Handlöst fall, av Lukas Adamsson och Sofia Löfgren
Detta är duons första samarbete och tillika första delen i den så kallade Monte Carlo-sviten. En pokerthriller. Hur ofta har ni läst den genren?
Om boken
“Joakim Törnström driver svartklubben Monte Carlo, med siktet inställt på att utvidga sitt territorium. Jenna Roth brinner för initiativet Hartassen, polisens tvärfunktionella anti-gambling-satsning.
När Joakim träffar Ewa ifrågasätter han sina val. Går det att förena de två liven, eller är det redan för sent?
Handlöst fall är den första delen i Monte Carlo-sviten. Med högt tempo och högre insatser får läsaren insyn i en rå värld som hittills har gått spänningsgenren förbi.”
Geniet Granberg
Det råder inga tvivel om att Fredde är rätt inläsare för jobbet. Han gör detta suveränt. “Sälen” kommer att leva kvar i mitt minne väldigt länge.
Spänning i nya miljöer
Handlöst fall är som sagt första delen i Adamsson & Löfgrens så kallade Monte Carlo-svit. Pokervärlden har porträtterats ofta på film, men jag kan inte minnas att jag stött på de här miljöerna i litteraturen tidigare. Casino, visst, men inte svartklubbar, åtminstone inte så ingående. Riktigt spännande, tycker jag som inte har någon insyn i den här världen och gillar böcker som tar oss till oväntade miljöer.
Det här är duons debut, men båda har släppt böcker tidigare. Löfgrens Här slutar allmän väg släpptes i våras, det är en både välskriven och underhållande bok som jag gillade trots att det definitivt inte är någon av mina go-to-genrer. Adamssons debut En miljon smaragder lyssnade jag på för ett par år sen (den finns tyvärr inte kvar, vilket är synd, för det är en pärla) och den slog till med full kraft och visade att Lukas kan beröra med ord. Det är därför med vissa höga förväntningar jag ger mig i kast med Handlöst fall, inte minst när den hajpats så pass.
Det jag först slås av när jag börjar lyssna, utöver Granbergs rakt igenom fantastiska inläsning, är språket. Jag gillar verkligen stilen. Det är snyggt och målande men samtidigt rappt berättat. Dialogen är snygg.
Det tar ett tag innan jag kommer in i handlingen på allvar, men det är inget ovanligt och främst inte när vi pratar första delen i en serie. Med det inte sagt att det är FÖR långsamt, bara att det tar ett tag innan tempot trissas upp. Återigen är det spännande att få ta del av för genren, och litteraturen, kanske inte helt men sånär som på otrampad mark. Svartklubbsmiljöer med mera är levande beskrivna och det känns bitvis som att man själv sitter på en stol i lokalen och betraktar Sälen och de andra. Tugget och sättet besöken på svartklubbar beskrivs både utifrån de olika karaktärerna som är där och de som har det som arbetsplats fungerar riktigt bra. Det märks också tydligt att författarna (Läs: Adamsson) har den faktiska inblicken och erfarenheten av de här platserna. Jag som inte kan nåt alls och saknar allt intresse för hasardspel hade ju å andra sidan kunnat duperas hur lätt som helst och hänger inte direkt med i svängarna alla gånger, men det gör inget, för det är så pass snyggt beskrivet att det ändå är intressant även om en gnälligare version av mig kanske hade kunnat tycka att det blir lite mycket. Men det är inte alls på samma nivå som vissa författare (inga namn nämnda) som har en benägenhet att nästan tappa fokus från historien för att kunna gå ned i detaljnivå och beskriva exempelvis vilken typ av ammunition som används i ett vapen eller varifrån spannmålet som använts till att baka ett specifikt bröd härstammar och släktbanden på den aktuella bondgården.
Intrigen byggs upp på ett intressant sätt, men här kommer också mitt problem med Handlöst fall, för det ska såklart inte bara vara en rak linje med beröm: Jag kan inte riktigt sätta fingret på var eller varför, men jag upplever bitvis att det blir en aning rörigt. Tappar jag koncentrationen vid nåt tillfälle så kan jag känna mig lite bortkollrad och fundera över vad som händer eller vem som är vem. Jag vet inte om det beror på att vi introduceras för lite väl många karaktärer, om intrigen är rörigt upplagd, om det är en kombination av båda delar eller om det bara är jag som är ovanligt vimsig. Jag brukar ha relativt lätt att hänga med, även om det blir tvära kast eller plot twists, men här tappar jag bort mig på ett sätt som gör att jag bitvis har svårt att behålla helhetsgreppet om berättelsen.
Samtidigt är det rakt igenom intressant och välskrivet och inte minst underhållande – Jag återkommer än en gång till Sälen, som kommer att följa med i minnet länge (antagligen kommer jag vid ett antal tillfällen även göra halvhjärtade försök att imitera Freddes inläsning av just detta). Även om jag har fått gnälla lite så är Handlöst fall sammantaget en väldigt bra bok med mycket intressanta miljöer och idéer. Och för att knyta tillbaka till historien bakom boken och förlaget: Jag förstår varför Forum blev intresserade av både manuset och duon. Det ska bli riktigt intressant att följa författarduons utveckling och få ta del av uppföljaren, som kommer nästa år. Och med tanke på hur tight sista tredjedelen av första boken är så lovar det väldigt gott inför fortsättningen.
Handlöst fall landar 4 på av 5 pannkakor.
