Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Förortssnuten

Förortssnuten, av Hanif Azizi och Markus Lutteman

Hanif berättar i en ärlig och intressant bok om att arbeta som polis i förorten och om sin uppväxt efter flykten till Sverige.

Om boken

“Hanif Azizi växer upp på en militärbas i Iraks öken. Hans föräldrar är krigare för den iranska rebellrörelsen Folkets Mujahedin och kampen mot Khomeini genomsyrar hela tillvaron. Efter att pappan dödats i kriget tar nioårige Hanif sin lillebror i handen och påbörjar en flykt som så småningom tar honom till Sverige. Han har svårt att finna sig tillrätta i det nya landet och i tonåren får han kontakt med den terroriststämplade rebellrörelsen på nytt. Lockad av gemenskap och en möjlig återförening med sin mamma åker han till Irak för att bli en krigare i Folkets Mujahedin.

Berättelsen kunde ha slutat här, men något händer som får livet att vända om. Istället återvänder Hanif till Sverige – och utbildar sig till polis.

Han söker en tjänst i Rinkeby, och får snart vara med om saker han aldrig trodde skulle kunna ske i Sverige. Förortssnuten är en verklighetsbaserad berättelse om flykt, utanförskap, radikalisering och livet i svenska utanförskapsområden. Det är en historia om vänskap, sammanhållning och om en poliskår som ställs inför en brutalitet den inte kan hantera.”

Författarinläsning

Hanif läser själv in sin bok och det är ett bra val. Som så ofta i biografier medför det en extra dimension och känns mer personligt. Dessutom gör han det väldigt bra.

Intressant och ärligt

Förortssnuten är väldigt intressant. På förhand tänkte jag att den kanske skulle kännas lite långrandig, inte minst med tanke på att den är nästan 12 timmar lång. Visst finns det ett par ställen där den tappar fart lite, men överlag tycker jag att man lyckas lägga upp berättandet på ett väl fungerande sätt. Man bryter även av berättelsen om Hanifs egna liv med världshändelser som gör det riktigt intressant. Att exempelvis följa med till Drottninggatan strax efter det hemska terrordådet är väldigt spännande. Det ger även en intressant och nyanserad insyn i rebellrörelsen och kulturella skillnader.

Mest fascinerande är att få följa med in i Rinkeby och de andra förorterna och ta del av hur man försöker jobba förebyggande, men även maktlösheten polisen ibland upplever och skillnaderna i hantering som verkligen tyder på att det finns olika, osynliga skikt i samhället. Det är en viktig bok som ger perspektiv.

Hanif Azizi och hans bok.
Foto: Malin Hoelstad

Förortssnuten är intressant och medryckande. 4 av 5 pannkakor.

Serverat på Nobelfesten

Recension: Konferensen

Konferensen, av Mats Strandberg

Hans solokarriär har bjudit på vampyrer ombord på en Finlandsfärja, demoner på äldreboende och en sorgsen Kometen kommer. Strandberg är tillbaka, nu med en litterär slasher.

Om boken

“En grupp anställda på kommunens exploateringsenhet anländer till den pittoreska lilla stugbyn vid Kolarsjöns strand. De är där för att ha konferens om ett kontroversiellt projekt som väcker starka känslor, både på bygden och bland personalen. Vad de inte vet är att någon iakttar dem från andra sidan sjön. Någon som är ute efter blodig hämnd. När mörkret faller börjar de försvinna, en efter en. Nu måste de lära sig att samarbeta på allvar – om de ska ha en chans att överleva. Det är den värsta teambuildingen någonsin. Vilka är egentligen de här människorna vi tillbringar större delen av vår vakna tid med, men inte valt själva – kollegorna?”

Som en slasher-rulle

Strandberg lånar ofta inspiration från klassiska skräckfilmsmarker och Konferensen är inget undantag. Här har man hämtat inspiration från filmer som Friday the 13th och Halloween och kärleken till skräckfilmer skiner verkligen igenom. Det märks så tydligt att Strandberg verkligen älskat att skriva den här berättelsen, för han går in för det med sådan lekfullhet och kärlek. Intrigen i sig är ganska tunn, ska sägas, men det hör genren till …

Teambuilding

… Och Strandberg räddar upp en ganska tunn och enkel story med att, i vanlig ordning, bjuda på ett färgstarkt galleri av karaktärer. Det tar ett rätt bra tag innan saker verkligen börjar gå åt helvete på den här konferensen, men Strandberg bygger upp det effektivt med hjälp av exploateringsenhetens anställda. Det ska sägas direkt att jag personligen inte tycker att Strandbergs böcker är läskiga och Konferensen är inget undantag. Hemmet får stå för hans mest obehagliga alster till dags datum, men det fanns egentligen inget i det övernaturliga som blev läskigare eller mer obehagligt än demensen i korridorerna. Är man mer kräsmagad eller lättskrämd så kan jag dock gott tänka mig att samtliga hans mer skräckinriktade böcker ter sig riktigt obehagliga eller läskiga – och det får mig att önska att jag tillhörde den kategorin, för jag hade verkligen älskat att bli skrämd. Men. Strandbergs styrkor är många och på många sätt anser jag honom vara en av de mest intressanta och duktiga författare vi har. Han håller skräckfanan högt och i Konferensen kliver han utanför den övernaturliga skräcken, vilket jag tycker är trevligt. Hans styrkor ligger bland annat i ett välutvecklat språk, en lekfullhet som även bjuder på djup, filosofiska tankar och en hel del ångest. Den största styrkan är dock, i min åsikt, hans förmåga att ge liv åt karaktärer och gestalta gruppdynamik. Varenda karaktär i Konferensen känns, även när det går riktigt illa och kanske tenderar åt det överdrivna, som om vi skulle kunna träffa på dem på kommunen. De känns levande och trovärdiga. Älskvärda, avskyvärda, sorgliga, patetiska – Strandberg kan få fram dem alla.

Maken lånar ut rösten

Likt Färjan och Hemmet är det maken Johan Ehn som läser in även Konferensen. Jag gillar hans stil. Inlevelse och dramatisering men balanserat rakt igenom.

Summan

Mats Strandberg är en av våra riktigt stora och jag är oerhört glad att han fortsätter att bjuda oss på filmisk skräck. Även om den inte skrämmer mig så underhåller den oerhört och i vanlig ordning ser jag verkligen fram emot att se vad han bjuder på härnäst.

Mats Strandberg.
Foto: Henric Lindsten

Konferensen landar på välförtjänta 4 av 5 pannkakor.

Har du skrivit ditt testamente ?

Sponsrat inägg i samarbete med Enklaavtal.se

Vill du underlätta för dina anhöriga

Det spelar ingen roll hur gammal du är eller om du är gift eller inte. Om du vill att någon speciell person ärver något speciellt efter dig kan det vara bra att skriva ett testamente.

testamente

Testamente

Du kan skriva ditt testamente själv, men det finns också mallar som du kan använda. Enklaavtal.se har en länk till en mall om du vill använda den.

På sidan finns också råd och vad du ska tänka på när du skriver ditt testamente.

Enligt ärvdabalkens bestämmelser ska dina anhöriga ärva i rätt ordning. Som makar eller sambor kan man skriva ett inbördes testamente där man skriver ner vem som ska ärva i ett gemensamt testamente. Det vanligaste när man är gifta Elle bor ihop är att man ärver varann.

Är du sambo kan det vara viktigt att skriva ett testamente. Om inget skrivs kan din sambo bli av med allt även hur länge ni bott tillsammans. Sambor ärver inte varandra enligt lag.

Enskild egendom

Om du har något som gått i arv i din släkt och som du vill att en speciell person ska ha måste du skriva in det i testamentet. Det kan vara en sommarstuga eller en båt. Eller kanske ett smycke. Skriver du in detta som en enskild egendom kommer den inte att ingå vid en bouppdelning.

Om du inte har några arvingar kan du testamentera dina egendomar till en vän eller en organisation.

Ditt testamente ska vara daterat och underskrivet av dig. Det behöver också bevittnas av två personer. Dessa får inte vara släkt med dig som skrivit testamentet.

Vill du ändra något i ditt testamente skriver du ett nytt och även detta måste undertecknas av dig och vittnen.

Testamentet är bara giltigt i original och du måste förvara det så att det inte försvinner eller blir förstört. Det kan vara tex ett bankfack eller kassaskåp.

Vad sker sen ?

När någon avlidit upprättas en bouppteckning. Där kommer alla tillgångar och skulder skrivas in. Alla arvingar ska finnas med och testamentet registreras. Denna bouppteckning kommer sedan alla arvingar att få en kopia på.

Recension: Dotter av jord

Dotter av jord, av Ann-Catrin Mattsson

Dotter av jord är Ann-Catrin Mattssons debutroman och den har hittills fått en hel drös riktigt fina recensioner och lovord.

Om boken

“Spänning, passion, våld och magi i 1600-talets Europa.
Irland 1649. Ailea är inte som andra. Hon ser saker ingen annan ser. Nattens mardrömmar blir ofta sanna. I stugorna viskas det att modern lider av galenskap. När oroligheterna sprider sig över landet beslutar sig Aileas far för att rycka upp sin familj och flytta till Skottland. Där bor Magy, ortens örtahelare, som tidigt förstår att det är något speciellt med flickan. Snart kommer Aileas liv förändras för all framtid och hon kommer finna sig intrasslad i tusenåriga mysterier.
På andra sidan havet, börjar Roderic, brorson till en mäktig spansk överste, sin militära utbildning på krigsskolan i Bologna. Där lär han känna sin mentor, den charmiga Muccio, som gör sitt yttersta för att få fason på sin eldiga lärling. Roderic och Aileas öden är tätt sammanflätade. Mellan dem växer en passion och kärlek, starkare än tid och rum.”

En svensk Outlander

Jag såg det skrivas om Dotter av jord innan jag började lyssna på den och kan såhär i efterhand hålla med – Det känns på sätt och vis som en svensk Outlander. Oerhört positivt menat. Jag har själv inte läst den litterära förlagan men däremot sett om inte alla så mycket av den omåttligt populära tv-serien och kvinnan som färdas från 1940-tal till ett Skottland i uppror under 1700ta-let. Det ska genast tilläggas att igenkänningen inte beror på att den på något sätt känns som en kopia – Dotter av jord går en helt egen väg, men ingredienserna och känslan finns där. Historiens vingslag, miljöerna.

Oerhört välskriven

Jag blev lite lätt trollbunden av Dotter av jord bara några få minuter in i berättelsen. Mattssons språk är så förbaskat finslipat, hennes sätt att måla upp miljöer och gestalta karaktärer inget annat än fenomenalt. Ann-Catrin har bland annat studerat litteraturvetenskap, historia och kreativt skrivande och det återspeglas verkligen i romanen. Det märks att boken tagit lång tid att skriva och att många timmar lagts på research. Jag kan komma på mig själv med att le åt detaljer som dyker upp under resans gång – alltifrån svärdteknik, klädesplagg och klasser i samhället till vilka ingredienser man hade i en viss rusdryck. Jag vet naturligtvis inte själv om allt är verklighetsförankrat men det spelar heller ingen roll. Det beskrivs så okonstlat, med sådan självklarhet och främst av allt – Ingenting känns onödigt detaljerat eller tradigt så som det lätt kan bli när man går in på detaljnivå kring saker som egentligen inte är direkt viktiga. I Dotter av jord känns det som att allt har sin plats och hjälper till att utmejsla språket och den gamla världen.

En imponerande debut

Det är väl knappast någon hemlighet att jag verkligen gillar den här boken? Den är fascinerande och intressant rakt igenom. Jag tycker oerhört mycket om att följa karaktärerna som alla är väldigt nyanserade och lätta att ta till sig. Och det är en debutroman jag skriver om, glöm inte det … Wow. Dotter av jord hade passat på vilket större förlag som helst och innehåller allt som behövs för att kunna bli riktigt populär – och översatt. För att inte nämna att den känns som gjord för att bli tv-serie.

Inläsning

Helena Zetterman står för inläsning. Hon är ett okänt namn för mig, men gör ett riktigt bra jobb. Röst, tonfall och uttal passar materialet riktigt bra. ‘Nuff said.

Dotter av jord är kort sagt en imponerande debut. 5 av 5 pannkakor.

Recension: Som natten

Som natten, av David Ärlemalm

David Ärlemalm debuterade förra året med Lite död runt ögonen, som erhöll stående ovationer från flera håll. En bok som levde kvar i mitt minne länge och kvalade in bland förra årets bästa böcker. Nu kommer hans andra bok, Som natten.

Om boken

“En ny nervig skildring av Stockholms skuggsida efter den uppmärksammade debuten ”Lite död runt ögonen”. För tjugoåriga Asynja är den fyra månader gamla dottern ”Snäckan” allting som egentligen betyder något. När pojkvännen Eddies drogaffärer går snett blir Asynja och dottern maktlösa brickor i ett mörkt spel. Under några dygn i södra Stockholm driver Asynja längre och längre bort från det liv hon drömt om, och lämnat en sårig uppväxt i Norrland för. ”Som natten” är en mörk roman om en ung kvinna som dras in i en härva av kriminalitet, en berättelse om brutalitet men också om vänskap och mänsklig värme.”

Ärlemalm + Kauppi

Som natten är inläst av veteranen Lo Kauppi och det går inte kalla för annat än ett klockrent val. Kauppi är alltid suverän och hennes inlevelse och skörhet skänker boken en extra dimension.

Lite död runt tragiken

Jag har sett fram emot den här boken. Lite död runt ögonen var en oerhört imponerande debut som levde kvar i mina tankar längre än många andra böcker gör. Som natten får väl kallas för en själslig uppföljare för även om det inte rör sig om en faktisk uppföljare så har de två många beröringspunkter. Tragiken, exempelvis. Det är verkligen ingen joy ride Ärlemalm tar oss med på. Även om mörk humor kan återspeglas så är mestadels becksvart och inget annat.

Inget varar för evigt

Det första som slog mig när jag började lyssna var längden. Jag hade förväntat mig en betydligt längre bok, men när jag sökte mig in på debuten såg jag att även den var relativt kort. Inget negativt menat utan faktum är att jag är väldigt förtjust i böcker som klarar att säga och bjuda på mycket under kort tid. Som natten är ett perfekt exempel på just det. På strax över fem timmar lyckas Ärlemalm leka med mina känslor och frambringa såväl ilska som uppgivenhet, sorg och något blekt hopp. Måhända känner jag mig av dessa anledningar även ganska nöjd över att boken inte är dubbelt så lång, för det hade i ärlighetens namn känts jobbigt att dras ned i det bråddjup Ärlemalms karaktärer befinner sig på i mer än fem timmar.

Unik röst

Och med det sagt: David Ärlemalm har en unik berättarröst. Han bjuder oss på sargarade karaktärer vars öden är både fascinerande och jobbiga att följa. Trovärdigheten, känslan av att dessa är personer vi ser ute på stan och som verkligen kämpar med sina liv, gör det hela än mer påtagligt. Han kan verkligen spela på våra känslor. I backspegeln vill jag minnas att en kritik jag hade mot debuten var att dialogen åtminstone bitvis kändes forcerad. Den kritiken återfinns inte här.

Författaren David Ärlemalm.
Foto: Gabriel Liljevall

Som natten är en mer eller mindre nattsvart pärla som landar på 4 av 5 pannkakor.

 

 

Recension: Livlina

Livlina, av Happy Jankell

Happy Jankell är sedan tidigare känd som skådespelare (och en riktigt duktig sådan, bör tilläggas!) som bland annat medverkat i serierna Jordskott och Äkta människor. Livlina är hennes debutroman.

Om boken

“Liv är hypokondriker och stamkund hos nätdoktorn Care Call. Hon kämpar mot sin ångest med hjälp av mediciner, kroppsbesiktningar och ett och annat destruktivt Tinder-ragg. Men ingenting blir bättre och inte heller hjälper det att hon hela tiden jämförs med sin perfekta storasyster Lina. Trots att de är av samma kött och blod är de varandras motsatser: Lina har allt, Liv har inget. Inte ens sorgen efter deras döda pappa hanterar de på samma sätt.

I takt med att ensamhetskänslorna eskalerar tar Liv till mer och mer drastiska metoder för att klara vardagen. Snart inleder hon en relation med den betydligt äldre läkaren Mårten, vilket startar en kedjereaktion av händelser som förändrar hennes liv i grunden och avslöjar familjens såriga hemligheter.”

Författarinläsning

Happy lånar ut sin egen röst för att blåsa liv i debutromanen och det är ett väldigt bra val. Hon läser in med träffsäker ton och suverän inlevelse – faktum är att hon nog med lätthet skulle kunna bli en av de där inläsarna vars tid förlagen slåss om.

Stark debut om psykisk ohälsa

Livlina är en väldigt stark debut. Både menat till kvalité och det faktum att innehållet berör. Liv är en sargad, vilsen och ack så trovärdig karaktär. Hon får mig genast att tänka på folk jag själv känner eller känt. Det är en berättelse om psykisk ohälsa, att inte känna sig tillräcklig och, kanske framförallt: att inte riktigt förstå var vår stressiga värld man hör hemma. Alla karaktärer är oerhört välgestaltade och känns som att de skulle vara den där personen man stod bakom i cafékön, eller för all del den där doktorn man hade möte med på mobilskärmen.

Vemodigt

Det är en vemodig berättelse Happy bjuder på och den är bitvis jobbig att lyssna på för all den själsliga vånda Liv utstår. En viss karaktär ger rysningar redan vid deras första möte och man vill skrika åt Liv att inte följa sina impulser i jakten på att finna någon slags stabilitet. Men, det är inget bråddjupt mörker heller – Livlina är även fylld av hopp och humor som lättar upp. Framåt slutet slår Happy även på med de stora känslorna och jag fann mig själv pendla mellan att le och känna tårkanalerna fyllas. Allt som allt en oerhört stark debut och början på en lovande författarkarriär.

Författaren Happy Jankell.
Foto: Paulina Torbjörnsen

Livlina landar på 4,5 av 5 pannkakor.

 

 

Recension: Mordet i Bollasjö

Mordet i Bollasjö, av Bosse Kindberg

Deckare skriven av en erfaren manusförfattare som bland annat jobbat med tv-serier som Skilda världar och Vita lögner.

Om boken

“Ett högsäte för udda figurer och riktiga original – så skulle man kunna beskriva den blekingska byn Bollasjö. Man skulle också kunna säga att det är en avsides håla full av bönder och alkoholister. Just därför gör sig inte kriminalkommissarie Hansson i Karlskrona någon större brådska, när han får rapporter om rattfylla och stenkastning. Men nog blir det lite mer intressant när han plötsligt får en mordbrand på sitt bord…

På plats i Bollasjö möts både läsaren och stjärnkommissarien av en salig blandning karaktärer. Här finns bl.a. den alkoholiserade familjefadern Gunnar, den buttre bonden Börjesson och en skomakare som aldrig lagat några skor. Men mitt i händelsernas centrum befinner sig förstås den stackars Greta i Gropen – och för henne kommer det bara bli värre.”

Inläsning

Frederick Halbout står för inläsning och han gör det riktigt bra. Han har en trevligt röst att lyssna till och inlevelse som passar materialet bra.

Mysdeckare

Ja, detta måste ändå vara definition av genren mysdeckare – Vi serveras mord, byliv med otrohet, alkoholintag och olyckor vid järnvägen, allt berättat med glimten i ögat och kryddat med dråplig humor. Det är dock en bitvis ganska svår balansgång att få till  utan att det blir för mycket åt något håll. I stort sett tycker jag att Kindberg lyckas bra, men det finns ett par partier där humorn kanske känns felplacerad. Till en början tänker jag även på att karaktärernas reaktioner inte känns särskilt trovärdiga, när man tar väl lättvindigt på allvarliga händelser – men å andra sidan är det en del av buskisingredienserna.

Välskrivet och fyndigt

Språket flyter på bra och dråpligheterna fungerar oftast mer än väl. Även om intrigen kanske inte är jätteintressant eller bjuder på någon direkt spänning så håller det ihop riktigt bra och det har vi humorn och det färgstarka persongalleriet att tacka för. Jag är underhållen rakt igenom och det ska tilläggas att det här inte är en av mina favoritgenrer, så pluspoäng till Kindberg där! Det ska bli kul att se vad han trollar fram nästa gång, för här finns stor potential och berättarglädje.

Mordet i Bollasjö landar på 3,5 av 5 pannkakor.

Recension: Mörkrets barn

Mörkrets barn, av Sofie Bjarup

Invandrade svenskar, engelsmän och Jack the Ripper i 1800-talets London, kan det vara nåt?

Om boken

Året är 1888 och i London sätter Jack the Ripper skräck i stadsborna. Den unge journalisten William Sinclair skickas ut för att rapportera om de fruktansvärda brotten. Men det blir inget vanligt uppdrag för honom. Efter en uppväxt i de välbärgade västra delarna av staden får han en chock när han upptäcker slummen i East End. Dessutom blir han störtförälskad i kollegan James. Plötsligt har hela Williams världsbild satts i gungning.

Samtidigt sker häpnadsväckande saker i resten av London, men på grund av morden i East End hamnar de i skymundan. Som när en ung kvinnas arm – nästintill obemärkt – spolas upp på Themsens strand…

En trevlig röst

Vi börjar med inläsningen, som görs av Magdi Saleh. Jag minns att jag fastnade för hans röst när jag lyssnade på KG Johanssons sci-fi-trilogi Samvetsmakaren. Jag tyckte att han läste väldigt bra och hade en röst som var riktigt behaglig att lyssna på, även om han hade en benägenhet att emellanåt låta väldigt dyster eller lätt monoton. I Mörkrets barn tycker jag att han gör en fenomenal inläsning.

Skicklig Ripper-deckare

Detta är Sofie Bjarups debut och vad jag läst mig till så gav hon ut den själv (och fick sedermera ut den på ljud hos Saga Egmont) och det ska sägas: Den här boken hade platsat och konkurrerat med poppistitlar på vilket stort förlag som helst. Den är skickligt berättad, miljöer och annat känns autentiskt och tidstypiskt. Karaktärerna är intressanta och vi bjuds på dilemman som att komma ut ur garderoben i tider då något annat än hetero kunde leda till digra konsekvenser. Den här boken håller verkligen hög klass och jag tycker även att Bjarup får till en riktigt härlig upplösning. Jag gillar verkligen hur hon blandar in vissa oväntade infallsvinklar och får till något riktigt fantasifullt och trovärdigt. Tidsepoken då Ripper vandrade i skuggorna är fascinerande. Skitiga gator, trasiga människor och hårda liv. Allt detta fångar Bjarup riktigt bra.

Jag kan tycka att berättelsen tappar fart lite här och där och hade nog med fördel kunnat trimmas ned någon timme, men det är min åsikt. Det är något av en slow burner, men en riktigt trevlig historisk deckare.

Allt som allt så är detta en berättelse som förtjänar en mycket större publik.

Mörkrets barn förtjänar er tid. 4 av 5 pannkakor.

 

Recension: Panopticon

Panopticon, av JC Koldemo

Panopticon är en dystopisk thriller producerad av Storytel original, skriven under pseudonym.

Om boken

“Stockholm i en nära framtid. Artificiell intelligens och nya villkor på arbetsmarknaden har skapat ett samhälle med stora inkomstklyftor och stort missnöje. Den unga ensamstående mamman Tilde Linari kämpar för försörjningen, i hopp om att kunna ge sin son Caesar en bättre framtid.
En kväll när Tilde kommer hem efter jobbet, många timmar försenad efter ett tragiskt terrordåd som lamslagit Stockholm, är Caesar spårlöst borta. I ett samhälle där allt lämnar digitala avtryck, hur är det möjligt att en liten pojke bara kan försvinna?
För den erfarna polisen Ada Blix rör försvinnandet upp hjärtskärande minnen. Nu väcks hoppet på nytt att få reda på vad som hände hennes egen dotter som försvann under identiska omständigheter för 30 år sen. De knapphändiga spåren efter Caesar leder till pojkens frånvarande far, och i deras desperata sökande befinner sig Tilde och Ada snart på kollisionskurs med mäktiga intressen, som alla har dolda motiv. ”

Populärt med dystopi

Jag har alltid gillat dystopiska berättelser och dessutom gjort mig skyldig till att publicera två romaner i genren. Jag föredrar dock dystopier i stil med Cormac McCarthys Vägen (och filmer likt 28 days later) och tilltalas inte lika mycket av dystra högteknologiska framtidsvisioner, varför jag ger mig in i Panopticon med viss skepsis.

Inläsning

Disa Östrand står för inläsningen. Hon har bland annat läst in de fyra första säsongerna av Daniel Åbergs populära Storytel original-serie Virus och gör ett riktigt bra jobb.

Välskriven framtidsvision

Panopticon är en både smart och väldigt välskriven dystopi. Det märks att pseudonymen Koldemo har koll på sina förlagor men lyckas ändå navigera sig förbi en del fallgropar och gör något eget av intrigen. Till en början dras jag med av bara farten och Panopticon är faktiskt ganska fartfylld rakt igenom. Däremot svalnar intresset av litegrann någonstans halvvägs igenom. Jag vet inte om det beror på mitt förhållande till technothrillern, att karaktärerna inte engagerar hela vägen eller om jag bara är på fel humör. Missförstå mig rätt; Den är välskriven och spännande och älskar man den här typen av böcker så borde Panopticon ha chans att hamna högt upp på topplistan, för den har alla ingredienser och gör mycket rätt.

Panopticon landar på 3,5 av 5 pannkakor.

 

Hur ska man tänka när man väljer ärendehanteringssystem?

För att kunna hitta ett användarvänligt ärendehanteringssystem, anpassat för just er verksamhet, bör ni först tänka på följande: Vilken funktion ska systemet fylla och i vilken omfattning? Dessa frågor ska vi besvara i det här inlägget och berätta hur våra tjänster kan hjälpa er.

Vad är ett ärendehanteringssystem?

Ett ärendehanteringssystem administrerar all den information som kommer in till ert företag eller organisation och delar upp denna i olika slags ärenden. Exempelvis felanmälningar, frågor och information kring kund- och kontohantering, arbetsfördelning i interna och externa projekt osv.

Det finns system som passar för alla branscher och dess funktioner kan anpassas efter just era behov. Omfattningen på dessa kan även de justeras för att fungera för både mindre och större verksamheter.

Fördelar med ett korrekt uppsatt system

Ett effektivt ärendehanteringssystem är användarvänligt och lätt för era medarbetare att hantera. Det analyserar och prioriterar ärenden utifrån er verksamhets specifika krav och ni sparar därmed tid och kan behandla de inkomna ärendena snabbt. Den administrativa arbetsprocessen förenklas och gör så att era kunder och användare får så bra service som möjligt.

Hur fungerar Nilex?

Vi på Nilex tillhandahåller skalbara, enkla ärendehanteringssystem. Vi erbjuder olika paketlösningar, guidar dig till att hitta det optimala systemet och hjälper dig genom hela installationsprocessen:

  • Implementation: Installation och konfiguration av system. På plats hos kund eller remote.
  • Utbildning: Vi organiserar en övergripande utbildning för alla som kommer att arbeta i systemet.
  • Konsulttjänster: Våra konsulter arbetar nära ditt IT-driftteam för att säkerställa att både uppgraderingar, infrastrukturförändringar och systemets vardag levereras med högst möjliga prestanda.
  • Support: Om du har någon fråga eller står inför utmaningar – är du alltid välkommen att kontakta vår suppor

Vill du veta mer om hur vi arbetar och hur vi kan hjälpa just ditt företag? Läs mer här.

Läs mer om vår ärendehantering.

Till startsidan