago”. Behöver man en testo-boost så tror jag ärligt att det är mer effektivt att lyssna till den här boken än att käka piller (disclosure: mina medicinska råd står inte över din dietist, doktor eller andra testosteronspecialiser). Jag gillar det i allafall.

 

Robber, actor, father, fighter

Gago tar oss med på resan från barndomens Jugoslavien till Sverige. Hård uppväxt leder till kriminell karriär leder till tränare i MMA och vidare till skådiskarriär. Ja, Gagos resa är en framgångssaga, och en intressant sådan. Som alltid med berättelser om människor som kommit från hårda bakgrunder och “rest sig” från ett kriminellt förflutet blir jag nyfiken. Hur mycket kan man egentligen skylla sina forna synder på samhälle, utanförskap, hård uppväxt och så vidare och hur mycket handlar om egen skalle, moral – och så vidare? Lätt för mig att säga. Min kriminella bana påbörjades när jag började snatta godis vid åtta års ålder. Åkte fast som typ nioåring. Fortsatte som värsta gangstern ett tag ändå. Jag hade mina crime primes i åldern 8-11 men sen blev jag ganska laglydig fram tills FBI skickade brev till föräldrarna runt 2006 och berättade att jag laddat ned Monty Python and the Holy Grail helt förbjudet.

 

Framgång heter success in english

Gagos framgånssaga är snygg. Han har spelat i flera filmer och tv-serier. En mindre roll i suveräna Tom Cruise-sci-fi-filmen Edge of tomorrow, men störst avtryck på mig har han gjort som huvudroll i serien “Alex” (please Jebus, ge oss en säsong 3,4,5,6!). Vid första anblick kan jag tycka att han spelar “sig själv” på film, för att inse att det är mycket mer än så. På samma sätt är det i biografin. Det är mycket Gago, men djupare än så. Snyggt! Det här är en snubbe jag vill lära känna, lite larger than life. En mycket intressant och välskriven biografi. Vissa tidshopp kan te sig något förvirrande dock men förtar inte helheten på något sätt.

 

Där jag kommer ifrån landar på 4 av 5 förortspancakes.

Recension: Jag drömmer om ett mord hemma

Jag drömmer om ett mord hemma, av Sofia Rutbäck Eriksson och Mattias Boström

Så var det dags att för sjätte gången på ett år (!) återse Katarina Zapp och hennes vänner.

Om boken

“Efter flera veckors påtvingad stillhet får Katarina Zapp äntligen sätta tänderna i nästa uppdrag – det mest klassiska av alla klassiska uppdrag för privatdetektiver: en kvinna som behöver hjälp med att skugga den otrogne maken. Så trots sjukvårdens uppmaningar att Katarina bör återhämta sig från sin skada i lugn och ro, kastar hon sig över uppgiften samtidigt som hon hjälper vännerna på Malmudden med deras överentusiastiska högtidsförberedelser. Men när otrohetshistorien tar en drastisk vändning åt det mordiska hållet blir ingen mer nöjd än Luleås mesta, bästa och enda privatdetektiv.”

 

Jelineks Återkomst

Återigen är det Ellen Jelinek som ger röst åt Katarinas händelserika liv. Och återigen har jag inte att klaga på. Hon är som klippt och skuren för den här bokserien och jag kan faktiskt inte komma på någon annan kvinnlig uppläsare vars röst hade passat bättre. ‘Nuff said.

 

Mord, otrohet och förstorade läppar

I denna sjätte del får Zapp ett nytt uppdrag att leka med. Det verkar vara ett vanligt, tråkigt otrohetsuppdrag men utvecklas längs vägen till något helt annat. Den trodde otrogna makens arbete på en skönhetsklinik kanske har något med saken att göra, men vem är den mystiska kvinnan Katarina ser honom med? Frågorna hopar sig och mitt i allt detta har fröken Zapp rejäla problem med ryggen som måste snöras åt av en korsett för att hon inte ska gå av på mitten. Typ så. Tillbaka är den skojfriska stämningen och skämten och ordvitsarna haglar. Med andra ord: Det är riktigt härligt. Jag skrattar till ibland men ler ganska mycket hela tiden, för det är en mysig berättelse.

 

Papphammar Zapp

Jag har skrivit det förr; Jag kan inte sluta dra liknelser mellan Papphammar och Zapp & Co för det är väldigt mycket litterär lyteskomik över det. Och jag gillar det. Avväpnande och kul och deckarduon pendlar mellan att framstå som nästan hopplöst naiva och dumma för att faktiskt slå huvudet på spiken. Av den här anledningen är det alltid lika underhållande att följa intrigen för att se hur i hela helvetets alla kval de ska lyckas lösa det aktuella fallet. Det är mindre allvar i den här delen än i förra, men det gör inget, för det är i humorn och det mysiga som roten till Zapp-böckerna ligger. Det flyger även lite fjärilar i magen på både Greta och Katarina och såväl deras relation till varandra som till potentiella kärleksintressen gör det lite extra gemytligt. Och så får vi en målande och i min värld extremt trolig förklaring till varför de gamla grekerna dog ut. Alla dessa lössläppta dingel-donglar. Nu ser jag fram emot nästa del. Och nästa. Och nästa. Och nästa års julkalender.

Jag drömmer om ett mord hemma landar på 4 av 5 pannkakor.

 

Groucho: Do you follow me?
Margaret Dumont: Yes!
Groucho: Well, you better stop following me, or I’ll have you arrested.

Recension: Löpa varg

Löpa varg, av Kerstin Ekman

Min första bekantskap med Kerstin Ekman är en bok om gubbar och jakt.

Om boken

“Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp.

Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, är den som berättar i Kerstin Ekmans täta historia om en mans förändrade relation till jakten och skogen, till minnena och det egna åldrandet…”

 

En Jähkla inläsning

Det är första gången jag får chansen att lyssna till lysande skådespelaren Lennart Jähkel som inläsare, och jähklar så bra han gör det. Det här skulle lätt kunna bli en ny favorit. Tonen, inlevelsen, tempot – allt sitter som en smäck. Han har en lätt vemodig ton som passar boken perfekt.

 

Vargjakt på ålderns höst

Det första som slår mig är hur naturligt allt känns. Dialogen, känslolivet, gestaltningen av karaktärer. Det är som om Kerstin Ekman bytt själ med Ulf och de andra under ett par dagar och genomlevt händelserna. De är alla karaktärer från verkliga livet och alla beskrivningar, minst lilla detalj (utan att själv kunna något om jakt, bör tilläggas) känns klockrena. Rent språkmässigt är det här en av de mest välskrivna böcker jag lyssnat till på väldigt länge. Vackert, vemodigt. Det är även väldigt spännande att lyssna till hur 88-årige Ekman gestaltar Ulf. Det är fullständigt klockrent. Jag älskar hans frågeställningar kring begreppen kring jaga och döda, hur han på äldre dagar börjat humanisera de fyrbenta varelserna. Det är oerhört vackert.

 

Tät historia

Det är en relativt kort bok (5,5 timme ungefär) och det passar innehållet bra. Tempot är lugnt och även om jag gillar beskrivningarna, detaljerna och den åldrade jägarens tankar och känsloliv så dras jag inte riktigt med i intrigen. Det blir inte särskilt spännande, och det är inte någon pulshöjande berättelse man försöker berätta heller. Låter det negativt? Absolut inte. Gillar man lite mer lågmälda men oerhört välskrivna böcker så är detta definitivt ett guldkorn. För min del blir det också ett guldkorn, med tanke på alla lovord i föregående stycke, men jag ska ärligt säga att jag tappar fokus emellanåt, vilket kanske handlar mer om min egen sinnesstämning än Ekmans suveränt målade jägarporträtt.

Författare Kerstin Ekman
Foto: Fredrik Persson

Löpa varg landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Recension: Syndaren ska vakna

Syndaren ska vakna, av Linda Ståhl

En deckardebut som innehåller något så annorlunda som en icke-binär huvudkaraktär. Intressant!

Om boken

“Hemmafrun Yvonne Tengbom försvinner spårlöst från sitt hem i Höllviken. Reub Thelander, ny på sin post som kriminalchef, tar sig an fallet tillsammans med höggravida kollegan Estrid Berg. De hittar snart tecken på att allt inte är som det ska: Yvonne tycks inte ha levt det stillsamma familjeliv som alla runt henne trott.

Den kontroversiella författaren Alex Carsén befinner sig i Stockholm när hon läser om försvinnandet. Trots att fallet inte verkar ha någon koppling till tematiken i hennes böcker, som gör henne till en ständig måltavla för hot och hat, kan hon inte släppa det.

I Linda Ståhls deckardebut finns ett dynamiskt persongalleri, ett oemotståndligt driv och ett psykologiskt djup. Syndaren ska vakna är första delen i en deckarserie om den normbrytande kriminalchefen Reub Thelander och kollegorna vid Vellingepolisen.”

 

 

Lyckowska toner

Maria Lyckow står för inläsning och jag inser att det var ett bra tag sedan jag hörde en av hennes inläsningar. Hon gör det bra. Jag kan uppleva att det är lite monotont till en början men tar sig snabbt.

 

 

Binärt, min käre Watson

Jag gillar förnyelse. Kanske inte så mycket i privatlivet som i de fiktiva miljöer och intriger jag stöter på i alla de böcker, filmer och tv-serier jag plöjer i hög hastighet (och för det mesta med stort nöje, bör tilläggas). Linda Ståhl väljer att låta oss förlja Reub Thellander, tillförordnad polischef och icke-binär. Det är ett trevligt tilltag som jag inte varit med om förut och jag gillar hur det väldigt sömlöst passar in i berättelsen. Det är helt enkelt ett naturligt inslag i ett i övrigt naturligt persongalleri. Möjligen, och det har jag även sett bland kommentarer på Storytel, så har vissa svårt att ta till sig detta med “hen” – och jag ska inte vara oärligare än att tillstå att jag inte riktigt anammat det. Inte av fördomar utan för att det är svårt att skrubba av sig något man indoktrinerats med sedan barnsben. Jag gillar hur Ståhl lägger till detta hen för att beskriva Reub, medan de övriga kallas just han eller hon. Det är snyggt gjort och reaktionerna från somliga säger mycket om vår samtid. Hur som. Det skapar ingen vidare inverkan på berättelsen, detta med en icke-binär huvudkaraktär, men det är en frisk fläkt.

 

 

Välgestaltat och smart

Karaktärerna vi möter känns verkliga och dialogen är genuin. Det finns ett möte mellan Alex Carsén och en annan karaktär som jag kanske har lite svårt för därför att hennes “tolerans” inför egna tvivel känns lättvunnen, men det är samtidigt snyggt gjort. Intrigen i sig puttrar på och håller sig intressant utan att det blir överdrivet spännande förrän framåt slutet och upplösningen. Det gör inget, för det här är ingen snutaction. Det avlossas ytterst få skott och det är ingen blodig (även om blodpölar förekommer) berättelse. Jag pendlar lite kring delar av upplösningen. Jag tyckte först att det kändes lite långsökt, om än snyggt konstruerat, men ju mer jag tänkt på det, desto mer har jag köpt upplägget och landat i att det är riktigt snyggt. Ja. Ibland är jag jävla velig. Det här är en välskriven och snygg debut som bådar gott för kommande böcker!

Författare Linda Ståhl
Fotograf: Kajsa Göransson

Syndaren ska vakna landar på 4 av 5 syndiga pannkakor.

Spara energi

Sponsrat inlägg i samarbete med Saveenergy.se

Spara energi och pengar

Alla ni som äger hus eller har en stuga vet att det går åt mycket energi att värma upp ett hus. Ju större hus eller stuga desto mer energi går det åt. Hur värmer ni upp era hus? Det bästa sättet är att använda sig av en luftvärmepump.

Installerar man en luftvärmepump så kan man värma upp sitt hus med väldigt mycket mindre energi och på det sättet också spara pengar. Visst, det är en kostnad att köpa pumpen, men de pengarna och mycket mer sparar du snabbt in.

Om man inte kan någonting om luftvärmepumpar så ta till proffsen! På SaveEnergy hittar du svar på alla frågor och hittar du inte la din fråga till dem. På hemsidan finns en mycket smart köpguide som man kan använda sig av när man letar efter den bästa luftvärmepumpen för just ditt hus.

Har du en sommarstuga som du även vill kunna använda höst och vår eller kanske till och med på vintern? Då kanske de vore en bra lösning även för stugan. Man skulle verkligen utnyttja sin sommarstuga så myket mer om man kunde vara där tidig vår, höst och vinter också. Det är lyxigt att ha en stuga att åka till under hela året.

Även sommaren i Sverige kan faktiskt vara kall, då kan man ställa in sin luftvärmepump efter det. Kanske bara ha den på kosrtare tid på dagen eller natten. Anpassa din pump så att du kan få din värme precis så som du vill ha det.

Vi är alla olika, vissa älskar att ha det varmt hemma och andra är så varma själva att det gärna har det lite svalare. I vilket fall så är det ingen som vill frysa i sitt hem, så värme det behöver vi!