Författare Peter Westberg info@peterwestberg.nu

Victoria Bonde – Jakten, av Leffe Grimwalker

Snubben med efternamnet är tillbaka. En dryg vecka efter att fantastiska Kastvindar fick Storytel att överhettas släpps Grimwalkers nya Storytel-original-bok Victoria Bonde – Jakten. Håller den måttet, undrar ni nu? Det ska jag snart avslöja, mina lärjungar.

“Mitt namn är Victoria Bonde och jag är polis. Hur bra får andra avgöra, men jag kör mitt race och tar fallen ingen annan vill ha. Som nu. En okänd grupp har kidnappat unga, släppt ut dem i terrängen och sedan jagat och skjutit ihjäl dem. Massmord alltså. Men de gjorde ett stort misstag. Ett av offren var brorson till min chef. 
Han vet att jag inte kommer att ge mig förrän jag tagit fast mördarna. Sant. Men ju närmare sanningen jag kommer, desto tydligare blir det att jag rört om i något betydligt farligare än jag kunnat ana.”

Jag börjar med inläsningen. Det är veteranen Gunilla Leining som lånat sin röst till den här spänningsromanen och hon är suverän. Som alltid.

Jag har inte lyssnat på Grimwalkers original-serie Tick-tack, men har den i bokhyllan. Mina tidigare erfarenheter av Storytels originalsatsningar har varit so-so. Det har ofta känts framstressat, dåligt korrat och i behov av redaktörsögon. Här är fallet ett helt annat. Den här berättelsen är skräddarsydd för ljudformatet, genomarbetad och riktigt, riktigt välskriven. Det är spännande, obehagligt och bitvis riktigt jäkla roligt. Grimwalker slänger sig med snitsiga, roliga haranger som jag verkligen gillar. Det är högt tempo rakt igenom, man får knappt en andningspaus.

Den når inte riktigt upp till samma höjd som Kastvindar, men det är fan inte långt ifrån. Och Victoria Bonde ja, herrejävlar. Hon kan vara en av de absolut coolaste, härligaste karaktärer jag stött på. Man blir både lite småkär och skraj på samma gång. Jag ser verkligen fram emot fler böcker om Bonde.

Leffe Grimwalker kan i min mening titulera sig något i stil med Kungen av spänning. Men säg det inte till honom.

Victoria Bonde – Jakten landar på 4,5 av 5 pannkakor.

Skumtimmen, av Johan Theorin

Första delen i den så kallade Ölandskvartetten. Jag har under åren hört många prata gott om Theorins böcker men av någon anledning inte tagit mig för att läsa eller lyssna på dem.

“Skumtimmen är en säregen debut som dröjer sig kvar hos läsaren långt efter bokens sista sida. Det är en berättelse om sorg och oändlig saknad och en historia där skuggorna från det förflutna sveper in i nutiden – från Ölands karga natur och befolkning, bakåt till andra världskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen. En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.”

Jag ska inte dra ut på det. Det här är en oerhört omtyckt bok, som dessutom filmatiserats. Jag kan förstå att folk dras till den. Den är oerhört välskriven, miljöerna är oerhört vackert uppmålade. Tidshoppen är snyggt utförda och främst gillar jag bitarna som utspelar sig under andra världskriget. Men där tar det egentligen slut. Jag dras aldrig riktigt in i handlingen. Jag känner inget speciellt för karaktärerna, även om Nils Kant är en fascinerande, mörk ölänning. Boken har ett oerhört långsamt tempo, och det är inte fy skam för den som gillar långsamma böcker, men jag tillhör inte den kategorin. Jag tycker även att det blir lite väl mycket upprepningar. Exempelvis kring Julias ständiga önskan om ett till glas vin. Den sortens upprepning kan fungera väl i vissa fall, men här känner jag efter tag att “Ja, vi förstår. Julia mår dåligt och har en ohälsosam dragning till alkoholen. Det räcker.” Flera gånger under bokens gång tappar jag intresset och fokuserar på annat, men emellanåt glimmar den till även om jag aldrig tycker att den blir direkt spännande.

Vem vet, jag kanske tycker mer om de tre efterföljande böckerna?

En del av problematiken kan ligga i inläsningen. Dels upplever jag att ljudkvalitén inte är 100%, men så är denna ljudbok ungefär 12 år gammal. Magnus Krepper läser dessutom ganska sävligt.

Skumtimmen räddas av vackert språk och spännande miljöer. 3 av 5 pannkakor.

Kastvindar, av Dan Buthler och Leffe Grimwalker

Så är den äntligen här. Uppföljaren till författarduons En perfekt storm, där vi för första gången fick stifta bekantskap med Alex Storm, Wong, Ma och de andra. En bok som kickade arslet med krimgenren och landade på min topplista över 2019 års bästa böcker. Så. Håller stormen i sig?

“HEMLIGHETER. Alla har dem, ingen vill att de avslöjas. 
Alex Storm, kriminell mot sin vilja, kämpar för att hålla familjen utanför sitt nya liv. Jessica Storm är skyldig till mord och gör allt för att skydda sin hemlighet. Peter Bao, ledare för Hongkong-triaden, planerar att ta över all narkotikahandel i Europa och Alex Storm är den som ska se till att planen blir verklighet. För att inte Alex ska svika honom skickar han sin personliga torped till Sverige. Samtidigt dras snaran åt kring Alex och Jessica när Nina Trygg på Säpo tar upp jakten på den som mördade hennes man. När ovädret tornar upp sig vid horisonten måste sanningen komma fram om inte Alex värld ska gå under.” 

Där En perfekt storm i mina ögon var nära på en perfekt bok lyckas duon Buthler och Grimwalker med ett riktigt konststycke. Kastvindar är nämligen ännu bättre.

Rappt, härligt språk. Bitvis vass och vältajmad humor. Korta kapitel med cliffhangers som ökar pulsen på ett sätt som i längden måste vara farligt för hjärtat. Spänningen ligger på topp så gott som hela tiden. Karaktärerna är väl genomtänkta och snyggt gestaltade. Att få mer bakgrund och tid med Alex mindre sympatiske bror i Hongkong skänker en trevlig dimension. Vi introduceras även för några nya, riktigt balla karaktärer. Men bäst är fortfarande Wong och hans morsa. Jag vill ha en egen Wong.

Och så har vi det där slutet. Jävlar (jag får svära i mina recensioner, det är min blogg, för fan). Det är ytterst sällan pulsen ökar när jag lyssnar på böcker. I det här fallet är jag glad över bilens autopilot, annars hade jag fått köra av vägen för att kunna koncentrera mig. Sista timmen av Kastvindar är en riktig emotionell käftsmäll. Oväntade, djärva, sorgliga svängar som kastar en mellan hopp och förtvivlan.

Jag längtar nästan ohälsosamt mycket efter den tredje delen.

Jonas Malmsjö gör återigen en av sina absolut bästa prestationer som inläsare.

Ännu en bok som platsar på min topplista för 2020 års bästa. 5 av 5 självklara pannkakor.

 

Vi mot er, av Fredrik Backman

Detta är Fredrik Backmans fristående uppföljare till starka Björnstad.

“Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.”

Liksom i fallet Björnstad tar det ett tag innan jag dras in i Vi mot er. De inledande två-tre timmar spretar och pendlar mellan att vara intressanta och motsatsen. Själv berättelsen kommer liksom inte riktigt igång. När jag lyssnade på Björnstad var jag vid ett tillfälle nära på att ge upp av just den anledningen, men sen hände någonting. Samma gäller uppföljaren. När den väl kommer igång dras jag med. Det är viktiga ämnen som tas upp på ett väldigt fint sätt. Det finns många karaktärer att tycka om och Backman visar återigen att han är en riktigt jäkla mästare på att leka med våra känslor – samt att han ska hålla sig till allvarstyngda romaner likt denna istället för dråpliga saker som Folk med ångest som enbart var bra när den blev just allvarsam och däremellan plågsamt enerverande.

Jag kan bitvis tycka att Vi mot er blir lite långrandig när Backman slingrar runt i handlingen, men det är en del av hans författarstil. På det stora hela är den lika bra som föregångaren och det fuktas lite i tårkanalerna då och då.

Återigen uppläst av suveräna Marie Richardson.

Vi mot er slutar på 4 starka pannkakor av 5.

När du vänder dig om, av Pernilla Ericson

Detta är den tredje och avslutande (?) delen i serien om Erla-gruppen. Vi går direkt in utan omsvep:

“En kvinna blir brutalt våldtagen av en okänd man i sitt eget hem på Södermalm i Stockholm. Förövaren kan gripas på plats och vid första anblicken ser det ut som ett enkelt ärende. Men ingenting är som det verkar. Det fanns en inbjudan. Ett meddelande om hårdhänt sex.
När Erlagruppen åter samlas, tar de sig an ett fall präglat av kvinnohat. Utredningsteamet jagar någon, eller några, som inte skyr några medel för att terrorisera kvinnor. En stulen identitet på nätet blir ett effektivt vapen. Och skräcken sprider sig.Samtidigt kämpar polis Liv Kaspi med sitt privatliv. Hon älskar en man med en bakgrund i den undre världen – men kan hon lita på honom?”

Den här boken välskriven och riktigt spännande. Vid det här laget har jag även kommit att tycka väldigt mycket om alla Erlagruppens medlemmar med dess olika egenheter och historia. Främst gillar jag nog Amina, men även Liv är väldigt välgestaltad och spännande att följa.

Temat med de här “inbjudna våldtäkterna” är riktigt otäckt – och har dessvärre verklighetsbakgrund. När boken börjar och det rör sig som en våldtäkt blir jag först besviken. Det är ett så uttjatat tema i den här typen av böcker (jag gillar inte att skriva ordet uttjatat i samma mening som våldtäkt, men så blev det – man matas med verklighetens hemska nyheter om sjuka våldtäktsmän och jag gillar inte att lyssna till eller läsa den typer av böcker). Men när Ericson sedan relativt snabbt levererar informationen om den där inbjudan till vad som blev en våldtäkt väcks mitt intresse. Det är annorlunda take och ett fall värt Erla-gruppen.

På det stora hela tycker jag att denna tredje del var bättre än del två. Det kan ha att göra med tempot. Intrigen i del två var spännande den också, men jag tyckte den innehöll vissa segare partier. Här är det mer fart. Jag upplever även att språket flöt på lite bättre här, även om det finns vissa korrekturmissar ett större förlag borde vara rutinerade nog att radera.

Jag gillar verkligen När du vänder dig om och kommer att följa Pernilla Ericsons författarskap med stort intresse.

Lo Kauppi står för inläsning och gör det som vanligt galant. En klar favorit hos mig.

När du vänder dig om landar på 4 av 5 pannkakor.

Halva liv, av Mats Strandberg

En tidig bok av herr Strandberg, en författare jag uppskattar mycket. Den här kom, vad jag läst mig till, innan Cirkeln och de där skräckliga böckerna som gjort honom så poppis under senaste åren. Dock släpptes den som ljudbok först 2017 (enligt info på Storytel).

“”Förlåt mig. Jag kan inte berätta varför. Leta inte efter mig. Hata mig inte.”Jessica kan inte släppa tanken på sitt livs stora kärlek Jakob. Varför försvann han plötsligt utan närmare förklaring än ett kortfattat brev? Efter en längre tids depression försöker hon gå vidare och engagera sig i sitt arbete och en ny relation. Men ovissheten plågar henne.
När hennes farmor Viola dör får Jessica annat att tänka på. Hon bestämmer sig för att tillbringa några månader i Violas hus på Österlen. En handskriven bok som Viola efterlämnat avslöjar stora familjehemligheter, och Jessica tvingas omvärdera hela sin tillvaro. Viola berättar om livet som ung kvinna i femtiotalets Sverige och de dramatiska händelser som tvingade henne att göra val som skulle komma att påverka hela familjen. Jessica inser att både hon och Viola har levt halva liv. När det förflutna till slut hinner i kapp Jessica påverkar det henne på flera olika plan och mysteriet med Jakob får en dramatisk upplösning.Halva liv är en roman om kärlek, hemligheter och lögner. Mats Strandberg tar med läsarna på en laddad resa genom tid och rum. Vi lär känna ett svunnet Sverige där fördomar och konventioner tvingade människor till ytterligheter. Vi möter en nutid som visserligen visar upp ett annat ansikte men där många bär på hemligheter. När de olika världarna möts får det dramatiska konsekvenser för Jessica och för dem hon älskar.”

När man lärt känna Strandbergs stil i och med Färjan, Hemmet och Slutet (jag har inte läst eller lyssnat på Cirkeln och väntar på ljudbok av Monster i terapi – NÄR KOMMER DEN?!) känns det väldigt speciellt att lyssna på en bok som Halva liv. Åtminstone till en början. För det är ju inte skräck eller kometen kommer. Men så märker jag av hans finfina sätt att gestalta sina karaktärer, den där härliga humorn som skiner igenom ibland. Visst. Det är inte lika genomarbetet i denna tidigare som i hans senare verk, men stilen finns där!

Till en början räcker det för att dra mig in. Jag gillar karaktärerna, jag tycker om att följa Jessicas liv i mediebranschen. Men så dalar intresset lite. Det är vackert och sorgligt men blir bitvis lite för segt för min smak. Inte segt nog för mig att sluta lyssna, däremot kommer jag på mig själv med att ha tankarna på annat håll stundtals. Det händer något framåt slutet dock, utan att avslöja för mycket. Boken får ett annat driv och blir riktigt intressant igen, men i detta finns också ett problem då det spretar.

Utan att avslöja något så känns det mot slutet som att boken mynnar ut i något helt annat, som om man försökt sammanföra två böcker. Det är inte dåligt, inte alls, men tematiskt tycker jag inte att det riktigt passar in. Den blir lite identitetslös.

Julia Dufvenius läser, och jag gillar ju verkligen hennes röst. Läst några kommenterar på Storytel om att hon har konstig betoning och inte passar till denna bok, men jag håller inte med.

Halva liv är välskriven, men når ungefär halvvägs. 3 av 5 pannkakor.

 

 

 

Jag var hon: tio berättelser från kvinnorna som överlevde, av Madeleine Gartéus

En kort bok sprängfylld av känslor och ångest. Så kan vi väl sammanfatta detta.

“Esters dotter gömde sig i Pippi-tältet när pappa slog mamma. Johanna blev tillsagd att sova på golvet som en hund och Adelina tvingades till sex bara ett par dygn efter att ha fött barn.
De är tre av de tio som berättar, men de delar tusentals kvinnors öden.
”Jag var hon” presenterar starka, personliga historier av förtryck som kvinnor utsatts för av männen de levt med. Efter att ha förlorat en av sina närmaste vänner vill författaren Madeleine Gartéus göra dem till mer än en siffra i statistiken.
Kvinnorna i boken överlevde. Annie är död.”

Jag var hon … är en stark, smärtsam bok att lyssna på. Den klockar in på strax över två timmar och det är skönt. Under den tiden har jag både hunnit skaka av ilska och fälla en och annan tår. De här berättelserna är så hemskt att ta del av. Det finns ju hopp, i och med att de flesta i den här boken faktiskt tog sig ur relationerna. Men inte Annie. Jag vet att det finns röster där ute som säger “varför stannar man kvar en så destruktiv relation, då?” och så vidare. Jag förstår att det inte går att förenkla det här problemet på det viset även om vissa som utsätts lyckas ta beslutet och lämna direkt.

Det här är en viktig och återigen väldigt smärtsam bok. Det är bra att den finns, men jag önskar att jag levde i ett samhälle där den inte behövdes.

Uppläsning görs av tre röster: Malin Molin, Viktoria Flodström och Lisa Ahnlund.

Vet ni vad? Det här är en bok jag känner att jag inte kan betygsätta. Däremot är det en bok ni bör lyssna på. Både kvinnor och män. För er som lever i lyckliga relationer. För er som inte gör det. För er som anar oråd  i någon relation ni ser utifrån.

I skuggan av sektor 5, av Simon Häggström

Detta är polisen Simon Häggströms femte bok, och den andra fristående berättelsen i hans nya bokserie Människohandelsgruppen. Hans första tre böcker är helt rotade i verkligheten, baserade på hans egna upplevelser. Sektor 5 och föregående Flickorna som sprang är skönlitterära berättelser med verklighetsanknytning.

“I Ferentari i sektor 5 sliter artonåriga Loredana hårt för att få ihop pengar till sin familj. Men tillvaron som prostituerad i Bukarests slum är tuff, och när hon blir lovad ett liv i lyx i Sverige nappar hon direkt. Sjuksköterskan Lina blir misstänksam när hon träffar en misshandlad kvinna från Rumänien. Några veckor tidigare hade hon en patient med liknande skador, båda kvinnorna har dessutom en uppseendeväckande tatuering. Vad har hänt dem? Sanningen visar sig vara långt värre än Lina kunnat föreställa sig. Runt om i Stockholm finns lägenhetsbordeller som drivs av män som köper och säljer kvinnor som handelsvaror. Markus Lundström och Natalia Volotkova vid människohandelsgruppen är ett av dessa nätverk på spåren. Men de kör fast och Natalia tar saken i egna händer – ett beslut som visar sig bli lika livsfarligt som effektivt. I skuggan av sektor 5 är en verklighetsnära skildring, actionfylld och samtidigt hoppfull, av det som sker mitt i bland oss men som få ser.”

Det är intressant att följa Markus och Natalias arbete i Människohandelsgruppen. Främst är det ett fascinerande, unikt perspektiv för krimgenren. Beskrivningarna av deras privatliv kan jag dock känna är aningen oinspirerande. Natalia som karaktär är dock riktigt härlig. En stenhård polis som inte tar skit och slänger ur sig bitska kommentarer, svär jävligt mycket och är mästare på att göra folk obekväma.

Intrigen i Sektor 5 är intressant. Det är en mörk och sorglig men bitvis hoppfull berättelse. Att den är så rotad i verkligheten är hemskt att tänka sig.

Den är bättre skriven än Flickorna som sprang (finns recenserad tidigare på bloggen). Det märktes tydligt att den första delen i serien var Häggströms första skönlitterära verk då språket bitvis haltade. Det gör det av och till även här, men jag störs inte av det. Däremot var intrigen i första delen något mer rafflande. Sektor 5 är intressant, men något ojämn. Ibland spännande och fascinerande, ibland lite långdragen. Det här är dock böcker som är både intressanta och viktiga. Häggström är en kompetent författare, en vardagshjälte och dessutom en oerhört trevlig snubbe. Jag ser fram emot en ny del i den här serien.

Suveräna Niklas Engdahl står för uppläsning.

I skuggan av sektor 5 landar på 4 av 5 pannkakor.

 

Bödeln i Prag, av Mikael Ressem

Det har skrivits en del om denna i ljudboksgrupperna på Facebook. Åsikterna har gått isär och jag kände mig tvungen att ge mig i kast med den. Detta är den elfte (om jag minns rätt) boken om Erik Sandström. Den första jag lyssnar på.

“Våren har kommit och ambulanssjuksköterskan Erik Sandström har åkt till Prag. Med på resan är ordningspolisen Patrik Andréasson, hans far Birger och poliskollegan Janne. Men det som var tänkt som en lättsam grabbresa förändras snabbt när Tomas Svensson ansluter, i sällskap med en snygg, och vid en första anblick, högst normal tjej. Kort efteråt gör Gösta Svenningsson och Lucifer Mattsson en överraskande entré i ett turistmyllrande Prag.
Efter att Birger har blivit kontaktad av en pensionerad mordutredare vid Prag-polisen dras gänget från Gävle in i ett mordmysterium som plågat den tjeckiska polisen i tjugo år. Varje år dödas ett slumpmässigt utvalt offer på ett av Prags mest berömda turistmål, Karlsbron. Mordet sker alltid på samma plats och på samma dag, Kristi himmelfärdsdag. Nu är det bara några dagar dit.”

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja samla tankarna. Intrigen i sig är någorlunda intressant, tempot är högt och Fredde Granberg gör ett suveränt jobb som inläsare. En klar favorit. Utöver det är det så oerhört mycket som skaver. Den här boken är så otroligt överfull av övertydligheter, repetition och klantiga meningar att jag har svårt att förstå att ett av Sveriges mest aktiva bokförlag ligger bakom. Flera gånger under genomlyssningen vill jag nästan dra fram skämskudden för det känns väldigt ofta som att det jag tar del av egentligen är ett väldigt tidigt utkast som varken saxats av redaktör eller korrekturläsare. När den är som bäst flyter saker på rätt okej, men det tyngs verkligen ned av alla tjatiga upprepningar. Intrigen i sig pendlar mellan dråplig och småspännande. Det är dock allt annat än trovärdigt – Nu vet jag i och för sig inte om tanken alls varit att skapa något som känns realistiskt så jag störs inte personligen av bristen på trovärdighet.

Sen har vi karaktären Gösta, Amerika-älskaren. Jag har sällan stött på en karaktär som irriterat mig så mycket. Svengelskan får mig att rysa. Jag förstår att det är tanken, men det får berättelsen att osa lite väl mycket buskis. Det finns dock en scen med sagd karaktär i ett badhus framåt slutet som är riktigt rolig – Enda gången då bokens sagda humor verkligen smittar av sig.

Med kvalitén Bödeln i Prag känns det ärligt talat väl mycket som en löpande-bandet-produktion. Snälla. Dra ned på takten. Låt redaktören språkgranska. Med mindre repetitioner och klumpig meningsuppbyggnad hade jag lätt kunnat lägga på en poäng till betyget.

Bölden i Prag imponerar inte. Underhållande som bäst. 2,5 av 5 pannkakor.

Första hösten – Röd skymning, av E.P Uggla

Jag älskar dystopier. Älskar. Tröttnar aldrig på berättelser om jordens undergång, pandemier och dylikt. Första hösten – Röd skymning är uppföljaren till E.P Ugglas debut Första hösten – Blå bryning som släpptes 2017.

Jag ska erkänna att jag inte har första boken helt klar i minnet, det är trots allt två år sedan jag lyssnade på den, men jag mindes nog för att ge mig direkt in i uppföljaren.

“Fyra veckor har gått sedan det stora utbrottet, och det värsta tycks vara över. Dammet från blommorna har lagt sig som en mörk skugga över landet, men de smittade utgör inte längre något hot. De har slutat jaga och börjat dö.
Men just som Sverige tycker sig se ljuset i tunneln kommer nästa obehagliga överraskning. Plötsligt täcks träden av löv i en nyans ingen sett förut – en onaturlig och intensiv röd. Vad betyder det här?”

Det skrivs i baksidestexten att denna del är fristående, men jag vill påstå att det är en sanning med modifiering. Vi träffar nya karaktärer, men följer även ungdomarna från första boken. Personligen rekommenderar jag att läsa eller lyssna på första delen för att få bakgrund.

Jag ska inte hålla på det. Det här är bra. Riktigt, riktigt bra. Språket är vackert och har ett trevligt flyt. Intrigen är rafflande och intressant från början till slut. Vi bjuds på en effektiv och spännande blandning mellan Walking dead och The mist. För att förenkla. Det förekommer en del riktigt häftig monsteraction, men det jag uppskattar mest är hur smart Röd skymning är. Vi får ingående (utan att någonsin bli långrandiga eller skriva oss på näsan) beskrivningar av smittan. Dess sammansättning, kopplingen till naturen och jakten på ett motgift. Det är intelligent och jäkligt snyggt beskrivet. Det skänker en både fascinerande och obehaglig känsla av realism som får mig att dra på smilbanden gång på gång.

Ska jag börja ranka så skulle jag vilja påstå att Röd skymning hamnar på plats 2 över mina favoriter bland moderna dystopier, tätt flåsandes genialiska Stjärnklart i nacken.

Uppläsare är Jenny Lindberg, ny bekantskap för min del. Hon gör ett mycket bra jobb!

Första hösten – Röd skymning, förtjänar sina 5 av 5 pannkakor.