Året som gått

Adjö 2019 – Välkommen 2020.

Och vilket år det varit. Kan erkänna att jag är helt slut såhär timmar innan aftonen. Slut och nöjd.
Så mycket som hänt.

  • Europa Pandemus nådde äntligen mina händer i maj och mina öron i oktober
  • Ytterligare två böcker har skrivits klart under året och två nya är påbörjade
  • Publicerad i ytterligare åtta novellantologier
  • En sjukt lyckad bokrelease som fick alla andra bokreleaser att gömma sig i garderoben (ni som inte var där har sett bilder och filmklipp. It was goood.)
  • Tre noveller i underbara Radioväsen (Isolator, Häxorna i Baltora och Tomtejäveln)
  • En novell i podden där jag även hittade rösten till ljudboks-Pandemus: Monsterboxen (Maginot – WWII och zombies, ett fantastiskt avsnitt med flera underbara röstinsatser. Jag gör Herr Himmler!)
  • Jag och min underbara stöttepelare och flickvän har flyttat ihop
  • Det egna företaget kommer att så gott som dubbla omsättningen till nästa bokslut
  • Jag startade den här bloggen med ljudboksrecensioner i mellandagarna

Utöver det har jag stått på fler mässor än jag borde (Scifiworld var den helt klart roligaste, saknar velour-Batman och grabben som sökte rummet där man kunde ragga på brudar). Jag har träffat fler nya vänner än vad som borde vara fysiskt möjligt. Jag har backat in min Tesla i en oskyldig betongpelare. Jag har tagit med sambons strumpbyxor till gymmet. Jag har poserat i en Evil Bunny-mask och gjort reklam för min bok. Jag har visat rumpan i vardagsrumsfönstret som vetter ned mot gatan i hopp om att bjuda på skratt eller fasa. Det och MYCKET annat…

Och vet ni vad det bästa är? 2020 kommer bjuda på så jäkla mycket! Jag sitter bland annat med under en temakväll om prepping i mars! Den roligaste överraskningen avtäcks dock någon gång senare under året.

Gott. Nytt. År.
#EuropaPandemus
#svenskskräck
#miramirförlag

Recension: Psykologen

Psykologen, av Martin Falkman

Saxat:

“Henry är trettio plus och singel. Några år tidigare har hans mamma försvunnit och han grubblar mycket över vart hon kan ha tagit vägen och varför pappan, i samband med att hon försvann, flyttade utomlands. Det stressar honom att inte veta om modern är död eller levande. Henry sover illa, känner sig ofta fylld av ångest och får rådet av sin läkare att uppsöka en terapeut. Han bokar tid hos psykologen Johanna. Efter en trevande inledning börjar de mejla och bestämmer sig för att träffas privat. De inleder ett sexuellt förhållande, mycket styrt av Johannas fantasier och rollspel. Så småningom börjar Henry forska efter vad som kan ha hänt mamman. När han letar igenom en kartong från hennes lägenhet hittar han en samling brev. Långsamt nystas den hemska sanningen upp … ”

Det här är en feelbad. En spänningsroman om ensamhet, saknad och psykisk ohälsa. Jag gillar den, även om det finns vissa fallgropar. Henry och Johannas väg från patient och psykolog känns lite väl snabb och enkel, det förtog lite av en annars oerhört lovande uppbyggnad. Bortser man från det så fortsätter boken dock intressant. Jag kan bitvis känna att de två historierna – relationen med psykologen och sökandet efter mamman – inte riktigt binds samman utöver att båda har med Henry att göra. Historierna känns bitvis helt enkelt för olika och lösryckta, men på något sätt fungerar det ändå. Man vill följa Henrys resa, man vill veta hur det ska sluta. Jag kommer även ha koll på Falkmans framtida skrifter.

Och, gott folk, det för mig till en av anledningarna. Magdi Saleh, inläsare. Han är helt enkelt suverän. Jag fullständigt älskar hans känsla och rytmen i inläsningen, det gör oerhört mycket för berättelsen.

Psykologen förtjänar 3,5 av 5 pannkakor.

Recension: Kaknäs sista band och andra zonsagor

Kaknäs sista band och andra zonsagor, av Anders Fager

Vi saxar;

“Undergången kom. Stockholm är i ruiner och de få människor som finns kvar kämpar för att överleva. Över ruinerna reser sig ännu Kaknästornet som fortfarande sänder dagliga nyheter. För någon där uppe ser dem där nere. Och pratar om en bättre framtid. Kaknäs sista band är en samling noveller som utspelar sig i Stockholm efter katastrofen. Vi möter de överlevande: skrotletare från Dieselverkstaden, rövarhövdingar från Blackeberg och köpmän från Kungsholmen. Alla försöker de skapa en ny värld. Alla lyssnar de på Kaknäs sändningar.”

De som har erfarenhet av Fagers ljudböcker vet att han ofta läser in själv, något jag själv brukar uppskatta då han har ett väldigt levande sätt att berätta. I det här fallet är det dock Kristofer Kamiyasu som sköter inläsningen.

Det här är en av de mest välproducerade ljudböcker jag lyssnat på. Allt från mixning till Kamiyasus inlevelse sitter som en smäck.

Berättelserna i sig är sammanlänkade av den trasiga världen och sändningarna från Kaknästornet. Det är vackert, rörande, spännande och ofta väldigt roligt. Svart humor när den är som bäst. Jag föredrar Fagers novellsamlingar framför hans böcker då jag anser honom som mest helgjuten i kortare berättelser. Det här är det bästa av författarens verk enligt mig.

Kaknäs sista band och andra zonsagor förtjänar klart 5 av 5 pannkakor.

Recension: Hjärtats skimmer

Hjärtats skimmer, av Samuel Karlsson

Det här är en, dessvärre, relativt okänd bok av Samuel Karlsson. Den förtjänar helt klart en större publik.

Saxat:

“Hon följde alltid sitt hjärta. Hon växte upp i den amerikanska södern vid början av förra seklet och drömde om att bli världsberömd författarinna. Hon var bisexuell och utmanade sin tids fördomar och normer. Carson McCullers slog igenom över en natt 23 år gammal och hyllades som ett litterärt underbarn. Hon blev snabbt en del av New Yorks kulturelit och umgicks med sin tids stora som Truman Capote, Tennesse Williams, Karen Blixen och Marilyn Monroe. Hjärtats skimmer är inte en biografi utan en skönlitterär skildring där författaren Samuel Karlsson fokuserar på McCullers kamp med att lyckas som författare och hennes stormiga privatliv.”

Vi får följa Carsons resa från aspirerande till världskänd författare. Det är en ärlig berättelse om en stark kvinna med stora drömmar, även om kanske inte alltid är direkt sympatisk. Det är en berättelse som osar av spritångor och krutröken från frontlinjen i Frankrike under Andra världskriget. Ett destruktivt, stormigt leverne i jakten på att fullfölja sina drömmar.

Som jag skrev i inledningen så tycker jag att den här boken förtjänar större publik. Jag vacklar lite i intresse då och då, men den lyckas alltid fånga in mig igen.

Hjärtats skimmer belönas med 3,5 av 5 pannkakor.

Recension: Morden på Mörkö

Morden på Mörkö, av Samuel Karlsson

Den här boken har ju knappast flugit under radarn senaste tiden. En uppsjö av lyssningar och med på listor och omröstningar. Vanligtvis är jag ju inte överdrivet förtjust i  den här genren. Mordmysterier ÄR inte min grej, att gräva djupare.

Vi saxar lite från baksidan:

“Jessica Jackson är polis i Västervik och får ärva ett gammalt nedlagt mejeri på (den fiktiva ön) Mörkö, där hon drömmer om att starta ett mikrobryggeri. Men när en död man flyter i land på ön grusas hennes planer. Efter en fest i bygdegården försvinner en ung kvinna. Allt tyder på att hon blivit utsatt för våld. Jessica var själv med på festen, men har inte någon klar bild över vad som egentligen hände. Allt hon minns är ett bråk mellan några invandrare och den försvunna kvinnan. Eftersom hon känner till platsen dras Jessica snart in i den alltmer komplicerade polisutredningen. Och när ön blir isolerad efter en häftig storm står hon plötsligt helt ensam. Den idylliska fasaden briserar. ”

Samuel Karlsson är på sina sätt en frisk fläkt. Dels tilltalas jag rejält av hans språk. Det är vackert och målande utan att det blir för mycket fokus på onödiga detaljer eller långrandiga beskrivningar. Det tar ett tag innan jag verkligen rycks med i historien, det ska erkännas. Jessica Jackson är en intressant huvudkaraktär och hennes tänkta liv med mikrobryggeriet ger lite extra färg. Det som kretsar kring mordet och utredningen är dock inte av jättestort intresse till en början. Det känns på många sätt rätt typiskt.

Men. Karlsson har vissa ess i rockärmen. Dels bjuder hela isolationen av övärlden, till följd av storm, på lite extra spänning och ny ved till brasan. Vad som dock blir avgörande för det faktum att jag i slutändan verkligen gillar den här boken och, framförallt, kommer att minnas den länge och väl, är twisten som kommer framåt slutet. Det är oväntat, rafflande och jag finner mig själv ovanligt påverkad och indragen.

Det, herr Karlsson, tackar jag för. Med dessa medel lyfter Morden på Mörkö från den vanliga kriminalaren och blir något större. Inläsare är Gunilla Leining och jag tycker att hon har en röst som är mycket behaglig att lyssna till.

Morden på Mörkö slutar på 4 av 5 möjliga pannkakor.

Recension: En perfekt storm

En perfekt storm, av Leffe Grimwalker och Dan Buthler

Jag har prisat den här boken ett antal gånger redan. Den dyker upp på listan över bästa ljudböcker 2019. Leffes författarkarriär har jag följt någorlunda men inte slaviskt. Hans självbiografiska bok Havrefarsan återfinns i en tidigare recension, då under namnet Leffe Delo. Jag lyssnade även på hans följetong Okänt nummer som publicerades i samarbete med Mobilia i somras och där visade han sig vara riktigt duktig på spänning – och grym på att skriva direkt för ljud (vilket jag vet att han har mycket erfarenhet av. Han har ju till och med skrivit den inofficiella Bibeln om att skriva för ljud). Jag är även glad att Buthler dyker upp här. Jag vet inte exakt hur deras samarbete fungerar, men Buthler har här fått en roligare kompanjon än tidigare parhästen. Deras böcker om fullblodspsykopaten Silfverbielke pendlade mellan spännande, bitvis trötta och urvattnade, repetitiva och med sjukligt mycket fokus på utstuderade våldtäkter.

Sorry. Åter till boken. Saxat:

“Alex Storm har äntligen allt han kan önska sig, en smart och vacker fru, barn på väg och firman går bra. Efter ett liv som outsider, vilsen i två olika kulturer och en jobbig uppväxt, har allting fallit på plats. Men orosmolnen hopar sig, och ödet vill annorlunda. Skatteverket jagar honom och en pokermatch som gått överstyr hotar att ruinera honom. Om han inte kan betala kommer firman gå i konkurs och han kommer förlora precis allt.”

Det här är en rapp, konstant underhållande och spännande kriminalare. Varenda mening har optimerats för att funka perfekt för ljudbok och det märks. Det är oerhört härligt flyt rakt igenom och Jonas Malmsjö gör dessutom sin, i min mening, absoluta topprestation som inläsare.

Det finns mycket som sticker ut med boken, vilket jag gillar. Vår kära huvudkaraktär Alex visas som en väldigt skadad och sårbar karaktär, allt annat än hårdnackad och skitcool. Han har ofta problem när han tänker och en ADHD-person vilket i kombination gör att han lätt hamnar i klistret. För en roman om kriminalitet där de flesta involverade (som vanligt) är av det penisförsedda könet så tycker jag ändå att författarna lyckas få med mer kvinnlig nyans än vi kanske är vana vid. Alex fru är ett bra exempel. Hon är ingen man bara kliver över, hon är självständig och cool (hon tar ju verkligen tag i saker och ting när hon misstänker sin problemförsedde sämre hälft för otrohet). Sen har vi Ma, den tjurigaste ekonomiansvarige ni kan tänka er. Hon är ball som fan.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: En perfekt storm bör hamna i samma liga som Snabba Cash. Men den är så mycket bättre. Rappare, snabbare, mer välskriven.

5 av 5 pannkakor till En perfekt storm. Eller varför inte en liten pannkakstårta?

Recension: Himmelstrand

Himmelstrand, av John Ajvide Lindqvist

Låt mig börja med en positiv sak – Thomas Oredsson gör ett stabilt jobb som inläsare.

John Ajvide. Denna svenska folkets egen skräckmästare. Han var länge en favorit. Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda, Pappersväggar, Lilla Stjärna – jag älskade dem alla. Främst de första två.

Sen förändrades något, och Ajvide har aldrig blivit densamma, i min mening. Jag läste ungefär halva Människohamn, som hade fått så himla bra kritik, men tröttnade, fastnade aldrig för berättelsen. Himmelstrand likaså. Jag började läsa den när den kom, men gav upp. Gav den en ny chans nu som ljudbok, för den låter trots allt så intressant. Saxat:

“Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser.”

Jag älskar idén och det är trots allt den, i kombination med gammal kärlek till författaren, som fick mig att ändå ge den en andra chans. Boken börjar även småspännande. Kombination spänning, mystik och lite humor. Problemet är att spänningen avtar ganska snabbt och boken känns plötsligt oändligt lång. Det slutar som en ganska menlös transportsträcka och inget direkt obehag väller upp inom mig. Faktum är att jag lyssnar på hela boken och känner… Ingenting. Jag vill ha John Ajvide åter där han började. Hans språk är och förblir fantastiskt, men när jag inte längre bryr mig om vad som händer så betyder det inte mycket.

Himmelstrand får 2 bleka pannkakor av 5.

 

Recension: Kontrollanten

Kontrollanten, av Jonas Kihlman

Kontrollanten är Kihlmans uppföljare till kriminalaren Mördare utan mord. Har ni läst recension så vet ni att jag gillade den.

Saxat: “En serie mord och fruktansvärda tortyrfall gäckar polisen. En tiggare utanför ICA i Sigtuna får fingret avkapat. En annan tiggare får benet amputerat innan han mördas. En kvinna fryser ihjäl i Slåttdalskrevan på Höga Kusten. När polisen sedan gör fyndet i Sankt Pers kyrkoruin, börjar den makabra sanningen komma upp till ytan. Har det som längre varit en vidrig verklighet i tredje världen nu även nått Sverige?”

I Kontrollanten leder spåren till Darknets mörkaste sidor och spänningen tätnar. Avsevärt. Vi får åter följa karaktärerna från föregående roman, som här utreder de nya bestialiska fallen och kämpar med sina privatliv.

Jag väljer att inte skriva mer om handlingen. Kontrollanten är… magnifik. Jag lyssnar relativt ofta på kriminalare, men det är sällan jag verkligen fastnar. Kontrollanten är dock en av de romaner som verkligen får mig på fall. Den bjuder på tät spänning från början till slut… och främst framåt slutet, då jag satt som pressad mot framrutan i bilen och bara väntade på upplösningen.

Uppläsare är åter Hasse Aro, och återigen rekommenderar jag, mer än vanligt, att öka tempot till 1,5x för att slippa ifrån sävligheten. Det förtjänar Kihlman, med den underbara spänning han bjuder. Möjligen hade en lektörrunda kunnat hjälpa både Kontrollanten och dess föregångare ifrån vissa fallgropar och svagheter, men det är inget som förstör helheten för mig.

Kontrollanten är tät som fan och får 4,5 av 5 pannkakor. Eller fyra pannkakor och en plätt, om ni så önskar.

Recension: Nu är toan i Tierp invigd: Och andra nyheter som skakade världen

Nu är toan i Tierp invigd: Och andra nyheter som skakade världen, av David Batra

Komikern David Batra ligger bakom denna klippbok, som det kallas. En samling med minnesvärda, bitvis sjukt roliga och menlösa artiklar från vårt lilla lands tidningsredaktioner. Han inleder slagkraftigt med en som får lov att vara min favorit att citera: “Saddam Husseins högra hand på fri fot”

Och så fortsätter det. I sådär två timmar navigeras vi genom olika dråpliga och ibland fullständigt oförståeliga notiser från såväl de största dagstidningar som lokalblaskor. Det här är lätt lyssning, som ni förstår, och underbar sådan. Det här är sådant man behöver ha ibland för att släppa de bitvis mörka, våldsamma böcker man vanligtvis förtär.

David Batra och Lena Haglund hjälps att läsa in denna komiska bagatell. Men, en varning utfärdas här och nu. Beroende på hur pass dålig humor ni har (eller lätt till skratt, må vara godtyckligt); Överväg att INTE lyssna på denna när ni kör bil. Plötsligt skrattanfall kan förekomma.

Ta den för vad den är; underbar. Nu är toan i Tierp invigd… förtjänar faktiskt 5 pannkakor av 5 möjliga.

Recension: Skuggor av ljus

Skuggor av ljus, av Åsa Persson

Ebba bor tillsammans mes Mattias, ett svartsjukt och manipulativt svin. Han förnedrar henne och tar sig frihet med hennes kropp närhelst han vill. En dag träffar Ebba på Kåre, en annan trasig själ, och läget förändrasa.

Skuggor av ljus är en kriminalare med fokus på utanförskap, destruktiva förhållanden och har starka #metoo-vibbar.

Jag vill egentligen inte avslöja mer om handlingen än så. Skuggor av ljus är en av de första ljudböcker jag lyssnade på och den påverkade mig starkt.

Jag gillar Åsa Perssons enkla men beskrivande språk. Hon tar inga onödiga omvägar utan illustrerar effektivt. Det här är en bok som väcker intresse direkt och man är fast till slutet… En sån där bok som kan ha fått mig att ta ett par onödiga omvägar på väg hem då ljudboken ljöd i bilen.

Persson är en mycket intressant författare, rekommenderar även uppföljaren Skuggor av hopp varmt, och ser verkligen fram emot kommande alster!

Callin Öhrvall Delmar står för inläsningen och gör det bra!

Skuggor av ljus belönas med 5 av 5 pannkakor.

Till startsidan