Inlägg

Publicerat

Recension: Ett nytt, fräscht liv

Ett nytt, fräscht liv, av Isabell Jonasson

Här kommer något så ovanligt som en debutant i dubbel bemärkelse. Det är nämligen både författarens och inläsarens debut.

Om boken

“Alla medel är bra utom de dåliga, eller?

Hanna är tjugonio år, bor i Visby och lever något sorts liv. Jobbet i hemtjänsten är vad det är. När hon är ledig tittar hon på Farmen och gamla avsnitt av Top Model, dricker öl på Mickes bar en till två kvällar i veckan och pratar ibland med sin kompis Caroline som bor i Göteborg. Hanna inser själv att livet på något sätt gått i stå, men måste man göra så mycket, tänka så mycket – vara så mycket?

En kväll ramlar det in nytt folk på Mickes, plötsligt är Oscar där. Han är något annat. Kanske kan Hanna också bli det, en som vet var man köper rätt ljusstakar och ekologiska grönsaker? Så får det bli. Hanna har inget att förlora.”

 

Inläsardebut

Alexandra Dahlström har varit verksam inom filmbranschen ända sen skådisdebuten 1997, nu med mest fokus på regi och manus. Här gör hon alltså sin debut som ljudboksinläsare – och vilken debut! Skådespelartalangen genomsyrar inläsningen och det märks även att hon har mycket erfarenhet av eftersynk, eller så kallad ADR. Måhända är det också så att bok och inläsare är en perfekt match, för här får hon verkligen chansen att leva ut, för vilken debut detta är. Tonen och inlevelsen är rakt igenom fenomenal. Jag som lyssnare dras verkligen in och Alexandra ÄR Hanna. Jag skojar inte när jag skriver att den här hamnar på topp tio över mest minnesvärda inläsningar.

 

Romandebut

Isabell Jonassons debut är något utöver det vanliga. Det är humoristiskt, vulgärt, mörkt och innehåller såväl fylla som ovälkomna kroppsvätskor. Typ. Jag har ingen aning om vad jag har att vänta och halvvägs igenom kan jag fortfarande undra vad det är jag lyssnar på. Intrigmässigt handlar det om en själ som är oerhört trasig, en antihjälte som är både sorglig, rolig och djupt narcissistisk (eller bara helt blind?). Hanna är en av de jobbigaste karaktärer jag följt. Delvis är det kul för att jag aldrig vet vad jag har att vänta, och det oväntade är skojigt. Det är dessutom oförutsägbart, vågat och galet. Men ibland kan jag tappa fokus. Undra lite vart intrigen egentligen är på väg och ska jag faktiskt orka hänga med den här sorgliga människan till slutet? Det gör jag ju. Och det är jag glad för, för den här debuten är verkligen något helt annat. Minna ambivalenta känslor kanske rör sig mer mot personen ifråga än det faktiska innehållet, för det kan vara jobbigt att ha en protagonist och antagonist i samma karaktär – Har man ingen att heja på så är risken att man tröttnar. Kul twist är att man ibland lyckas vrida om det så att karaktärerna runt Hanna framställs – framgångsrikt emellanåt – som de riktiga svinen, tills vi åter inser att nä, så kanske inte riktigt är fallet.

Sammanfattningsvis? En rolig, annorlunda, förbaskat välskriven mind-fuck till debut som definitivt inte är för alla, men som bådat oerhört gott inför framtiden. Jag är lite dränerad i efterhand. Men återigen – Välskrivet och annorlunda. Och Alexandra Dahlström, vilken jävla glimmande stjärna på ljudbokshimlen du är!

 

Ett nytt, fräscht liv landar på 3,5 av 5 fräscha pannkakor

Publicerat

Recension: De förbjudna kapitlen

De förbjudna kapitlen, av Anders Nilsson

Det här är första delen i Anders “Johan Falk” Nilssons nya bokserie Spionernas krig.

Om boken

“Sommaren 1982. En tidig morgon får Tore Forsberg, chef för Säpos kontraspionage mot Sovjetunionen, oväntat besök av en kvinna som påstår sig ha arbetat för den svenska säkerhetstjänsten under andra världskriget. Utblottad och bortglömd ber hon en misstänksam Tore om hjälp. Mötet öppnar dörren till hemligheter som krafter från det förflutna är beredda att försvara – med livet som insats.

Vintern 1940. I norra Finland stormar de ryska invasionsstyrkorna västerut, i riktning mot Sverige. Kriget kryper allt närmare och den egensinnige Teddy Ternberg rekryteras till en ny specialenhet inom den svenska militära underrättelsetjänsten. Han måste inte bara hantera hotet från främmande makter – mycket tyder dessutom på att en dubbelagent nästlat sig in i de allra hemligaste rummen.”

 

Malmsjös krig

Malmsjö är klockren som inläsare av Nilssons nya spionserie. Match made in heaven, som man brukar säga.

 

Det vi inte vet

Nilssons skönlitterära debut Slutet var bara början var sannerligen början på något fint och stort. Förväntningarna på det här spiondramat är därmed högt satta och inte minst efter att ha lyssnat på berättelsen om all research som ligger bakom.

Jag tycker väldigt mycket om filmer som handlar om Andra världskriget och spionthrillers kittlar naturligtvis. Det är kanske inget vi är särskilt bortskämda med i svensk litteratur –  och främst inte mixen krig och spioneri. Det märks snabbt att Nilsson lagt ned oerhört mycket själ och hjärta i att få fram den här berättelsen. Det är något som ligger honom nära och det känns i varje mening.

Det är en rafflande, intressant och smart berättad spänningsroman och något HELT annat än hans nystartade bokserie om Johan Falk. Språket känns igen, även om De förbjudna kapitlen av förståeliga skäl inte är berättade med riktigt samma nerv och korta kapitel. Det är djuplodande och avslöjande. Det är många namn att hålla koll på – något som fungerar ganska bra för att man snabbt lär sig rangordna vilka man verkligen behöver komma ihåg och vilka som passerar förbi lite för att få berättelsen framåt. Det är främst väldigt intressant, inte minst med tanke på att detta sägs vara sanningar som inte avslöjats tidigare. Spänningsnivån har toppar och dalar men när Nilsson väl bränner på med actionsekvenser så är det nervigt, snyggt och realistiskt. Och, naturligtvis, är allt väldigt filmiskt (ge oss en filmatisering – jag kommer att tjata).

Det väcker mersmak och det ska bli oerhört spännande att följa serien – Och det ska sägas att epilogen, författarens egna ord, kanske är det mest rafflande i hela berättelsen. Snyggt!

 

De förbjudna kapitlen landar på 4 av 5 pannkakor.

Publicerat

Recension: Payback

Payback, av Leffe Grimwalker och Alex Storm

Payback är senaste boken i serien om Alex Storm. Som jag har väntat.

Om boken

“Alex Storm har förlorat allt. Den svenska triaden finns inte längre, kasinot har brunnit ned och Wong är död. Han har ingenting kvar, förutom Ma, men hon är utom sig av sorg över sin son och oförmögen att hjälpa. Alex vet inte ens om hans enda dotter, Frida, är död, eller bara försvunnen tillsammans med Lily Rose. Hans exfru Jessica hatar honom.

Den excentriska poliskvinnan Bella Stassi tvingade Alex att välja mellan att ruttna i fängelset eller bli hennes informatör. Alex valde det senare. Vilket kanske inte var så smart, med tanke på att någon nu har golat ut honom och samtliga Sveriges kriminella vill se honom död. Förutom de godhjärtade torpederna Bamse och Ludde, som kom till Alex undsättning i kampen mot den mystiska Kingpin.

Alex och Ma har inget annat val än att fly. De åker norrut med ett pris på sina huvuden. Det ingen vet är att Alex bror, Peter Bao, har tagit upp jakten på Alex, fast besluten att straffa honom med ett öde värre än döden.”

 

Malmsjö

Malmsjö står som vanligt för inläsning av Alex äventyr och fuck vilken perfekt match det är, na? Den här skräpmasken är en av Sveriges mest populära inläsare av en anledning.

 

Nerv, action och lite Fargo-feeling

Det är fascinerande att man lyckas hålla liv i en serie efter så många böcker. Det är ju inget ovanligt i sig med serier som består av fler än tio böcker, men personligen kan jag ha lite svårt för det. I fallet Storm har Grimwalker dock visat att det funkar, för han lyckas förnya sig på något vis inför varje bok och detsamma gäller de spinoffer som hittills släppts – Det är hög kvalitet och hög fart rakt igenom.

Payback börjar som en käftsmäll och fortsätter som en obarmhärtig runda i boxningsringen. Det finns inte en lugn stund och intrigen överraskar. Jag får lite vibbar av Fargo (serie-versionen) och främst senaste säsongen, när det kommer till vissa showdowns och Orsa-gangsters.

Som vanligt introduceras vi för ett gäng färgstarka karaktärer och jag, som ju nu officiellt fått äran att skriva spinoff om Bamse och Ludde, blir glad i själen av att följa de här två skäggiga, tjocka bögarna. De tillför en härlig och välbehövd krydda till mixen och detsamma gäller bokens nya bad guy Johan Gillman (verklighetens namne har inget med den fiktiva karaktären att göra. VAD JAG VET!).

Det finns partier i Payback som är så jäkla nerviga och bombastiska att man sitter på helspänn. Det är filmiskt på en ny nivå och jag älskar varenda sekund. Jag skulle vilja dra det så långt som att säga att Payback är den bästa boken om Alex Storm, bortsett från möjligen den allra första.

Och att Leffe gör en Revenant är ju förbaskat snyggt. Och det här med att sjunga på danska måste vara den snyggaste omskrivningen för att kräkas som jag någonsin hört.

Payback landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Publicerat

Recension: Brandmannen

Brandmannen, av Ulf Kvensler

Kvensler, mannen som haft ett finger med i flera stora tv-serier, debuterade med suveräna Sarek. I höstas släpptes hans andra bok …

Om boken

“Isak jobbar i hemtjänsten på en liten småländsk ort. En dag blir han kontaktad av sin pappa, en internationellt känd konstnär som lämnade Isak i barndomen. Nu är han döende och vill försonas. Han vill också testamentera sin förmögenhet till Isak – men det finns vissa förbehåll. Isak och hans flickvän Madde åker för att hälsa på pappan och blir indragna i ett psykologiskt spel där gränsen mellan verklighet och mardröm suddas ut – ett spel på liv och död.”

 

Salzberger

Alexander Salzberger är, vågar jag påstå, en av våra absolut bästa inläsare och det här är troligen hans hittills bästa prestation. Boken berättas ur Isaks perspektiv och Salzberger gör en helt fenomenal tolkning som i kombination med Kvenslers språkbruk gör att det faktiskt känns som att vi kastas rakt in i en ung mans sinne. Det här är en kombination av inläsning och författarskap som sticker ut mer än vanligt.

 

Från fjällhöjder till psykologiska djupdykningar

Det har gått ungefär två år sedan jag lyssnade på Sarek så jag har den inte färsk i minnet, men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den, även om jag var en av de som inte var helt såld på slutet – En bok jag faktiskt skulle vilja lyssna om vid tillfälle. Typ när den digitala bokhyllan betats av … Who am I kidding?

Hur som. Det är inte med små förväntningar man tar sig an Kvenslers nya efter den där mörka Visit Fjällen-reklamen.

Brandmannen är något helt annat och ändå inte. Kvensler har funnit något av ett eget ID och det handlar i mångt och mycket om att röra om i grytan och bjuda på annorlunda skapelser. Sarek var en smart twist på en premiss vi sett många gånger i exempelvis skräckfilmer och thrillers. Brandmannen bjuder på klurigheter och krypande obehag i en psykologiskt närgånget berättad mindfuck där man till slut ifrågasätter allt. Jag har emellanåt sagt mig ha svårt för berättelser i jag-form då det kan vara svårt att få till fungerande spänning – en väldigt personlig åsikt som jag står för. Jag föredrar helt enkelt andra perspektiv, men här kommer Ulf Kvensler och sticker hål på den där ballongen som är mitt uppblåsta tyckarego och visar att jo, din tjurige fan, det går visst. Jag skulle vilja dra det så långt som att säga att det här är den absolut bästa roman, skriven i jag-form, som jag lyssnat på (mycket “jag” i texten. Ironiskt, eller hur?). Den psykologiska djupdykningen är så påtaglig och snygg, intrigen smart och uppbyggnaden håller mig på halster rakt igenom.

Lägg till spännande och minst sagt oväntade vändningar, häftiga miljöer och en inre dialog och resa som är så genomtänkt. Det finns ett par vändningar som går att lista ut relativt snabbt för den erfarne lyssnaren/läsaren/filmnörden, men det förvaltas på ett så snyggt sätt att det ändå sticker ut. Som nämndes tidigare så har man i det här fallet dessutom parat ihop en suverän författare med en suverän inläsare och det gör underverk för berättelsen. Salzberger ÄR Isak och det känns verkligen som att få karaktärens tankar, tvivel och fasor rätt in i öronen. Det är oerhört snyggt.

Jag hade kunnat skriva mer, men känner att ovan ändå räcker för att ge en ganska klar bild av hur bra Brandmannen är. Så. Är ni sugna på att ge er i kast med en välskriven, annorlunda spänningsroman? Leta inte längre.

 

Brandmannen landar på 4,5 av 5 pannkakor

Publicerat

Recension: När allt är över

När allt är över, av Charlotte Al-Khalili

Al-Khalili slog igenom på allvar med boken Malström 2022. Nu är hon äntligen tillbaka med nästa roman!

Om boken

“Jennifer har flytt från sin våldsamma exman och lever gömd med dottern Alice. En morgon hittas Alice ensam i sovrummet. I lägenheten finns blodspår men Jennifer är spårlöst försvunnen. Exmaken verkar ha lyckats med det han så länge hotat Jennifer med, att döda henne och röja undan kroppen.

Åklagaren Richard Bielke och hans assistent Olivia Oldenheim leder utredningen och i början ligger all fokus på exmaken. Men när bevisen inte håller tillräcklig tyngd, och Jennifers kropp inte hittas, väcks den svindlande insikten hos Olivia att förövaren kanske kommer slippa undan. Hon vägrar acceptera det, och kommer farligt nära gränsen för vad hon i lagens namn tillåts göra.

När allt är över är den första delen i en ny, högklassig spänningsserie för alla som älskar Katarina Wennstams och Malin Persson Giolitos romaner. Huvudperson är Olivia Oldenheim, skarpast på åklagarkammaren och skoningslös i de strider hon väljer, men ofta underskattad på grund av sitt fysiska handikapp.”

 

Maria Lyckow

Lyckow gör en lyckad inläsning, precis som i fallet med Malström!

 

Underskattad hjältinna

Malström slog ned som en liten bomb i litteraturvärlden och imponerade stort på mig. Det bär man naturligtvis med sig när författaren kommer ut med nästa bok. När allt är över är måhända inte en riktigt lika ball titel som Malström och böckerna skiljer sig åt på många andra sätt också. Det är dock inget negativt menat. Medan Malström bollade sexton perspektiv (!) och berättades på ett väldigt intressant sett som i händerna på fel författare inte hade funkat så är Al-Khalilis nya lite mer lik andra böcker i genren. Sett till hur den är berättad, ska poängteras. Men även här är strukturen väl genomtänkt och bjuder på många häftiga (några RIKTIGT häftiga och oväntade) vändningar. Wow, säger jag, för att kasta mig med överanvända uttryck och jag anser att det behövs här, för vi buds på en rejäl åktur och det beror inte bara på att bokens huvudkaraktär sitter i rullstol.

Det är välskrivet och smart och man sitter som fastnaglad. Det är också underfundigt på sina ställen utan att humorn på något sätt tar över. Jag ler åt saker som att folk på kontoret försöker få till ett förbud mot att värma upp lunchlådor med fisk när det är vår hjältinna som oftast står för just den maträtten. Jag skrattar rakt ut åt en passage där det ska ges en sammanfattning av ett dokument som enligt en karaktär består av 150 sidor, varpå denne rättas med den lakoniska responsen “147 sidor”.

Al-Khalili belyser, likt i förra boken, ett dessvärre högaktuellt ämne på ett spännande sätt. Det som hade kunnat utspela sig som en standardintrig i valfri krimroman förvandlas i hennes händer till något alldeles speciellt. Karaktärerna är trovärdiga och intrigen likaså. I Olivia hittar vi dessutom en för litteraturen klart underrepresenterad grupp, för hur ofta har du läst eller lyssnat på en spänningsroman med en huvudkaraktär som sitter i rullstol? Inte särskilt ofta, eller hur? I Europa Refugium, uppföljaren till min debutroman, finns en stark och smart huvudkaraktär som också sitter i rullstol och hon är, likt Olivia, en man inte bör underskatta. Olivia är alltid den smartaste i rummet och den som folk minst räknar med. En fantastisk karaktär. Om jag burit hatt så hade detta varit tidpunkten att ta av den i en liten fin gest. Hatten av till ännu en suverän roman.

 

När allt är över landar på 4,5 av 5 pannkakor

Publicerat

Recension: Fasad

Fasad, av Johanna och Johan Hurtig Wagrell

Komikerparet debuterar som spänningsförfattare!

Om boken

“1995 försvinner 16-åriga Gabriella Gabby Sorani spårlöst i Kalmar. 25 år senare är fallet olöst. I Stockholm är tv-producenten Sanna Lundgren i kris sedan en deltagare i realityprogrammet hon jobbar med hängt sig i direktsändning. Enda sättet för Sanna att rädda sin karriär är att åka till sin hemstad och göra en dokumentär om Gabby-fallet.

Eftersom Sanna gick på samma skola som Gabby innebär det också att hon kommer att ställas öga mot öga med demoner från förr. Polisinspektör Elizabeth Hallman är samtidigt på väg att lämna Kalmar för en efterlängtad nystart i Stockholm.

Men i takt med att hon dras in i den utredning hon försökt hålla sig borta från blir det lättare sagt än gjort … “

 

Leining

Känner mig som en kopieringsmaskin men: Gunilla Leining är en av våra allra bästa. Hon gör detta fantastiskt bra.

 

I Småland kan alla höra dig skrika

Fasad är en true crime som utspelar sig i en småstad. Det har vi många andra fina exempel på, inte minst författare som Lina Bengtsdotter. Det låter som något vi kanske “kan” vid det här laget?

Ja, så är det ju. Men inget negativt med det. Fasad sticker dock ut på vissa sätt. Till att börja med är det en oerhört välskriven roman som drar in mig som lyssnare på direkten och håller mig fast i ett stadigt tvåhandsgrepp om axlarna. Den är kanske ingen pulshöjare, men språket, alla smarta vändningar och intressanta – och trovärdiga – karaktärer hjälps alla åt för att lyfta det.

Inledningen är riktigt, riktigt snygg, med en Big Brother-liknande inspelning som ballar ur. (Det får även igång mina tankar som författare, och närmre bestämt en väldigt specifik idé jag suttit och jobbat på vid sidan om i nåt år.) Och det är såna här spännande grepp som får boken att sticka ut och kittla lite extra.

Det är en underhållande och intressant bok rakt igenom och jag överraskas själv vid flera tillfällen. Duons komiska ådra märks också av emellanåt, även om det här inte är någon humoristisk historia i sig. Jag skickar vid ett tillfälle ett mail till mig själv för att komma ihåg en väldigt specifik ordlek som får mig att skratta rakt ut. Det rör namnet Douglas och en viss Siri. Mitt mail innehåller den korta rubriken “Dog ass”. Nu vet ni det. Ni som fattar, ni fattar och ni som inte läst eller lyssnat än – Varsågoda. Dog ass är bokens absolut roligaste stund!

Sammanfattningsvis en riktigt, riktigt välskriven och bra spänningsdebut som lovar väldigt gott inför framtida böcker!

 

Fasad landar på 4 av 5 pannkakor

 

 

Publicerat

Recension: Stormdrottning

Stormdrottning, av Linda Schönbeck och Alex Storm

Nästa Storm-spinoff är här och det är Schönbecks tur att föra Jessica Storms äventyr vidare.

 

Om boken

“Jessica Storms fasad som framgångsrik entreprenör med villa i Bromma håller på att rämna. I själva verket är hon en motvillig kokaindrottning i Stockholms undre värld, där pressen från andra gäng som vill ta över blir allt hårdare.

Den tidigare affärspartnern och kvinnliga gangsterledaren Addi är på flykt undan ett långt fängelsestraff och har som sitt enda mål att sätta stopp för Jessicas affärer med en kula i hennes panna.

Relationen med grannen Cesar blir allt mer komplicerad. Han är polis med uppdrag att sätta stopp för droghandeln i Stockholm, och lyckligt ovetande om vem Jessica egentligen är.

När sedan Jessicas bästa vän och nyblivna mamman Sussie försvinner, måste Jessica göra allt hon kan, för hitta Sussie och för att överleva. I slutändan kan det bara finnas en drottning.”

 

Leining

Ja just det. Titta hit, alla ni som klagar på att det inte är Malmsjö som läser in. Det blev ju ett jävla rabalder även kring tidigare spinoffs och smaken är som baken, men faktum kvarstår: Här har vi kvinnliga huvudkaraktärer i fokus, så Malmsjös vackra, hesa stämma hade inte passat ändå. Och nu är det Leining vi snackar om, en annan sorts drottning. Hon gör det såklart suveränt.

 

En jävla fartfylld storm

Vi har tidigare bjudits på en spin-off om Jessica Storm signerad Ramona Ivener. Nu har Linda Schönbeck adopterat karaktären och hennes tidslinje. Jag har tyckt väldigt mycket om samtliga tre (2 x Jessica Storm, 1 x Lily Rose) spinoff-böcker som släppts, men jag tror att det här är den som rent innehållsmässigt påminner mest om originalserien. Vad det beror på? Det kan vara så enkelt som att till exempel Anna Granlunds fartfyllda resa utspelade sig mestadels i miljöer som för serien var ovana, men ytterst välkomna. I Stormdrottning rör vi oss liksom mer i Alex hoods. Och det är precis lika rappt, våldsamt och underhållande som vi kommit att förvänta oss av en Storm-bok.

Gasen i botten redan i prologen och vi får egentligen knappt chans att andas förrän boken tar slut och det är precis så jag vill ha det. Det gör att det här naturligtvis blir en sån där ljudbok som blir svår att pausa. “Bara ett kapitel till”, eller i mitt fall “Okej, jag råkar köra via småvägarna innan jag tar mig hemåt” bara för att man inte vill sluta lyssna. Det om något är ett bra betyg och det är synonymt med hela serien. Jag har ofta lätt att tappa fokus – även när jag lyssnar på de allra bästa, mest välskrivna böcker – när min överaktiva, kreativa hjärna sätter igång mitt under lyssningen och slänger ur sig oväntade frågeställningar som “men hur hade samhället sett ut om vi hade t-rex i skogarna istället för rådjur?”. Då är det skönt med böcker som Storm, eller vilken som av Leffe Grimwalkerss böcker, eller för all del Sammy Jeridis Ghetto-serie. Dom är liksom skrivna av ADHD-hjärnor FÖR ADHD-hjärnor. Nu har jag inte ADHD, men ni fattar vinken. Det är skrivet i hänsynslöst snabbt tempo för att folk som vanligtvis tappar fokus och koncentration ska kunna hålla sig fast och INTE flamsa iväg i tankarna. Och det funkar. Och precis på samma sätt är Schönbecks spinoff skriven.

Språket är levande och härligt. Det “låter” som en Storm-bok, och ni som lyssnat på några av böckerna i serien förstår vad jag menar. Schönbeck har ett eget id, som etablerades i hennes suveräna debut Silverfjärilen. Även om det är två helt väsensskilda böcker så känns hon igen även här och det är något väldigt positivt.

Intrigen är smart och fartfylld och karaktärerna som rör sig runt Jessica är intressanta och välskrivna. Det är precis lika underhållande och våldsamt och folk är precis lika fula i munnen som vi är vana vid. Det finns med andra ord oerhört mycket att tycka om. Jag gillar även längden på boken. Det blir liksom varken för kort eller för sprängfyllt.

Med det kan vi gott sammanfatta Stormdrottning som ännu en lyckad bok i serien och Schönbeck som en mer än värdig adoptivmorsa till seriens originalkaraktär Jessica. Och nog blir man hungrig efter fler Storm-äventyr?

Nu kanske somliga får för sig att kalla mig jävig, som ingår i Storm-familjen, men kom igen … Jag har följt Storm-serien, och älskat den, sedan 2019, och även om jag naturligtvis hejar på mina nyblivna syskon och deras litterära framsteg så recenserar jag fortfarande objektivt och opartiskt utifrån mina preferenser. Jag hejar precis lika mycket på alla andra fantastiska författarkollegor och vänner. Så. En bra bok är en bra bok är en bra bok.

 

Stormdrottning landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Publicerat

Recension: Glöm aldrig Tintin

Glöm aldrig Tintin: En sann berättelse, av Sofia Rutbäck Eriksson och Sanam Gharaee

Årets viktigaste (och jobbigaste) bok är här.

Om boken

“8 januari 2023 skickade jag iväg min åttaårige son Tintin för att ha umgänge med sin pappa Alexander. Tintin som var världens gladaste kille. Omtänksam, snäll, och påhittig.

Alexander hade varit svärmorsdrömmen som höjt mig till skyarna. Sen kom Tintin. När allt inte längre var på Alexanders villkor var jag inte längre den fru han önskade. Åren som kom kantades av hot och psykiskt våld. Trots det kämpade jag hårt för att skapa en kärleksfull vardag för mig och Tintin. När Tintin började bli rädd och vägra umgänge slogs jag, förgäves, för att Tintin skulle slippa träffa sin pappa. Inte ens när Alexander misstänktes försöka kidnappa Tintin utomlands stoppades umgängena. En pappa har tydligen rätt till sitt barn. Till vilket pris som helst.

”Det kommer gå bra”, var det sista jag sa till Tintin innan han åkte.

Men det gick inte bra. Några timmar senare knackade polisen på dörren. Alexander har gjort det oåterkalleliga. Han har tagit livet av mitt barn.

Fallet Tintin fick stor uppmärksamhet våren 2023. I Glöm aldrig Tintin skildrar Sanam Gharaee kampen för sin sons frihet. Boken är en sann berättelse om en mamma som försöker rädda sin son från en våldsam man – och förlorar mot det svenska rättssamhället. Om att få sitt barn mördat av den man en gång älskade allra mest.

Frågan på allas läppar var och är fortfarande: Hur kunde det få ske?”

 

Philomène

Philomène Grandin står för inläsning och bär historien med fin inlevelse. En riktigt bra inläsning.

 

Till Tintin, för Tintin, med Tintin

Ja, herregud, var ska jag börja? Jag såg avsnittet av Bergfeldt där Sanam satt med och berättade sin historia. I soffan bredvid satt min sambo och vår mirakelbebis på strax under fyra månader. Att höra henne berätta om sitt livs värsta dag kändes som en märklig kollision av världar, för sånt här ska inte, kan inte, få hända. Ändå gör det det. Alla minns väl Lilla Hjärtat och hennes öde? Nu även Tintin. Det är för plågsamt att ta in. Det är med en redan stor klump i bröstet jag börjar lyssna på den här boken och när den väl börjar så vill jag inte pausa. Jag ska erkänna en sak: Under tiden jag lyssnade på merparten av boken så skolkade jag från jobbet (lugn, jag är egenföretagare, så jag stämde av med chefen innan) och lyssnade igenom merparten under en dag.

Det här är utan tvekan årets viktigaste och absolut jobbigaste bok. Det är en både rörande, vacker, rolig och hemsk berättelse. Vacker och rolig för att vi får lära känna Tintin ganska väl under de här timmarna. Vi får en inblick i hans underfundiga humor, hans oerhört stora hjärta som rymmer så oändligt mycket kärlek och när boken är slut så känns det faktiskt, på något märkligt sätt, som att jag känner Tintin. Men jag vill gå ett steg längre och påstå att det känns som att han är ytterst närvarande. Och det är oerhört vackert, och en av anledningarna till att boken skrivits – För Tintin får aldrig glömmas bort.

Det är också en väldigt välskriven bok, vilket i sammanhanget är underordnat, men värt att lyfta fram.

Jag har aldrig fällt så många tårar till en bok förut och då har jag ändå lyssnat på många sorgliga berättelser. Jag gråter redan i prologen och jag gråter vid många tillfällen under resans gång när jag stannar upp och inser, mitt i allt det vackra och alla fina berättelser (för det finns en hel del lycka mitt i allt mörker) att jag redan vet hur berättelsen slutar. Man vill pausa. Man vill hitta en tidsmaskin och stoppa allt ondskefullt från att hända. Jag fylls med så mycket känslor och tankar, både sunda och osunda, på vad jag tycker att den så kallade pappan förtjänar att utstå, hur samhället måste lära sig att agera istället för att blunda eller luta sig mot förlegade lagar och regler som går att tyda på helt fel sätt. Jag blir så arg på beslutsfattare och långdragna, felaktiga processer som inte alls främjar den lilla oskyldiga killens välmående. Han förtjänade en lycklig, smärtfri uppväxt tillsammans med folk som älskar honom men fick något helt annat. Jag ser i efterhand på bilder av Tintin och har svårt att hindra tårarna. Jag skriver den här recensionen och har svårt att hindra tårarna. Jag ser på min egen son och har svårt att förstå att någon skulle får för sig att skada livets största mirakel.

Det är en oändligt sorglig berättelse. Jag är väldigt stolt över att min vän Sofia och Tintins starka mamma Sanam tog sig an att skriva den. Lika ledsen är jag över att boken behövs. Och att den behövde skrivas. Det här är en bok som inte får missas, men en rekommendation är att ha med näsdukar när ni lyssnar. Det kommer att behövas.

Till Tintin, för Tintin, med Tintin. Vi glömmer dig aldrig.

 

Glöm aldrig Tintin landar på 5 av 5 pannkakor.

 

Publicerat

Recension: Fjäril i koppel

Fjäril i koppel, av Zinat Pirzadeh

Det här är komikern Zinats debutroman, en bok jag haft i den digitala hyllan ett tag.

Om boken

“I Teheran befinner sig en ung kvinna. Under en natt ska hon fatta sitt livs största beslut, det som kommer att förändra hela hennes tillvaro och påverka många människors liv. I väntan på gryningen blickar hon tillbaka och funderar över den flicka som hon en gång var. För länge sedan kom Shirins farfar vandrande över gränsen från Sovjetunionen till den lilla staden Chalos vid Kaspiska havet. Han blev kär i stadens längsta flicka och bestämde sig för att stanna för gott. Runt farmor och farfars vackra hus samlas släkten, farbror Abbas med affärssinne, farbror Babak som får kvinnorna på fall och den vackra men ogifta faster Mahasti. Och förstås Shirin och hennes familj. Hon är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Det försätter henne i svårigheter – och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset. Före revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta härdas av allt som sker omkring henne. Fjäril i koppel är Zinat Pirzadehs debutroman. En roman inspirerad av författarens liv och uppväxt i Iran i en tid av förändring.”

 

Jelinek

Jag är van att höra Ellen Jelinek läsa in mysdeckare vid det här laget så det är lite ovant eftersom Fjäril i koppel är en ganska mörk och ofta sorglig historia, men hon gör det riktigt bra!

 

En helt annan värld

Det slår mig ofta hur skyddat och bra mitt liv är. Det finns skildringar av uppväxten i Zinats debut som är svåra att ta in. Hur patriarkal struktur råder och hur hårt hållna främst döttrarna i dessa familjer är. Beskrivningen av badplatsen där moralpolisen håller koll och flyger runt i helikopter för att mana kvinnor och män att inte beblandas ger bilder som både är oerhört komiska (hade passat suveränt till en sketch) och samtidigt så sorgliga. Och så har vi scenen med steningen, ett koncept som är så hemskt och svårt att ta in.

Det är med andra ord ingen solskenshistoria vi bjuds på, men hoppet finns alltid och tittar fram mellan varven. Det är en vackert berättad historia om att vara kvinna i en hård värld, att kämpa för såväl kärleken som sin rätt att vara den man vill vara och inte den omvärlden försöker få en att bli.

Jag blir snabbt indragen i berättelsen. Dels för att den sticker ut väldigt mycket i jämförelse med det jag vanligtvis lyssnar på, men kanske främst för språket, som är en av bokens absolut största styrkor. Hur mycket av berättelsen som är direkt självupplevd och hur mycket som är fiktivt vet jag inte, men jag är säker på att det är en historia som, dessvärre, många kvinnor kan känna igen sig i.

Jag känner för Shirin i varje vändning och någonstans vill man slänga in en feelgoodsträng och låta allt sluta bra.

En riktigt, riktigt bra debut och jag ser fram emot att få träffa Shirin igen i uppföljaren!

 

Fjäril i koppel landar på 4 av 5 pannkakor

 

Publicerat

Recension: Den som överlever

Den som överlever, av Victor Pavic Lundberg

Pavic vann 2022 års Crimetime awards för årets deckardebut, så det är med vissa förväntningar jag ger mig i kast med denna.

Om boken

“Loa Bergman återvänder till journalistiken efter en lång sjukskrivning. När han letar efter vinklar inför den stundande tjugoårsdagen av en nationell katastrof ramlar han över ett spår som ligger närmre hans eget öde än vad han först vill erkänna.

Samtidigt bedriver Danijela Mirkovic, Loas kollega på tidningen och tidigare vän, en egen utredning och hittar märkliga oklarheter. Båda två dras in i en livsfarlig spiral i jakten på sanningen.”

 

Svensson

Christoffer Svensson står för inläsning. Han är  något av en veteran som passar den här boken perfekt. Suverän ton och känsla!

 

En debut att vara stolt över

Det tar inte överdrivet många minuter innan den här debuten fångar mitt intresse. Katastrofen som det hela kretsar kring är fint uppmålad och sätter verkligen tonen. Det må låta mörkt, men jag är en sucker för katastrofer, oavsett om det är naturfenomen eller sådana som beror på människans påfund. Där är jag alltså lättsåld.

Det är med andra ord spänning och nerv från första stund och vår debutant har mig i järngrepp så gott som hela vägen. Dock kan jag bitvis uppleva intrigen något rörig. Varför? Jag är i efterhand osäker själv, men det händer att jag tappar fokus lite och börjar undra vem som är vem. Det kan lika gärna handla om min förvirrade hjärna som bokens uppbyggnad, så där får ni övriga lyckliga lyssnare agera bödlar eller änglar. En oerhört välskriven, smart konstruerad bok är det dock onekligen. Och karaktärerna känns trovärdiga och väluppbyggda- men fan, Mirkovic, sluta vara så jävla nonchalant när du åker taxi! Fine att chauffören läste namnet fel, men man kan bemöta servicefolk med mer respekt, yo!

Jag tycker väldigt mycket om Den som överlever. Det är en smart, nervig och realistisk berättelse trots vissa röriga partier så är det svårt att värja sig. Grattis till en förbaskat fin debut, Victor!

Den som överlever kraschlandar på 4 av 5 pannkakor.