Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Recension: Monster

Monster, skriven av Micael Dahlén

Monster innehåller möten med fem av världens mest avskyrvärda människor. Mördare, kannibaler, riktiga monster. Den är klanderlöst uppläst av Per Juhlin.

I Monster får vi möta Issei Sagawa, japanen som mördade, styckade och åt upp en nederländsk kvinna. Han har sedermera, numer levande i frihet, blivit en megakändis. Människor skickar nakenbilder till honom, de rent av avgudar dåren. Vidare får vi även träffa Charles Manson, som knappast behöver en närmare introduktion, och mannen som utförde modern tids första skolskjutning, innan detta var ett (dessvärre) myntat begrepp.

Det är hemskt men ack så intressant att följa med på Micaels möten med dessa fem. Vi får höra om bakgrunderna till dåden, deras liv därefter, och även hur författaren själv påverkas i sina möten med några av världens helt klart mest diaboliska hjärnor.

Monster är ytterligare en klar 5 av 5 möjliga pannakakor.

Serverat på Nobelfesten

Recension: En roterande spegel av musik

En roterande spegel av musik, skriven av Joakim Nordbrandt

Jag har själv ett signerat exemplar av detta unikum, men har även tagit del av Martin Hallands uppläsning.

Vi kan väl börja där? Martin Halland, skådespelare som han är, gör ett gediget jobb. Han har nog med känsla, gör inga större utsvävningar.

Boken i sig då? En roterande spegel av musik är inte likt något annat ni lyssnat på, så mycket kan jag garantera. Det är en kombination av noveller och dikter. Jag rekommenderar dock att man lyssnar på denna vid fullt fokus för att inte missa djupet och, ibland, mörkret. Vissa delar kräver, och förtjänar, helt enkelt omlyssning.

Personligen är jag inget fan av dikter, men Nordbrandts säregna, fantastiska språk kombinerat med underfundig humor och svärta är förtrollande. Det är dock novellerna jag fastnar för mest, såväl långa som korta. Förlåt, jag vill inte tjata, men språket är så förbaskat vackert. Vartenda ord har vägts på guldvåg och skapar en rytm som gör att man bara vill fortsätta.

Esset i hela den här samligen är novellen “Phantasmagoria”. Den har figurerat i både Novellpodden och Monsterboxen (där ni även kan njuta av min egen WW2/zombie-mashup “Maginot”) och förtrollat alla jag vet som läst eller lyssnat på den. Monsterboxens Emil Eriksson kallade den bland annat “Lovecraft at his best” och jag håller med. Phantasmagoria är en fascinerande, hyperintelligent och alldeles beroendeframkallande berättelse om kärlek, förlust och det övernaturliga. En moden spökhistoria som förtjänar en filmatisering. Ja. Så långt vågar jag sträcka mig.

Kort och gott. En roterande spegel av musik kräver sin lyssning.

Betyget, även om sådant är svårt att ta på:
5 av 5 pannkakor.

Var hälsad, främling!

Jag har länge saknat ljudboksrecensioner.

Det finns ett stort antal duktiga (och mindre duktiga) bokbloggare som recenserar på insta, FB och egna hemsidor. Däremot finns det, vad jag vet, väldigt få ljudboksrecensenter. Facebook har fantastiska grupper som “Snacka om ljudböcker!”, Peter Carlén har en underbar blogg där han recenserar ljudböcker på https://ljudboksbloggen.com/, men i övrigt är det skralt. Jag tycker att det är synd. Dels för att jag själv nästan uteslutande lyssnar på ljudböcker, men även för att jag själv är författare och GÄRNA vill veta vad folk tycker om mina bedrifter.

 

På den här bloggen kommer ni alltså att kunna ta del av mina tankar och recensioner av de ljudböcker jag tar mig an. OBS! I will be honest.

Det kommer även att dyka upp lite info om min egen författarkarriär.

 

Enjoy, peaches.

Till startsidan