Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Frågar åt en vän

Frågar åt en vän, av Sara Molin

Sara Molin är en väldigt produktiv författare. “Frågar åt en vän” är hennes tredje bok sedan debuten “Som en öppen bok” som släpptes i början av 2020.

Om boken

“Lydia Dunge lever ett hektiskt liv. Hon är avdelningschef på anstalten Vinterbo och har både ett bröllop och en begravning att planera. Med en dement morfar, en mamma som tycks mer besvärad än sorgsen och fyra egensinniga syskon gör Lydia sitt bästa för att mormodern under värdiga former ska föras till sista vilan. Fästmannen Douglas, som alltid har haft sina invändningar mot Lydias brokiga, smått kaotiska familj, känner sig bortprioriterad.

Av misstag råkar Lydia skicka ett meddelande avsett för Douglas till Ninos, en total främling. Det blir startskottet för en konversation som blir Lydias följeslagare under de skakiga månaderna fram till begravningen. Hemligheter avslöjas, människor förändras och när Allhelgonahelgen och begravningen närmar sig är ingenting längre sig likt. Hur navigerar man i livet när kartan hela tiden ritas om?”

Flodström läser

Precis som i tidigare böcker är det Viktoria Flodström som läser. Jag tycker att hon gör ett bra jobb med ton och inlevelse som passar innehållet och känslan finfint.

Välbeprövat koncept, nya ingredienser

Intrigen i “Frågar åt en vän” är tämligen enkel och lätt att ta till sig. Precis som i Molins tidigare böcker känns det som bäddat för en filmatisering – och påminner även mycket om diverse romantiska filmer man sett. Är det negativt menat? Nej. Och det har jag klargjort även i tidigare recensioner. För Molin har ett sätt att skriva och underhålla som gör att man köper konceptet direkt och stortrivs. Det är en blandning av bra språkbruk och tempo och väldigt igenkännbara karaktärer. Jag kan genast identifiera ett antal personer som starkt påminner om människor jag själv känner. Som mest underhållande blir det när Lydia under en period behöver bo hemma hos sina syskon och får en chans att se dem alla med nya ögon. Främst den tystlåtne Stefan som tycks vila på en hemlighet som överraskar.

Frågar åt en intagen

Det finns även andra saker som gör att Molins böcker sticker ut – hon hittar alltid något “eget” som skiljer lite från mängden. I det här fallet handlar det faktiskt mycket om Lydias arbete som avdelningschef på en anstalt. Det är knappast vanligt förekommande i den här genren och jag kan inte minnas att jag följt med på insidan på det här sättet och det förgyller faktiskt. Det känns trovärdigt och det ökar intresset även om merparten av boken inte utspelar under arbetstid. Det är en både rolig, vacker och känslosam upplevelse vi bjuds på. Och lyssnar man i 2x hastighet som jag bjuds man ibland på diverse annat – till exempel som att jag under bokens första halva var övertygad om att en viss karaktär hette Linus och inte Ninos.

Författare Sara Molin
Foto: Kajsa Göransson

Frågar åt en vän landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Serverat på Nobelfesten

Säker pool

Sponsrat inlägg i samarbete med poolgiganten

Säker pool året runt

Att ha en pool är lyxigt. Speciellt på sommaren! Tänk att kunna bada precis när man vill  och inte behöva ta sig iväg för att bada. Man slipper cykla eller ta bilen, slipper parkeringsavgift och leta parkering. Packningen slipper man också, man har ju allting hemma. Så skönt!

Är man hungrig är det bara att gå upp ur polen, dra på sig en badrock och gå till köket för att laga någonting. Man kan ta både ett morgondopp och ett kvällsdopp på sommaren, vem skulle inte vilja ha det så? Bästa tiden att ha en pool är på semestern. Om jag hade en pool skulle jag spendera varje dag av min semester i min pool. Jag tror aldrig att jag skulle tröttna.

Säkerheten

Det är viktigt att tänka på säkerheten vid poolen. Om du har en pool på tomten så är det du som är ansvarig om någonting skulle hända. Därför är det viktigt att ha ett poolskydd på poolen när man inte använder den. Ingen vill ju riskera att till exempel ett barn eller ett djur skulle råka ramla i poolen bara för att man inte har satt upp ett skydd.

Vinterplåtar

På vintern måste man också täcka sin pool så att det inte ligger snö på och att det då inte syns att det är en pool där. Man vill inte att någon ska råka illa ut. Det man ska ha är till sin pool är vinterplåtar pool. Då håller sig poolen fin och du riskerar inte att någon trampar igenom och hamnar i poolen på vintern när du har stängt din pool.

Ansvar

Alla som kan bör skaffa sig en pool för att det är så himla roligt! Man kan bada med vänner och familj eller själv om man vill det. Grillparty vid poolen, drinkar vid poolkanten. Det finns så mycket roligt man kan göra på sommaren om man har en pool.

Det är viktigt att inte glömma bort ansvaret om man har en pool hemma. Kommer det barn och badar, se då till att föräldrarna är med och har kolla på barnen. Var noga med att täcka poolen när du själv inte badar och stäng poolen med vinterplåtar på vintern. Då kan du sova lugnt om kvällen och njuta av din pool på dagen!

För er som kommer ihåg. Som Jakob Uggla sa i fablernas värld,. Simma lugnt!

 

 

 

Recension: Isstorm

Isstorm, av Dan Buthler & Leffe Grimwalker

Den skalliga författarduon Buthler & Grimwalker (hade lätt kunnat utgöra del av titel för en ny serie filmer om ett par supersnutar, eller hur? Eller antihjältar…) är tillbaka med fjärde boken om Alex Storm vars liv är minst sagt, just det: stormigt.

Om boken

“Fan ta Alex. Fuck allt han står för och allt han gjort. Det är hans fel att Jessica känner sig smutsig. Det är hans fucking fel att hon inte längre har några barn eller ett liv.

Alex och Jessica Storm, ledarna för triaden i Sverige, har beslutat sig för att skiljas. I ett slag blir de bittra konkurrenter om den svenska kokainmarknaden. I Hongkong planerar Alex halvbror Peter Bao, triadens drakhuvud, för en politisk karriär. För att lyckas behöver han Alex hjälp. Men den fruktade lönnmördaren Lily Rose har en egen agenda och avslöjar att Peter Bao låg bakom mordet på Alex och Jessicas barn. Alex överger allt han har i Sverige och flyger till Hongkong med ett enda mål – hämnd.”

En Malmsjö i stormen

Som vanligt är det Jonas Malmsjö som läser in och han gör det suveränt i vanlig ordning. Faktum är att hans röst känns så i symbios med berättelsen att jag undrar om han inte tillbringar en timme varje morgon med att väsa lite repliker mot badrumsspegeln. “Fan ta måndagar. Fuck allt dom står för. Ge mig fucking fredag.”

Den fjärde stormen

Jag har lyssnat på Storm-serien med stor behållning. Den föregående delen var den svagaste med lite väl mycket transportsträckor även om den höll sig underhållande rakt igenom, men då känner jag samtidigt att man måste se den här serien ur ett annat perspektiv. Det handlar inte om fristående böcker med egna handlingar utan det är ett ständigt rullande kinesisk-svenskt höghastighetståg med slutdestination Wha’DoFakk, och det är just det som är så spännande med upplägget: Full fart, brutalt, spännande, bitvis jävligt roligt, mörkt och man har inte en jävla aning om vad som ska hända. Ena stunden bjuds det på ohämmat sex, nästa sekund är det nån som trippar på ecstasy och plötsligt står Lily Rose och trycker ned ett glödande spett i käften på en triadmedlem i ett försök att förnya fredags-barbecuen.

Stormiga förhållanden

I fjärde delen möter vi alla gamla ansikten, men även en hel del nya. Den minst sagt tveksamma relationen mellan Alex och Lily Rose fördjupas och är förbaskat intressant att följa. Samtidigt växer klyftan mellan honom och Jessica allt större. Med tragiken i bok två har spärrarna släppt och ingen av dem har egentligen nåt att förlora. Något som bådar gott för spänningen samtidigt som jag fortfarande (ja, jag är jävligt långsint) tycker att övergången gick lite väl snabbt. Även om ett hämndbegär ligger och pyr så känns det som att den värsta hjärtesorgen blåste ut vid korsdrag, nästan som om författarduon satt sig ned i en snabbterapi (för mer än så har man inte tid med i Storms ADHD-vardag) med de fiktiva makarna och övertygat dem om att “Det här blir bra för er. Nu har ni friheten att göra som ni vill. No diapers, no strings. Det blir kul – och livsfarligt – vi lovar!”. Men det är, på det stora hela, inget som förstör upplevelsen och den adrenalinkick som Isstorm bjuder på. Och här är det mer action och framåtrörelse i historien – höghastighetståget har speedat upp så pass att inte ens Tom Cruise skulle vilja hänga kvar på utsidan med sugproppshänder. Nu ser vi fram emot del 5!

Buthler & Grimwalker

Full fart i Isstorm. 4,5 av 5 pannkakor.

 

En ödmjuk man och hans flamingo.

 

Recension: 36 frågor om kärlek

36 frågor om kärlek, av Callum Bloodworth

När jag först läste titeln trodde jag nästan att det handlade om en självhjälpsbok för singlar, men nej, det här är nåt helt annat. Och innan recensionen kommer igång, låt oss för en stund fokusera på författarens namn. Callum. Bloodworth. Inte bara det. LORD Callum Bloodworth, för att vara exakt. Det kan vara universums häftigaste namn, och håll med om att det låter som en riktigt ondskefull Bond-skurk (som planerar att decimera världsbefolkningen med hjälp av en dödlig croissantburen pandemi).

Om boken

“Kärlek är ingen vetenskap. Eller?

Dylan Lantz vill helst inte prata om att han snart fyller 30. Inte heller att han är singel, avskyr sitt jobb eller är usel på förhållanden. Efter att i ett svagt ögonblick slutit en pakt att hitta kärleken innan sin födelsedag accepterar han sin mammas förslag att gå på blinddejt. Då träffar han Nora.

Laddad med 36 frågor, som sägs vetenskapligt garantera bättre dejtinglycka, försöker han vinna hennes hjärta. Det finns bara två problem. Han har inte berättat om sin bror Max. Han har inte heller berättat för henne om Emma. Bästa kompisen som han delar lägenhet med och som hittills varit den viktigaste kvinnan i hans liv.

“36 frågor om kärlek” är en romantisk komedi fylld med humor, svärta och croissanter.”

Som kaffe med croissant

Vi börjar som vanligt recensionen med att bedöma inläsningen. I det här fallet är det Viktor Åkerblom som står för den och han har funnits med på min favvolista ett bra tag. Åkerbloms säkra inläsning passar Bloodworths ord som, just det, kaffe passar till en nybakt croissant eller tio. Jag vill inte fara med klyschor som “match made in heaven”, men jag känner mig tvungen.

Dejta med Dylan

“36 frågor … ” slänger oss rakt in i snart trettioåriga Dylans dekadenta liv och tonens sätts väldigt snabbt. Det är dråpligt, underhållande och rappt berättat. Callum har dessutom laddat sin debut med riktigt skarp ammunition i form av ett gäng riktigt härliga karaktärer så klockrent beskrivna att de alla känns som människor jag själv känner – och nog finns karaktärsdrag hos ett antal människor i min egen bekantskapskrets. De är lätta att ta till sig och likaså intrigen som egentligen tar sitt avstamp i en mamma-regisserad blinddejt.

Ett bultande hjärta

Det börjar lättsamt och skojfriskt, men det tar inte så värst lång tid innan Bloodworth (Lord, rec. anm) visar prov på svärta. Och jäklar i min lilla Tesla vilken känslofylld resa vi bjuds på. Det är länge sedan jag lyssnade på en bok som så träffsäkert och hänsynslöst lekte med mina känslor såhär. Ena stunden går man och fånler åt någons dråpliga kommentar för att i nästa låtsas att man inte alls har gråten i halsen utan att man faktiskt råkat peta sig i ögat med pekfingret efter att ha skurit schalottenlök med slö kniv. Emmas lillebror Carl är en karaktär vars medverkan fått mitt känsloliv att pendla mellan nära-på-gråt och hjärtliga skratt som få andra. Jag lyssnade på sista 3 timmarna (i 2 x hastighet, så i realiteten 90 minuter) av boken under en promenad – av någon jävla anledning lyckas jag alltid pricka in så att jag lyssnar på de mest känslomässiga delarna av böcker medan jag rör mig ute bland folk (jag lyssnade bland annat på Björn Natthiko’s tacktal till sin förtvinande kropp medan jag promenerade i solsken. Plan well executed, boyo). Idag var det tack och lov mörkt som i Noras strumplåda så runt sjöarna kan ingen se dig gråta. Eller ja, det var nära på i alla fall, men jag fick kämpa nästan lika hårt som när mitt trettonåriga jag såg “The Green Mile” för första gången och vägrade bryta ihop inför familjen. Berättelsen i sig kanske är lite förutsägbar i sin natur och det håller på att bli lite Love Actually-smörigt men det gör absolut ingenting – jag ler som en idiot och tackar för även den smöriga känslostormen. Jag ska inte tjata på mycket mer, men väljer att summera såhär: “36 frågor om kärlek” är en av de absolut starkaste böcker jag plöjt på väldigt, väldigt länge.

Lord Callum Bloodworth. Författare och superskurk.
Foto: Stefan Tell

Fullpott. 5 av 5 pannkakor (eller croissanter med choklad) till “36 frågor om kärlek”.

Croissant. För att jag kan.

Recension: Helix

Helix, av Alexandra Appelqvist och Benjamin Andrée

Nu är den här: boken med det förbaskat snygga omslaget (fastnar främst för den übersnygga titeln. Appelqvist har tidigare skrivit bland annat “Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott” som jag lyssnade på för typ tre-fyra år sen. Det är Benjamins debut och första boken i en tänkt serie av duon Andrée/Appelqvist.

Om boken

“Det är vinter i Stockholm. Snön faller allt ymnigare utanför skyskrapan Helix, där födelsedagsfirandet av en excentrisk affärsman ska äga rum i dagarna tre. Nöjesreportern Adrian Lind och hans bästa vän Valeria Rossi har lyckats få en inbjudan till den värld av mystik och glamour dit alla vill in.

Men det är inte bara fest för Adrian. Han har en dold agenda. En av kvällens gäster, en ung kvinnlig influencer, har delat ett minst sagt oroväckande inlägg i sociala medier. Det ryktas att hon är försvunnen, och att flera personer på festen, med motiv som svartsjuka, pengar och hämnd, vill se henne död. Vad har hänt Sarah? Och vem kan Adrian egentligen lita på?

I jakten på det stora scoopet börjar han tillsammans med kollegorna på Nyhetsbladet att gräva efter sanningen. Ju mer han får veta, desto mer komplex blir bilden. Snaran dras åt, och Adrian inser att inget längre är som det ser ut att vara. Han måste reda ut vad som har hänt. Innan allt är över.

Helix är den första delen i en ny deckarserie om nöjesreportern Adrian Lind. Likt ikoner inom popkonst och artister i musikindustrin som inspireras av odödliga verk, har författarduon till Helix lånat litterära element och karaktärer ur Agatha Christies klassiker Mordet på Orientexpressen. Handlingen har kryddats med ett skimmer av Den store Gatsby och Eyes Wide Shut, och flyttats till ett nutida Stockholm.”

Rappad av Rapace

Helix är inläst av skådisen Ola Rapace och det är faktiskt debut i mina öron för hans ljudboksinsats. Och vilken insats det är. Han gör det verkligen suveränt. Finns absolut inget att klanka ned på utan tonen, inlevelsen – allt sitter som en maddafakkin’ (det stavas så!) smäck.

Tio små innepojkar

Helix beskrivs som en blandning av Christie’s odödliga böcker och Eyes Wide Shut med ett sprut (pun intended) Gatsby. Jag kan hålla med, även om Christie’s inverkan blir riktigt tydlig ganska sent. När de dekadenta festerna med alla kändisar, näsgodis och annat beskrivs tänker jag ofta: “Jävlar. Om jag hade figurerat i de där innekretsarna hade man lagt märke till mig lika snabbt som en IKEA-möbel bland satdyr inredning.” Samtidigt är det något eggande och spännande över det, för en del av mig hade nog kunnat anta kameleontrollen och tyckt om att gå på människocirkus, om ansträngning skett. Och det är just det här tankesättet som gör att Helix tilltalar mig. Vi rör oss i en helt annan klass människor som nästan kan tyckas ha glömt bort att dom är just vanliga, dödliga människor. Det är en värld så långt ifrån min egen att det nästan skulle kunna vara lite sci-fi strött över det. Och jag gillar det. Sen är det ganska kul med diverse kändisar som partar förbi (Rapace näckar ju för tusan. Saknar dock Anders “Helikoptern” Borg på festen”). Vad jag också gillar är att författarduon lyckas beskriva de här dekadenta tillställningarna och människorna däri på ett levande och snyggt sätt vilket gör att även partier då det inte händer överdrivet mycket blir intressanta.

Spänning eller underhållning

Det är ingen jättehög puls i Helix. Även när Christie-vibbarna blir som mest framträdande så lyckas man inte riktigt skaka bort det där kändisglammet och de erotiska vibbarna. Men det gör ta mig fan ingenting. Jag har riktigt kul. Helix håller mitt intresse uppe och jag gillar hur man väger av vågskålen med överluxuösa 27+moms-fester med en del mordmisstankar och en annan del erotiska scener. Som en litterär ett-två-tre-lag utan för mycket socker. Många av karaktärerna stannar bitvis vid rätt ytliga, med undantag av bland annat Adrian var sinnesdykning åtminstone når åttiocentimetersdjup i poolen. Han är intressant, det är en snyggt gestaltad första inblick och jag ser fram emot att lära känna honom mer. Det går väl inte att nämna karaktärer utan att nämna självaste Helix. Norra Tornen kanske inte beskrivs som en levande, frustande varelse, men nog är det häftigt. Det påminner lite om när Strandberg la kapitel på att beskriva finlandsfärjan i Färjan – Ganska ballt, även om det kanske blev lite för mycket information. Att låta mysteriet andas nästan utan polisens inblandning gillar jag också, det är lite så jag själv vill konstruera mina krimromaner – inga trötta poliser, hellre en kärlekstörstande nöjesreporter. Och åter till det där med ytliga karaktärer – Det hör ju för fasen till någonstans och stämmer ganska väl överens med min bild av att i de här kändiskretsarna så lär folk sällan känna varandra mer på djupet än kindpussarna, snittarna, champagnen, det ytliga jobbsnacket och, måhända, en liten snabbis i nåt av gästrummen under festens absoluta puls.

Jag känner att det här blev en ganska babblig, spretig recension, men kontentan av det hela är att jag gillar Helix. Den är välskriven (mycket!) och eggande på ett sätt som tilltalar.

Duon Andrée & Appelqvist.
Foto: Pekka Pääkö

Helix landar på 4 av 5 pannkakor.

Recension: Mörkt land

Mörkt land, av JS Axell

Detta är uppföljaren till Mörk stad, en dystopi som släpptes hösten 2019. Första delen tappade rejält efter en rätt intressant inledning. Hur håller del två?

Om boken

“Den mystiska smitta som förvandlar människor till blodtörstiga odjur har alltjämt världen i sitt våld. Samtidigt har Fristaden, platsen som skulle vara mänsklighetens sista hopp och utpost, visat sig vara en lögn. Efter upproret har nya sanningar uppdagats innanför murarna och frågorna har blivit allt fler för de överlevande vännerna som stod bakom revolten. Vad är det egentligen som ligger bakom smittans spridning? Och vad tjänar de hemliga registren över platser i landet utanför till? För att få svar måste de ge sig av från Fristaden. Men ju längre de tar sig, desto mer börjar de tvivla på sina handlingar. Är den boll de själva satt i rullning ett lika stort hot mot människans överlevnad och existens som den skräckinjagande världen där ute är?”

Wibes vibes

Likt första delen är det åter Pascal Wibe som står för inläsning. Jag var lite kritisk mot inläsningen av dialoger i “Mörk stad”, som även var Wibes debut som inläsare. Kort därefter gjorde han en helt fantastisk inläsning av Olsson & Falkmans snygga “Dolt under jord”. Han följer upp med att göra en riktigt bra inläsning av JS Axells uppföljare. Tonen och rytmen ligger perfekt och med små skillnader lyckas man även höra skillnad mellan vissa karaktärer utan att det blir för teatraliskt. Snyggt!

Mörk vision

Som nämnt i början (och i recensionen) så imponerade inte Mörk stad nämnvärt. Jag tyckte att den tappade rejält efter en intressant inledning och fokuserade oerhört mycket på händelser kring “Klubblandet”. Uppföljaren tycker jag har ett annat driv. Det börjar, efter en “previously on …” med en re-cap av utbrottet i form av dagboksinlägg vilket fungerar helt okej. Överlag tycker jag att uppföljaren känns något tightare och spänningen ligger närmre till hands. Det är en förbättring mot första delen på samtliga plan då dialoger på det stora hela känns mer genuina och karaktärsgestalningar mer djuplodande.

Längden har betydelse

“Mörkt land” har återigen ett större fokus på spänning och språket känns mer genomarbetat. Ett par av karaktärerna är intressanta och höjer lyssningsvärdet. Däremot tror jag att boken hade mått bra av att trimmas ned rejält. Den klockar in på nästan 15 timmar (del ett var strax under 16!) och det känns på tok för långt i förhållande till en relativt enkel intrig. Det gör att det bitvis blir lite enformigt och jag tappar fokus till den grad att jag behöver pausa och klämma in en annan bok i halvtid – Bör tilläggas att en bidragande orsak kan vara att dystopigenren börjar kännas rejält urvattnad (Perfect Day, uppföljaren till Stayin’ Alive, utgör undantaget som bekräftar regeln). Allt detta kanske låter väldigt hårt, men i kärnan finns här en spännande dystopi som hade mått bra av en grövre sax i redigeringen.

Mörkt land landar på 3 av 5 pannkakor.

Recension: Hansson & Nilsson löser fallet

Hansson & Nilsson löser fallet, av Christoffer Sorner

Jag köpte den här boken på Sorners vinindränkta releasefest en vacker sommardag. Dessvärre läser jag lika ofta som jag köper ny kavaj och lika fort som en sengångare på nedåttjack, så tack och lov för ljudboken.

Om boken

“Dirty Harry. Rambo. Robocop. Töntar.”

Sommaren 1986. Hansson och Nilsson tror att de ska vila upp sig efter att ha löst ett tufft fall där de tvingats infiltrera en liga med skinnskallar som piratkopierat och smugglat tusentals illegala LP-skivor till öststaterna. Istället hamnar de mitt i skottlinjen när världens i särklass största popstjärna, Davy Tyler, blir mördad i Stockholm.

När de inser att polisen misstänker dem tvingas Hansson och Nilsson att fly. De har snart ett koppel av elaka skinnskallar och ihärdiga poliser i hälarna under en färd som tar dem långt in bakom järnridån. Bland biljakter, helikopterkrascher, explosioner och skottlossningar blir det en kamp mot klockan när de måste bevisa sin oskuld innan den verklige mördaren hinner undan. Allt till ett soundtrack av det bästa 80-talet har att bjuda på.

Det är tuffa oneliners, hårda nävar och cool attityd med neongröna kläder, chockrosa solglasögon och fyrtiofem liter hårspray.”

Bobo hälsar och säger tack

Det var inte länge sedan jag lyssnade på en bok inläst av Bobo Engström (J-E Ullströms mörka “Följarehn”) men det är lika trevligt som alltid. Han har en avslappnad och skön ton som osar barnprogram och därför tillför lite extra till de dråpligheter som haglar i Hansson & Nilsson. Och i vanlig ordning tackar han för sig efter färdig inläsning – Ta efter, ni andra!

Åttiotalet knackade på

… Och tackade för nostalgitrippen. Typ. Okej, låt mig börja med att säga att boken utspelar sig ett år innan jag föddes (får mig osökt att tänka på en death metal-låt syrran brukade lyssna på där jag alltid tyckte det lät som att texten i refrängen löd “87-attack! 87-attack!”). Hansson & Nilsson är en nostalgitripp till 80-talet rakt igenom. Allt ifrån frisyrer och mode till musiken, det politiska läget och kobratelefoner.

En smocka med bakfylla

Man ska ta Hansson & Nilsson för precis vad det är, det är då man uppskattar innehållet som mest. Det är ett hopkok av alla actionkomedier, buddy-cop-filmer från det aktuella årtiondet och endast en promille av det hela är gjort för att tas på allvar. Det är full fart och dråpligt rakt igenom – måhända finns det partier som hade kunnat kapas ned något för att få upp farten från 180 till 220, det är en smaksak, men det kan mellan varven nästan bli lite mastigt med retroaction och oneliners i 12 timmar. Lite som när man beställt in en hel prinsesstårta till sig själv (som man gör) och börjar bli lite mätt. Därför är det tur att Sorner blandat actionfest med dekadens och även väver in och utvecklar både deckarintrigen och stickspåret med piratkopierade skivor. Och när vi pratar dekadens så ska det sägas att duon Hansson & Nilsson dricker som om man kämpar för att bli posterdudes för skrumpleverreklam – man blir nästan lite bakis själv. Och nog fan är det trevligt när skinnbulorna bjuds på pannbiff med extra mos? Jag blir glad.

Författare Christoffer Sorner håller sin pungspark till 80-talsaction.

Hansson & Nilsson är 80-talsaction i skrift. 4 av 5 pannkakor.

Recension: Vad rimmar på Flora?

Vad rimmar på Flora?, av Nils-Petter Löf

Nils-Petter är en av de mest produktiva författare jag vet och har skrivit bland annat dystopi, fantasy och politisk thriller. Nu är han tillbaka med något helt annat.

Om boken

“Det finns en flicka i Norrlands inland vars röst är len som hjortronsylt. En olycka tar hennes mor och alkoholen sväljer fadern. Medan hennes klasskamrater trummar på mobiltelefoner pantar flickan tomglas och plockar bär för att ha råd med havregryn. Skogen är hennes bästa vän och vindkraftverken hennes fiender. Hon heter Flora, men de kallar henne…”

Kauppi

Boken utspelar sig i Norrlands inland och vem passar då som inläsare om inte Kauppi? Hon gör i vanlig ordning en suverän insats och hennes tonfall och inlevelse matchar det vemodiga innehållet perfekt.

Vemodigt och moget

Min tidigare favorit bland Löfs böcker är “Kärnpartiet” som när det kommer till spänning och berättarperspektiv (den hemlösa karaktären är ett genidrag) slår många andra politiska thrillers på fingrarna. “Vad rimmar på Flora?” är något helt annat. Det kanske räknas till kategorin ungdomsböcker, och jag tror även att många i unga åldrar skulle få sig en och annan välbehövlig tankeställare kring olikheter och utanförskap, likaså vuxengenerationen, som har minst lika stor behållning av innehållet. Jag hade det helt klart.

Sorgligt, hoppfullt och vackert

Inledningen till “Vad rimmar på Flora?” är fantastisk. Man dras med direkt, från den oerhört vackra miljöbeskrivningen som öppnar boken till de händelser som faller tätt på i Floras unga liv. Den innehåller en av de snyggast formulerade och medryckande inledningar jag lyssnat till – och då bör tilläggas att jag sällan lägger stort fokus vid eller i efterhand ens tänker på en boks inledande meningar. Det är en väldigt sorglig berättelse att följa, samtidigt som det hela tiden vilar något vackert över Floras tillvaro och hennes syn på samhället. Karaktärerna som gästar hennes solitära liv gör även de intryck och är oerhört välgestaltade – från den mystiska Elias som överraskar med okända sidor och en stor inverkan till “Burken”, alkisen som visar sig ha ett hjärta av guld. Mitt i tragiken finns som sagt ljusglimtar och intrigen drivs hela tiden framåt på ett riktigt snyggt sätt som gör det väldigt svårt att slita sig. Allt känns väl genomtänkt och hjärtat bultar verkligen för såväl Floras livsöde som de vackert beskrivna miljöer som är hennes hem. Löf lyckas även knyta ihop slutet riktigt, riktigt snyggt. Det här är en bok som inte kommer att lämna någon oberörd och jag undrar om inte denna ger Löf en chans till vinst även i nästa års Storytel Awards … Och jag kan verkligen se framför mig hur “Flora” skulle se ut som film på vita duken.

Vad rimmar på Flora? är en fullträff. 5 av 5 pannkakor.

Så får du ekvationen att gå ihop – i vardagen

Vardagslivet kan ibland kännas som ett klurigt pussel.

För att hinna med jobb, familj och ett rent hem kan det vara värt att ta hjälp. Vi erbjuder läxhjälp från Studybuddy och My Academy, barnvakt från erfarna nannies på Hey Kiddo samt städning från Hello Clean.   

 

Strukturerad läxhjälp som ger resultat 

Kvalitativ studiehjälp 

Har du glömt bort dina kunskaper om derivator och logaritmer? Det vore inte så konstigt. Att läsa läxor med sina äldre barn kan vara en riktig utmaning. När bristfälliga kunskaper inom matte eller fysik kombineras med brist på tid – är läxhjälp lösningen. Genom att anlita en studiecoach kan barnen enkelt få kvalitativ studiehjälp samtidigt som du kan fokusera på dina andra vardagliga måsten.  

Läxhjälp individualiserad efter elevens behov 

Vi på My Academy betonar vikten av att hjälpa alla elever utifrån deras specifika och individuella behov. En personlig studiecoach identifierar elevens specifika sätt att lära sig på för att coachningen ska bli så effektiv som möjligt. Det gör lärandet både motiverande och roligt. Vi hjälper främst elever på högstadiet och gymnasiet, har man yngre barn så kan man få läxhjälp av vårt syskonföretag Studybuddy. 

Studiehjälp och studieteknik 

I den svenska skolan finns det mycket kunskap att hämta, däremot saknas ett fokus på att lära ut studieteknik. Genom läxhjälp av en studiecoach får ditt barn verktygen för att planera sina studier och i slutändan nå sina mål. Våra studybuddies och studiecoacher är själva studerande på något av Sveriges ledande gymnasium samt universitet, med toppbetyg. Därmed har de goda kunskaper om studievana och studieteknik, vilket de gladeligen delar med sig av.   

Aktivera dina barn med en erfaren Nanny  

Flexibla barnvakter för de små 

Hey Kiddo arbetar för att ni föräldrar ska känna sig trygga och bekväma med våra barnvakter. Vi ser till att familjen får en barnvakt som sätter ditt barn i fokus och gör allt för att underlätta vardagspusslet. Vi erbjuder utbildade nannies som gärna hjälper till med allt ifrån hämtning från förskolan till en mysig lässtund innan läggdags. Med flexibilitet i vårt DNA erbjuder Hey Kiddo en skräddarsydd plan som passar just era behov. Allt för att ni ska kunna pussla ihop vardagen så stressfritt som möjligt. På så sätt blir också er tid tillsammans mer kvalitativ. Du som förälder väljer förstås själv om ni vill ha sporadisk eller regelbunden hjälp. 

Barnpassning med fokus på aktivering  

Hey Kiddo jobbar flitigt med att tidigt identifiera ert barns unika personlighet för att sedan kunna utforma aktiviteter som är både roliga och utmanande för individen. Det kan vara allt från läsning, mattehjälp eller genom mer fysiska och kreativa sysselsättningar. Vi strävar efter att göra alla träffar så stimulerande och lekfulla som möjligt. Att träffa våra barnvakter ska vara något ditt barn ser fram emot. 

Hemstädning – för en renare och skönare vardag 

Luta dig tillbaka med professionell städhjälp  

Hemmet är den viktigaste hörnsten i våra liv. Det är platsen där vi bjuder hem vänner, myser med familjen och slappnar av på riktigt. Men ibland hinns det inte med att storstäda varje vecka, och då kan hemstädning vara lösningen. Vi erbjuder flera tjänster inom städhjälp och är lyhörda för just ditt behov.  

En städfirma för alla tillfällen 

Visste du att en genomsnittlig bostad tar fyra timmar att städa? Det är värdefull tid som många hellre spenderar ute i parken med barnen eller framför tv-soffan. Hello Clean är städfirman som matchar städare utefter ditt städbehov och du bestämmer hur ofta ni behöver städhjälp. Dessutom erbjuder vi flera tjänster inom städhjälp för olika tillfällen. Allt ifrån ordentlig storstädning eller flyttstädning där städarna utgår från en städlista för alla momenten. Luta dig tillbaka och låt Hello Clean sköta hemstädningen. 

Recension: Varning för dödlig fara

Varning för dödlig fara, av Sofia Rutbäck Eriksson och Mattias Boström

Femte boken i serien om Katarina Eminenta Detektivbyrå och jag blir lite småsugen på både bubbel och bakverk vid bara tanken.

Om boken

“Ingen verkar kunna hindra Luleås skickligaste privatdetektiv Katarina Zapp från att lyckas med sitt nya uppdrag. Ja, ingen förutom hon själv förstås. Det som börjar som ett klassiskt fall med en mordhotad politiker, kantas snart av självförvållad blodsspillan, nittiotalsballader och ond bråd sammankomst i kommunfullmäktige. Och som om inte det är nog måste detektivbyråns alltiallo, sjuttioplussaren Greta, infiltrera pensionärsmöten, bistå vid köp av brudklänning (nej, fråga inte) och rent allmänt rycka in när Katarina rycker ut.”

Varning för duktig Jelinek

Såhär i femte boken känns det kanske lite tjatigt att påtala – men Jelinek är som klippt och skuren att läsa in alla galenskaper som Katarina Torklina och hennes vänner hittar på. Möjligen är jag besviken på att hon inte gjorde ett försök att sjunga ut den ikoniska refrängen på Houston-dängan, men vid närmre eftertanke är ganska få som mäktar med den så jag kanske borde vara tacksam?

Humorn i högsta beredskap

I vanlig ordning är det en skrattfest vi bjuds in till och dråpligheterna haglar nästan lika tätt som i tidigare böcker. Alltifrån Katarinas (ibland extrema) klumpighet som ofta får mig att fundera på hur det egentligen står till på hjärnkontoret – men hon lyckas ju lösa sina fall, även om det kanske inte alltid handlar om listighet utan snarare en del tur och kontakt med rätt människor. Det är hur som helst bitvis jäkligt roligt och när hon och Greta sitter i möte på kommunfullmäktige, oförmögna att hålla käft, kan jag verkligen se det hela framför mig.

En återkommande favorit bland alla komiska inslag är de ständiga missförstånden mänskligheten har att tacka funktionen auto-correct för. Får mig alltid att tänka på en kund från mina år inom logistikbranschen som råkade avslutade ett mail med orden “Tack på förhud”.

Något seriösare ton

Trots ovan dråpligheter så ska sägas att “Varning för dödlig fara” har bokseriens hittills mest seriösa ton. Berättelsen om politikern som nästan dagligen blir mordhotad och utsätts för hat känns både vemodig och högaktuell mitt bland alla skratt. Även Katarinas kärleksliv och omsorgen kring en vän hon tror håller på att bli sol-och-vårad bidrar till detta. Det är bitvis lite mer finstämt och återigen utvecklas huvudkaraktärerna medan intrigen rullar på. Inte en tråkig sekund. På med simglasögonen, permobilplattan i mattan, let’s roll.

Varning för dödlig fara bromsar in på 4,5 av 5 pannkakor.

Till startsidan