Stormdrottning, av Linda Schönbeck och Alex Storm

Nästa Storm-spinoff är här och det är Schönbecks tur att föra Jessica Storms äventyr vidare.

 

 

Om boken

“Jessica Storms fasad som framgångsrik entreprenör med villa i Bromma håller på att rämna. I själva verket är hon en motvillig kokaindrottning i Stockholms undre värld, där pressen från andra gäng som vill ta över blir allt hårdare.

Den tidigare affärspartnern och kvinnliga gangsterledaren Addi är på flykt undan ett långt fängelsestraff och har som sitt enda mål att sätta stopp för Jessicas affärer med en kula i hennes panna.

Relationen med grannen Cesar blir allt mer komplicerad. Han är polis med uppdrag att sätta stopp för droghandeln i Stockholm, och lyckligt ovetande om vem Jessica egentligen är.

När sedan Jessicas bästa vän och nyblivna mamman Sussie försvinner, måste Jessica göra allt hon kan, för hitta Sussie och för att överleva. I slutändan kan det bara finnas en drottning.”

 

Leining

Ja just det. Titta hit, alla ni som klagar på att det inte är Malmsjö som läser in. Det blev ju ett jävla rabalder även kring tidigare spinoffs och smaken är som baken, men faktum kvarstår: Här har vi kvinnliga huvudkaraktärer i fokus, så Malmsjös vackra, hesa stämma hade inte passat ändå. Och nu är det Leining vi snackar om, en annan sorts drottning. Hon gör det såklart suveränt.

 

En jävla fartfylld storm

Vi har tidigare bjudits på en spin-off om Jessica Storm signerad Ramona Ivener. Nu har Linda Schönbeck adopterat karaktären och hennes tidslinje. Jag har tyckt väldigt mycket om samtliga tre (2 x Jessica Storm, 1 x Lily Rose) spinoff-böcker som släppts, men jag tror att det här är den som rent innehållsmässigt påminner mest om originalserien. Vad det beror på? Det kan vara så enkelt som att till exempel Anna Granlunds fartfyllda resa utspelade sig mestadels i miljöer som för serien var ovana, men ytterst välkomna. I Stormdrottning rör vi oss liksom mer i Alex hoods. Och det är precis lika rappt, våldsamt och underhållande som vi kommit att förvänta oss av en Storm-bok.

Gasen i botten redan i prologen och vi får egentligen knappt chans att andas förrän boken tar slut och det är precis så jag vill ha det. Det gör att det här naturligtvis blir en sån där ljudbok som blir svår att pausa. “Bara ett kapitel till”, eller i mitt fall “Okej, jag råkar köra via småvägarna innan jag tar mig hemåt” bara för att man inte vill sluta lyssna. Det om något är ett bra betyg och det är synonymt med hela serien. Jag har ofta lätt att tappa fokus – även när jag lyssnar på de allra bästa, mest välskrivna böcker – när min överaktiva, kreativa hjärna sätter igång mitt under lyssningen och slänger ur sig oväntade frågeställningar som “men hur hade samhället sett ut om vi hade t-rex i skogarna istället för rådjur?”. Då är det skönt med böcker som Storm, eller vilken som av Leffe Grimwalkerss böcker, eller för all del Sammy Jeridis Ghetto-serie. Dom är liksom skrivna av ADHD-hjärnor FÖR ADHD-hjärnor. Nu har jag inte ADHD, men ni fattar vinken. Det är skrivet i hänsynslöst snabbt tempo för att folk som vanligtvis tappar fokus och koncentration ska kunna hålla sig fast och INTE flamsa iväg i tankarna. Och det funkar. Och precis på samma sätt är Schönbecks spinoff skriven.

Språket är levande och härligt. Det “låter” som en Storm-bok, och ni som lyssnat på några av böckerna i serien förstår vad jag menar. Schönbeck har ett eget id, som etablerades i hennes suveräna debut Silverfjärilen. Även om det är två helt väsensskilda böcker så känns hon igen även här och det är något väldigt positivt.

Intrigen är smart och fartfylld och karaktärerna som rör sig runt Jessica är intressanta och välskrivna. Det är precis lika underhållande och våldsamt och folk är precis lika fula i munnen som vi är vana vid. Det finns med andra ord oerhört mycket att tycka om. Jag gillar även längden på boken. Det blir liksom varken för kort eller för sprängfyllt.

Med det kan vi gott sammanfatta Stormdrottning som ännu en lyckad bok i serien och Schönbeck som en mer än värdig adoptivmorsa till seriens originalkaraktär Jessica. Och nog blir man hungrig efter fler Storm-äventyr?

Nu kanske somliga får för sig att kalla mig jävig, som ingår i Storm-familjen, men kom igen … Jag har följt Storm-serien, och älskat den, sedan 2019, och även om jag naturligtvis hejar på mina nyblivna syskon och deras litterära framsteg så recenserar jag fortfarande objektivt och opartiskt utifrån mina preferenser. Jag hejar precis lika mycket på alla andra fantastiska författarkollegor och vänner. Så. En bra bok är en bra bok är en bra bok.

 

Stormdrottning landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Glöm aldrig Tintin: En sann berättelse, av Sofia Rutbäck Eriksson och Sanam Gharaee

Årets viktigaste (och jobbigaste) bok är här.

Om boken

“8 januari 2023 skickade jag iväg min åttaårige son Tintin för att ha umgänge med sin pappa Alexander. Tintin som var världens gladaste kille. Omtänksam, snäll, och påhittig.

Alexander hade varit svärmorsdrömmen som höjt mig till skyarna. Sen kom Tintin. När allt inte längre var på Alexanders villkor var jag inte längre den fru han önskade. Åren som kom kantades av hot och psykiskt våld. Trots det kämpade jag hårt för att skapa en kärleksfull vardag för mig och Tintin. När Tintin började bli rädd och vägra umgänge slogs jag, förgäves, för att Tintin skulle slippa träffa sin pappa. Inte ens när Alexander misstänktes försöka kidnappa Tintin utomlands stoppades umgängena. En pappa har tydligen rätt till sitt barn. Till vilket pris som helst.

”Det kommer gå bra”, var det sista jag sa till Tintin innan han åkte.

Men det gick inte bra. Några timmar senare knackade polisen på dörren. Alexander har gjort det oåterkalleliga. Han har tagit livet av mitt barn.

Fallet Tintin fick stor uppmärksamhet våren 2023. I Glöm aldrig Tintin skildrar Sanam Gharaee kampen för sin sons frihet. Boken är en sann berättelse om en mamma som försöker rädda sin son från en våldsam man – och förlorar mot det svenska rättssamhället. Om att få sitt barn mördat av den man en gång älskade allra mest.

Frågan på allas läppar var och är fortfarande: Hur kunde det få ske?”

 

Philomène

Philomène Grandin står för inläsning och bär historien med fin inlevelse. En riktigt bra inläsning.

 

Till Tintin, för Tintin, med Tintin

Ja, herregud, var ska jag börja? Jag såg avsnittet av Bergfeldt där Sanam satt med och berättade sin historia. I soffan bredvid satt min sambo och vår mirakelbebis på strax under fyra månader. Att höra henne berätta om sitt livs värsta dag kändes som en märklig kollision av världar, för sånt här ska inte, kan inte, få hända. Ändå gör det det. Alla minns väl Lilla Hjärtat och hennes öde? Nu även Tintin. Det är för plågsamt att ta in. Det är med en redan stor klump i bröstet jag börjar lyssna på den här boken och när den väl börjar så vill jag inte pausa. Jag ska erkänna en sak: Under tiden jag lyssnade på merparten av boken så skolkade jag från jobbet (lugn, jag är egenföretagare, så jag stämde av med chefen innan) och lyssnade igenom merparten under en dag.

Det här är utan tvekan årets viktigaste och absolut jobbigaste bok. Det är en både rörande, vacker, rolig och hemsk berättelse. Vacker och rolig för att vi får lära känna Tintin ganska väl under de här timmarna. Vi får en inblick i hans underfundiga humor, hans oerhört stora hjärta som rymmer så oändligt mycket kärlek och när boken är slut så känns det faktiskt, på något märkligt sätt, som att jag känner Tintin. Men jag vill gå ett steg längre och påstå att det känns som att han är ytterst närvarande. Och det är oerhört vackert, och en av anledningarna till att boken skrivits – För Tintin får aldrig glömmas bort.

Det är också en väldigt välskriven bok, vilket i sammanhanget är underordnat, men värt att lyfta fram.

Jag har aldrig fällt så många tårar till en bok förut och då har jag ändå lyssnat på många sorgliga berättelser. Jag gråter redan i prologen och jag gråter vid många tillfällen under resans gång när jag stannar upp och inser, mitt i allt det vackra och alla fina berättelser (för det finns en hel del lycka mitt i allt mörker) att jag redan vet hur berättelsen slutar. Man vill pausa. Man vill hitta en tidsmaskin och stoppa allt ondskefullt från att hända. Jag fylls med så mycket känslor och tankar, både sunda och osunda, på vad jag tycker att den så kallade pappan förtjänar att utstå, hur samhället måste lära sig att agera istället för att blunda eller luta sig mot förlegade lagar och regler som går att tyda på helt fel sätt. Jag blir så arg på beslutsfattare och långdragna, felaktiga processer som inte alls främjar den lilla oskyldiga killens välmående. Han förtjänade en lycklig, smärtfri uppväxt tillsammans med folk som älskar honom men fick något helt annat. Jag ser i efterhand på bilder av Tintin och har svårt att hindra tårarna. Jag skriver den här recensionen och har svårt att hindra tårarna. Jag ser på min egen son och har svårt att förstå att någon skulle får för sig att skada livets största mirakel.

Det är en oändligt sorglig berättelse. Jag är väldigt stolt över att min vän Sofia och Tintins starka mamma Sanam tog sig an att skriva den. Lika ledsen är jag över att boken behövs. Och att den behövde skrivas. Det här är en bok som inte får missas, men en rekommendation är att ha med näsdukar när ni lyssnar. Det kommer att behövas.

Till Tintin, för Tintin, med Tintin. Vi glömmer dig aldrig.

 

Glöm aldrig Tintin landar på 5 av 5 pannkakor.

 

Fjäril i koppel, av Zinat Pirzadeh

Det här är komikern Zinats debutroman, en bok jag haft i den digitala hyllan ett tag.

Om boken

“I Teheran befinner sig en ung kvinna. Under en natt ska hon fatta sitt livs största beslut, det som kommer att förändra hela hennes tillvaro och påverka många människors liv. I väntan på gryningen blickar hon tillbaka och funderar över den flicka som hon en gång var. För länge sedan kom Shirins farfar vandrande över gränsen från Sovjetunionen till den lilla staden Chalos vid Kaspiska havet. Han blev kär i stadens längsta flicka och bestämde sig för att stanna för gott. Runt farmor och farfars vackra hus samlas släkten, farbror Abbas med affärssinne, farbror Babak som får kvinnorna på fall och den vackra men ogifta faster Mahasti. Och förstås Shirin och hennes familj. Hon är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Det försätter henne i svårigheter – och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset. Före revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta härdas av allt som sker omkring henne. Fjäril i koppel är Zinat Pirzadehs debutroman. En roman inspirerad av författarens liv och uppväxt i Iran i en tid av förändring.”

 

Jelinek

Jag är van att höra Ellen Jelinek läsa in mysdeckare vid det här laget så det är lite ovant eftersom Fjäril i koppel är en ganska mörk och ofta sorglig historia, men hon gör det riktigt bra!

 

En helt annan värld

Det slår mig ofta hur skyddat och bra mitt liv är. Det finns skildringar av uppväxten i Zinats debut som är svåra att ta in. Hur patriarkal struktur råder och hur hårt hållna främst döttrarna i dessa familjer är. Beskrivningen av badplatsen där moralpolisen håller koll och flyger runt i helikopter för att mana kvinnor och män att inte beblandas ger bilder som både är oerhört komiska (hade passat suveränt till en sketch) och samtidigt så sorgliga. Och så har vi scenen med steningen, ett koncept som är så hemskt och svårt att ta in.

Det är med andra ord ingen solskenshistoria vi bjuds på, men hoppet finns alltid och tittar fram mellan varven. Det är en vackert berättad historia om att vara kvinna i en hård värld, att kämpa för såväl kärleken som sin rätt att vara den man vill vara och inte den omvärlden försöker få en att bli.

Jag blir snabbt indragen i berättelsen. Dels för att den sticker ut väldigt mycket i jämförelse med det jag vanligtvis lyssnar på, men kanske främst för språket, som är en av bokens absolut största styrkor. Hur mycket av berättelsen som är direkt självupplevd och hur mycket som är fiktivt vet jag inte, men jag är säker på att det är en historia som, dessvärre, många kvinnor kan känna igen sig i.

Jag känner för Shirin i varje vändning och någonstans vill man slänga in en feelgoodsträng och låta allt sluta bra.

En riktigt, riktigt bra debut och jag ser fram emot att få träffa Shirin igen i uppföljaren!

 

Fjäril i koppel landar på 4 av 5 pannkakor

 

Den som överlever, av Victor Pavic Lundberg

Pavic vann 2022 års Crimetime awards för årets deckardebut, så det är med vissa förväntningar jag ger mig i kast med denna.

Om boken

“Loa Bergman återvänder till journalistiken efter en lång sjukskrivning. När han letar efter vinklar inför den stundande tjugoårsdagen av en nationell katastrof ramlar han över ett spår som ligger närmre hans eget öde än vad han först vill erkänna.

Samtidigt bedriver Danijela Mirkovic, Loas kollega på tidningen och tidigare vän, en egen utredning och hittar märkliga oklarheter. Båda två dras in i en livsfarlig spiral i jakten på sanningen.”

 

Svensson

Christoffer Svensson står för inläsning. Han är  något av en veteran som passar den här boken perfekt. Suverän ton och känsla!

 

En debut att vara stolt över

Det tar inte överdrivet många minuter innan den här debuten fångar mitt intresse. Katastrofen som det hela kretsar kring är fint uppmålad och sätter verkligen tonen. Det må låta mörkt, men jag är en sucker för katastrofer, oavsett om det är naturfenomen eller sådana som beror på människans påfund. Där är jag alltså lättsåld.

Det är med andra ord spänning och nerv från första stund och vår debutant har mig i järngrepp så gott som hela vägen. Dock kan jag bitvis uppleva intrigen något rörig. Varför? Jag är i efterhand osäker själv, men det händer att jag tappar fokus lite och börjar undra vem som är vem. Det kan lika gärna handla om min förvirrade hjärna som bokens uppbyggnad, så där får ni övriga lyckliga lyssnare agera bödlar eller änglar. En oerhört välskriven, smart konstruerad bok är det dock onekligen. Och karaktärerna känns trovärdiga och väluppbyggda- men fan, Mirkovic, sluta vara så jävla nonchalant när du åker taxi! Fine att chauffören läste namnet fel, men man kan bemöta servicefolk med mer respekt, yo!

Jag tycker väldigt mycket om Den som överlever. Det är en smart, nervig och realistisk berättelse trots vissa röriga partier så är det svårt att värja sig. Grattis till en förbaskat fin debut, Victor!

Den som överlever kraschlandar på 4 av 5 pannkakor.

Trollbruden, av Josephine Lindqvist

Trollbruden är Lindqvists debut, en bok i snabb takt som luktar Bauer och Alice i Underlandet.

Om boken

“Lilith blir lämnad innan sitt bröllop. För att hantera krisen åker hon till sin farmor i Dalarna. Där visar det sig att märkliga och oförklarliga försvinnanden sker ute i skogarna. En dag träffar hon trollet Ivar och blir bergtagen. Hon hamnar i en ny verklighet där hon får möta olika slags väsen. I den parallella världen får hon ny kunskap om vem hon är och vad hon måste göra för att förhindra Ragnarök.”

 

Ytterligare en ny bekantskap

Inläsningen står Anni Bernhard för. Hon har läst in ett fåtal böcker (två till hittar jag på Storytel). Kvalitén pendlar lite här. Ibland funkar det bra, men ofta låter det rätt monotont och mekaniskt.

 

En NPF-vänlig fantasy

Trollbruden är en ganska kort bok. Ljudboken klockar in på strax under 5,5 timme och jag tycker att det är en alldeles föredömlig längd. Jag läste att Josephine, som själv har ADHD, skrivit denna delvis med just folk med diagnoser i tanken och det tycker jag är fint. Och det märks. Och det funkar! Det är hög fart, det händer saker hela tiden och det är dessutom oförutsägbart, allt för att den otålige inte ska behöva bli just otålig. Vi kapar onödiga transportsträckor och mellanskikt (tänker genast på när jag skrev Edda Headshot och suckade när jag skrivit ett kapitel där lagmedlemmarna är ute på hundpromenad – nu var det inte dödkött på nåt sätt, men några liknande saker hittar vi inte i Trollbruden).

Det här är lite av en mash-up. Det är John Bauer, det är Alice i Underlandet och mycket mytologi. Jag gillar mixen Josephine fått ihop, även om det här normalt sett inte är en genre för mig. Jag föredrar, tråkig som jag må vara, att hålla mig i verkligheten (även om jag älskar skräck med väsen, typ Mikael Strömberg), men det funkar även för mig. Och det beror dels på att det är en välskriven bok, att tidigare nämnda transportsträckor och annat inte existerar – och längden. Hade boken varit dubbelt så lång så hade jag med stor sannolikhet tappat fokus och tröttnat, främst med tanke på att det inte är min go-to-genre, men tack vare längden och tempot är jag med hela vägen, och tacksam för det. Inläsningen drar faktiskt ned betyget lite, för det monotona och känslan av att läsa innantill kan faktiskt få mig att tappa intrigen i stunder.

Med Josephines språk, tempo och fantasifulla sätt kan jag inte undgå att tänka att det vore riktigt trevligt om hon skrev en NPF-vänlig skräckroman. Det hade jag gillat!

 

Trollbruden landar på 3,5 av 5 pannkakor

Belägringen, av Leif Selander

Leif Viking, förlåt, Selander, är tillbaka med nästa del i serien Den hårda vägen. Och hårt blir det!

Om boken

“Efter sin insats i det blodiga slaget mot piraterna i Efesos, förväntar sig Harald att få hela äran för segern och gripandet av Dalassenos, den tidigare guvernören i öst. Det politiska spelet i huvudstaden tvingar dock honom att ta ett steg tillbaka.

Trots att nordmännen bevisat sig gör gamla regler i Konstantinopel att de måste delas upp i två grupper. Halldors vistelse, med sina män, i den övergivna förläggningen i Sestos visar sig bli svårare än han och Harald räknat med.

I Antiokia gror missnöjet över att deras hertig och guvernör blivit arresterad. Kejsarens utnämning av ny guvernör gör att bägaren rinner över. Riket hotas av splittring. Harald och hans män blir sända mot öst för att lugna situationen. Ett uppdrag som visar sig bli deras svåraste hittills i det Romerska riket.

Harald har nu bestämt sig för att ingen ska kunna ta åt sig äran för vad han själv har åstadkommit.

En man kommer dock korsa Haralds väg och störa hans planer.”

 

Lars Viking

Lars Winclair står för inläsning och han har ju kommit att bli en favorit och det kan jag meddela att han gör ingen besviken! Han passar vikingarnas framfart perfekt!

 

Silverskatt, när vi dricker mjöd och bolar, a-ha

Den som inte tar musikreferensen i rubriken får spöstraff. Nä. Skojar bara.

Jag gillar historia, även om jag inte djupdyker i det särskilt ofta. Jag är också förtjust i tv-serier och filmer om vikingar (Last Kingdom etc) och Selanders tidigare böcker har visat sig bara ett finfint substitut för våld på teveskärmen.

Jag uppskattar Selanders vackra språk och driv. Intrigen i berättelsen om Harald Sigurdsson är även den tilltalande. Inte minst, eller kanske främst, för att jag vet vilken vikt författaren lägger vid äkthet. Även om det vi bjuds på till stor del är uppdiktat så vet jag att oerhört noggrann research gjorts kring de verklighetsbaserade karaktärerna och historiska händelserna. Det är något jag tycker genomsyrar berättelsen. Trovärdighet och en kärlek till verkligheten.

Det är männens värld, på gott och ont. Jag har påtalat det tidigare och det igen: Selanders historiska action återspeglar hur verkligheten såg ut och således hamnar fokus till merpart på männen (kanske till fördel för kvinnor som var smartare än att ägna sina liv åt ond bråd död?).

Tredje delen är lika välskriven och intressant som tidigare. Jag kan uppleva en bitvis avsaknad av spänning till följd av att våra huvudkaraktärer ibland framstår som så pass självklara och överlägsna. Fighterna är välskrivna, underhållande och bitvis spännande, men nerven kan falla lite till följd av tidigare nämnt. Hoppen mellan transportsträckor och slagsmål kan möjligen även bli lite väl vanligt förekommande, men det kan jag ha överseende med när det är så välskrivet – och vi är inte direkt bortskämda med medryckande vikingaaction i dessa tider av cozy crimes, standarddeckare och sorgliga samtidsskildringar.

Förresten: Lars Winclair + Leif Selander = Edda Hotshots sävliga Lars Selander.

Belägringen landar på 4 av 5 hårdstekta pannkakor

 

Ett solklart mord!, Sofia Rutbäcker Eriksson feat. Mattias Boström

Katarina och Greta är äntligen tillbaka!

Om boken:

“En privatdetektiv är aldrig privat. Det får Katarina verkligen känna av efter en yrkesmässig fadäs. Nu är hon dessutom beordrad samtalsstöd bara för att hon “tog i lite väl hårt” vid ett ingripande. Vilken tur då att hon har Gretas bröllop att fokusera på – att bli en bridezilla å Gretas vägnar är något hon sett fram emot, tills det visar sig att någon helt annan tar över den rollen. Att få sig en sittplats för att varva ner i solens sken vid Luleås mest eftertraktade solbänk är bara att glömma. Den är ockuperad av samma klientel varje dag – Solveig och Sol-Paul och några andra som aldrig förstått risken med att den norrbottniska solen får en att färgas till en Bullens varmkorv. När ett dödsfall sker vid denna bänk är Katarina säker på att det är “ett solklart mord” och detektivbyrån tvekar inte en sekund med att ställa samtliga PRO:are mot väggen när de söker svaren på gåtan. Men den här gången visar det sig bli farligt för Luleås bästa och i och för sig enda detektivbyrå. Faktiskt så pass farligt att allt som de känner till sedan tidigare kan komma att bli ett minne blott. ”

 

En solklar Jelinek

Som vanligt är det Ellen Jelinek som läser in Zapp & Asplövs galenskaper och tacksam är jag över det. Hon gör det fantastiskt!

 

Don’t fuck with PRO

Jag vill börja med att säga detta: Kolla in boktrailern i Sofias sociala medier. Jag är vanligtvis svalt inställd till just boktrailers, men i det här fallet snackar vi en episk, högoktanig, pulshöjande sådan.

Även om mysdeckare vanligtvis inte är min go-to-genre så har de väl inte undgått någon att jag älskar duon Zapp & Asplöv? Här är det alltid karaktärer och galenskaper som står överordnat intrigen – men Ett solklart mord! är faktiskt snudd på prov på undantaget som bekräftar da rule, för här tycker jag att intrigen – och alla små sidohandlingar – sticker ut lite mer. Eller så beror det på att det var så länge sen vi fick hänga med gänget.

Oerhört underhållande är det åtminstone och jag förundras faktiskt över att Rutbäck (feat. Boström) lyckas klämma in så mycket härligt i en så kort bok, för den här klockar in på 5,5 timme.

Sen kan man ju fråga sig om Zapp-universumet börjar bli ett multiverse som snuddar in på Edda-universum? För och häpna om det inte är ett gäng galna gamers med här, även om det är Fortnite som står på menyn. Eller kanske är det snarare ett gamingfeelgood-verse som riskerar att sluka båda bokserierna? Spännande och hedrande är det iallafall!

I vanlig ordning är Rutbäck inte bara humorns okrönta drottning – och hur finns det tonvis av här, jag garvar ofta högt – hon klarar även av att bjuda på känslosamma stunder mitt i allt, som när Zapp gör en så kallad intervention mellan Greta och hennes Ulf. Det är vackert och säger mycket om det rika känsloliv vår författare sitter på. Världens största hjärta kan debatteras och jag är först med att starta namninsamling för att göra det officiellt.

Det finns med andra ord, i vanlig ordning, mycket att älska. Och för er som (liksom jag själv, oftast) inte är jätteförtjust i långa bokserier och var rädda för att den eminenta detektivbyrån stannat en stund för länge trots att fikastunden torde vara över? Så fel, så fel. Här bevisar Rutbäck (feat. Boström, borde kunna utmynna i en grym rapduo på Tiktok) att detektivbyrån kan förnya sig och fortsätta känna sig välkomna. Detta kan vara den hittills starkaste boken i serien!

 

4,5 av 5 pannkakor till detektivbyråns återkomst!

 

Flickan i lådan, av Jan-Erik Ullström

Ullström har bjudit på nerv i till exempel Följarehn och vampyrhistoria med näcksäd i Sveablot-böckerna. Nu är han tillbaka med en farmardeckare!

Om boken

“När Alfred Cederqvist provkör sin nya plog i leråkern gör han ett makabert fynd – en militärlåda med kvarlevorna av en sedan länge död kvinna. Några socknar bort bor den pensionerade polisen Birger Nilsson som numera försörjer sig som lantbrukare. Tillsammans med unga praktikanten Sophia dras han in i fallet och börjar nysta i ledtrådarna. Vem var kvinnan? Och hur kom hennes kropp att hamna i lådan, utan kläder men åtföljd av en handväska och en brosch? ”Flickan i lådan” är en spännande kriminalroman där ingenting är vad det verkar vara. Gamla hemligheter grävs upp och mörka minnen vittrar sönder, alltmedan jakten på sanningen fortgår.”

 

Geniet Granberg

Jag slösar inte många ord här. Granberg är bäst. Det här kan faktiskt vara en av hans mest helgjutna inläsningar hittills. Känslan, nerven, karaktärerna – Man njuter hela vägen.

 

Farmarehn

Jag är bekant med Ullströms författande sedan tidigare. Sveablot var fascinerande och välskriven, Följarehn nervig, obehaglig och smart. Eller ja, Sveablot var smart den med, men så innehöll den ju det där ordet näcksäd som du aldrig kan göra ohört.

Jag fick en liten inblick i Flickan i lådan långt innan release i form av en liten recap av vad vi ska få möta och tyckte att det lät väldigt lovande. Hur håller det, tänker ni? Jo men jävlar, svarar jag.

Ullström besitter ett språk som jag bitvis kan avundas lite. Det är dråpligt, vackert och underfundigt att man blir lite kär. Jag kan själv få till vissa meningar att bli stolt över – Ullström har hela stycken och kapitel som får en att vilja fånle för att det är så jäkla välskrivet. Främst har vi en karaktärsbeskrivning som tar med såväl ansikte som pung och sammanför dem båda (det där lät väldigt snuskigt, jag vet) och får mig att skratta rakt ut.

Intrigen i sig är intressant och smart och vändningar är många. Tempot är lite småputtrande men trevligt och ibland exploderar det liksom i nervig spänning för att sedan återgå till lite bondlunk. Men, men, men. Den absolut största behållningen är karaktärerna. De beskrivs med sådan känsla, sådan kärlek och man tycker sig liksom känna var och en av dem, eller åtminstone vilja. Eller. Det är inte alla man vill känna, såklart, men många. Det finns en sådan empati och värme mellan hemskheterna som målar upp en väldigt klar bild som stämmer överens med mannen bakom orden som jag lärt känna under de senaste två åren.

Det här är första delen i en serie och det finns så mycket att se fram emot. En lantbrukare som motvilligt men ändå inte dras in i gamla takter när plikten kräver det. Vi får bakgrundshistorier och annat som gör att det hela känns än mer levande och jag skulle kunna bajsa superlativ på den här boken ett bra tag.

Ja just det. Det påminner oerhört mycket om Rutbäck Erikssons Arivdsträsk-böcker. Såväl språk som karaktärer, underfundig humor blandat med melankoli och allvar, allting paketerat av en Fredde Granberg i livets bästa form. Lyssna, njut och tacka mig i efterhand.

Jag tar Swish.

 

Flickan i lådan landar på 4,5 av 5 pannkakor som en av årets hittills bästa böcker.

Benny Berg och Falkligan, av Mikael Ressem

Ordjonglören från Gävle återvänder med första delen i en ny serie!

Om boken

“I det lilla samhället Brännfors har det lokala fotbollslaget äntligen lyckats ta sig upp till division tre, och det har blivit dags för säsongens första hemmamatch. Benny Berg är ordförande i supporterklubben och tar nästan aldrig av sig den rödvitrandiga fotbollströjan med BFK:s klubbmärke. Dessutom driver han souvenirshopen och den mycket uppskattade Brännforspodden tillsammans med sin bäste vän – den lugna norrlänningen Rogga. För Benny är fotbollen allt annat än en lek, vissa skulle nog säga att han tar det på lite för stort allvar. Lagom till hemmapremiären dyker två nya förmågor upp: de ökända och oerhört kriminella bröderna Falk, som lokalpolisen Karin har bestämt sig för att stoppa. För det behöver hon hjälp av någon med god insyn i Brännfors fotbollsklubb. Och vem har bättre insyn än Benny Berg? ”

 

Åh Granberg, min Granberg

Det finns ingen inläsare som hanterar komiskt innehåll med sådan inlevelse och fingertoppskänsla som Fredde Granberg. Punkt slut.

 

Brännfors, bärs och rakade bollproffs

Benny Berg är ju ett rejält steg från Ressems spänningsromaner. Humorn och språket känns naturligtvis igen, och hans bitvis skruvade karaktärer.

Benny Berg och Falkligan klassas som humordeckare och det är väl ett bra epitet. Intrigen i sig är ganska. Kanske, egentligen, lite väl tunn  – eller hade varit om vi haft att göra med en mindre rutinerad författare. Det är också humor på bekostnad av spänning – och det är inget fel i det. Första boken om Benny är knappast skriven med rak spänning i åtanke, den är tänkt att vara underhållande och medryckandei sin knasighet. Och det funkar, för det är ett som är säkert: Ressem har ett driv i sitt skrivande och finfin teknik som, blandat med det humoristiska innehållet, gör att åkturen blir rejält underhållande. Buskiskänslan är avväpnande, MEN, och det är ett ganska stort men: Jag är lite osäker på hur jag känner inför Benny. Han är rätt korkad, lite klumpig och ibland lite småelak, vilket är kul, men samtidigt skaver det av nån anledning. Han är liksom inte en huvudkaraktär jag kan sympatisera med även om hans upptåg är roliga.

Det finns också en logisk lucka (jag vet, jag vet, kärlek ÄR ett mysterium) djupare än Marianergraven, och det är hur i helskotta Bennys bättre hälft kunnat se nog med positiva egenskaper för att kunna falla för honom, än mer hänga kvar i sådär femton år. Det förefaller faktiskt mer än lite osannolikt. Men köper man det så är gnabbet dem emellan lite småkul.

Och det ÄR ju kul detta med vuxna människor (förlåt: vuxna män, främst) som tar bollsport på det blodiga allvar som Benny gör att man rent av lägger upp resten av livet efter det. Att Benny blir så sänkt av en matchförlust att han måste ringa in en sjukdag och knappt tar sig ur sängen är faktiskt snudd på hysteriskt roligt. Så det där med humor, det behärskar Ressem, men jag föredrar när han pressar plattan i mattan och bjuder på nervig spänning.

 

Benny Berg och Fakligan landar på 3,5 av 5 pannkakor

Att lyssna på ljudböcker har blivit allt mer populärt de senaste åren och det är inte svårt att förstå varför.

Genom att ta del av en bok genom ljud istället för att läsa kan man njuta av en berättelse var man än befinner sig. Och vad kan vara bättre än att kombinera denna upplevelse med en avslappnande stund vid poolen? Du kan nu genom Svenska Poolfabriken ordna en egen pool hemma också.’

Att bada i poolen är en aktivitet som många njuter av under sommarmånaderna. Det är ett sätt att svalka sig i hettan och samtidigt koppla av och njuta av naturen. Men vad gör man när man inte kan ta med sig en fysisk bok ner i vattnet? Lösningen är enkel – ljudböcker!

Genom att lyssna på en ljudbok medan du badar i poolen kan du fördjupa dig i en spännande berättelse samtidigt som du njuter av det svalkande vattnet. Du kan låta dig dras in i en annan värld och glömma vardagens stress och bekymmer för en stund. Det är en perfekt kombination av avkoppling och underhållning.

Fördelen med att lyssna på ljudböcker är att du kan göra det var du vill och när du vill. Du behöver inte ha en fysisk bok med dig utan kan enkelt lyssna på din smartphone, surfplatta eller annan enhet. Det gör det lättare att ta med sig en bok vart man än går.

Så nästa gång du planerar en dag vid poolen, se till att ladda ner några spännande ljudböcker och ge dig själv en riktigt njutbar stund. Kanske har du en favoritförfattare som du länge velat läsa eller kanske vill du upptäcka något nytt och spännande. Oavsett vad du väljer så är ljudböcker ett perfekt sätt att fördriva tiden vid poolkanten.

Så hoppa i poolen, luta dig tillbaka och låt dig förföras av en spännande berättelse genom ljudböckernas magiska världar. Det är en upplevelse du sent kommer att glömma!

Att tänka på när du ska simma i poolen

Simning är en utmärkt träningsform som både är rolig och effektiv för att förbättra styrka, kondition och flexibilitet. Om du är en regelbunden simmare eller planerar att börja simma regelbundet är det viktigt att tänka på några saker för att maximera din simupplevelse och undvika skador.

För det första är det viktigt att värma upp innan du hoppar i poolen. Genom att göra övningar som sträcker ut musklerna och ökar pulsen förbereder du din kropp på att simma och minskar risken för skador. En kort joggingrunda eller lite dynamiska stretchövningar kan vara tillräckligt för att väcka kroppen.

När du simmar är det också viktigt att ha rätt teknik för att undvika överbelastning av musklerna. Att ha en rak rygg, använda benen och armarna korrekt och att andas regelbundet är grundläggande element i en effektiv simteknik. Om du är osäker på din teknik kan det vara bra att ta lektioner av en professionell simmare för att förbättra din simning.

För att göra din simning ännu mer effektiv och rolig kan du variera dina simövningar. Att inkludera olika simstilar som bröstsim, ryggsim och fjäril kan hjälpa dig att träna olika muskelgrupper och förbättra din kondition på olika sätt. Att använda simredskap som simfenor, kickboards och paddles kan också ge dig en extra utmaning och variera din träning.

Efter att du har simmat är det viktigt att svalka ner kroppen och återhämta dig. Genom att göra lugna stretchövningar och simma några längder i lugnare tempo kan du låta musklerna återhämta sig och minska risken för stelhet och träningsvärk.

Slutligen är det viktigt att ha respekt för vattnet och följa poolens säkerhetsregler. Se till att alltid simma i bevakade områden och att inte simma ensam om du inte är en erfaren simmare. Att vara medveten om omgivningen och att undvika att simma nära kanterna och andra simmare kan också minska risken för olyckor.

Genom att tänka på dessa faktorer kan du njuta av din simning och få ut så mycket som möjligt av din träning i poolen. Simma lugnt och njut av din tid i vattnet!